(Och glad nationaldag, en dag som firas med typiskt midsommarväder.)
Grattis på namnsdagen, Gustav!
Lång dags färd mot ordning och reda.
Jag gillar ordning och reda.
Jag gillar städat.
Jag gillar rätt sak på rätt plats.
Jag gillar mysigt.
Jag gillar hemtrevligt.
Jag gillar att känna mig färdig.
Den som tar sig en titt hur vi har det här hemma just nu kan konstatera att det varken känns ordningssamt, städat, mysigt eller hemtrevligt. Dagen börjar därför med en rejäl uppröjning för att få saker på plats. Jag vill ändå klappa mig själv på axeln och kan konstatera att anledningen till att det ser ut så här är att annat viktigt har prioriterats. Detta är det vanliga kaoset efter maj, åtminstone här hemma. Jag ser dock känslan i bilden längst upp i antågande. AI kan vara riktigt hjälpsam ibland…
Det tar sig!
Också det som tagit mycket tid på sig här i trädgården börjar visa framfötterna nu. Det är till exempel alltid kul när pelargonerna börjar blomma. De flesta tomaterna har ordentligt med blommor, somliga växter som gjorde sken av att vara döda har kommit igen och myrorna attackerar bladlöss på ett par ställen. (Jag ska såpspreja imorgon.)
Tänk så glad all denna växtlighet gör mig… Det gör även denna:
Bägarrankan som jag köpte halvdöd, men lovades en ny om denna inte skulle ta sig, har satt två fräscha knoppar. Tvillingsporren har påbörjat sin generösa blomning och jag ser potentialen till blomexplosion också i år (mest tacksamma utekrukväxten någonsin). Prinsessan Marie har så många småknoppar att jag knappt kan bärga mig då jag tänker på hur fint det ska bli där i rosportalen.
Jag följde med dottern till Pingstis och hittade ett fantastiskt bokstöd och några härliga gå bort-vaser. Ett och annat till presentlådan fick också följa med hem och de två sönderslagna uddamuggarna som saknats de senaste månaderna är utbytta mot två andra vackra muggar. Ja, så tji fick jag som sa att INGENTING skulle inhandlas efter att jag hade lämnat fyra kassar i donationsdörren.
Vila och sånt.
Jag hörde imorse någon säga att dagens kroppar blir utslitna på ett onaturligt sätt då de sitter i kontorsstolar, lyfter tunga patienter om och om och om igen och allmänt återupprepar rörelser utan att bygga styrka för att kompensera. Jag tänker att det är så mycket som är onaturligt för oss människor – hur vi lever i städer, hur vi lever avskärmade från varandra trots att vi aldrig bott så tätt på varandra, hur vi matar hjärnan med kost som gör oss sjuka (både bokstavligt och bildligt talat), hur vi teoretiserar allt i livet och lever i huvudet istället för med kroppen, hur vi tar in all världens smärta och känner oss ansvariga för den utan att ens kunna hantera vår egen och hur vi transporterar oss. MEN, det är ju som det är. Det är så här livet ser ut för oss, det är så här vi är, det är så här vi anpassat oss. Medellivslängden har ökat med mååånga år, men jag tror knappast att den självupplevda livskvaliteten har gjort det. Du vet den klassiska frågan: ”Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?”
ska man vila först när man är klar blir det aldrig vilat
kajsa
Lillastesyster väntar på att ta emot sitt andra barn vilken dag som helst och kom med denna kloka påminnelse. Jag påmindes om vikten av att ta ansvar för sin återhämtning, något som jag blivit mycket bättre på sedan jag var utmattad för ett gäng år sedan. I ett samhälle som är så fokuserat på egot och hur vi känner oss borde vila vara en naturlig och viktig del i vardagslivet, men jag tycker mig inte se att det är så. Vi skulle kunna må bättre av att se till att faktiskt vila då tillfälle ges. Mammas väninna hade som söndagstradition att ta en rejäl tupplur medan make och barn fick förbereda maten. Ingen fick störa henne, punkt slut. (Huruvida hennes man fick samma chans vid annat tillfälle kan jag inte uttala mig om.)
Själv har jag ofta funderat över känslan av att känna mig dålig om jag inte är upptagen med något. Varifrån kom den från början? Varför är det så viktigt i vårt samhälle att påpeka hur upptagna vi är? Det ger liksom stjärnstatus att vara jätteupptagen och att kunna hantera det med svalhet, kontroll och full koll. Jag vet många saker som jag kämpar med medan jag är bättre på annat, medan andra har sitt. Just det här upptagenhetshävdelsebehovet tycker jag dock är mer allmänt utspritt, åtminstone bland kvinnor i USA och Sverige där jag levt mitt liv.
Vila kan se väldigt olika ut för olika människor. Vi vet väl alla att scrollandet på telefonen sällan ger den typ av vila som vi mår bra av, utan mer är ett sätt att undvika det som behöver göras. Jag gillar bättre små tupplurar och skäms inte för att lägga mig en stund på eftermiddagen för återhämtning. Larmet måste dock sättas, sover jag för länge blir jag alldeles groggy. Att tömma huvudet med ett yogapass är ett jättebra sätt att utöva aktiv vila, men det har jag inte gjort sedan jag fick min hälsporre. Inte heller promenader har varit aktuella tråkigt nog, särskilt för dottern som bott här i någon månad och har fått gå sina barnvagnspromenader på egen hand eller med sin pappa. Jag ser fram emot att långsamt återta de goda rutiner som jag faktiskt har i mig. Dessutom har vi äntligen plockat fram trädgårdsmöblerna efter den synnerligen kylslagna våren, så jag ser också fram emot sköna små mikroåterhämtningar där. Fram för mer vila som faktiskt ger återhämtning!
Hundra sommardagar.
Var glad min själ åt vad du har
Cajenn
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens igår
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.
Denna fina dikt ska enligt min faster läsas högt idag, den första juni. Glad sommar, hör du!
Sista dagen på våren.
Efter en mer intensiv vecka än vanligt har vi nu vinkat av min extrasyrra från Tyskland och hennes son som varit här sedan i måndags samt syrran som bott här i några dagar medan hennes man och son varit på hajk. ”Appo, Dette, Mimmi, Danne, Pepe” – lilla Titti hängde också med på att gammelmorbror varit här och klippt halva gräsmattan med sin läskiga åkgräsklippare. Syrran och dottern hjälpte oss kantskära grusgångarna, det har byggts bröllopsprops och spelats in roliga filmer, vi har ätit en massa sparris, glassbåtar och annat gott och kålen är i lådorna. Jag vet inte hur många sniglar som nått sina livs änden, men åtskilliga hundra är det. De gillar tyvärr japanska lyktor, solrosor, squash och pumpa och vi får väl se om någon av dessa grödor och blommor når hela vägen i sin utvecklingstrappa. Nu går vi in i sommaren med ett rejält regn enligt SMHI. Vi får väl se om det kommer någon sol och värme efter det. Campingen har iallafall en massa gäster, så det finns hopp om ljuva sommardagen framöver.
Körglädje dagen lång!
Igår for jag hemifrån strax efter nio på morgonen och kom hem nästan tolv timmar senare. Kristi himmelsfärd kom att handla mest om att sjunga och mitt engagemang i körkommittén. Vi är en decimerad kommitté denna vår, bara två stycken aktiva, så vi fick ta hjälp av andra körvänner för att genomföra några av de praktiska bitarna till denna speciella dag. Det började med att jag skulle fixa tackblommor till vår körledare Justin och till vår gästande körs dirigent Karin. Vi har en trevlig blomsterkiosk i närheten av stans sjukhus som har bra öppettider och väldigt trevlig och hjälpsam personal. Där fick jag mitt ärende utfört, men jag passade också på att köpa en tackblomma för terminen från oss i kören, en praktfull passionsblomma som fick symbolisera just det passionerade engagemang vår duktige körledare bidrar med.
Väl inne i stan mötte jag upp med en körkompis för att duka till kvällens middag i Militärhemmet. Vi försökte slå in koden vi hade fått både en och fem och tio gånger innan vi gav upp och ringde Justin. Stackaren fick avbryta sin lunch, men inte hjälpte det, koden funkade inte även om den enligt uppgift var ”rätt kod”. Vi förberedde så gott vi kunde med de medel vi hade och var beredda på att snabbduka med hjälp av fler hjälpredor mellan konsert och middag.
Dags för repetition, först på egen hand i Trefaldighetskyrkan och sedan tillsammans med våra gäster Petri sångare från Malmö. Det kändes lite pirrigt, både med tanke på att Petri sångare är otroligt välrenommerade och vi har fått klämma instudering av somliga stycken på relativt kort tid. Det kändes dock som att vi både var på hugget och i gott sångskick, så det var roligt att mötas upp i Fredrikskyrkan för genrepet. Vilken kör! Vilket tryck! Älskade att sjunga tillsammans med dem och att lyssna på dem. Otroligt säkra och dessutom trevliga och chosefria. Ibland kommer divalater lätt med som släptåg med personer som vet att de är väldigt duktiga, men här var det inte alls så. Klang och jubel, härlig konsert i fullsatt kyrka! Extra roligt då det kommer gäster.
Mellan repetition och konsert hade jag kunnat fixa nyckel till Militärhemmet där vi skulle äta. Ett gäng stack och hämtade maten på Elsas lilla krog (bra beslut, lika god mat som vanligt) medan ett annat gäng hängde med och förberedde dukning, inklusive dekorationer i form av minibuketter. Hejsan, svejsan, vad det går undan då man hjälps åt! Tack för driftiga och initiativtagande körkompisar som genomförde tidernas snabbaste förberedelser. Fint blev det också. När vi väl hade slagit oss ner var det trevlig samvaro som gällde. Lite utbyte av erfarenheter, skvaller och allmänt ”lära känna”-känsla och så sjöng vi också allsång från häften som min fine kommittékompis hade fixat. Vilket drag! Det är ju underbart att sjunga tillsammans. Vi fick några trevliga timmar tillsammans innan det var dags för Petri sångare att åka bussen upp till Småland där de skulle sova över för dagens konsert, nästa stopp på turnén. Vi andra stannade kvar och städade upp, jag tog med en körvän som skulle till Tjurkö och sedan landade jag trött och nöjd i soffan hemma. Och det var den dagen det.
Jag tog inte en enda bild på hela dagen, men jag kan bidra med det nummer som vi sjöng tillsammans och som var min favorit från konserten. Åtta stämmor och både tretakt och fyrtakt samtidigt emellanåt. Håll tillgodo!
Klargörande av min planttantsordlek.
Med tanke på att min ordlek igår kanske inte gick att läsa utan att se kategori och etiketter (jag har inte fått med dessa i detta bloggtema tyvärr) så får jag klargöra ett och annat. Jag fick meddelande om att det kändes deppigt och jag förstår att inlägget kanske inte var så tydligt som det var i mitt huvud. Detta var ett ”planttantsinlägg”. Jag hade precis gått en trädgårdsrunda och kände mig BÅDE glad och modfälld.
Komplicerat, komplext, å ena sidan, å andra sidan (livet som planttant)
Varken eller, med betoning på det som händer mellan raderna (varken fantastiskt eller dåligt, det sniglas, äts, bits, växer och utvecklas om vartannat)
100%, halvhjärtat, halvdant eller med minsta möjliga insats (kanske lätt att missa mitt jättepositiva 100% som står för ”all in”, medan man andra dagar inte riktigt orkar, eller vill, eller hinner)
Stora ambitioner med tryck i stegen, slokande axlar med uppgivenhet och känslan av att allt är förlorat (massor av drömmar, fröer, planer och sedan har sniglarna ätit upp hälften av det man vårdat i växthus i många veckor, eller frosten tar alltihop även om det kommer igen)
Det reder sig, men inte förrän du ryckt upp dig och dragit täcket över huvudet (det blir bra, ryck upp dig och/eller sov på saken, imorgon är en annan dag)
Skyldighet och ansvar, konsekvenserna tar aldrig semester (att ha en trädgård kräver sitt, det ska vattnas, gödslas, rensas och gör man inte dessa saker så blir resultatet därefter)
Tetris, Oil Panic, luffarschack – offensiv trumfar defensiv tills regelverket skrivits om (för alla som har spelat dessa spel, tänk dig att du är planttant i en trädgård så tror jag du förstår vad jag menar)
Organiserad med listor, rutiner och planer, luststyrd med kreativa lösningar och ”carpe diem” för sjutton gubbar (trädgårdslivet mår bäst av att ibland hålla sig till det fyrkantiga, men ibland behöver man bara njuta)
Så ta med glädje ditt jobb fast du lider – tack Evert Taube, Jesus, mamma och far (somligt trädgårdsarbete är inte så himla roligt, men med tanken att om jag rensar bra så blir skörden eller rabatten så mycket bättre om ett tag – att se glädjen också i det tråkiga)
Må bästa snigel vinna och kom ihåg att Bambi är sötast av alla (jag är rätt sölig, så det är jag mot mördarsniglarna, och rådjuren var väl här först och ÄR väldigt söta att titta på, bra att komma ihåg då de varit sugna på något som jag inte hade planerat att dela med mig av)
Hoppas att texten är klarare nu!
”It’s complicated”.
Komplicerat, komplext, å ena sidan, å andra sidan
Varken eller, med betoning på det som händer mellan raderna
100%, halvhjärtat, halvdant eller med minsta möjliga insats
Stora ambitioner med tryck i stegen, slokande axlar med uppgivenhet och känslan av att allt är förlorat
Det reder sig, men inte förrän du ryckt upp dig och dragit täcket över huvudet
Skyldighet och ansvar, konsekvenserna tar aldrig semester
Tetris, Oil Panic, luffarschack – offensiv trumfar defensiv tills regelverket skrivits om
Organiserad med listor, rutiner och planer, luststyrd med kreativa lösningar och ”carpe diem” för sjutton gubbar
Så ta med glädje ditt jobb fast du lider – tack Evert Taube, Jesus, mamma och far
Må bästa snigel vinna och kom ihåg att Bambi är sötast av alla
Vi roar oss i Höllviken!
Dagen har gått i ett, från tidig morgon till sen kväll. Nu ligger jag i extrasängen i min systerdotters rum. Hon snusar så gott och själv har jag svårt att hålla ögonen öppna efter allt intensivt. Dags att få några timmars sömn innan de båda små prinsessorna bestämmer att vi ska upp och möta morgondagen. Heja på!
