Det här är också gulligt. Nu är det en speciallärare som har gjort filmen och inte Maroon 5, men filmen ledde till att detta stora Adam Levine-fan fick träffa sitt favvoband och de var så fina med honom när det kanske inte blev som alla hade tänkt sig.

En av min mammas favoritdikter av Karin Boye och även en av mina. Jag tycker den passar till vår matbordsdekorations ära.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Förra veckan bestämde jag mig för att det har varit nog med magsupar och rödkantade ögon för en lång tid framåt. Jag är fullt medveten om att livet har både upp- och nedgångar och lyckligtvis har jag vunnit i det genetiska lotteriet på så sätt att jag sluppit kemiska depressioner. Därmed vet jag också att jag faktiskt till viss del medvetet kan styra mina känslor. Alltså – dags att räta upp livet lite!

I lördags var det jag som var ansvarig för att plocka ut Montaignetexterna till vår diskussionsgrupp. Jag hade valt en text av Montaigne som heter ”On the length of life” och en artikel som handlar om huruvida lycka och mening med livet är samma sak. Vi satt och diskuterade dessa tankar blandade med våra egna funderingar och kom fram till både det ena och det andra. Vi pratade om huruvida livet bara går utför efter trettio eftersom någon hade läst att alla de mest fantastiska idéerna kläcks innan man fyllt 30, men vi konstaterade att vi trodde att det var falskt. Vi kom också fram till att artikelförfattaren antagligen inte hade egna barn då artikeln skrevs, att lycka inte bara kan uppnås genom konsumtion och mening inte bara kan uppnås om man utplånar sina egna behov. Vi pratade om vad vi vill ge våra barn att ta med sig på livets väg och vi pratade om huruvida alla tekniska prylar förstöra den nya generationens möjlighet att upptäcka lycka i något annat än i den elektroniska världen.

Jag har precis läst en bok som handlar om att förenkla sitt liv för att slippa mycket av den stress som hindrar oss att känna oss tillfreds och glada. I perioder lockas jag mycket av sådana tankar. Det handlar om att betala av lån, att inte bo större än man behöver, att inte konsumera för konsumtionens skull, att hitta balans i vad man vill ha respektive vad man behöver… För mig innebär balans och ordning lycka. Jag mår bra av en nyorganiserad garderob, jag älskade känslan av att skriva av våra lån då vi hade sålt huset i Segeltorp, jag mår dåligt då jag ser något dyrt och onödigt ligga oanvänt i ett hörn, jag klarar inte att slänga mat som blivit för gammal o.s.v.

Med tanke på hur de senaste månaderna har känts och hur jag medvetet känt att jag behöver göra något åt min situation drog jag därför igång Operation Upprensning för hela familjen i går. Vi började med garderoberna. Sonen rensade tre skjortor, äldsta dottern började med ett gäng kläder som ska slängas, några plagg som syrran ville ta över och några som ska skänkas bort. Själv var jag redo att få in mer vår bland kläderna, men förutom några riktiga tjocktröjor har jag i princip samma kläder året om vilket gjorde att jag bara behöver kolla efter lossade sömmar och liknande och om det var några galgar som hängde kvar åt ”fel” håll sedan senaste städningen. (Jättebra grej. Häng in alla ”hängplagg” med galgen åt fel håll. Första gången du använder plagget vänder du på galgen. Allt som hänger kvar åt fel håll efter bestämt antal månader ska ut ur garderoben.) Maken hatar att shoppa kläder, så hans garderob visade sig vara lite väl tom. Den borde snarare fyllas på än rensas. Yngsta dottern har lovat att ta itu med sina kläder ”någon gång under veckan” och känner jag henne rätt kanske det får bli ett gemensamt projekt mellan henne och mig.

I tvättrummet har det inte varit någon riktig ordning sedan strax efter jul. Det har jag stört mig på lika länge. Gissa hur lång tid det tog att göra iordning där inne? En kvart ungefär. Sedan var det dags för högen bredvid symaskinen. Den tog lite längre tid för mig och andra berörda att arbeta oss igenom, men det gick relativt snabbt. Cashmeretröjan som köptes för $3 med två små hål har legat där sedan den nytvättad hamnade i högen i början av säsongen. Nu tog det sisådär fem minuter att fixa hålen och yngsta dottern har en lyxig och superskön tröja att dra på sig lite kyliga dagar. Mitt badrumsskåp? Fem minuter. Sådär är det. Varför skjuta upp när man kan göra det nu? Jag blir så trött på mig själv ibland.

Arbetsrummet är redan fixat och vi har varit duktiga på att inte dra på oss allt för mycket skräp sedan vi flyttade hit. Garaget borde få en vårstädning förstås, men då ska det inte vara två plusgrader och regn utomhus. Ungdomarna är helt ansvariga för sina egna rum och de har någorlunda koll på sina grejer, så det är tre rum som jag inte behöver bekymra mig om. Köksskåp har vi alldeles för många, men det är ordning och reda där sedan senaste rensningen och i vardagsrummet finns det liksom ingenting att städa bort.

Sådär, ja! Hittade jag några glädjor i den uträtade oordningen? Jajamen. Jag rekommenderar några timmar av det här till vem som helst. Det känns onekligen frigörande! Jakten på glädjor fortsätter…