Ännu blommar det på savannen.

Efter många, långa härligt soliga och blåsiga sensommardagar var gårdagens regn välsignat. Tolv millimeter, rätt ner i backen. Hurra! Rabatterna ser onekligen skräpiga ut, men vi har plockat egna och gett bort mängder av buketter den här sommaren. Jag får lägga skräpigheten på mig själv då jag inte orkat stödvattna och dessutom jag jag varit seg med extra gödsel. Å andra sidan har jag gjort mycket rätt och hade jag inte gjort det hade väl även rabatterna sett ut som ”savannängen”. Vackert, men på ett mycket asketiskt sätt.

Efter att solen hade torkat upp det mesta av vätan på blommorna och innan kvällsdaggen lade sig gick jag ut och plockade in några lösgodisbuketter. I badrummet ställde jag en höstinspirerad skapelse med jordärtskocka (”minisolros”), ringblomma och dahlian Gallery Rembrandt.

På skänken i köket fick tonerna gå i lite mer dämpat rött och blått. Den över hundraåriga dahlian, solhatten Magnus, kärleksört, anisisop, jätteverbena, en ljuvlig vädd och blomstermorot.

På matbordet står en ljuv bukett som låtsas att det fortfarande är sommarlov. Det gör den helt rätt i! Jag fångade lite morgonsol innan det mulnade på igen… Nästa sommar blir det atlasblomma igen – den har varit mycket tacksam! Och rosenskära sedan, i bytta ser den mest ut som gigantiska dillvippor, men på friland växer den och blommar med allt vad den har.

Förra årets favoritvas har jag knappt haft framme i år. I den stoppade jag mina mest spektakulära dahlior, lite fundersam på om hur jag ska göra med ”virusdahliorna”. Två är garanterat smittade, de är det adjöss med. Ett par av de andra har blommat hej vilt, vågar jag bjuda in dem i rabatten igen? Somliga sätter sina virusdahlior på annat ställe i trädgården, andra tycker att de ska slängas i soptunnan. Vi får väl se om mössen är hungriga den här vintern också, för isåfall behöver jag överhuvudtaget inte oroa mig. Allt i sin tid!

Continue Reading

Sensommar och skördetid.

Igår satt jag i arbetsrummet med öppet fönster då jag hörde en bildörr slå igen och grannen körde iväg. Hon är lärare och hade sin första jobbdag efter sommarlovet/semestern. Eftersom jag inte längre har någon anknytning till skolvärlden får jag hänga upp höstterminen på någon annan. Bildörren fick helt enkelt bli startskottet för sensommaren! Det märks på alla sätt och vis nu. Luften är högre, kvällar och morgnar är svalare och vi är inne i skördetiden, åtminstone här hemma. Förra året testade jag att frysa in tomater hela efter att ha rensat bort grenfästet. Det funkar utmärkt! Bara att ta ut de tomater man behöver, hälla över hett vatten, skala och hacka det frusna fruktköttet. Det tar lång tid och är kletigt att konservera. Å andra sidan är det känsligt att vara beroende av att vi inte får några längre eluppehåll som härom vintern då det var så mycket jox med elektriciteten här ute på ön. Torkapparaten har fått vara igång och nu ska jag mala hela Anaheim-chilisar i mixern till en smarrig smakförstärkare att använda hela vintern. Maken kom hem igår efter två jobbrundor och en fjällvandring. Han hade plockat med sig äpplen hem från Mörtfors, så de ska tas omhand. Tur att någon får äpplen att räkna med! Vårt Ingrid Marie-träd har visserligen frukt i år till skillnad från de senaste åren, men de är pyttesmå.

Rabatterna har ändrat form och fason. Det blommar fortfarande överallt, men eftersom jag inte har vattnat extra där den senaste månaden är det kanske lite skräpigare än det hade behövt vara. Jag kan dock plocka in härliga buketter fortfarande och njuter verkligen! Trots mjöldagg på luktärterna finns till och med sådana kvar. Jag har väl aldrig haft så mycket luktisar! Ska se om det blir fina fröer att spara till nästa år, eller om jag ska ta det säkra före det osäkra och beställa finfröer från Cecilia Wingård igen.

För övrigt är symaskinen uppackad och igång igen. Japp, skördetid och sensommarvibbar gör mig glad och rätt produktiv emellanåt. Det finns alltid något att hitta på. Härligt!

Continue Reading

Frallor, rensning och viktiga beslut.

Igår hade jag chansen att ta emot våra goda vänner på frukost. De var på väg upp hem till Stockholm för att börja jobba och vara redo för skolstarten. Eftersom jag älskar att baka blev det en omgång frallor som fick bli basen. Efter allt rensande under sommaren känns det roligt att lite nytt fått byta ut en del uttjänta grejer. Denna härliga linneduk med Tutankhamon på fick jag av min svärmor då hon rensade ut hemma (hahaha, blir det någonsin riktigt luftigt när man är som vi undrar jag) och jag bestämde att den skulle få bli bakduk. Jag älskar den och blir så glad av den!

Så fin! Kul att våra blomster får åka ut i världen och göra folk glada på andra ställen också. Dahliorna har verkligen blommat på, virusen till trots. Jag ser vilka som inte får fortsätta bo här hemma efter sommaren, men jag tror faktiskt att jag kommer att spara ett par av knölarna som kanske bär på virus.

Gott mellis. Flingsalt från Læsö är extra gott till egna tomat- och gurkskivor. Tack till faster som gav mig ett par Västeråsplantor när gurkorna i växthuset hade döden dött av spinnangrepp. Den ena plantan blev uppäten på två sekunder av mördarsniglar, den andra har jag vårdat och slagits för. Trots gödsel har den inte gett så många gurkor än. De som kommer är dock goda. Jag vet att tanken väl är att dessa gurkor passar bäst till inläggningar, men det fina med egna odlingar är att man gör som man vill.

Brorsan hjälper oss med åkgräsklipparen ibland. Vid den här tiden på året brukar gräset ha slutat växa för länge sedan. Vi har haft en sommar med mer omväxlande väder och det regn som fallit har hållit igång växtligheten. Det gjorde att jag hade några ordentliga givor gräsklipp att lägga i de lådor där potatisen växte. Med jord som utnämnts som ”sand med smuts i” får vi ta till alla knep för att ge lite substans till det som det odlade ska växa i.

Jag vet att jag gnällde lite på de remonterande jordgubbsplantorna, men de har kommit igen. Varje dag plockar jag en näve gubbar varav några har riktigt bra storlek. Jag har ingen aning om hur jag ska hålla efter de tolv plantor som stod luftigt i början av sommaren. Nu är hela lådan full av revor. Ska jag rensa ut som med vanliga jordgubbsplantor?

Innan det rejäla regnvädret drog igen skördade jag bondbönorna. De ska nu spritas och förvällas samtidigt som jag fortsätter att rensa ut här hemma. Du kanske tror att jag är galen som har så mycket att rensa? Jag skulle vilja hävda att det är tvärtom. Ett vanligt västerländskt liv bjuder på så många prylar och så många papper och så många bra-att-ha-grejer att det är viktigt att rensa för att INTE bli galen. Loppisen har också hjälpt mig att släppa taget om en massa grejer som verkligen varken behövs eller har något känslomässigt värde. Det är utbytet av somligt och utrensningen av annat som nu stått på olika platser här hemma som ska åtgärdas. Lagom till att höstterminen drar igång kommer jag att vara redo med mer luft omkring mig. Skönt!

Continue Reading

Blomkavalkad.

Jag har (tyvärr) fått mitt arbetsrum tillbaka, men mina bloggrutiner om morgnarna känns väldigt långt borta. Förhoppningsvis sätter de sig snart, jag behöver bara putta lite extra i denna uppförsbacke. Här kommer i alla fall en liten blomkavalkad från gårdagens trädgårdspromenad.

Att ha blomster i alla rum som jag uppehåller mig i under dagen gör mig gott. Jag njuter så länge det varar!

Continue Reading

Tid att njuta, del 2.

I en trädgård finns alltid mer att göra. Under juli månad hinner jag dock knappt med annat än att plocka buketter och skörda det som ska ätas för dagen eftersom det sociala livet prioriteras. (Inte så bara, men ändå.) Imorse såg jag allt som borde ha gjorts på trädgårdsrundan, men jag skiftade om, hämtade telefonen och tog foton på några av sommarens mest lyckade projekt istället.

Dahlian Gallery Rembrandt har aldrig varit så vacker eller generös med sina blommor.

Physalis avnjutes varje dag – så gott!

Chili och paprika är inte mogna än, men de växer så det knakar och älskar växthuset mest av alla.

2024 utnämns här till bästa luktärtsåret hittills! Näring och vatten i mängder så delas det generöst ut väldoftande ögongodis.

I honungsfacelian dansar humlor och fjärilar varje dag. Placeringen av denna hobbe fick tvingas fram, men nu stannar jag en stund här varje dag då jag sköter allt i växthuset. Ljuvligt.

Grönkålen sedan! Wow. Vacker och nyttig fortsätter den förhoppningsvis växa hela hösten och kanske till och med vintern. Jag vågar dock knappt ta bort nätet för att skörda, kålfjärilarna är på hugget.

Continue Reading

Julirapport.

Jag sitter i växthuset och hör duggregnet slå mot växthusplasten. Det är perfekt varmt här inne, hög luftfuktighet och det doftar av söt physalis, mustig heliotrop och förmultelse. Årets planttanteri har bjudit på stora utmaningar. Jag delar många av dem med andra. Mördarsniglarnas attacker är brutala. Trots att jag lagt så mycket tid och ansträngningar på att bekämpa dem kommer det hela tiden fler och större och de äter allt i sin väg. Potatisbladmögel blev det i år som så många gånger, men den här gången hade knölarna hunnit växa till sig först. Mums, alla tre sorter (Amandine, Annabelle och Cherie) blev riktigt bra. Tvestjärtarna är överallt och nu orkar jag inte fortsätta vittja fällorna. Det kommer så många blommor på dahliorna att jag kan hitta exemplar utan tvestjärtsangrepp. Och så var det det där med virus. Äh, de drabbade slänger jag efter säsongen. Jag ser hur värdefullt det är med allt det vackra och goda. Det fina vinner över det utmanande. Det är precis som med resten av livet. Utmaningarna är en lika naturlig del som det roliga, det spännande, det fina. Det är först när vi fattar det som vi kan känna oss nöjda på riktigt. När en utmaning har löst sig kommer nämligen en annan, ibland har vi fem parallella och somligt fortsätter vara utmanande i resten av ens liv. Tacksamheten rymmer för min del livskvalitet och en önskan att få vara med länge, länge.

Lilla barnbarnet utvecklas mitt framför ögonen på oss. De här veckorna med henne är så värdefulla! Lillan har lärt sig ställa sig själv, äter vanlig mat bättre och håller uppenbarligen på att lära sig prata. Hon diggar till nästan all musik och leendet man får när hon får syn på en är obetalbart.

Loppisen är igång ett litet tag till. Det är roligt att träffa grannar, tyskar, holländare och skåningar (överrepresentation av dessa), men alla besökare är välkomna. Timlönen är rätt usel. Långsamt hittar dock grejer nya hem vilket ju var meningen med detta projekt.

Luktärterna får kompensera för alla trädgårdsutmaningar. Jag hoppas kunna fortsätta plocka och njuta länge än. Just nu har vi…

… en jättebukett i verandan…

… en rosa bomb i vardagsrummet…

… och en spretig skönhet på första parkett. Dahliarabatten svämmar också över, så imorgon blir det kanske maffiga skapelser av mer svulstig karaktär på dessa platser? Vi fortsätter leva, tar nya tag och kämpar vidare med skönhet i blick.

Continue Reading

Svettiga tomater.

Min termostat funkar inte. Även om det bara är 20 grader svettas jag som en gris. Saltet stänker om mig, håret är frissigt och smink är meningslöst. Sommaren pågår i all sin pråliga prakt. Mördarsniglar och tvestjärtar har tagit över detta år. Nu har jag varken tid eller lust att hålla efter dem längre. Nä, det får vara. Det löser sig väl. De första två tomaterna är skördade. Fröerna från Johannas Black Cherry har gett tre plantor som levererar mest näst efter Gardener’s Delight som verkar ha fått perfekta omständigheter i år. Tomatkuvösen har funkat riktigt bra. I trädgårdslandet växer det massor, jag hinner inte hålla efter ogräset heller. Äh, det får vara. Det finns sådant som är viktigare. Nu ska jag gå och ta hand om sådant, men först ska jag plocka luktärter. Livet är allt för kort för att bada i elände. I firade segrar blir livet både större och lättare att hantera. Carpe, carpe.

Continue Reading

Vad händer i trädgården på drygt två dygn?

Så länge var vi borta innan vi landade hemma på gårdsplanen strax innan åtta igår kväll. I vanlig ordning körde jag först sorteringsrejs innan det sedan var dags för trädgårdsrunda. Hjälp! Jag brukar ta minst tre rundor i trädgården varje dag under sommaren. Det är svårt att hänga med på hur mycket som egentligen händer mellan de timmarna. Mycket, kan jag konstatera! En av solrosorna i rabatten hade slagit ut, dahliaexplosionen var njutbar och tack och lov ställde yngsta dottern upp på att rensa åtminstone en låda på de tio liter sockerärter som mognat fram under vår bortavaro. Galet! Det rejäla regnet hade säkert gjort sitt. Vågar knappt lyfta på fiberduken över jordgubbarna för att se om de klarat sig. Härligt ändå att känna hur roligt det är att komma hem till överflödet. Imorgon blir det bakade rödbetor. Mums!

Continue Reading

Skottarna och kvällsrunda i mördarsniglarnas revir.

Skottlandssyrran är äntligen här med sin familj och det är så härligt att få hänga med hennes familj! Det känns fint att de vuxna syskonbarnen väljer att följa med till Sturkö på sin semester för att hänga med den svenska släkten (och käka sig igenom sina svenska favoriter) och jag är tacksam att det finns möjlighet trots att våra föräldrar inte längre finns kvar. Med Murrays blir det många skratt. Att ha så celebert besök kräver något slags festligt inslag. Jag bakade sålunda en sats vaniljbullar och drog fram några rör fikakex till flädersaften, sedan njöt jag av sällskapet. Min svåger får motvilligt följa med på second hand-rundor då han kommer till Sverige. Med tanke på hur lite han gillar loppisar bad jag honom därför utvärdera vår inför öppningen. Han gav den mycket höga betyg pga charm, utseende, utbud och hans favorit, ladusvalorna.

Det hade utlovats trettio millimeter regn. Tre föll under de timmar jag hade besök, sedan var det tydligen klart. När jag gick rundan för att stänga inför natten var ljuset, diset och känslan mycket speciell. Jag sprang in och hämtade kameran, ville se om det gick att fånga. Prinsessan Marie börjar visa sin fulla prakt.

Somliga av dahliorna må ha virus, men dahliarabatten är fortfarande magnifik. Jag njuter då det lär bli något annat här nästa år.

Suck. Lavender perfection och White pearl i vacker harmoni. Jag vill så gärna ha dem kvar, men misstänker att minst en av dem är sjuk.

Vackrast av allt är krassen i trädgårdslandet. Den låter sina vackra och goda blommor lysa och glädja en gammal planttant.

”Godnatt! Tack för all glädje ni ger, kära plantor. Må ni klara mördarsniglarnas angrepp.” Jag orkade inte klippa särskilt många under min runda, men utan att se dem visste jag att slemmarodörerna lurade precis överallt. Jag är tacksam att vi lyckats hålla efter så bra som vi gjort, men det bor ändå alldeles för många här. Jaja, vi får försöka samsas här så gott det går.

Continue Reading