Ett Litet Ord

Ett Litet Ord 2015 – FEARLESS.

23 december, 2014 Inga kommentarer

Jag hittade den här listan på vad folk ångrar då de närmar sig döden och tänkte att den verkar vara rätt bra att utgå ifrån då jag ska försöka bli lite mer frimodig och orädd.

1. Jag var rädd för att säga ”Jag älskar dig”
2.  Jag reste inte när jag hade chansen
3 . Jag lärde mig inte fler språk
4 . Jag stannade i en dålig relation
5.  Jag missade mina favoritband
6 . Jag var rädd för att göra saker
7 . Jag struntade i att träna
8 . Jag lät mig fastna i könsrollerna
9.  Jag glömde använda solfaktor
10 . Jag stannade på ett dåligt jobb
11.  Jag ansträngde mig för lite i skolan
12 . Jag tyckte inte jag var vacker
13 . Jag slarvade med mina tänder
14 . Jag lyssnade inte på mina föräldrar
15 . Jag var självupptagen som ung
16 . Jag brydde mig för mycket om vad andra tycker
17 . Jag satte andras drömmar före mina egna
18 . Jag agerade inte tillräckligt snabbt
19 . Jag var arg på mina närmaste
20 . Jag stod inte upp för mig själv
21 . Jag ställde inte upp tillräckligt
22 . Jag lät mig bli definierad av kulturella förväntningar
23 . Jag lärde aldrig känna mina mor- och farföräldrar
24 . Jag byggde aldrig upp ett nätverk
25 . Jag oroade mig för mycket
26 . Jag lärde mig aldrig något partytrick
27 . Jag fastnade i ett meningslöst drama
28 . Jag framträdde aldrig offentligt
29 . Jag var inte tillräckligt tacksam
30 . Jag gav mina älskade för lite tid
31 . Jag tog aldrig en riktigt stor risk
32 . Jag höll fast i vänskap som var över
33 . Jag lekte inte nog med mina barn
34 - Jag jobbade för mycket
35 . Jag fullföljde inte det jag påbörjade
36 . Jag lärde mig inte laga bra mat
37 . Jag stannade aldrig och njöt av ögonblicket

Ett Litet Ord

Ett Litet Ord 2015 – FEARLESS.

19 december, 2014 4 kommentarer

En del föräldrar sägs leva sina liv genom sina barn. Det kan jag inte precis säga att jag gör. Däremot har hela den här dagen handlat om dem. Barnen, alltså. Vi har fixat lite upprensning i skolarbetet, haft sista skoldagen innan jul, köpt de sista julklapparna, haft sista ridlektionen för terminen (med en hedrande andraplats), gjort första omgången julgodis tillsammans med tjejkompisarna, oh-at och ah-at över det fina paket som kom till yngsta dottern från hennes fina och omtänksamma vän i Tyskland och förberett inför makens lillasysters besök över jul. Det blev en fin dag! Nu ska jag ta en dusch, ligga på spikmattan med värmedynan vid fötterna och försöka hitta en bra teveserie att följa på Netflix.

Ps: Mitt nya ledord för 2015 hoppade på mig från en reklamskylt längs med motorvägen. Det blir FEARLESS. Jag vet inte om jag ska köra på engelska eller svenska. Jag gillar frimodig bättre än orädd, men vet inte om jag gillar något av dem bättre än just fearless som jag tänker mig också betyder modig…

Ett Litet Ord, Kreativitet, Musik, Trettio Tacksamma Dagar

Månadens klädesplagg är givetvis…

25 november, 2014 6 kommentarer

… min systers sjal som äntligen är färdig efter att jag har haft stickningen igång i över åtta månader. M fyllde 40 i mars och det var för att fira denna högtid som jag satte igång med projektet från början, men efter ett tag började jag misstänka att det skulle dra ut på tiden. Det var bara jag som var seg och jag fick inte till någon stickrutin förrän för någon månad sedan. Jag måste säga att om jag inte hade haft som mål att slutföra projekt innan årets slut så vet jag inte om den ens blivit klar till hennes 45-årsdag. Nu har hon den förhoppningsvis till jul i alla fall. Problemet är att jag fortfarande inte gjort något fint till min bror som redan hunnit bli 42 och jag har flera syskon till som så småningom ska firas. Det kanske finns något annat hantverksprojekt jag kan satsa på? 😀

Jag tycker alltid det är något av magi när man har tvättat upp något stickat och sedan sträcker på det till rätt form.

Min dotter fick pausa från att läsa på inför slutprovet i Accounting som hon hade senare på dagen för att hjälpa mig med modellandet.

Sådär blev den. DROPS Lace heter garnet och mönstret (+de sista 5 varven som jag struntade i efter att ha tappat två maskor och blivit tvungen att dra upp ett par varv när jag bara hade två varv kvar, fast jag tycker det blev okej ändå) hittar du här om du längtar efter efter ett utmanande stickprojekt. Garnet är alldeles underbart, består av alpacka och siden och skimrar knappt märkbart i olika färger

Tacksamhetslista 24 november 2014

jag hann med allt som jag skulle idag trots att schemat var smockat
Gs master class på Drum Labs fick jag vara med på fast jag bara ville lyssna på Bachduetterna som han och hans lärare skulle spela upp mot slutet – kul att jamma i en trumcirkel
tacksamhetstema på familjekvällen
hårt arbetande barn som försöker göra sitt bästa också när saker och ting ”suger”
kardemumma
ivägskickade paket
mitt ord för året , REACH, som har hjälpt mig framåt på så många sätt
att lyssna på en 80-årig trumpetare (sonens gamla klasskompis pappa) spela med sådan känsla som Jan Allan

Ett Litet Ord

Omklädd pianopall (REACH-projekt).

23 november, 2014 5 kommentarer

I två år har vi haft en urful pianopall klädd i plastläder. Jag har haft planer på att klä om den sedan dess och tro det eller ej, men idag blev det av. 2014 närmar sig sitt slut och samtidigt som jag har börjat fundera på nästa års ord så lever jag i högsta grad detta års ”reach”. Det har gett mig så mycket på många olika plan! Det här med att sätta mål och nå dem har inte varit min stora styrka och är det fortfarande inte. Däremot har jag samlat många lösa tankar i år och sett till att inte drömma bort all min tid utan också genomföra sådant som inte är ”städa, tvätta, laga mat, jobba”. (Sådant har jag nämligen alltid varit ganska bra på att lägga energi på.)

Idag var det alltså dags att attackera pianopallen. Orsaken till att jag inte har klätt om den är att vi inte har haft någon möbelhäftapparat, men jag kunde ju ha lånat en av någon av alla superpyssliga grannar. Nu slutade det med att jag köpte en för en dryg hundralapp. Hm. Hela projektet, om man bortser från tygköpet, tog mindre än en timme med lite hjälp av maken och lite mer hjälp av äldsta dottern. Påminn mig igen… Varför skjuter jag alltid upp sådant här?

1. Här är plastlädret. Jag fick montera bort ben och benställning, men det gick i ett nafs med skruvdragaren. Lite klurigare var det att dra bort de gamla häftstiften, men maken hjälpte mig med det. Det visade sig att det satt 2 343 522 häftstift till när jag hade plockat bort kartongen som satt på undersidan för att se snygg ut, så det slutade med att jag bara skar bort hela skinnet med en skalpell. Bra kvinna reder sig själv…

2. Se där. Med dessa eminenta verktyg klarade jag mig alldeles utmärkt. Tyget är ett tjockt och lyxigt möbeltyg som låg i en fyndhylla. Jag betalade mindre en en hundralapp och då finns det tyg kvar till en stor kudde om vi nu skulle vara hågade. E var med mig på Jo-Anns då vi hittade det. Vi tyckte båda det var bra med ett tyg som har samma grundfärg som soffan (mörkgrå, fast det ser svart ut här) och som kan plocka upp vilken färg man nu vill fokusera på beroende på vilken årstid det är.

3. Det färdiga resultatet. En glad färgklick som går lätt att uppdatera om vi nu skulle tröttna!

4. Helt plötsligt känns dessvärre tavellisten felklädd, men det ska väl inte vara så svårt att fixa till nu när det snart är advent och allt… Uppdatering lär komma rätt snart.

Ett Litet Ord

Reach – Projekt Ta Hand Om Kroppen.

16 oktober, 2014 Inga kommentarer

Hör maken och sonen diskutera cash flow i bakgrunden. Yngsta dottern tar hand om disken i köket och äldsta dottern tar en dusch. Själv är jag alldeles mör i kroppen, på ett bra sätt, efter ett fantastiskt yogapass. Ja, jag älskar yogan. Jag älskar att känna hur min kropp har fått bättre styrsel, blivit starkare och blivit smidigare det senaste året. Det går inte att jämföra! Kunde jag bli smidigare finns det hopp för alla. Nu gör jag två lärarledda pass i veckan. Får se hur länge jag orkar hålla på med PiYo-passen här hemma. Skulle jag fixa dem ända tills årsslutet då jag byter fokus från REACH till något annat borde jag verkligen ha nått målet att vara tillbaka där jag var då jag bröt benet för ett par år sedan. Det vore rätt fint! Har du börjat fundera lite över vilket ord du vill jobba med nästa år?

Ett Litet Ord

Leta höst i Rock Canyon.

12 oktober, 2014 Inga kommentarer

Ett Litet Ord

Städa upp och göra hemtrevligt.

8 oktober, 2014 2 kommentarer

Nu när året officiellt har gått in i sista fjärdedelen känns det bra att återgå till mitt ord, REACH, för att se om det verkligen har påverkat mitt liv något. Vad ska jag göra för att nå ut, nå in, nå upp, nå fram till alla mina olika mål?

Ett mål som jag har haft länge är att känna mig mer hemma här. Inte mer hemma i just USA eller i grannskapet, det har jag inga problem med, utan mer hemma i huset. Jag hade nog gärna velat ha vita väggar, men nu har vi bestämt oss för att inte lägga ner pengar eller energi på just stora renoveringsprojekt. Det får bli till att jobba mer med textilier, tavelupphängningar, personliga dekorationer och annat istället. Den senaste veckan har vi gjort just det. Det känns verkligen bra!

Det största projektet var nog att köpa sängbord på KSL (typ Blocket) till K och mig och fräscha upp dem med ny färg. Resultatet visar jag någon gång senare i veckan.

Vårt Front Room har fått en ny och hösthärlig kudde som vi köpte på Pier 1 Imports. Jag bad yngsta dottern vika några tranor av Sprouts fina höstreklamblad och de hänger nu uppe i IKEA-lampan. På bordet har vi pumpor från Target och Pier 1 Imports samt ett grönt ljusfat från Hobby Lobby. Allt detta har köpts till jämförelsevis mycket låga priser.

Tillsammans med grannen Ms fina blomsterbukett står ett hopplock av ljusstakar av diverse slag och ett kort på barnen från vår Hawaii-semester som gör mig glad.

Denna vackra och färgglada bukett hade yngsta dottern vikt ihop till mig inför födelsedagen. Vem blir inte glad av dessa evighetsblommor? De får stå framme på matbordet länge till.

Här har vi Blekingehörnan. Soffans överdrag är nu tvättade i fyra omgångar för att undvika allt för mycket skrynklor och i kväll ska de sista överdragen komma på plats. Uppe till vänster hänger den härliga gamla kartan över Karlskronas skärgård som jag köpte för 2,5 år sedan. Efter diverse rabattkuponger blev det äntligen dags att rama in den till det facila priset av närmare $200. Dyrt, men ändå mycket mindre än vad det hade kostat i vanliga fall. Till vänster om fönstret hänger en canvas med en soledgångsbild från Sturkö som jag gillar extra mycket och till höger om fönstret hänger ett av Jan Abramssons tryck. (Jans tavlor är fantastiska. Kolla gärna på hans hemsida, men ännu hellre på hans original som hänger lite här och där. En vacker dag…)

Att städa är ett evighetsgöra. Jag behövde en allvarlig upprensning bland mina bokmärken då datorn börjar få några år på nacken. Jag ser här att det är omöjligt att avläsa denna skärmavbild, men jag började med 79 olika hemsidor/bloggar/forum under scrapbookingfliken och slutade med 40. De flesta var helt enkelt länkar som inte längre leder någonstans för mig eftersom personer har slutat blogga, företag har lagt ner och jag inte längre är med i några scrapbookingforum. Så kan det bli! Allt har dock sin tid och den nya listan känns fräsch och uppdaterad även om det nästan gjorde lite ont att klicka bort vissa av länkarna.

Ett Litet Ord

Reach – Projekt 7.

27 augusti, 2014 6 kommentarer

Snart är det dags för mig att nå nya höjder. Den 1/9 är det nämligen dags att hoppa på min kompis Ashlynns träningsprogram. A är numera träningscoach (inte riktigt PT) och jag ser fram emot att få bli utmanad av henne och de andra i gruppen. Parallellt med detta har jag stramat åt min kost, eller egentligen hela familjens, och hoppas att mina jeans sitter lite bättre om åtta veckor då träningen förhoppningsvis är igång och Mysmaskens utmaning är genomförd.

Så här ser själva A ut efter ca två års regelbunden träning. Jag lovar att varken lägga upp före- eller efterbilder på mig själv, men jag hoppas åtminstone att få lite bättre kontroll över mina muskler. Yogan fortsätter som vanligt med början nästa vecka och jag promenerar redan, så någon soffpotatis lär jag inte bli i höst.

Ett Litet Ord

Reach – Projekt 5, uppföljning.

27 augusti, 2014 2 kommentarer

Idag reste sig sonen upp från skrivbordet, slog ihop sitt anteckningshäfte och sa: ”Nej du, Moleskine, nu får du gå i pension.” G har flera Moleskine-böcker och han använder dem till allt från skoljobb (som den på bilden) till planering och uppfinningar. Själv har jag också flera olika anteckningsböcker, men dessvärre är jag rätt dålig på att fylla dem med text. Annat var det innan datorn tog över mitt skrivande… Jag är imponerad av Gs böcker och funderar på om det inte vore trevligt att skriva mer. Tankar tar nya banor när man skriver och ritar!

På bilden ligger också den fina sjal som skulle vara syrrans 40-årspresent. Jag har kommit en bit på väg, men det är mycket kvar. Idag har jag gått igenom mina ”reach-planer” och bestämde att jag borde försöka få till åtminstone två varv om dagen. Kanske blir den då klar tills det är dags att fira nästa lite större födelsedag om fem år, haha!

Ett Litet Ord

Reach – Projekt 6.

30 april, 2014 Inga kommentarer

To reach out – att räcka ut en hjälpande hand, del 2.

Förra lördagen flyttade ett par i grannskapet in från Nevada och på söndagen föddes deras lille son. Idag var jag förbi och hälsade dem välkomna. Vilket mirakel en liten bebis är! Eftersom jag inte känner familjen än vågade jag inte be om att få hålla i lille M, men jag njöt av att få titta på det fjuniga huvudet och de graciösa händerna som viftade på för fullt.

Jag kommer ihåg hur klurigt det kändes att komma till ett nytt land, en ny stad och en ny typ av boende med en fem veckor gammal bebis och en tvååring. Maken hade redan hunnit lära känna lite vänner eftersom han flyttade några månader innan oss andra, så något slags snålskjuts in i det sociala livet fick jag, men det var sannerligen inte lätt. Jag kan inte ens tänka mig att flytta till ett alldeles nytt ställe och utöka familjen på samma gång utan att känna en enda människa. Jag har en mission att utföra här! Nu är det naturligtvis så att man inte kan kasta sin hjälp på någon annan och det här paret kanske inte alls uppskattar uppmärksamhet från någon annan, men jag ska försöka se om det finns något jag och min familj kan göra.

Är du en sådan som helst har lugn och ro och njuter av rutiner och ”same, same but different” eller är du mer äventyrlig med myror i brallan? Det mest äventyrliga med mig är mina röda naglar, men jag måste säga att när jag väl har vant mig vid alla konstiga förändringar är jag oftast ganska nöjd. Någon frågade mig i går om jag ångrar vår flytt hit eftersom hon visste att jag var lite motvalls i frågan. Sanningen är att jag är mycket tacksam över den chans vi fick att göra saker som vi aldrig hade gjort om vi inte hade hamnat här. Därmed inte sagt att vi blir kvar här för evigt, men det är ett senare problem. Inte för att detta hade något med själva inläggets tema att göra, men ändå.

← Föregående 1 … 14 15 16 17 18 Nästa →