Funderingar

Grattis på Internationella Kvinnodagen. Eller nå’t.

8 mars, 2015 Inga kommentarer

Såhär skrev jag på Facebook idag. Jag orkar inte skriva något annat här.

I morgon är det Internationella Kvinnodagen. När vi slipper ha en särskild kvinnodag är allt som det ska.

Den senaste veckan har jag varit redo att flytta till en öde ö flera gånger och de känslor som väckts har inte varit vackra. Jag hade skrivit en lång harang här, men insåg att det jag hade skrivit lät alltför hatiskt och alltför kategoriserat. Snälla. Ta chansen att göra gott där du kan påverka något. Tycker du att Paradise Hotell är okej för småglin och tonåringar att titta på så titta på det tillsammans. Har du inga problem med GTA V så spela det med dina barn och deras kompisar. Tycker du att det är mysigt med våld i hemmet så låt dörren stå öppen och bjud in grannarna. Tycker du att det är okej att glo på porrfilm på nätet så bjud tillbaka genom att ställa upp själv som skådis. Jag tror du fattar poängen.

Jag vet att det har funnits idioter och galningar i alla tider. Fler kommer det att bli om inte vi vuxna finns där för våra egna och andras barn och ungdomar. Ja, och för varandra! Sluta skyll på allt och alla. Ta eget ansvar och börja göra gott i ditt hem och i ditt grannskap. Vilka könsorgan vi är utrustade med ska inte ha med det att göra. Tack för mig.

Jag kan ju passa på att visa varför jag gillar att bo här. Det är vackrast när det skymmer?

Funderingar

Allt fint på två minuter blankt.

26 februari, 2015 4 kommentarer

Jag tog kameran i handen och letade glädjor. Det var inte så svårt, men det kändes som balsam för själen.

En bok från min arbetsgivare och en från min svärmor. Den ena har jag kommit igenom, men den ska få ligga på soffbordet och förgylla mina, och andras, dagar länge till. Den andra längtar jag efter att få veta hur den slutar.

Lena Linderholms konst. Kan man bli annat än glad av det här?

Våra hönapönor värper igen! Vi är så glada och äggen är så goda.

Bergen.

Ett handskrivet tackort till en inspirerande ung kvinna. Det är lätt att bara tänka ”det där var bra”. Den här gången kom jag ihåg att uttrycka min uppskattning.

Och så min fina familj, så klart. Jag tar ingen av familjemedlemmarna för given och uppskattar dem alla för det de bidrar med i mitt liv. Jag hoppas att du också hittar det fina i ditt liv då du ser dig omkring.

Funderingar

Japp. Så känns det.

25 februari, 2015 6 kommentarer

Du vet den där känslan…

att få ett telefonsamtal mitt i natten
att prata med någon som precis har förlorat någon närstående
att få en ångestattack
att vakna med hjärtat i halsgropen efter en mardröm
att upptäcka en knöl i bröstet
att vara med någon som har mycket ont
att falla handlöst
att få ett meddelande som slår undan fötterna på en

Du vet hur det känns, va? Den där känslan av att tappa andan och inte veta om man kommer att hitta den igen. Bottenlös ledsamhet. Japp. Så känns det. Ibland får man tvinga sig själv till att se det vackra, det hoppfulla och det fantastiska.

Funderingar

Suck.

24 februari, 2015 6 kommentarer

I See You.

Jag pratade med min kompis häromdagen. Hon sa att hon tycker att det är hemskt jobbigt att människor har blivit vandrande problempåsar för henne. Det gjorde mig ledsen att höra det, men samtidigt förstår jag henne så väl! Jag vill ju bara att alla ska vara glada och må bra.

Ps: Far blev inlagd på sjukhuset idag. Nä. Livet är inte alltid roligt och alla mår inte heller bra. Dags att leta glädjor igen!

Funderingar

Hjärtan och stjärnor.

4 februari, 2015 Inga kommentarer

I don’t know if Momma was right or if, if it’s Lieutenant Dan. I don’t know if we each have a destiny, or if we’re all just floating around accidental-like on a breeze, but I, I think maybe it’s both. Maybe both is happening at the same time. I miss you.

Stupid is as stupid does.

My momma always said, ”Life was like a box of chocolates. You never know what you’re gonna get.”

Citat från Forrest Gump

Funderingar

Ibland blir det bara lite mycket.

29 januari, 2015 Inga kommentarer

Jag har varit engagerad i en diskussion på Facebook med en lärarstudent som med all säkerhet vet att hemskolning absolut inte kan vara ett alternativ till den allmänna svenska skolan. ”It’s better to be silent and concidered a fool than to open your mouth and remove all doubts.” säger jag tyst för mig själv, citat stulet från en annan inblandad i samma diskussion, här i bloggen. Ibland önskar jag att jag var sisådär 20 år och återigen hade alla rätta svar på livets svåra frågor.

Funderingar

Är det fel och fruktansvärt att hemskola?

16 januari, 2015 14 kommentarer

Yngsta dottern hemskolas fortfarande av mig och till viss del av maken. Hon läser enligt en läroplan som jag till största delen bygger på den som svenska ungdomar följer. Vi använder oss av en del svenska läromedel i svenska, matte och tyska. Mycket av sin NO-undervisning får S genom Science Learning Space medan undervisningen i SO, engelska, idrott, teknik, hemkunskap, barnkunskap och musik bygger på ett hopplock av material liksom de flesta av övningsämnena och idrott och hälsa. S går i ”konstskola” två timmar i veckan. Där träffar hon andra hemskolade elever och får en varierad undervisning som mer än väl motsvarar den svenska bildundervisningen. Hon får dessutom piano-, handarbets- och ridundervisning utanför hemmet, så hon slipper bli socialt bortkommen och får chans att utveckla sin talade engelska.

I går byggde S en enkel motor här hemma. Att jobba i lugn och ro och tystnad är den största fördelen med hemskola för just min elev som av olika anledningar har mycket svårt med koncentrationen. På det här sättet får hon möjlighet att inte alltid ligga ”sist i klassen” vilket ofta var fallet hemma i Sverige.

Det talas så mycket om att den svenska skolan ska erbjuda en likvärdig undervisning för alla barn och ungdomar och att det är därför hemskola i princip är förbjudet. Både du och jag vet att det är omöjligt för skolan att erbjuda rättvisa, men det låter så bra. Verkligheten följer dessvärre inte idealistiska måldokument. Jag har mottagit mycket indoktrinering genom den svenska lärarutbildningen. Mycket var bra och sådant som jag är tacksam över, men jag blev också i vissa fall dragen vid näsan. Hemskolning var Djävulens sattyg enligt mina lärare (eller professorer eller adjunkter eller vad de nu var) och jag önskar att vi hade diskuterat det mer och med fler infallsvinklar.

Förvisso följer de flesta lärare i skolan en läroplan som ska ge ”rätt” resultat i slutänden. Jag har mött många fantastiska pedagoger både som elev och som kollega och jag vill tro att de flesta av dem har bidragit och bidrar till något gott. Skolmiljön i sig är dock inte alltid ultimat. Mobbing existerar till exempel inte här hemma, men jag kan lova att jag mötte det i princip varje dag i de skolor jag jobbade, både bland barn och vuxna. Och det där med att erbjuda en lugn och positiv arbetsmiljö, hur ofta lyckas våra skolor med det? Vilka är ”statens” mål för våra barn? Att utvecklas till laglydiga och villigt skattebetalande medborgare? Eller är ”staten” ärligt intresserade av att ge det allra bästa världen har att erbjuda alla barn? Jag vet att det finns kålhuvuden till föräldrar som verkligen gör sina barn en otjänst då de hemskolar dem , men jag vet också att det finns barn och ungdomar som kanske faktiskt behöver något annat än det paket som de flesta skolor erbjuder.

Jag vet att det finns en och annan lärare som läser det jag skriver. Känner du att hemskola kan vara ett alternativ, eller har Sverige gjort rätt som har förbjudit detta alternativ för alla?

Funderingar

Med chans till något nytt.

16 januari, 2015 2 kommentarer

Nystart. Sug på ordet. Tänk dig att öppna en ny anteckningsbok, att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet, nyårsdagens första skälvande timmar, måndagsmorgnar, hur man lägger ner sin plånbok, pennskrinet och necessären i sin nya väska, första dagen på semestern när man har all tid i världen… Det finns så mycket outforskat när man har ynnesten att få börja något nytt eller börja om. Det är jag tacksam över.

Egentligen är hösten min favoritårstid, men våren har onekligen sina höjdpunkter. Att komma ut i trädgården och se att påskliljor och tulpaner har kommit upp är fantastiskt. Jag tror att vi människor glömmer bort vår del i livets kretslopp när vi är så fokuserade på onaturliga saker som att vara uppkopplade 24/7, när vi opererar bort och till för att uppnå en yta som ljuger om vilka vi egentligen är och när vi strävar efter att köpa helt meningslösa saker för pengar som skulle kunna hjälpa en medmänniska till ett drägligare liv. (Och som vanligt undrar jag hur rådjuren hinner nafsa på tulpanerna innan jag ens upptäckt att de kommit upp…)

Mina favoriter nyponen. Där samsas de, frukterna i olika grader av förruttnelse och knopparna som står för hopp och framtidstro.

”Av jord är du kommen. Jord skall du åter bli.” Även i denna del av kretsloppet finns skönhet och liv.

En kompis till mig gick till en terapeut som frågade vad hon fick ut av att bete sig på ett sätt som fick henne att må dåligt och hennes familjemedlemmar att må ännu sämre. Hon hade fram tills dess skyllt på sina föräldrar. Det var minsann deras fel att hon valde att hantera konflikter på ett destruktivt sätt… Nu hade denna terapeut mage att påstå att hon fortsatte för att hon vann något på kuppen. Hon fick gå in i sig själv och ifrågasätta sina bortförklaringar och kom fram till att hon visserligen lärt sig av sina föräldrar, men att hon nu hade valet att göra annorlunda. Hon valde att ta tag i sig själv och med hjälp av sin familj (och sin terapeut, inget fel i att ta hjälp av Gud eller en neutral medmänniska när man själv har svårt att reda upp ibland trassliga tankar och beteenden) fungerar hon nu mycket bättre. Min vän gjorde stora förändringar som gav nödvändiga och positiva effekter. Kvävs du av alla måsten, förväntningar och fixa idéer eller inlärda beteenden som styr ditt liv? Kom ihåg att du är din egen kapten. Du är den som måste bestämma nästa rutt för den gamla skutan.

Jag vet att det är svårt att göra sig av med nappar och snuttefiltar, men ibland är det nödvändigt för vår hälsa eller själsfrid. Man kan ge sina nappar till kattungarna på Skansen. Kanske kan du gå dit om det skulle kännas allt för jobbigt att bara slänga just din napp i soptunnan… Lycka till!

Funderingar

På återseende.

6 januari, 2015 Inga kommentarer

Idag var jag på begravning. Det där att se föräldrar följa sina barn till sista vilan känns aldrig rätt, men skulle det hända mig skulle jag vilja ha alla mina vänner runt mig. Tanken om begravningen är till för den som har dött eller för de efterlevande slog mig, men jag kom fram till att det väl är båda.

En god man som gick bort allt för tidigt för några år sedan hade varit sjuk under en tid och hade därför haft tid att förbereda sig inför det oundvikliga. Han hade skrivit ett brev till alla i det fullpackade kyrkorummet och det var så fint att höra hans syster läsa upp det. Han fick lov att göra bokslut och den tacksamhet han uttryckte tror jag många tröstades av. Begravningar får mig att påminnas om hur viktigt det är att vi inte har några löst hängande trådar, ouppklarade schismer eller surdegar som inte har tagits omhand. Vi vet ju inte hur morgondagen ser ut!

Jag fick uppleva min egen begravning i en väldigt levande dröm en gång och vaknade och tänkte ”men den där musiken vill jag inte ha på min begravning”. Jag har talat om för min familj ungefär hur jag önskar att det ska gå till, men jag ska se till att skriva in allt i Vita Arkivet. Jag vet av erfarenhet hur svårt det kan vara för närstående personer att behöva tänka på dikter och musik och gravsättning när de bara vill lägga sig under ett täcke och gömma sig.

Den här har tröstat mig många gånger. Tack Kenneth och Ted Gärdestad:

I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som stjärnor tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar
till en tross
mellan oss..
så vi når varandra

i den hårda tidens brus
finns de skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden sakta dör
alla tårarna har torkat
till kristaller på min kind
jag har ropat allt jag orkat
allt jag orkat efter dig
hör du mig
kan vi nå varandra

i den långa vinterns spår
trampas frusna blommor ner
och där ensamheten går
biter kylan alltid mer
ändå har jag aldrig tvekat
mellan mörker eller ljus
för när månens skära bleknat
har allt pekat åt ditt håll
och från mitt håll
kan vi nå varandra

i den stora sorgens famn..

Funderingar

När de mörka molnen hopar sig.

3 januari, 2015 2 kommentarer

De senaste dagarna har jag försökt få ordning på mina tankar. Mina ambitioner att leva frimodigt fick sig liksom en törn innan jag ens hann köra igång ordentligt. Jag vill verkligen inte vara någon dystergök, men jag kan inte hjälpa att min förmåga att sätta mig in i andra människors känslor nästan sätter krokben på mig när det blir för mycket. Vad gör man när det på kort tid och utan förvarning blåser upp till storm på det här viset?

det har visat sig att båda mina föräldrar har riktigt svåra hälsoproblem att tackla i år
en släkting som var viktig för mig en gång i tiden hittades död på toaletten lagom till jul (hen var gammal, men ändå)
en av mina fina vänner väntade smått, men fick på första ultraljudet reda på att det inte blir någon bebis
en annan nära vän kämpar på med svårigheter på hemmafronten
en vän i en annan stat är på väg hit till Utah för att begrava sin son på måndag
två vänner sitter i sådana rävsaxar som före detta makar verkar vara förtjusta i att placera ut

Egentligen finns det ju massor av fantastiska och härliga saker också. Mitt hem är min borg och när jag är här är jag omgiven av människor som jag älskar, de älskar mig och vi ger varandra trygghet. Jag är alltid tacksam över det nätverk som alla föräldrar, syskon, svärföräldrar, svågrar och svägerskor, mostrar, morbröder, fastrar och farbröder och kusiner utgör, men jag tar det inte för givet. Jag är begåvad med ovanligt fina och fantastiska vänner och bekanta och känner att skulle det behövas så finns det många som skulle hjälpa till att lyfta och putta på.

Nu är det dags att börja varje dag med en liten tacksamhetsmeditation igen. Just tacksamhet verkar vara det som ger min själ bäst näring och också det som hjälper mig över de svåraste guppen.

Jag vet att vi alla har våra utmaningar, men idag önskar jag just dig ett lite lättare liv och luft som är lätt att andas. Peace.