… men inte förrän ni tillsammans slagit följe med Hjärnan. Idag är det valdag och de flesta har vid det här laget lagt sina röster. Demokrati innebär att flest vinner och förespråkas av de flesta jag känner. Problemet är att alla inte röstar rätt, särskilt inte De Onda. Många tycker att de som röstar fel, De Onda, inte borde ha någon röst. Problemet med att somliga ska tystas och tas ifrån sin röst är att man då rör sig mot en känslomässig diktatur. Det goda hatet har jag pratat om förut, men nu var det längesedan. Jag ser det pyra ut ur oss alla. Vi som vet lite bättre, vi som kan lite mer, är lite godare, förespråkar Rätt Värdegrund (vilken vi nu håller oss närmast) och förstår att om alla bara gör som vi har bestämt så blir det bra. Vi förespråkar gärna allas lika värde, vad nu det betyder, men vill samtidigt ta bort De Ondas rättigheter. Alla blir alltså uttalet av det som egentligen betyder Alla Goda. Det här är komplicerade frågor och efter årets valrörelse känner jag mig inte särskilt hoppfull. Jag har svårt att se Sveriges framtid i något slags varmt och tryggt ljus. Låt oss be om ett mirakel.
#skapandeseptember, kalligrafi.
”Efter en lång middag i köket hämtar Charles Louis en av sina diktsamlingar. Med katterna strykande runt fötterna, en cigarett i handen och boken i den andra läste han på engelska, men med stark fransk brytning sin dikt ”How do you do my libido?”. Dikten gick rakt in i mig. Tänk om jag frågade mig själv, varje morgon, How do you do my libido? Och verkligen lyssnade på mitt libido, som inte bara står för sexdrift, utan även för livskraft.”
Den som lyssnade på Emma Hambergs sommarprat runt midsommar i år fick höra dessa ord. Någon som rattade in var min väninna. Vi träffas då och då över något att äta och långa, innerliga samtal. Häromsistens undrade hon om jag hade hört Hamberg, vilket jag inte hade gjort, så hon uppmanade mig att ställa detta tillrätta så fort som möjligt. Sommarpratet visade sig vara både livsbejakande och peppande. Emma Hamberg är lika gammal som jag. Vi är båda i en ålder då man inte längre har råd att slösa bort sin tid. Varför ödsla något så dyrbart som livet på något som äter upp en, eller skadar en? Varför låta livet droppa ut ur ett skadat kärl, eller investera det i något som dränerar livskontot år efter år? Det tål att tänkas på.
Libido (uttal: [libid’o][1]) är en psykoanalytisk term. Den härrör från freudiansk driftteori och syftar på livsenergi och livsdrift. ”Jag blev så tagen av de där orden. Borde också sätta upp en lapp på spegeln så jag kan påminna mig själv om detta varje dag.” Så sa hon, väninnan. Jag tänkte där och då att en sådan ”lapp” kan ju jag fixa. Kanske har hon redan satt upp en, jag vet inte, men nu är den här på väg till henne som en extra push.
Den gröna ramen har jag försökt härma från Marie Boudons bok Måla blommor i akvarell. Penseln visade sig vara urbota dålig för det här ändamålet och det märks att jag inte är akvarellkonstnär, men om man inte övar kan man inte bli bättre. Texten är skriven med min favoritpennspets (Liknar en Nikko G, men heter något annat) och kalligrafifärgen på tub som går att blanda i exakt rätt nyans.
#skapandeseptember är en utmaning som du hittar här.
#skapandeseptember, jeans.
Till dagens projekt hade jag behövt symaskinen, så jag fick tänka om. Fotade istället några av de plagg som blivit västvärldens garderobsälskling trots att de började som rejäla arbetsplagg. Höstljus på sommarens minnen får denna bild heta.
För övrigt ägde jag mina första par vuxenjeans väldigt sent och har ett komplicerat förhållande till dessa stöttepelare. Jag ser dock fram emot en höst i mina trogna Nea-jeans från Lindex.
Rest in peace, Drottning Elizabeth.
Drottning Elizabeth har avslutat sina dagar på jorden. Ska man sätta ett ansikte på ordet Powerpingla så är det väl just drottningens.
Drottning Elizabeth träffade prins Philip första gången då hon var tretton år. Det har måste känts som att hon förlorade en bit av sig själv då han gick bort förra året. Den här bilden är något av det sorgligaste jag sett någon gång. Igår var det så dags för Elizabeth att själv dansa vidare på de saligas ängar.
Drottningen fick en egen dubbelregnbåge över Buckingham Palace, något som säkert fler än jag tyckte var en fantastisk symbol och ett lite överjordiskt tack efter att ha tjänat väl under så många år.
Efter ett långt liv med ett stort antal händelser som måste ha varit mycket svåra att hantera tänker jag att Joni Mitchells Both Sides Now blir den hyllning jag vill förära den kvinna som har varit en klippa för så många. Lycka till nu Charles. Din mors krona är nog inte lätt att bära.
#skapandeseptember, individuell.
Jag vet inte riktigt vad jag tänkte med det här ordet, det har satt griller i huvudet på mig. Det enda jag har fått upp i huvudet är ”individuella studieplaner” och det känns inte kreativt någonstans. När jag städade i arbetsrummet häromdagen samlade jag ihop diverse böcker som låg på lite fel ställen och hittade ett par dagböcker. Ah! En dagbok kan i högsta grad benämnas ”individuell studieplan” om man skriver om sådant som jag gör. Planer, genomförande och utvärdering, fast kanske inte uttalat eller organiserat. Detta får därför bli dagens lite långsökta tolkning.
Igår gick Storbritanniens drottning Elisabeth bort, 96 år gammal. För något år sedan dog hennes man, nästan 100 år. Om deras liv har skrivit en hel teveserie, The Crown, som är riktigt bra gjord. Jag undrar hur mycket som verkligen skulle stämma om man fick följa de kungligas privata och ocensurerade dagböcker? Det måste vara så konstigt att leva sitt liv inför öppna dörrar, att ha så lite utrymme för att bara vara sig själv. Individen slukas upp av gruppens krav. Det kommer naturligtvis många fördelar av att tillhöra den kungliga familjen, men hjälp, ibland tycker jag riktigt synd om dem!
Skapande september-listan med alla ord finns här.
#skapandeseptember, handarbete.
Nu har vi kommit in en bit i september. Vissa av Skapande september-orden, som jag faktiskt varit med om att välja själv, visar sig vara svårare att tolka än andra. Andra har jag en klar bild av ända tills jag ska göra vad-det-nu-är, men så visar det sig att det inte alls går. Då får jag byta plan. Handarbete visade sig vara ett sådant ord. Jag hade bestämt mig för att testa olika kreativa stygn för att äntligen släppa blocken som gäller fri sömnad. Jag har nämligen en jättefin duk som måste bli färdig, men varje gång jag plockar upp den låser det sig. Det blir för fritt att bara ha en dåligt kopierad bild att följa då jag ska sy. Ska jag kunna bestämma alldeles själv hur jag vill att det ska se ut? Hu! Hur som helst, det blev ingenting av de kreativa stygnen. Jag bläddrade i alla fall igenom min bok Modernt broderi av Lauren Holton som inspiration, så kanske är jag ett steg närmare den där duken. Jag vill ju använda den i verandan när den är färdigrenoverad och den dagen närmar sig med stormsteg…
Istället för stygn fick det bli ett annat slags handarbete. Jag kommer från en kreativ familj och har gift in mig i en annan. Folk är konstnärliga på både det ena och det andra sättet. Det är lätt att stoppa sin egen utveckling på något område där man inte känner sig lika duktig som någon annan. Äh, varför ska jag göra detta då någon annan är mycket bättre? Det är ju fånigt tänker jag. Alla har sitt eget uttryck och att ge utlopp för sin inneboende skaparlust är viktigt! Eftersom detta projekt är tänkt att bryta invanda mönster bestämde jag mig därför för att ge mig in på ett territorium som är mycket outforskat för mig och satte mig för att rita händer i långa banor. Jag tog hjälp av olika konstnärer som generöst delat med sig av sin kunskap på nätet och fick många bra tips och råd. Tanken var aldrig att få till en slutprodukt, bara att öva. Testa du också. Det var ju jätteroligt!
#skapandeseptember, guld.
”Morgonstund har guld i mund.” För mig är detta sant på så många plan. Jag älskar att stiga upp tidigt, jag älskar de mjuka morgonljuden, att det är ännu tystare än det blir senare på dagen (även om vi bor på ett lugnt ställe), jag gillar att jag känner mig full av energi och jag gillar känslan av att hela dagen ännu ligger framför mig. Maken funkar helt tvärtom. Han gillar nattens stillhet och fick han välja skulle han ta sovmorgon och istället stanna uppe in på tidiga morgontimmarna.
”Gyllene morgon”, så får jag nog kalla detta foto. För mig är det självklart att det får sällskap med Jumpers ”Solen stiger upp även idag” på mycket hög volym.
Jag vill nog lägga till ett foto på min gyllene äppelmust också! Älskar den här tiden på året och råsaftcentrifugen som räddar frukt som kanske inte är så kul att äta. Både äppelmust och päronmust är riktigt smarrigt! För dig som inte har egen frukt kan jag tipsa om exempelvis Willys 20-kronorslådor med frukt och grönt till riktigt bra priser, eller att fråga någon i bekantskapskretsen som har mycket frukt över.
#skapandeseptember, fantasi.
Med dagens ord fantasi skulle ett riktigt färgrikt och expressivt inlägg kanske förväntas? Problemet är att jag och fantasi har en lång och problematisk relation bakom oss. Jag brukar säga att ”jag är korsstygn” och att mitt liv på så många sätt är ordning och reda, räta vinklar och rätt ordning. Detta gör att det liksom inte finns utrymme för så många utsvävningar när jag ska hitta på något. Jag älskar att lyssna på Queen och The Ark, men dessa gruppers frontfigurer är för färgglada, för påträngande, för mycket på alla sätt och vis jämfört med mig. De hade/har säkert en inneboende kreativitet och förmåga att tänka utanför alla givna regler. Jag är helt enkelt bra på annat. Det betyder inte att jag behöver sitta ner och nöja mig med all den där fyrkantigheten, utan till dagens projekt plockade jag fram en riktig klassiker. Julia Camerons bok Lev kreativt (The Artist’s way) var otroligt populär då vi bodde i USA på nittiotalet. Jag lånade den på biblioteket och när vi bodde i Orem många år senare köpte jag ett exemplar på bokrean. Så småningom blev det också ett svenskt exemplar. Man skulle kunna tro att det betyder att jag älskar boken, men den är lika jobbig som min relation till fantasi tänker jag. Det finns många guldkorn, det ska inte stickas under stol med. Det finns också ordgegga i dess smörigaste form och lite för mycket New Age för min smak. Det här är en praktisk bok som egentligen är ett tolv veckor långt kreativt projekt. Jag har börjat, men aldrig avslutat detta. Flera gånger till och med. Som du ser har jag markerat vissa övningar och citat som känts viktiga och uppenbarligen har jag fortfarande boken kvar.
Efter allt det här undrar du kanske hur det kommer sig att jag lägger upp ett inlägg utan något vidhängande genomfört projekt? Då kan jag lugna dig med att det finns en lång lista i min dagbok, men jag bestämmer själv vad jag vill dela med mig i bloggen. Dagens tolkning av fantasi blev helt enkelt något slags hjärngympa. Jag är mycket nöjd med resultatet och påminner oss alla om hur viktigt det är att öppna upp oss för förändring då vi känner att vi har stoppat ner oss själva i en låda, då vi råkat ställa oss i ett hörn med ryggen mot världen, eller om vi bara behöver lite extra pepp. Julia påminner om att vi alla är kreativa varelser och att vi behöver vårda den sidan av oss själva. I det håller jag helt med henne och jag kommer säkert att fortsätta komma tillbaka till denna bok.
#skapandeseptember, efterrätt.
Dagens ord valde jag med en mycket klar tanke på vad jag skulle göra. Så blev det inte alls. Jag rörde mig bort från konstnärliga sötsaker och bestämde mig för att gå in på en annan väg. Jag fokuserade istället på citatet ”barnbarn är livets efterrätt”. Några sådana har jag inte än, men jag övar gärna på mina syskonbarn. Jag tänker mig att det är lite av samma känsla. När vi träffas försvinner vardagen och både de och jag får till vår stora glädje pyssla hur mycket vi vill. Som förälder är det mycket rutiner, lite tjat och ibland tjuriga miner, både hos barn och vuxna, när tröttheten tar över. Generationen över föräldrarna kan kosta på sig att fokusera bara på sådant som är roligt. Det är precis det jag gör när jag är med syskonbarnen, för hemma har jag inga småbarn som kräver min uppmärksamhet. Jag kan ta sovmorgon, slipper nattskräck och behöver inte bråka om intag av grönsaker, så en eventuell återhämtning går snabbt.
Tolkningen av dagens ord är inte bara luddig. Det blev mycket pyssel också.
Trolldeg
4,5-5 dl vetemjöl
2 dl salt
2 dl ljummet vatten
2 msk rapsolja
Blanda ihop ingredienserna (rör först med slev, knåda ihop degen på slutet) och färga med karamellfärg till önskad nyans. Går att grädda i 100°C i 2-3 h för att torka snabbare.
Den unga damen är en hel teaterföreställning i sig själv och igår bjöd hon på högklassig underhållning även under tiden vi spelade Den försvunna diamanten. Hon hette Hilda, blev närmare hundra år gammal, gick med kryckor (två paraplyer), var halvblind och lät som att hon hade rökt tre paket cigaretter hela livet. I hatten hade hon en godispåse med innehåll som hon generöst delade med sig av om man bara smörjde tillräckligt med fjäsk.
Den unge mannen levererade oneliner på oneliner.
M läser bok. ”Pingvinpapporna står blickstilla i två månader medan de ruvar på sina ägg.”
L: ”Asså, jag hade nog gett upp och gått hem till mig.”
M: ”Är A fortfarande lika busig?” (M får ofta höra om kompisen A:s busiga upptåg.)
L: ”Det är jag som säger vad A ska göra och sedan gör han det.”
Vi ska gå och lägga oss och jag blir inbjuden till L:s perfekt städade rum.
L: ”Du får lägga dig försiktigt, för jag har precis bäddat sängen så fint.”
Innan vi skulle gå och lägga oss blev jag bjuden på disco i storasysters rum. Hon har en modern lampa som kan skifta färg, så hon ropade ”Hej Google, sätt på rött ljus. Hej Google, spela disco på Spotify.” och sedan var discot igång. Jag kan tala om att det bjöds på riktigt coola moves och jag dansade nog vildare än jag trodde, för idag har jag träningsvärk… Bästa efterrätten, inte en enda kalori inblandad!
#skapandeseptember, detalj.
Från början skulle den här utmaningen bara handla om att plocka fram våra systemkameror mer ofta. Jag har gillat att fota sedan FA foto (fria aktiviteter) på högstadiet. I perioder har jag fotat jättemycket, ibland har jag varit mer intresserad av bildbehandling än fotohantverket och där är jag kanske fortfarande. Ytterst sällan fotar jag med manuella inställningar och bara om min överlevnad berodde på det skulle jag på riktigt lära mig hur mina objektiv exakt fungerar med olika inställningar för tid och skärpedjup. Detta är detaljer som är ytterst viktiga för att en fotograf ska kunna utnyttja sin kameras fulla kapacitet. Till dagens utmaning bestämde jag mig därför för att inte bara fotografera en detalj (Vajlans Dr Westerlunds bladnerver), utan också jobba med kamerans inställningar.
När jag väl kommit in i ett fotograferingsstim är det lätt att jag fortsätter uppehålla mig där. Det känns roligt att den här utmaningen verkar funka. Lagom till min mest intensiva naturpromenadsperiod kommer jag nu kanske att mer ofta ta med mig kameran ut. Jag kan fundera på nyttan av att ha tio tusentals fotografier sparade, många som bara fokuserar på detaljer. Detta får bli något att ta ställning till en annan dag. Hur går det för dig? Jag får uppdateringar om genomförda utmaningar av dottern via sms och jag har ett gäng släktingar och vänner som följer med via Facebook. Jätteroligt! Här hittar du alla orden till utmaningen.