Jag försöker få grejer gjorda med lilla 1,5-åringen här hemma, men det går lite långsamt. Jag ligger efter hela tiden, men njuter ändå av hur det växer och lever runtomkring mig. Jag njuter inte bara då det händer grejer här hemma, utan också att jag ser blomsterprakt på annat håll. Syrenerna börjar slå ut. Såg bilder från Söderköping på utslagna syrener hos Anna och tänkte att vi VERKLIGEN bor i ett blåshål. Här närmar vi oss nämligen bara det utslagna. Det är vinden som är den stora utmaningen i vår trädgård. Får försöka skapa bättre rum kanske? Jag önskar att jag hade en lövblås, för markduken i tomatkuvösen gick inte att borsta ren från förmultnade lönnlöv från grannarnas makalösa träd. (Trädet ska tydligen bort snart och jag gråter redan över hur jag kommer att sakna höstarnas bästa utsikt från köksfönstret.) Titti och jag matchar sorgränder under naglarna, men inte sörjer vi. Det är roligt att ha fingrarna i jorden tycker vi båda.
Imorgon flyttar jag ner gyllenbär, chili och paprika till växthuset. Det var skönt att stå i tomatkuvösen och få ner plantorna i slutdestinationen, varsin murarhink, för ute blåste det med byar på 20 m/s. Inte undra på att tomaterna växte så bra förra året efter att ha fått skydd både uppifrån och från sidorna. Sniglarna har tuggat i sig en hel planta plymspirea (fick av min svägerska förra året) och en vallmo som jag vårdat ömt. Kommer någon av dem igen? Vet ej, men perennrabatten har nu fula ölfällor överallt (enliters mjölkkartonger med öl i) för att locka till sig marodörerna. Tror du jag lyckas bättre med bekämpningen i år?!
Lyckligtvis skiner solen från en klarblå himmel idag! Tyvärr frös det i natt och frosten låg fortfarande kvar på marken då jag steg upp. Lyckligtvis lyssnade jag på varningarna om denna frost och lät igår tomater, chili och paprika stå kvar under dubbla fiberdukar istället för att sätta dem i sina hinkar som jag hade planerat. Tyvärr hade jag satt i dahliorna i rabatten i lördags, så de försatta frös ihjäl allihop redan igår natt, varenda en. Lyckligtvis fick fyra inte plats i rabatten, så dem hade jag ställt vid häcken. Tyvärr måste jag nu vänta lite längre på dahliablomning. Lyckligtvis har jag mycket annat på gång som klarar några minusgrader utan att klaga. Tyvärr är vårt mikroklimat inte av det varmare slaget, utan vi bor i ett riktigt litet blåshål. Lyckligtvis är det så mycket annat som kompenserar, som närheten till havet och en underbar natur. Tyvärr trivs grävlingar också i allt detta underbara och i natt har åtminstone en sådan plöjt upp gräsmattan på flera ställen i jakt på daggmask. Lyckligtvis finns det en plan för att låta henom känna sig mindre välkommen.
Och där, i allt det lyckligtvisa, tycker jag att vi stannar. Ha en härlig vecka, hördu!
Över tio millimeter regn och en dags återhämtning! Åh, vad jag har längtat efter denna dag… I södra Europa har det regnats friskt, kanske för mycket till och med. Här har det dock blivit torrare och torrare för varje dag. Maskarna har migrerat neråt och bara kvickroten har fortsatt sin framfart. Idag känner jag dock hopp för allt jag faktiskt vill ska växa. Det ska nog bli bra.
Jag TROR att jag fick denna planta av fänrikshjärta av min faster i Ronneby. Den är iallafall i startgroparna gällande blomexplosion, så snart blir det fint där i skuggan av uthuset.
Det är svårt att tro att det bara är en vecka sig hela gräsmattan var perfekt klippt. Den ser i princip övergiven ut på sina ställen. Kan gräs växa fem centimeter på en natt?! Myskmadran under fågelbadet mår hur bra som helst och har smått börjat blomma.
Allt som står ute på avhärdning under fiberduk klarade regnet bra och i krukor och lådor med övervintrade växter börjar det nu se trevligt ut igen.
Störst uppryckning över natten gjorde syrrans julros. Ojojoj! Nej, nu är det för sent att flytta denna drottning. På översta bilden ser du hur perennrabatten lite i taget tar sig ton. När aklejorna börjar blomma kommer nävorna strax efter och sedan är det ett evigt blommande ända tills i höst. Så glad detta gör mig!
Ps: Att vår grästrimmer/röjsåg fortfarande inte funkar efter ett otal besök hos reparatör (då han säger att den gör det) gör mig så frustrerad! Det är trimmern som ger det extra till trädgården och utan röjsåg är det svårt att klara sig på en sådan här tomt. Kanske är det bäst att bara köpa en Royobi som våra vänner. Billiga, men bra på att göra det de ska.
Vackert väder och en oändlig att göra-lista. Bra kombination! Både maken och jag jobbade på i rasande takt. K klippte och samlade gräs som jag ska ha till täckmaterial medan jag höll på med detaljer som att samla upp fjolårsgräs och göra odlarlådorna färdiga för sådd. Jag kikade bara med ett halvt öga på syrenhäcken eftersom jag känt stor besvikelse över att den inte tagit sig så bra trots att jag lade ner så mycket tid på den förra året. Nu visade det sig att det finns liv i betydligt fler av de små skotten än vad jag trodde. Jag får nog sitta stilla i båten och vänta på utslagna blad för att se hur det egentligen gick.
Jag gav AI i uppdrag att konstruera en bild av mig i stil med någon känd mangakonstnär vars namn jag ej minns. Hur som helst gillar jag bilden och att tänka mig själv gå omkring med en bukett blommor i handen med linneklänning och stickad kofta. Annars skrotar jag mest omkring med håret uppsatt för att inte flyga i ansiktet, militärskjorta och mjukisbyxor på och sällan koftor, för de fastnar i hagtornshäcken, viltstängslet, björnbärsslanorna eller allt annat som sticker ut både här och där i vår trädgård.
Maken klippte på bra och den där gräshögen är långt större än den kanske ser ut på bilden. När vi var på väg till spelkväll framåt kvällningen kom brorsan med åkgräsklipparen. Lockande att ha en sådan, men det första gräset vill jag gärna använda som täckmaterial. Ska bara komma på ett sätt att överlista mördarna i vår trädgård. Så här tidigt på våren tror jag mest på ölfällor runt en sådan här hög. Vi får se om jag lyckas!
Jag älskar verkligen rosenportalen och ser fram emot att se Prinsessan Marie blomma ännu mer överdådigt än förra året. Tänk så bra det blev, det här projektet! Rosor blir alltid sjuka på något vis, men vi njuter av allt det som är bra först.
Knoppar och blommor i alla möjliga olika stadier växer på alla möjliga olika ställen. Det ena päronträdet dignar av knoppar redo att slå ut och vårt lilla körsbärsspö från Lidl gör detsamma. I år får det chans att blomma även om det är så litet. Det får vara så. Maskrosor, ska de verkligen få chans att bre ut sig? Ja, har man bin är dessa gula solar varmt välkomna. Pyttorna anses vara ogräs, men hur glad blir man inte av dem? Vi har små öar av olika nyanser mellan vitt och rött på flera platser i gräsmattan som väl mest består av olika gräsliknande ogräs. Det är okej, det ser åtminstone jättefint ut då det är nyklippt och vi har nått dags datum.
Här kommer ännu en bild av backsippan och verkligen trivs där den står. Så vackra blommor! Tänker alltid på Hurtigs backe dit vi åkte med makens mormor varje vår. Vacker plats i Uppland där backsipporna böljade och det fanns fina bestånd till årets omgång nässelsoppa.
Att ha en trädgård ger livskvalitet även om det också innebär att det alltid finns mer att göra. Tack för allt det vackra och fina.
Blir det som jag önskar har vi följande att njuta av framöver:
höstaster
akleja
kärleksört
stjärnflocka
digitalis
nävor av olika slag
libbsticka
blåklocka
allium
akleja
bolltistel
purpurklätt
rysk martorn
daggkåpa
solhatt av olika slag
träppsalvia
stockrosor
höstanemon av olika slag
grusnejlika
hortensia (hm, borde nog flyttas)
blodtopp
alunrot av olika slag
mejram
studentnejlika (ska flyttas till rabatten med gul/orange/röda toner)
anisisop
backsippa
rosa lavendel
geum
ros
astilbe
julros av olika slag
klematis
strandveronica
kaukasisk förgätmigej
axveronica
nysört
viol
storviol
borstnejlika
bronsbräken (ska flyttas då den inte riktigt trivs och har fel färg)
jätteverbena (ingen perenn, men vacker och har förhoppningsvis självsått sig här som vanligt)
Jaja, jag vet att det låter lite rörigt. Det är det också till viss del, men färgerna håller rabatten samman. Jag hoppas kunna låta några av växterna ta större plats med tiden och kanske plocka bort andra. Daggkåpa, höstaster, kärleksört och purpurklätt tar lätt över och frodas verkligen. Borstnejlika är ingen perenn, utan tvååring. De funkar dock som perenn när de väl etablerat sig på ett ställe och för mig är just dessa blommor barndom och trygghet. Längst till vänster i rabatten sätter jag alltid rosenskära (ettåring) då de trivs så bra där och bjuder på ett härligt hav av skira blommor i rätt toner. Nu har rabatten varit igång i några år och det blir lättare och lättare för varje år att rensa och hålla efter. Jag börjar känna igen de självsådda plantorna också, som allium. De nya små alliumplantorna ser ut som ”grässtrån”, så det är lätt att rensa bort dem om man inte är försiktig. Backsippan borde jag verkligen flytta. Tuvan trivs bra och bjuder på tidig blomning, men jag tycker nog inte det är någon rabattväxt. Eftersom jag i princip bara fått växter eller köpt grejer på utförsäljning är det plantor som hamnar här ”så länge”, men som jag sedan inte vågar flytta. Det är nästa steg på modighetsskalan!
Ungefär så här ser det förhoppningsvis ut om bara två månader. Heja på, kära små plantor!
Nu har jag äntligen tagit tag i att rota fram allt det som växer i perennrabatten. Träffade grannarna över stenmuren (svägerskor som bor i de båda husen på ena sidan vårt hus). Vi kunde konstatera att nu är tiden då man börjar inse att man har grannar igen. H sa ”jag tänkte att jag skulle rensa i mina rabatter då du börjar”. Egentligen tror jag att båda dessa grannar har bättre koll, för båda har jobbat och jobbar med blommor och trädgårdar av olika slag. Efter en stund kom sedan en av de manliga grannarna och sa ”när ni började klippa gräset i lördags sa jag att nu var det fritt fram att klippa”. Hahaha, nu har vi alltså blivit trädgårdsinfluencers. Helt ofrivilligt och med väldigt lite på fötterna.
Hej, hej, kaos! Efter att ha rensat alldeles för tidigt för några år sedan har jag låtit riset stå lite längre för att skydda mot kylan. Inte ser det så fint ut, men å andra sidan är det inte fint efter upprensningen heller. Nu ska ju allt ta sig och börja ta ton igen. Jag försökte inventera och kunde konstatera att det mesta klarat sig denna milda vinter, men somligt verkar inte visa någon som helst växtkraft.
Här behöver det kantklippas lite till vänster. Det känns mäktigt att veta att om några månader kommer knappt jorden att synas längre då allt har vuxit till sig igen. Efter att ha gjort flera försök med stockrosor kan jag konstatera att det äntligen verkar ha lyckats. Det är klurigt att få dem att etablera sig, men sedan så…
Att vittja brevlådan i pausen var extra roligt! Paket från syrran i Skottland och vykort från Anna i Portugal på samma dag. Hurra!
Borta på brorsans tomt var de och sprängde och grävde för att kunna lägga rören till allt det livsnödvändiga för ett modernt boende. Jag var där och inspekterade och passade på att bjuda på ”nybakade” wienerbröd från ICA till de tre fixarna. Tänkte att en fika i den härliga vårsolen mellan sprängningar och grävmaskinsdamm hade suttit bra om de var jag. Maken undrade dock varför jag inte tog med något wienerbröd hem till honom…
Efter att ha rensat upp allt i rabatten, klippt bort skröfs på alla perenner i krukorna (mynta och rosor i princip) och gjort baljan vid entrén lite vårfin var det dags att flytta ner till växthuset. Maken hjälpte mig att flytta ner alla tomathinkar dit så jag kunde hälla ut resterna i limpan där jag brukar sätta pumporna. Det blir något slags hügelbädd som byggs upp på nytt varje år med skröfs och gammal krukjord. Sedan gödslar jag lite och häller på köpejord. Inte vet jag om det är bästa förhållningssättet, men det funkar uppenbarligen. Efter denna massiva insats (maken hade också rensat färdigt i hallonlandet och slagits med björnbär) var vi väl värda en extra god middag. Vi fixade ett fat med småmackor inspirerade av smørrebrød. Ett riktigt smørrebrød ska ha en massa olika pålägg, men våra hade bara två var. De var iallafall väldigt goda och mättande. Man blir hungrig av frisk luft… Och glad. Tack för att jag kan känna att det är roligt att fixa i trädgården igen.
Jag har visat henne förut och jag kommer att visa henne igen. Denna makalösa skapelse som tar sig mer och mer ton för varje dag. Jag ligger otroligt mycket efter med trädgårdsarbetet, men denna vår har jag fått prioritera annat helt enkelt. Det är okej. En grej i taget och så blir det gjort som blir gjort. Jag njuter av att ha fått tillbaka den där trädgårdslusten som jag tjatat så mycket av. Då kan inte stressen förta den glädjen, det blir bara dumt. För vem är det som kontrollerar? Eller jo, vi har faktiskt gäster som uttrycker att om de bara bodde här så hade de gjort ”rätt”. Inte rakt ut kanske, men man kan säga saker och ting på olika vis.
Idag står iallafall perennrabatten på tur! Eller att städa ur växthuset. Eller att göra något annat av alla 23 ”måste göra nu”-grejer. Det är okej. Jag ska också jobba, ha en kompis på lunch och scanna foton som ska användas till min brorsons bröllop. Och allt det är viktigare än vilken att göra-lista som helst. Och allra först tog jag mig tid att lukta på blommorna, viktigast av allt. Hoppas att du får en underbar dag!
Efter senaste hälsodippen kände jag mig hemskt efter gällande både det ena och det andra. Mina pelargoner har iallafall kommit igång ordentligt nu! Jag klipper alltid ner mina rejält efter vintervilan, så det är klart att det känns lite skakigt innan alla börjat sätta blad. Flera har redan satt blomknoppar också, men de här första plockar jag faktiskt bort för att se till att plantorna växer sig stadiga först.
Mina ”gamla” dahlior brukar jag sätta rätt i backen runt den första maj, men lite modernare sorter verkar behöva skjutsen de får om man sätter dem i påsar inomhus 1,5 månad innan. Jag hade fortfarande inte fått i dem, så igår var det dags. Maken hjälpte mig dela dem. Flera hade som jag skrev om förra året problem av olika slag. Det verkar som att dahliaodlarna inte ombesörjt kvaliteten och därmed bidragit till att olika problem spridits med deras knölar. Jaja, det är som det är. Jag trodde att jag hade fått bort mina dåliga sorter förra året, men jag hade minst en med knippe som jag fick slänga igår. Mina sorter är nu decimerade, men jag kommer att ha lika många plantor som vanligt. Det blir bara lite mindre varierande rent färgmässigt i dahliarabatten och det är väl okej!
Försöket med att sätta tomatplantor i mjölkkartonger har slagit väl ut. Vet inte om det är ”tomat- och chilijorden” jag köpte på Blomsterlandet som gett en sådan skjuts, för sådana här rejäla plantor har jag aldrig haft så här tidigt. Får väl ställa dem i verandan nu när jag fyllt på jord i alla för att sakta ner tillväxten lite. Nu räknar jag med att varje tomatstam sätter rötter längs med sin nya jordpåfyllning.
Alla luktärter har redan kommit upp, men de ska få växa sig några centimeter högre innan jag sätter ut dem utomhus.
När jag kom till Willys fick jag bevis på att det verkligen var en extra speciell dag och jag var glad över att vara tillbaka i spelet igen. Tack för en fin dag!
Min planttantssäsong har dragit igång. Jag lutar mig numera på erfarenhet och försöker låta det räcka. De första åren var allt nytt, nu återanvänder jag mycket. Det ser inte alls lika snyggt ut, jag sätter namnlappar skrivna med brun Sharpie på klippta bitar av glasskartong och undrar om somliga återvunna småkrukor verkligen klarar den här säsongen också. Trots detta väljer jag återanvändning framför perfektion alla dagar. Sist jag var på Blomsterlandet kollade jag allt som skulle kunna inhandlas och påminde mig om att denna hobby är ett pengaslukande hål om man släpper den lös. Min trädgårdsmästarsvägerska gör egen jord för hållbarhetens skull, men dit har jag inte orkat gå. Att använda Bokashisystemet har dock varit jätteroligt och jag säger till mig själv att jag borde diska ur hinkarna och köra igång igen. Blev lite modfälld då mina ”jordfabrikslådor” frös sönder i botten. (Lådorna ska vara lufttäta.)
Syrrans pelargoner såg jättefina ut efter vinterns förvaring även om jag hade tagit med mig liftare i några av mina krukor i höstas. Det var kålfjärilslarver som smaskat i sig en massa blad och mått gott trots att jag försökt rensa bort dem då jag varit i Bredavik och sett över plantorna. När jag hämtade dem hittade jag fyra välmående akrobater som varken fick hänga med till Karlskrona eller Uttorp, för sån är jag. Med tanke på att jag visste att det bodde larver i jorden fick jag göra ett totalt jordbyte också i de större krukorna istället för att bara lägga på lite ny, näringsrik jord. Alla krukor diskades och jag tog några få sticklingar.
Jag älskar den rostfria diskbänken. Diskmaskinen sitter på ”fel sida” eftersom det inte gick att välja med en återvunnen bänk, men annars är den perfekt. Så mycket bättre än de modernare versionerna vi haft på andra ställen. Att jobba med jord på samma ställe där det ska lagas mat en stund senare kräver sitt. Eftersom det var så mycket jord som skulle ut i trädgården tömde jag allt i sopsäckar för att lättast kunna transportera och för att slippa spill. Spillet kom jag dock inte undan. Det var jord överallt när jag var färdig, hehe.
Jag skär alltid ner mina pelargoner så de ser minst sagt stubbiga ut. Inte som hamlade träd (det ser inte så friskt ut), mer som en snaggning. Detta brukar ge fina och buskiga plantor. När de tagit sig och börjat växa ordentligt vattnar jag med pelargonnäring. Detta har gjort underverk sedan jag började med det för några år sedan. Alla krukor blev genomvattnade i den nya jorden, men nu är jag försiktig med vattenkannan tills jag börjar se plantorna spräcka nya blad och de tar ny fart. Pelargoner mår bättre av lite torka än för mycket vatten och ruttnar lätt. Inte minst gäller det sticklingar. Jag sätter numera sticklingarna i såjord i små krukor, vattnar en gång och är ännu mer försiktig med vatten tills jag ser nya rottrådar sticka ut i hålet i botten. Sticklingarna ska inte pillas och dras i för att se om de ”fastnat”, lämna dem ifred och låt naturen ha sin gång. Vattna på jorden om det behövs, inte på stammen. Ja, om du nu vill veta hur jag gör.
Den här amaryllisen har tre knoppar och har nu börjat slå ut för att göra våren lite gladare. Kortare stjälk har jag dock aldrig sett, det ser jätteroligt ut. Kanske fick den lite växtkraft av att titta på när jag höll på med pelargonerna. Nu ser jag förresten att det verkligen är dags att ta itu med att olja in träbänken igen! Oj, så torr och risig den ser ut. Det får dock bli en annan dag. Efter att nu ha gjort ett hästjobb gällande mina pelargoner hoppas jag att de återbetalar mina spa-tjänster genom att blomma vackrare och mer rikligt än någonsin på sin pelargontrappa i sommar.
Jag har svårt att välja favoritgrödor, men grönkål är definitivt en av dem. Eftersom de växer innanför viltstängslet behöver vi inte dela med oss till rådjuren. Det betyder att vi fortfarande har fräsch, obesprutad, fiberrik grönska bara några fotsteg ner i trädgården, precis när vi vill. Vi har sedan barnen flyttade hemifrån slutat dricka ”nyttiga” smoothies, annars var grönkål ett av de mindre poppis inslagen. Jag fick för mig att det var jättenyttigt, men sanningen är att jag tror att man pajar minst halva nyttan genom att slå sönder fibrerna. Desto bättre funkar spröda grönkålschips – finns det något godare? Jag har vant mig smaken och tycker att detta är en riktigt god salladsingrediens, men nä, smoothies kan den hålla sig undan.
Vinterpurjo är också tacksamt. Trots både en och två och tre köldknäppar står den kvar. Det är lite klurigt att få upp en lök när marken är frusen, men annars är det behändigt att ha en av mina favoritingredienser tillgänglig att rycka in. De här sista lökarna börjar se lite skruttiga ut, men de är fortfarande goda.
Persiljan ser inte heller så glad ut i minusgraderna, men funkade utmärkt i middagens bearnaisesås.
I både Lilla Amsterdam och Lilla Rotterdam har det kommit upp en massa tulpanknoppar. Jag har haft som experiment att bara låta befintliga lökar återkomma (i Lilla Rotterdam satte jag specifikt lökar som sades ha större chans till detta, i Lilla Amsterdam syns det tydligt vilka lökar som är lämpade) de sista två åren. Förrförra senhösten kunde jag dock inte låta bli att köpa ett gäng billiga tulpanlökar på Lidl och satte dem i dahliarabatten. Tänkte att jag skulle hinna spreja TricoGarden på dem för att sabotera för rådjuren, men den tanken var fruktlös. Jag jobbade hårt och räknar med att max hälften av de blommorna faktiskt hamnade i någon bukett, det som var slutmålet för mig. Nej, tulpaner i en trädgård som delas med rådjur kräver åtgärder större än TricoGarden.
Örthjulet ser risigt ut vid den här tiden på året, men det mesta ser ut att vara i gott skick. Med lite beskärning och kärlek kommer detta att åter vara en av favoritplatserna i trädgården!
Vi håller tummarna för att makens och syrrans bin har mått bra i vinter! Förutsättningarna för en rejäl honungsskörd är de bästa någonsin sedan de började med sin hobby. Efter ett gäng otursförföljda år och en lite knölig inlärningsperiod har de lärt sig ett och annat. Naturen rår man liksom inte på, om inget annat så har de fått lära sig det.
Till kvällen blev det trerätters. Allt var gott, men nog var kronärtskockan det allra bästa! Finns det något godare? En ”köttig” kronärtskocka med mjukrört smör och havssalt, mer komplicerad behöver en fantastisk matupplevelse inte vara. Pannacottan fick en touch av kardemumma och även det var jättegott. Oxfilén, bean och hasselbackarna däremellan blev lyckade och vi kunde konstatera att förra årets potatisskörd inte bara blev den bästa, utan att vi också lyckats ganska bra med förvaringen den här säsongen. Det är just det sistnämnda som jag tycker är det knöliga med att odla själv. Kanske är det därför jag också uppskattar de där grödorna som helt enkelt kan stå kvar ute i trädgårdslandet så mycket? Nu har dock en del fröer kommit i jord och nästa vecka blir det mer. Ska kallså lite ditt och datt i växthuset så får vi se om det funkar lika bra som förra året. Vi har ju haft fåglar som hackat sönder växthusplasten, så det regnar in och blir blött på flera ställen. Jaja. Det får lösa sig! Vi kämpar vidare.
