Nu Tändas Tusen Juleljus
Veni Veni Emmanuel
Du Karl-Bertil Jonsson 14 År
Pull Me Under
Come Give Me Love
Härlig är jorden
Joy
Här har du julens budskap. Kärlek, glädje och tacksamhet.
Födelsedagsfirande och pepparkakshus.
Numera har vi den stora ynnesten att härbärgera tre tonåringar i huset. Det känns väldigt konstigt, för jag var tonåring själv för inte särskilt länge sedan. Eller hur var det nu?
Fö(r)delsedagsfirandet fick tummen upp av själva fyllerifalleraobjektet. Hon fick flera saker som hon hade önskat sig och några fina överraskningar också. Något som inte var en överraskning och som inte skulle gå att komma undan var prinsesstårtan. Locket köptes i juli och har väntat på den här dagen sedan dess. Tydligen blev tårtan precis så god som S hade tänkt sig.
Detta foto kommer inte att nå någon Hall of Fame, men jag tyckte det var så roligt!
Årets pepparkakshus. Sonen och jag gjorde mönstret, jag bakade ut, maken satte ihop och döttrarna hjälpte till i dekorationsfasen. Vi tycker om vårt pepparkakshus och kan varmt rekommendera degen vi gjorde till detta projekt. Det finns här.
För övrigt har amaryllisen slagit ut och den gör mig så glad varje gång jag ser den! Amaryllis får nog bli min favoritblomma näst efter tulpan. Vilka blommor tycker du bäst om?
Jularlördag.
Röja, julgran, pepparkakshus, julkonsert och julkalender. Det blev en rätt intensiv dag här hemma, men nu står i alla fall granen här så grön och grann i stugan. ”Oj, vilken Disneygran!” utbrast jag då maken och döttrarna kom hem med den. Det visade sig snart att någon hade klippt av topparna på grenarna för att få trädet riktigt konformat. Tja. Vi bor ju i plastikoperationernas Mekka. Varför skulle granarna låtas gå omkring med sina ofullkomligheten?
Från olika håll kommer störningar som jag gör allt i min makt för att stoppa, men det är inte alltid så lätt. Jag snörvlade hej vilt då vi var på Choirs of Angels (Orem Chorale som jag blivit inbjuden att gå med i, Mapleton Chorale och två high school-körer härifrån Orem) och maken lutade sig mot mig och frågade om jag plötsligt blivit förkyld. När man har en massa känslor som bara måste ut och körerna envisas med att sjunga som om de vore änglar, då klarar i alla fall inte jag att sitta där och se oberörd ut. Min favorit var den alldeles fantastiska tolkningen av Veni Veni Emmanuel och så ett stycke jag aldrig hade hört förut, nämligen Carol of Joy av Dan Forrest. (YouTube-länken är från en annan Utah-kör.) Det är något med en dirigent som kan få en kör att låta som allt från viskande vindar till stormande vattenfall! Vi avslutade med att stå upp och höra den giganormiska kören och orkestern framföra Händels Hallelujakör tillsammans med oss i publiken. Jag kan inte hela altstämman utantill, men jag hojtade med för fullt ändå. Ha! Jag fyllde bara på med några sopran- och tenortoner då tillfälle erbjöds.
I morgon kommer jag att komma ner till en glittrande julgran. Det gör mig glad. Hoppas du har något fint att njuta av du också.
Lucia 2013.
Vi blev uppvaktade av det finaste lussetåget någonsin i morse, maken och jag. Frukost på sängen av Pippi Långstrump och hennes vänner (Tommy och Annika?), änglasång och levande ljus. Det var så vackert! Förra Lucia försvann lite i en dimma, men innan dess var Luciamorgnar alltid förknippade med viss stress sedan många år tillbaka. Upp tidigt och antingen skulle jag sköta Lucia på jobbet eller så var det något barn som skulle ha Luciamorgon inne i Stockholm. Idag fick jag lite sovmorgon, nybakade lussebullar (Äh, de bakade jag själv mitt i natten, men ändå.), skalad clementin, te och apelsinjuice. Härligt!
Två av Staffans fålar fem bor hemma hos oss sedan förra julen. Det tackar vi Svärmor för.
För övrigt har vi jobbat och lyssnat på det underbara lusseprogrammet från Örebro som gick på SVT. Jag har också lyssnat många gånger på Petra Marklund och Magnus Carlson som sjöng Fix You så jag grät en skvätt. (Den där texten betyder mycket för mig. Ibland drabbas jag av förtvivlan över att på grund av olika anledningar inte kunna hjälpa några av de som betyder mest för mig. Då lyssnar jag gärna på Fix You och blir lite fixad själv på köpet.) G hade en genomkörare med sitt Steel Band då de ska ha julkonsert på måndag kväll. S och jag åkte på julklappsturné, så nu har hon också fixat sina julklappar. Det låg många tankar bakom vem som skulle få vad och varför och hur mycket det fick kosta och om det kanske var så att mamma och pappa skulle betala eller om pengarna skulle resa från hennes plånbok. Hm. Vi hade väldigt trevligt i alla fall! På Barnes and Noble bjöds vi på fantastisk live-musik av en gitarrgrupp med en violinsolist. Jag kunde ha stått där hela kvällen och lyssnat. Så vackert det är med klassiskt gitarrmelodispel. Mjukt och harmoniskt, särskilt med fiolstämman till. Rysningar längs ryggraden fick jag i alla fall och jag förstod inte hur folk bara kunde ignorera dem och stå och prata en meter därifrån. Vi är väl olika som människor antar jag!
E och jag pysslade julkrubbor med ungdomsgruppen. De blev söta. Väldigt enkla och rustika! Caravan Shoppe är ett gäng tjejer som säljer illustrationer och idéer på diverse olika projekt och de bjuder på olika stilar och olika svårighetsgrader. Kika in hos Caravan Shoppe så får du se vad de har att erbjuda! Du köper filer som du laddar ner och så får du en lista på vad du behöver köpa själv (träbitar i rätt dimensioner, Mod Podge osv).
Scorpions i egen tappning.
Jag tänkte att du kanske ville höra en ryska med en grym röst. Varsågod! Jag säger som mamma alltid sa när vi var små och tittade på Melodifestivalen: Håll för ögonen och bara lyssna!
Hm, jodå.
Julefrid? Nej, inte direkt. Stress, stress. Jag är tacksam att ha möjligheten att ha en deadline för ett jobb som är hur roligt som helst. Tyvärr har jag en dator som inte riktigt tänker ställa upp just nu när jag verkligen behöver dess stöd.
Ett av de vackraste namn jag vet är Emanuel. Det är vår sons andranamn, vår son som alltid kommer att vara förstfödd. O Come, Emmanuel är i sin tur ett av de vackraste julstyckena jag vet och i denna tappning blir det ännu bättre. Lyssna så får du höra varför.
Hoppas att du känner julefrid och glädje. Själv längtar jag mest till min systers nya badtunna där man kan sitta och löga sig efter en lång dag pyntad med diverse motgångar. I morgon är en annan dag. Tack och lov. Vi får väl se hur Mellanöstern mår då.
Nyår 2014.
För två år sedan blev det aldrig några julkort skickade trots att jag är en av de få som fortfarande fortsätter envisas med att överösa släkt och vänner med sådana. Förra året var jag duktig och fick iväg i tid, men årets övningar har gjort att det inte blivit någon beställning förrän idag. Det fick helt enkelt bli nyårskort. Sedan många år skickar vi en bild på barnen och det är en fin liten samling vi har fått ihop nu! De håller verkligen på att bli stora. Årsbreven jag har varit duktig på att skriva har det inte blivit något med dessvärre, men om jag får extra inspiration innan lördag då korten förhoppningsvis kommer iväg kanske det blir lite författarverkstad här hemma rätt vad det är.
Hur gör du? Skickar du julkort?
Nej, den här bilden fick inte den stora äran att representera familjen, fast egentligen var den min favorit.
Stanna upp.
Jag längtar
om och om igen
och låter mig förundrat fångas
av kärleken
Jag faller
om och om igen
och låter mig sakta omslutas
av kärleken
Jag reser mig
om och om igen
och låter mig tacksamt lyftas
av kärleken
Nä, det bidde inte ens en tumvante…
Idag var en sådan där dag som hade sjuttioelva olika alternativ till aktiviteter. I morse skulle vi hjälpa till att storstäda, men lokalen var dubbelbokad för en fest så det bidde ingenting. Jag fixade iordning ett litet kort till den snart nyaste lilla släktingen. Jag skulle nämligen åka på min kusins fästmös baby shower. Åkte gjorde jag också, men efter att ha kört en mil på typ 45 minuter och sett fem bilolyckor ringde jag min moster och sa att de fick duscha utan mig. Jag vände bilen och såg fem olyckor till på vägen tillbaka, två riktigt läskiga. Beslutet att vända känns just nu väldigt vist…
Nåja. Väl hemma kan jag konstatera att det antagligen inte blir något Luciatåg inne i Salt Lake City i kväll heller. Snön singlar stadigt ner och verkar inte ha någon lust att sluta. Myspyskväll här hemma istället? Vi hade ”gamla” bekanta här på middag i går och jag gjorde så mycket (God!) tacosoppa att vi kan köra favorit i repris istället för svenskt julbord. Vi har ju faktiskt de frysta prinskorvarna från IKEA väntandes här hemma, så julbord blir det hur som helst så småningom.
Härom kvällen var jag på ”progressive dinner” här i grannskapet. Vi fick besöka de tre mest juldekorerade hem jag någonsin sett. Den ena familjen (pensionerat par) hade ägnat en veckas heltidsarbete att få upp allt! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag fortfarande sitter med uppspärrade ögon. Hur är det möjligt att samla på sig så mycket prylar? Och var har de dem under resten av året?! Tyvärr kan inte fotona göra dessa hem rättvisa, men du kanske kan tänka dig resten?
Ca en fjärdedel av hela denna med elektricitet uppbyggda ministad med skridskoåkare, tåg och tusen andra detaljer!
En liten del av dekorationerna i silver och glitter-rummet.
En av de sex (!!!) julgranarna i detta huset. Sex. Julgranar. I. Samma. Hus.
Tomtefar i egen hög person. Lika lång som jag. Trevligt sällskap för ensamma damer?
En av två eldstäder och sex av tolv julstrumpor. Dessa är broderade. Makalöst hantverk!
Den skäraste julgran jag någonsin sett. Den var säkert fyra meter hög, klädd i bara rosa och guld. Wow. Wow, alltså.
I sista huset fick vi live-underhållning av en stråkkvartett som spelade julmusik innan vi välkomnades att plocka till oss av ”Linda and Valine”s makalösa tryfflar. Wow, igen. Vilken kväll! Snacka om en upplevelse för alla sinnen. Jag glömde att säga att mitt under beskådandet av de juliga dekorationerna bjöds vi också på god mat, men jag orkade ändå prova några praliner. Jag tog med mig en stor tallrik till familjen (på uppmaning från tryffelskaparna själva), så de fick också ta del av denna lite overkliga upplevelse. Hoppas att du känner att du också fick vara med på ett hörn.
Ser fram emot ett verkligen Gott Nytt År.
Titta vad vi fick i brevlådan idag!
Jag är tacksam för C som är en vän som funnits med och för mig i nästan hela mitt liv. Vi är släkt i släkten, men det visste jag faktiskt inte förrän vi hade känt varandra i många år. Vi har åkt skolbuss otaliga mil tillsammans, ofta hopträngda tre på samma säte (C, jag och min kusin A). Vi har varit ”duktiga flickor” och pluggat hårt och förhört varandra på läxor och följt varandra i korridorerna på Rödebyskolan och varit oroliga över framtiden och fnissat väldigt mycket och ganska ofta. När vi bestämde oss för att välja olika gymnasielinjer delades våra vägar i några år. Vi slutade helt enkelt göra saker tillsammans lika ofta som innan. Som tur var blev vuxenlivet en slags skjuts in i umgängeslivet trots att vi bodde på olika håll.
Sann vänskap består och jag är så glad över att ha C och hennes familj i mitt liv. Hon är stark och smart. Kanske starkare och smartare än hon hade önskat då hon har behövt gå igenom saker som ingen skulle behöva uppleva. Att från åskådarplats ha följt två av de tre som jag skulle kalla mina närmaste vänner genom livet då de gått en väg som varit taggbeströdd och hal och eländig och ensam är ingenting som gjort mig gladare på något vis. Det har däremot gjort mig bättre på att vara tacksam över det som är fint i mitt liv. Till exempel att känna hur glad jag är över att ha någon som tar sig tid att fixa saffran för att överraska mig och min familj på andra sidan Atlanten. Tack C!
Ps: Jag kommer fortfarande ihåg våra vansinnesturer på sparken nedför backen i Tvingelshed och det susar lika mycket i magen nu som då. Wow! Jag kan bara konstatera att du har väldigt mycket mer mod i dig än jag. Tack för att du delat med dig!