monnah – Sida 319 – Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Det regnar här idag.

2 mars, 2015 Inga kommentarer

Det här är en av mina absoluta favoritlåtar. Den lyckas alltid få mig att le fast den är sådär klämkäck och då jag undervisade musik terroriserade jag ofta mina elever med den. Jag tror inte att den direkt har något musikaliskt värde så, men vem behöver inte då och då påminnas om att himlen faktiskt finns där bakom molnen?

I can see clearly now the rain is gone.
I can see all obstacles in my way.
Gone are the dark clouds that had me blind.
It’s gonna be a bright (bright)
bright sunshiny day.
It’s gonna be a bright
bright sunshiny day.

Oh, yes I can make it now the pain is gone.
All of the bad feelings have disappeared.
Here is that rainbow I’ve been praying for.
It’s gonna be a bright
bright sunshiny day.

Look all around, there’s nothing but blue skies.
Look straight ahead, there’s nothing but blue skies.

I can see clearly now the rain is gone.
I can see all obstacles in my way.
Here is that rainbow I’ve been praying for.
It’s gonna be a bright
bright sunshiny day.
It’s gonna be a bright
bright sunshiny day.
It’s going to be a bright
bright sunshiny day.
Yeah, hey, it’s gonna be a bright bright
sunshiny day.

Edit: Det blev en väldigt regnig och väldigt molnig dag, så det passade utmärkt att börja med denna påminnelse!

Varför måste smoothies med spenat i se så otäcka ut? Den var i alla fall god. Kokosmjölk, ananas, banan, hallon och äpple. Ja, och spenat.

Jag försöker att inte äta bröd, så när dessa två ville ha scones till frukost var det bara för dem att börja baka. Bänken full av allt det där som ska skänkas och skickas.

Ditten och Datten

Peace in my heart, joy in my soul.

1 mars, 2015 4 kommentarer

Körsång. Det hjälper. Jag sitter precis framför våra duktiga basar och njuter varje gång av deras röster. När det stormar inombords är det så skönt att ha något tryggt att luta sig tillbaka mot. En dag kanske jag hittar tillbaka till frid i både hjärta och själ. Peace.

Ditten och Datten

Meningslöst inlägg.

1 mars, 2015 2 kommentarer

Sockerbiten

Lat och lite halvsjuk lördag med namnsdagskalas som alla i familjen var bjudna till i eftermiddags och Montaignediskussion hos samma grannar några timmar i kväll för mig och K. Tidigare på dagen halvkollade jag på mellobello och kunde konstatera att Måns bjöd på fin underhållning och var värd att gå vidare i tävlingen. För övrigt vet jag inte ens om jag vill kalla alla bidrag för musik.

Det har snöat hela dagen, men det ligger ingenting på marken. Konstigaste vintern någonsin. God natt. (Skyll dig själv om du läste. Säg inte att jag inte varnade!)

Ditten och Datten

Sverigebesök.

28 februari, 2015 Inga kommentarer

När showen är slut
Och pianot rullas ut
Så är jag ensam
Lika ensam
Som jag var förut
När showen är slut
Då har clownen stängt sin trut
När solen vaknar
Vad jag saknar
Att showen är slut
Kenneth Gärdestad

Sonen och äldsta dottern hade två systrar i sina klasser i Adolf Fredriks Musikklasser. Deras ”plastbror” pluggar nu med tennisstipendium på University of Utah inne i Salt Lake City och med anledning av det har familjen varit på besök i tio dagar. I kväll kom mamma, styvfar och tre systrar (tenniskillen var i Idaho på något tennisrelaterat) över på middag. Att ha gäster är alltid lika kul, men jag tror minsann att familjens ungdomar tyckte att det här besöket var ännu trevligare än vanligt.

Det bästa med att ha äldre barn är att det blir så mycket enklare med allt praktiskt eftersom de kan nästan allt som jag förut varit ganska ensam om att göra här hemma. De är duktiga både på att städa, laga mat och underhålla. Nu är det bara tvätten kvar…

Ditten och Datten

Härligt glad nyhet!

27 februari, 2015 2 kommentarer

I natt kom ett nytt litet syskonbarn till världen! Så roligt. Son nummer fem till min käre store lillebror och hans fru. Lilleman kom fort (min svägerska har haft långa och jobbiga förlossningar förut) och det tycker jag är värt att fira bara det. Den nye lille familjemedlemmen ser ut som sin äldste storebror. Det finns ingen tvivel om vilken familj han tillhör helt enkelt.

Funderingar

Allt fint på två minuter blankt.

26 februari, 2015 4 kommentarer

Jag tog kameran i handen och letade glädjor. Det var inte så svårt, men det kändes som balsam för själen.

En bok från min arbetsgivare och en från min svärmor. Den ena har jag kommit igenom, men den ska få ligga på soffbordet och förgylla mina, och andras, dagar länge till. Den andra längtar jag efter att få veta hur den slutar.

Lena Linderholms konst. Kan man bli annat än glad av det här?

Våra hönapönor värper igen! Vi är så glada och äggen är så goda.

Bergen.

Ett handskrivet tackort till en inspirerande ung kvinna. Det är lätt att bara tänka ”det där var bra”. Den här gången kom jag ihåg att uttrycka min uppskattning.

Och så min fina familj, så klart. Jag tar ingen av familjemedlemmarna för given och uppskattar dem alla för det de bidrar med i mitt liv. Jag hoppas att du också hittar det fina i ditt liv då du ser dig omkring.

Funderingar

Japp. Så känns det.

25 februari, 2015 6 kommentarer

Du vet den där känslan…

att få ett telefonsamtal mitt i natten
att prata med någon som precis har förlorat någon närstående
att få en ångestattack
att vakna med hjärtat i halsgropen efter en mardröm
att upptäcka en knöl i bröstet
att vara med någon som har mycket ont
att falla handlöst
att få ett meddelande som slår undan fötterna på en

Du vet hur det känns, va? Den där känslan av att tappa andan och inte veta om man kommer att hitta den igen. Bottenlös ledsamhet. Japp. Så känns det. Ibland får man tvinga sig själv till att se det vackra, det hoppfulla och det fantastiska.

Funderingar

Suck.

24 februari, 2015 6 kommentarer

I See You.

Jag pratade med min kompis häromdagen. Hon sa att hon tycker att det är hemskt jobbigt att människor har blivit vandrande problempåsar för henne. Det gjorde mig ledsen att höra det, men samtidigt förstår jag henne så väl! Jag vill ju bara att alla ska vara glada och må bra.

Ps: Far blev inlagd på sjukhuset idag. Nä. Livet är inte alltid roligt och alla mår inte heller bra. Dags att leta glädjor igen!

Ditten och Datten

Fotobomb del två.

24 februari, 2015 4 kommentarer

Förutom mina föräldrar hann jag och S träffa två av mina syskon och deras familjer, svåger och svägerska och delar av deras familjer, svärmor och svärfar och så en del annat löst folk som jag älskar och uppskattar mycket! Jag hade inte med mig kameran överallt och fotade mest naturen i Bredavik, men här ser du en del av allt vi hann med mellan läkarbesöken och matlagningen. Ja, och matätningen. För oj, vad mycket och god mat vi fick i oss! Här kommer ett gemensamt tack till alla som bidrog till att jag upp tre kilo på två veckor. Hahaha!

Ditten och Datten

Den här veckan…

24 februari, 2015 Inga kommentarer

… börjar min mammas cellgiftsbehandling. Det finns väl inte så mycket roligt att säga om den, men mamma är en fighter och har kämpat på genom alla bulor och gropar i vägen så här långt! Det kommer att bli många jobbiga dagar under de närmaste månaderna, men när jag sa adjö till mina föräldrar kände jag mig inte rädd eller förtvivlad. Tvärtom. Jag har väl aldrig sett på maken då det gäller alla fantastiska brev, meddelande, vykort och presenter mamma har fått sedan hon fick reda på att hon är sjuk. Den kärlek som hon bärs av är fantastisk. Tillsammans med naturen hon omgivs av i vardagen tror jag att hon får den kraft som behövs för att orka.

Här kommer nu en Sturkö overload för dig som eventuellt har missat hur otroligt vackert det är på min sommarö. (Till dig V, du som har blivit lite blind för det som funnits framför dina ögon i alla år. Visst är det lite makalöst?)