Idag hade jag syrran här på besök. Hon frågade om hon kunde komma ut några timmar denna lediga dag och jag blev jätteglad. (Maken är i Kalmar och brandflyger.) Jag skickade länken till min planerade middag och frågade om hon var villig att äta det jag planerat. Tur att hon var det, för milda makaroner, vilken god mat! Jag kan inte låta bli att lägga upp länken här så att du också får chansen att smaka. Jag bytte ut de frysta räkorna mot en stor burk räkor i lake som jag köpt billigt i påskas och det blev jättebra. Skippa inte lime och koriander – dessa satte verkligen pricken över i:et! Som sagt, missa inte en riktigt smarrig måltid…
För övrigt är det härligt att hänga med någon som är lika intresserad av något som en själv som kan nörda ner sig och förstå precis vilka bekymmer man har över smått och stort. Syrran är så duktig på trädgård! Hon har mycket större erfarenhet och kunskap än jag, men det är jag som har den stora trädgården. Hon lägger mycket tid på vårt sommarställes trädgård och har där formklippt buskar, förädlat växter, anlagt rabatter och annat spännande. Till hennes lilla innegårdsträdgård inne i Karlskrona når inte så mycket ljus, så den är lite mer svårflirtad. Hon och brorsan har också tagit över farfars föräldragård och trots parkslide, torka och sällanbesök förvandlar de långsamt denna plats till en mysig oas. Jag är tacksam över att jag får sticklingar, idéer och goda råd och att jag åtminstone har kommit så långt att jag kan dela med mig av små plantor som jag själv dragit upp då och då. ”Oj, vad nöjda mamma och far är i sin himmel”, sa hon idag när vi gick och vattnade i vårt trädgårdsland. Ja, inte hade någon av dem trott att jag skulle bli någon planttant, det är jag ganska säker på. Men att all deras kärlek för natur och trädgård liksom ploppade upp till slut även hos mig var kanske inte helt oväntat ändå?!
Ja, jag ger tydligen inte upp gällande att hitta recept på grejer som känns lite festliga, men ändå är ”nyttiga”. Jag vet inte varför jag ens försöker. Borde jag inte ha fått nog efter kikärtskakdegsförsöket? Tydligen inte, för här sitter jag igen. Det blev dock bättre den här gången, det ska inte stickas under stol med.
Skärmdump
Skärmdumpar är bra, men inte när man behöver tala om varifrån man hittat något. Har du eller någon du känner till gjort det här receptet får du gärna tala om det för mig så jag kan länka rätt. Här har du iallafall receptet som jag ville ge mig på. Det skulle tydligen vara något slags nyttig Twix-version. Håll i hatten. Edit: Tack Nilla/Tankebubblor! Här hittar du originalreceptet som jag skärmdumpade.
Havregryn, mandelmjöl och smör. ”Håller det inte ihop så tillsätt en tesked vatten.” Jo, men då så. Då tillsätter jag en. Och två. Och tre. Tacka vet jag Buffés recept, de funkar alltid! (Till skillnad från olika influencers dito.) Till slut får jag till något slags cheescakebotten-lik mix och trycker ut den i en liten bakform. In i frysen!
Under tiden får min lilla mixer jobba hårt för att få ihop en ”caramel”, en kolasmet, av dadlar, jordnötssmör, en nypa salt och fet mjölk (jag dricker inte längre mandelmjölk eller havremjölk). Jag pulserar och mixar, drar ner smeten från väggarna med en slickepott. Tillsätter lite mer mjölk, smeten är alldeles för hård tycker jag. Försöker bli av med dadel-”skalen”, men till slut anser jag mig vara besegrad. Det blir inte bättre. Någon kola blir det definitivt inte. Men smeten är faktiskt god på riktigt! In i frysen över natten.
Jo, men det ser rätt ut. Jag skär bort de fula ändarna och delar sedan upp kakan i tio bitar med en vass kniv som värmts i hett vatten en stund. Det går alldeles utmärkt. Sedan är det dags att smälta choklad. 150 g? Det kommer ALDRIG att räcka, men okej. Jag tillsätter en extra ruta iallafall, så det blir 160 g 70%-choklad.
Efter fem bitar som jag fått kämpa för att få till täckningen på finns det såhär mycket choklad kvar:
Eh, måste tänka nytt. Kanske smeta ut lite bara över ”kolasmeten”? Tillbaka till färdigfotot här uppe:
Chokladen hade hunnit bli lite kall och när jag skulle ”smeta ut” blev det jättefult (se den o-täckta längst till vänster). Jag hade kanske behövt späda ut chokladen lite med kokosfett? Hur som helst var det ännu ett recept med mängder som inte stämde fast allt stod i gram. Det hade behövts mer smör i botten och det var alldeles för lite choklad för att hela ”kakorna” skulle kunna doppas. MEN, de här smakar faktiskt riktigt gott. Får se om jag försöker göra en version av dem lite senare. Den här gången kändes det inte som att jag kastade pengarna i sjön iallafall. Det blev inte vackert, inte nyttigt (men bättre än vanligt godis) och det blev inte billigt heller – MEN, det blev rätt gott. Är jag på rätt väg?
Nu är vi tillbaka i ”inget godis eller snacks”-mode. Inget konstigt med det och inga direkta restriktioner i sak. Vi köper bara inte hem dessa grejer. Jag bakar inte heller ”bara” till oss. Till olika firanden plockar jag dock fram sockerbagarhatten. De kommande två helgerna delar vi t ex upp makens och min familj (vårt hem är lite för litet för båda på vintern) för att fira vårt semmeldagsjubileum, så framför mig ligger bak av en himla massa semlor. Kul! Jag älskar ju att baka ”vanliga” bullar och bröd, det är mycket roligare än att baka glutenfritt. Behövs det så finns det idag många bra alternativ, precis som jag delat med mig av här i bloggen då och då.
För ett tag sedan fick jag från olika håll tips om ”glutenfri, nyttig, vegansk kakdeg” som skulle vara sååå god. Baserad på kikärter, jordnötssmör och till och med mörk choklad skulle detta fantastiskt goda alternativ till vanlig chocolate chip-deg vara ett rentav gudomligt alternativ. Kolla själv, mmm.
Häromdagen gjorde jag så slag i saken. Jag misstänkte att det inte skulle vara så gott, men alla dessa kommentarer i inlägget med receptet var otroligt positiva. Jag vill understryka att jag älskar dadelbollar, nötbollar, brownie på svarta bönor och en massa annat som är bakat utan vanligt socker, så jag är ingen som generellt är avig till denna typ av recept. Den här gången borde jag dock ha litat på min intuition. Nej, konsistensen var helt fel. Nej, smaken var helt fel (ingen avsaknad av sötma, det finns en hel del lönnsirap i smeten). Nej, känslan var HELT fel. Denna skapelse var helt enkelt inte njutbar. Ätbar, absolut. Alternativ till kakdeg? Not in a million years. Detta recept får 2/10 av mig (0 betyder kräkäckligt, 1 är oätligt). En apelsin får 10/10, äppelklyftor med jordnötssmör likaså. Det finns gott om alternativ till sötsaker, men denna ”plantbased cookie dough” är inte ett av dem. Men för all del, här kommer receptet:
Skölj kikärterna väl i en sil och torka av lite. Mixa ihop allt utom chokladen. Rör ned chokladen. Försök njuta, men jag lovar att det krävs ansträngning.
Ps: Influerare som ser ut att äta något helt fantastiskt och säger ”mmmmm”, slår skeden i bordet och dansar matdanser till något som uppenbarligen är rent äckligt borde bli avskedade. Hälsningar Tjurtanten
Ps 2: Bilden här uppe från makens födelsedagsfirande för tio år sedan innehåller inga kikärter, men också bara grejer som får 10/10 på min betygsskala.
Äta bör du, annars dör du. Äter gör du, ändå dör du. Med jämna mellanrum diskuterar vi mer genomgående här hemma vad vi äter eller inte, vad vi borde tänka på och vad vi borde strunta i. Det har nu blivit tradition att jag och maken inte köper hem godis eller snacks under perioder. Nyår fram till påsk, efter påsk till midsommar, efter semesterperioden fram till advent är dessa perioder. Vi äter vad som bjuds hemma hos andra och om vi bjuder hem andra serverar vi ofta dessert av något slag. Det där med godisförbud bjuder in ätstörningskänslor hos mig, så detta funkar bra mycket bättre. Anledningen till att vi vill äta mindre av just godis och snacks är ju att vi vet att det är så dåligt för oss. Båda känner att vi inte är helt unga längre och vi vill göra vad vi kan för att hålla kropp och sinne så fräscha som möjligt.
Jag älskar att baka och brukade älska att äta det bakade. Eller, det gör jag väl fortfarande, men eftersom jag äter glutenfritt så långt som möjligt är utbudet av goda bakverk begränsat. Bakade godsaker tillhör både bröllop och begravning, fest och firande. Hur långt är jag eller någon annan villig att gå för att ta hand om kroppen utan att det blir en ”ätstörning” eller ett socialt handikapp? Att undvika socker pga hälsoångest känns ju inte särskilt hälsosamt, fast å andra sidan är väl socker aldrig nyttigt att sätta i sig. Alla artificiella sötningsmedel, förtjockningsmedel och liknande skrämmer mig och jag tror att dessa har varit med och drivit på den mänskliga ohälsan.
Att äta ute är något som åtminstone jag gör rätt sällan. Gällande restaurangrätter finns definitivt bättre och sämre val. Jag brukar resonera som så att jag vill äta något jag inte tar mig tid att laga hemma, något jag inte kan laga själv eller något som en restaurang kan göra mycket bättre. Då kan valet ”sallad” kännas dumt. Å andra sidan finns det fantastiska sallader, som den här delikata lax-bowlen, som jag faktiskt inte hade fått till hemma pga specialare som algsallad. Hur som helst vill jag njuta av maten och låter den inte ge mig dåligt samvete.
När jag och maken träffades var han en bättre kock än jag. Numera är det inte riktigt så, men han har alltid haft sina specialare. Efter att ha blivit ensamma hemma lagar vi mer ofta mat tillsammans igen. Något som tar extra tid och ansträngning, som den här megafantastiskt goda masamancurryn vi lagade i fredags, är roligt att fixa med båda två. Från start till mål tog det ungefär två timmar att göra denna rätt från den senaste Buffétidningen. Den serverades med ris och gf naanbröd och jag kan bara säga att det var värt varenda krona och nedlagd minut. (Det enda negativa är att huset fortfarande osar lite, trots fläkten på.) Hur kan det ens vara så gott med mat? Resterna i lördags var för övrigt precis lika goda. Indisk mat är något som jag inte lagar speciellt ofta hemma eftersom det ofta krävs lite mer tid, men den är ofta både nyttig och väldigt god.
Fast vi bara är två hemma gillar jag att inte bara slänga fram något på bordet. Att ta sig tid och spritsa potatismoset på fiskgratängen är en sådan grej som gör mig glad och i det här fallet smakar faktiskt det krispiga moset lite godare. (Klickar man bara ut moset blir det inget att krispa till!) Fisk är en sådan där grej som vi vet att det är bra att äta, men så finns rädslan för utfiskning och tungmetaller och spökar. Som sagt, det är inte lätt att veta hur man ska äta för att det ska bli så bra som möjligt.
Jag har flera runt omkring mig som är duktiga på att lägga upp det som i influencervärlden tydligen kallas en ”spread”. Det innebär egentligen att man arrangerar det som ska ätas rent estetiskt, som på min systers efterrättsplockbricka här. För mig är det självklart att vi äter med alla sinnen och det bidrar till upplevelsen om det man äter är vackert. ”Den bruna maten” är kanske inte det som är mest tilltalande, eller att äta kokt potatis med vitfisk eller liknande. Min faster hemkunskapsfröken brukade alltid duka upp så fint till middag med lite morötter på tallriken eller något annat som bidrog till ögats fröjd.
De senaste forskningsstudierna visar att det nog inte är mängden fett eller fibrer i maten som är direkt orsak till ökad eller minskad risk för tjock- och ändtarmscancer. De tydligaste sambanden finns kring intaget av frukt och grönsaker. Ju mer frukt och grönt man äter regelbundet och ju längre tid man gör det, desto mindre är risken. Daglig fysisk aktivitet bidrar också till minskad risk för tjocktarmscancer.
Cancerfonden
Och apropå morötter. Min systerson studerar till läkare och har snöat in på vilken enorm ökning av tjocktarms- och ändtarmscancer som har skett, framför allt bland yngre personer. Vi är duktiga på att äta både frukt och grönsaker här hemma, men har ändå lagt till en morot per dag för att göra vad vi kan för att bidra till bättre förutsättningar för våra kroppar. Jag vill inte sluta äta tårta för att fira födelsedagar och vill inte heller ersätta tårtan med dadelbollar, trots att jag gillar sådana. Idag blir det för övrigt blomkålsmos och bacon till middag. Vad ska du äta?
Har man blivit gammal om största matinspiratörerna i ens liv är de vuxna barnen? Här kommer två recept som jag testat och njutit av i sommar. Det första har jag skruvat till lite själv, det andra är ett ICA-recept.
Eftersom jag inte är matinspiratör får du nöja dig med en bild som kanske inte lockar fram salivsprut under tungan, men jag lovar att det här är otroligt gott. Så gott så att jag skulle kunna äta det till både frukost, lunch och middag. Och mellis. Det gäller både den vegetariska grundversionen och den med bacon.
Elinas phillymacka
gott bröd (fröknäcke, surdeg, finncrisp, fralla, Wasa Husman – ta det du tåler och/eller gillar) ett rejält lager philadelphiaost mjuk äggröra en halv avokado, mosad eller i tunna skivor Everything But the Bagel-krydda (köp, få av din syster eller gör egen) ev. bacon
Everything But the Bagel-krydda
1½ msk vallmofrön, gärna svarta
2 msk vita sesamfrön
1 msk svarta sesamfrön
1½ msk torkad, finhackad vitlök
1½ msk torkad, finhackad lök
2 tsk flingsalt
Blanda ihop och förvara i burk med tätt lock, klumpar gärna ihop sig av fukt.
Lyxig bjudgröt som smakar äppelpaj
ICA bjuder på receptet. Jag rev båda äpplena och blandade i på en gång, tog liiite mindre salt andra gången jag gjorde gröten och använde 2 msk honung i gröten och ringlade bara 1 msk över. Detta intogs med lantmjölk, den där man behöver skaka för att fördela fettet och alla gäster ville ha receptet. I vanliga fall ser jag inte havregrynsgröt som ”lyxig”, men det är den här, det lovar jag.
Häromkvällen fixade dottern middagen. Det var så gott att jag ville dela med mig här om någon annan är sugen på att testa! Receptet påminner om min vanliga bönsallad, men med flera trevliga tillägg. Det är till exempel milsvid skillnad på konserverad och frusen majs. 😅 Och färsk lime, finns det något godare? Hoppas du gillar detta du också.
Cowboy caviar
Finhacka och blanda: 2 paprikor (gärna olika färg) Tre tomater eller motsvarande minitomater 2 avokador 200 g fryst majs Två tetror svarta bönor Salladslök Eventuellt koriander
Dressing: 0,8 dl olivolja 2 msk rödvinsvinäger (eller vit balsamvinäger) Färsk limejuice 0,5-1 tsk salt Chiliflakes eller sambal oelek (valfritt) 1/3 tsk vitlökspulver
Så kallas det, detta recept. Jag tar inte åt mig äran ett dyft. Äldsta dottern hittade det någon gång och eftersom jag bakat det några gånger nu så vet jag åtminstone att det är lätt att baka och att folk uppskattar det. Det är dags att översätta det så jag kan skriva ut det och sätta det i receptpärmen istället för att joxa med telefonen när det ska bakas. Kanske vill du också testa?
227 g rumsvarmt smör
232 g socker
213 g farinsocker
2 tsk vaniljextrakt (eller 2 tsk vaniljsocker)
2 stora ägg
410 g vetemjöl
1 tsk bikarbonat
1/2 tsk bakpulver
enligt receptet 1 tsk havssalt, jag tar bara 1/2 tsk (använder du vanligt salt ska det nog vara ännu mindre, har dock inte testat)
396 g chocolate chips (jag använder två 200-gramskakor Fazer eller ICA bakchoklad hackade i lagom stora bitar). Du kan också byta ut en del av chokladen till grovhackade valnötter.
Värm ugnen till 190°C. (Jag har varm ugn och brukar ha 175°.)
Förbered plåtar med bakplåtspapper. Det blir 36-72 stycken kakor beroende på hur stora kakor du vill göra, 12 kakor per plåt är lagom. Det går utmärkt att styckfrysa bollarna. Stoppa i en låda i frysen och när gästerna kommer kan du lägga de obakade kakorna på plåtar i en halvtimme medan ugnen värms upp. Baka ut och bjud på nybakat!
Blanda de torra ingredienserna i en bunke och ställ åt sidan.
Vispa ihop mjukt smör och socker i en bunke, se till att det blir riktigt krämigt.
Tillsätt ägg och ev. vaniljextrakt (om du inte använde vaniljsocker, då har du redan blandat det i den andra bunken) och vispa i ytterligare någon minut. Se till att skrapa ner smeten från kanterna så att allt har blandats.
Rör i de torra ingredienserna tills allt är väl blandat.
Vänd ner chokladen (och ev. valnötter).
Jag använder en kakskopa, det är lättast. Rulla annars lagom stora bollar, receptets författare rekommenderar 2-3 msk deg.
Baka ut i 8-10 minuter, kakorna ska bara precis börja bli bruna. (Jag har så svårt att våga lita på att de nästan inte ska bli bruna, detta för att de ska bli lite sega istället för hårda.)
Låt stå kvar på plåten i 5 minuter innan kakorna läggs över på galler.
Jag fattar knappt själv att vi fortfarande äter egna tomater trots att vi hunnit en bra bit in i november! När vi bjöd våra kompisar på trerätters igår var potatis, purjo, lök, vitlök, chili, persilja och tomat från de egna odlingarna. Det känns onekligen lyxigt att veta precis vad dessa grödor varit med om.
För övrigt var detta recept något av det smarrigaste jag ätit på länge. Tips från äldsta dottern. Varsågod! (Jag mixade ner lök och vitlök i skyn, så såsen behövde inte redas. Den var förresten redan färdigreducerad när jag tog köttet ur ugnen. Och luras inte av grillkryddan, den gjorde om något bara maten godare.)
Så sa hon, körkompisen, till vännen som satt mitt emellan oss. Båda började skrocka lite. Något svar kom inte, men en fjärde person blandade sig i konversationen och gav något tips om vad som är lämpligt att svara då man egentligen mår skit. De första två personerna är nämligen sjukskrivna, en för mental utmattning och en för hälsoproblem. Vi vet alla att situationen är problematisk. Vad säger man lämpligen istället? Bara hej? Hoppas du har haft en fin dag? Härligt med körövning!? Underbara Clara har egen erfarenhet av utmattning och skriver då och då tankeväckande inlägg om detta fenomen. Själv tänker jag tillbaka på den fullkomliga kollaps som följde på föräldrarnas dödsår. Hur maken fick med mig på en tre veckor lång viloresa och hur ledsamt det var att känna sig levande död. All kärlek till dig som balanserar på linan som hänger över Utmattningsland, vare sig du trillar ner eller kommer över på andra sidan med hjärtat i halsgropen. Jag känner med dig.
Livet är lite för kort för att slarvas bort. Jag lyssnade på Andrew Hubermans intervju av undret David Goggins i förra veckan. David Goggins är lite för mycket på alla sätt och vis och jag blev duktigt trött på hans negativitet och alla hans svordomar under tiden jag lyssnade, men det som stannade kvar hos mig var en känsla av inre kraft och att jag kände mig stark! Goggins lägger det på bordet som det är: ”hej du, är du missnöjd med din situation så sluta skylla ifrån dig och bara sätt igång med det du behöver göra på det sätt du kan”. Jag vet inte vad jag tycker om en vecka, men just idag gillar jag hans budskap!
Jag fortsätter försöka äta sådant som redan finns i skåp och lådor. Igår blev det ett av mina favoritrecept, ett som känns enormt nyttigt, men som också exploderar av goda smaker och olika konsistenser. Jag har delat receptet massor av gånger, men vad gör väl det? Det är värt att dela om och om igen. Underbara Claras recept på perfekt kokta ägg faller mig helt i smaken till Fridhem Farms läckerheter. Mums. För övrigt går målet att äta mycket mer fibrer betydligt bättre än jag hade trott. Egentligen är den enda förändring att jag äter mycket mer morötter och vitkål, hahaha.
Även efter David Goggins svador om att ta ansvar och bara göra saker behöves lite söndagsvila. Jag passade på att både njuta av solnedgången och prata med ungarna framför kakelugnen. Det måste väl ändå anses vara mycket viktigt? Jag kände mig iallafall full av energi då jag studsade uppför trappan för att skriva mejl till min systerson i Sydafrika och till min goda vän i USA. Jag satsar fortfarande på riktiga brev också, men jag har inte riktigt kommit dit. Min mammas syssling i USA väntar sedan ett år på att jag ska svara henne, men vad vet jag? Kanske har hon redan hunnit gå bort vid det här laget… Usch, nej, det får jag verkligen ta tag i.
Jag använde i vanlig ordning FaceTime för att skärmgosa med lilla barnbarnet, men jag fick också detta vilsamma foto att lägga till min vid det här laget mycket digra samling barnbarnsfoton. Tänk, vilken fördel det är med den tekniska utvecklingen då det gäller hur man kan hålla kontakt nu för tiden! Jag fick också ett fantastiskt foto på mina berg från Utah att njuta av och en annan granne därifrån, som just nu befinner sig i Australien på Bali, skickade en fantastiskt solnedgångsfilm och ett uppmuntrande meddelande som gjorde mig glad. Att telefonen får vara med och läggas till listan av inspirationsinjektioner ser jag som mycket positivt! Och med det är veckan igång och jag hoppas att du hittar egna inspirationsinjektioner att fylla ditt liv med.
