Efter flera fantastiska, men lite instängda, dagar var det så dags för oss att möta det vackra vädret. Strålande sol, blå himmel, lätt att andas, knakande leder som fick jobba lite… Härligt!
Ett litet ord 2014 – Reach.
Jag vet. Att välja ett ord på engelska är för mig lite språkvidrigt, men då det är ett ord som kommit tillbaka till mig gång efter annan de senaste dagarna då jag funderat över denna fråga så kan jag bara välja just REACH. Jag kan ju inte välja både nå, sträcka, räcka, hinna och komma åt jämte några andra betydelser eftersom jag bara ska välja ett ord, så det får bli så här. Följande ord har jag valt att bli mina följeslagare de senaste åren: kärlek, kreativitet, lyfta och förändring. Det är dock bara de två senaste jag verkligen har jobbat med. Lyfta var ett mycket inspirerande ord och förändring var väldigt lätt att jobba med. Vi får väl se hur det blir med reach. Lycka till, Monnah! (Har du svårt att läsa det som står på bilden har du länken till samma sida här.)
Mums.
Aladdin på juldagen. Otroligt. Det trodde jag aldrig! Tack Elder Lundahl. Nästan samma festfolkskonstellation som i går, lika trevligt, lika gott. Jag och maken avslutade dagen med It’s a wonderful life. Se den om du har missat den. En amerikansk klassiker som aldrig slutar att påverka mig. Som min vän alltid säger: Nice matters! Var snäll, var en god människa. Kanske för att du tror på Gud, kanske för att du tror på karma, kanske bara för att det är svårt att vara snäll och bara få sk*t tillbaka. Allt gott till dig. Hade du varit här hade du fått smaka en chokladbit. Kanske hellre den goda Rocky Road vi gjorde själva eller ”farmorskolan”, för i Aladdinasken ligger det bara ett par likörpraliner kvar. Förresten, hur tänkte de då de plockade bort Fransk Nougat? Hrmf.
Det var vissa som gjorde av med julkalorierna snabbare än de intog dem. Så mycket som de skrattade gissar jag att det var väl värt ansträngningen!
Julafton 2013.
Vi fick en väldigt fin julafton tillsammans med våra svensk-amerikanska vänner i Provo. Ingenting saknades! Jag åt till och med lutfisk för första gången på många år. Det låg färre julklappar än någonsin under granen till ingens sorg och fokus låg på att fira jul, vara tillsammans med personer vi älskar, spela spel och äta gott och alldeles för mycket. Nu önskar jag dig en fortsatt fin julhelg!
Uppesittarkväll.
Så här såg det ut hemma hos oss i kväll. Skinkan blev god. Tack IKEA! Skumtomtarna gick åt då vi tittade på Ett päron till farsa firar jul (Tack Svärmor!) och det kan hända att en eller annan julgodis slank ned i samband med detta. Nu är det dags att packa ihop och tänka på morgondagen. I morgon går vi på grannskapets årliga julaftonsfrukost och sedan är det bara att jogga hem och baka frallor som vi tar med oss till våra vänner som vi ska hem till. I Stuvsta är föräldrarna och alla mina syskon utom syrran i Skottland och extrasyrran i Berlin samlade. Det skumma är att i år firar Svärmor och Svärfar jul med två av makens syskon och deras familjer i Karlskrona, min hemstad. Tänk vad ett bröllop för nitton år sedan ställde till med!
God Jul på dig. Hoppas att du får det precis så fantastiskt som det kan vara. Vi får åtminstone en vit jul och trots att jag kanske helst hade velat vara ”hemma” i Sverige nu har jag det otroligt bra på alla sätt och vis. Jag älskar när jag klarar att låta tacksamheten ta över alla andra känslor. Mina tacksamhetsmeditationer i november var så härliga och jag funderar på hur jag ska kunna implementera sådana i mitt liv på en regelbunden basis… Har du några tips får du gärna dela med dig!
Blaha, blaha.
Måsten och önskningar. Verklighet och drömmar. Stort och smått. Mål och planer. Styrkor och svagheter. För alla eventualiteters skull är det bra att täcka upp så gott man kan.
Idag lyssnar jag på julmusik, tänker på vilket ord jag ska jobba med nästa år och steker köttbullar. Vad gör du?
Sorgligaste julmåstet:
Roligaste julmåstet:
Om jag kunde…
… skulle jag. Men det kan jag inte. 🙁
Hjärtan och stjärnor.
När jag gick i sjuan orkade jag inte fortsätta ta lektioner både i fiol- och pianospel. Trots att det var pianot jag brann för blev det fiolen som jag fortsatte med pga olika omständigheter. Inte för att jag sörjer det jättemycket; jag har haft jätteroligt med min violin. Jag var aldrig så bra på att öva som jag borde ha varit och jag tror inte jag hade övat mer om det var pianot som stod i fokus. Det sista pianostycke jag jobbade på med min lärare var Brusa Högre Lilla Å. Av någon anledning kan jag fortfarande hela första sidan utantill, till och med med lite flyt i fingrarna. Jag tycker också om stycket lika mycket som jag gjorde då det begav sig.
Idag läste jag att J:son Lindhs dagar på jorden tagit slut. Hans cancer vann, men hans musik lever kvar. Tack!
Hej från mej!
Tja. Jag gissar att de kommande dagarna blir rätt hektiska både för dig och för mig. Jag passar därför på att önska ”allt det vanliga”. Hoppas att du får ett fint slut på året, att du får möjlighet att tänka över dina mål för 2014, att du får umgås med alla du älskar mest och så önskar jag dig och mig frid.
Själv funderar jag för fullt över vilket ord jag ska tackla nästa år. Förändring visade sig vara ett praktiskt, givande och starkt ord, ett ord som faktiskt har fört mig framåt under året, precis som Lyfta gjorde under 2012. Just nu kan jag inte förstå hur jag ska kunna hitta ett som blir lika bra, men det ger sig väl. Har du något förslag till mig så får du gärna komma med det.
Här är min ”tankekarta” så här långt: eftertanke, tid, lagom, omtanke, konst, styrka, förväntan, lycka, vilja, undra, upptäcka, utmana, vilja, skina. Inget av orden har valt mig, så kanske får jag öva mitt tålamod lite.
Något om att ha en blogg.
”You are one of my nicest thoughts.” Vilket vackert uttryck! Så är det ju verkligen. Tanken på att Någon läser mina tankar, funderingar och vardagsrapporter gör det lite roligare än om jag bara skriver samma saker till mig själv. I min ”vanliga” dagbok skriver jag inte särskilt ofta och där hamnar bara saker som är väldigt privata och som jag inte är säker på att jag vill att ens mina barn ska läsa en dag då jag inte längre finns… Hur är det med dig? Har du en blogg som du skriver i? Skriver du dagbok? Klottrar du små anteckningar i kalendrar som du sparar? Sparar du alla brev och kort som kommer i posten? Skickar du efter fotoböcker? Scrappar du foton och minnen? Låter du livet gå och njuter medan det varar och kommer ihåg det som är värt att lägga energi på?
Jag är så glad över att jag hittade scrapbookingen och att jag lade så många timmar som jag gjorde på det medan barnen var små och halvstora. Fotoböcker är något som jag verkligen uppskattar, men jag har varit dålig på att skicka efter sådana. Fina, handgjorda kort som kan skickas eller ges bort tillsammans med presenter uppskattar jag själv, men jag har varit dålig på att pyssla de senaste åren. Kanske blir det bättre nästa år?
