På en reklampelare hittade jag dessa ord. Ständigt aktuella och viktiga att komma ihåg. Det är så lätt att ge upp och strunta i viktiga beslut som tagits efter att ha misslyckats med sina föresatser.
Igår satte jag 60 tulpanlökar, men sedan blev det för mörkt. Dessutom hade jag använt en kroppsposition som nästan tog knäcken på mig. ”Fällkniven” är helt förbjuden enligt min svåger fysioterapeuten. På det igen! Idag ska jag stå på knäna och jobba mig uppåt med en bättre plan. Allt trädgårdsarbete är inte roligt, men så får det vara. När tulpanerna kommer upp till våren kommer jag att tacka mig själv! Hoppas att du också kan uppbåda ny energi för något som du en gång gett upp tanken på.
Det är underbart att gå ut och plocka blommor i sin egen trädgård, särskilt sådana som rådjuren inte varit och nafsat på. Och tänk så mycket tulpanglädje jag då kan dela med mig av, hurra!
I år fick spökena hålla sig till det svarta skåpet i köket. Vi har inga småbarn i familjen längre och jag gillar egentligen inte Halloween. På måndag kommer dock min brorsdotter och pysslar hos faster. Hon gillar Halloween, så jag hoppas att inspirationen flödar när hon ser det här. Hennes pumpa väntar ute på trappan och jag gissar att Silhouetten kommer att få jobba med att skära ut en och annan läskig figur.
Maken pratade med kundtjänst till vår amerikanska bank igår. ”Usch, vad jag saknar Orem”, sa han. Jag har känt samma sak de senaste månaderna. Jag undviker nyheter och låter bli att läsa allt som har att göra med det amerikanska valet just nu. Mitt USA, det jag saknar, är familjemedlemmar, vänner, pysselaffärer, möjligheter att lyssna på musik, naturen och allt möjligt som varken börjar med Trump eller slutar med Biden. Det jag saknar finns ändå inte riktigt nu pga coronaviruset, så jag får drömma lite försiktigt, i hemlighet. En vacker dag…
Elstolpen på vår gård höll tydligen inte EU-standard, så de senaste veckorna har ett byte förberetts. Igår var det så dags för stolpresning!
Jag tycker de gamla glasisolatorerna är så fina! Ska nog gå till elektrikerna någon dag (de byter många stolpar här på ön) och tigga till mig några. Men vad skulle jag använda dem till?! Hm.
Jag vet att jag kan bli lite tjatig om hösten, men visst är det vackert?! Idag skiner solen från en blå himmel, det är 9 grader varmt och det har slutat blåsa så hiskeligt. Underbart, helt enkelt. Dottern och jag ska göra en höstkrans, jag har en spännande bok att läsa och en smarrig frukt- och nötlimpa som jag säkert kan äta både till frukost, lunch och middag. Mer än så behöver jag inte för att njuta av livet.
Trädgårdslandet fortsätter erbjuda mat. Tomat, chili, aubergine (fast det finns inte många blad kvar på plantorna då bladmögel invaderade miniväxthuset), mangold, rödbetor, purjolök, jordärtskockor, fänkål. Mums! Själva trädgården är fortfarande ”hela havet stormar” och jag ser inte att det kommer att förändras innan nästa år. Det gör ingenting. Allt i sin tid!
För övrigt kan jag säga att julen närmar sig. Vi har en liten secondhandbutik några hundra meter härifrån. Vi var förbi och kollade vad som erbjöds nu när julen kommit dit också. Jag hittade många söta grejer, men höll mig lite i skinnet. Den vackra mässingsljusstaken tillverkades av Carl Hedberg i Näshult 1945. Jag ska rengöra den lite, men annars är den i jättefint skick. Det lilla lusseparet föll dottern för. Jag har rengjort dem och slagit in hennes första 20-årspresent, hehe. Paret är märkt med AS och efter lite detektivarbete tror jag att keramikern Arne Säfström står för dem. Småtomtarna är nostalgi för mig. Jag har redan en och blev så glad då jag hittade dem. De är kanske nyproduktion, det vet jag inte, men de är jättesöta.
Apropå jul har mammas novemberkaktus börjat slå ut idag och den ljuvligaste av mina sparade amaryllislökar står i full blom. Jag kan inte låta bli att pilla på de djupröda, sammetslena kronbladen och tycker det är okej att den blommar lite fel i tiden. Jag hade sparat fyra amaryllislökar, men två har helt enkelt torkat bort. Den fjärde står i kruka och har börjat leverera blad. Det blir kanske inte någon blomma för den i år, löken känns lite klen. Men jag ger inte upp!
Ibland saknar jag Stockholm. Inte stressen i kollektivtrafiken, inte de tomma blickarna, inte allt det svarta och inte känslan av ensamhet i myllret. Jag saknar själva stan, arkitekturen, konserter och ”kulturlivet”. Med tanke på vad coronaviruset ställt till med är det därmed mycket som jag kan lägga åt sidan. Det finns helt enkelt inte att tillgå ens om man bor i Stockholm.
Någon gång släpper väl de där restriktionerna och jag får gå på Kulla-Gulla, luciatåg och annat som fyller min själ med ljus.
Hur som helst njöt jag av en stan-dag med de här pinglorna i måndags. Nagelfix, shopping, lunch i Hötorgshallen och årets första julinspiration. Japp. Till och med jag tycker att halva oktober är lite tidigt för jul, men det har blivit lika ”illa” här som i USA. Jultorget på Åhléns City är i alla fall trevligt att besöka om du har vägarna förbi.
De här två visar hur deras relation ser ut i verkligheten. Storasyster och lillasyster. Ska det alltid vara så här? Hehe.
Äldsta dottern hade blivit tipsad om Tokyo Diners goda sushi, så vi gick dit. Så fina uppläggningar och riktigt gott var det också. Jag uppskattade att bitarna var lite mindre. Jag gillar att äta maki, men ofta får man liksom stuva in bitarna i munnen på ett mindre graciöst sätt eftersom de är lite för stora. Dessa var dock perfekta!
Mat ska avnjutas, avsmakas, intas. Jag kan tycka att dagens alla matbilder blir lite för mycket, men dessa visar jag för att tipsa dig som befinner dig i Stockholm ibland och gillar sushi. Hoppas att du tar till detta så att du, om du är sugen och befinner dig nära Hötorgshallen en dag, kan plocka fram informationen ur minnet.
Jag tävlar inte särskilt ofta längre, men då jag hittade en möjlighet att få två nagelbehandlingar hos Frida Selkirk kunde jag inte låta bli. Jag hade tänkt mig att dottern och jag skulle få fina naglar i tid till hennes bröllop och tydligen var min motivering precis vad som behövdes för en vinst. Ja, och så kom Corona i vägen och bråkade, så E fick fixa sina egna naglar och mina var lika vårkrafsiga som vanligt då bröllopet gick av stapeln.
I samband med att vi åkte upp till Stockholm i helgen passade vi på att lösa in vinsten. Efter en mysig frukost på Vetekatten strosade vi upp till Mäster Samuelsgatan och steg in i en nagelsalong passande den fina världen. Det var så mysigt att bli riktigt ompysslad! Frida tog hand om mig och Emma fixade Elinas naglar.
Frida Selkirk har varit aktiv i skönhetsbranschen sedan 1991. Hon fick jobba med alla möjliga slags skönhetsbehandlingar ända tills stockholmsdamerna blev mer nagelintresserade runt år 2005. Numera fixar hon naglar som ofta hamnar på röda mattor och i fina salonger. Ja, och så dotterns och mina. Här ser du Es förlängda naglar med en riktig touch av glamour…
… och mina lite mer vardagsglammiga med guldskimmer. De ska hålla sig fina i några veckor och vad som händer sedan får vi väl se. Den riktiga skitiga naglar-säsongen är över och jag brukar gilla att måla naglarna lite då och då under hösten och vintern. Jag gissar att jag inte kommer att besöka Frida Selkirk särskilt ofta i framtiden med tanke på kostnaden, men jag kan varmt rekommendera en av hennes behandlingar om du ska skämma bort dig själv riktigt mycket någon gång.
Min kära mormor hävdade alltid att jag var ”kunglig”. Jag fick aldrig någon förklaring till vari det kungliga låg, men benämningen förpliktigar. När maken föreslog att vi skulle samlas hela familjen på Prins Eugens Waldemarsudde blev jag jätteglad! Jag hade inte varit där sedan 1993 och ingen annan hade varit där alls, så det blev en riktig fullträff. Trots att regnet hängde i luften blev det ett jättefint besök.
Här har du alla våra fina ”barn”! Jag blir så glad av att hänga med dem.
Pussgurkorna.
Ingenjören inspekterar.
Trädet i trädet.
Jag kom inte ihåg att drottning Margareta var så trädgårdsintresserad. Kanske var det mitt eget ointresse för trädgårdar då jag var 23 som gjorde att Waldemarsuddes trädgård hamnat i glömska. Buketterna inne på slottet bestod dessutom alla av egna blommor. Vilka buketter, sedan!
Vårt besök föranleddes av John Bauer-utställningen, men hela övervåningen bjöd på en stor Lena Cronqvist-utställning. Vi började där och jag sörjde över mental ohälsa i allmänhet och Lenas personliga livsöde i synnerhet. Vilken tung och mörk konst! Jag hade haft svårt att hänga psykoser och elchocker på väggarna. Cronqvists skulpturer däremot älskar jag!
Det kanske inte förvånar någon att detta verk blev min favorit.
Sedan var det dags för John Bauer. Han producerade mer skönhet under sitt 36-åriga liv än de flesta 100-åringar lyckas åstadkomma. Varje tavla fick mig att förundras över detaljrikedom och precision. Magiskt! Jag rekommenderar verkligen denna utställning, Trollbunden. (Inte bara John Bauer, men främst.) Du har gott om tid på dig då den håller på tills den 24/1 2021. Lena Cronqvist-utställningen stänger dock 25/10.
Elisabeth Henrikssons glas- och tennkonstverk talade verkligen till mig. Is, vinter, trollkonst, Narnia.
Favoritfotot som ”bara blev”. Efter promenaden i trädgården började det regna så mycket att det inte kändes okej med picknick utomhus, så vi satte oss i bilen och bullade upp. Så mysigt ändå! Dagar som denna gör mig så glad under lång tid.
Tack för uppvaktning och alla meddelanden om att bloggen återigen legat nere! Jag lägger upp födelsedagskorten igen, men resten av inläggen har dessvärre förlorats i processen. Sånt-e-livet. Nu vänder vi blad, som Kungen sa.
Jag berättade att det varit mycket strul med bloggen den senaste tiden. Jag har fått märkliga meddelanden och blivit ”attackerad” med påstötningar från USA. (”Någon” har försökt göra intrång i bloggen.) Igår upptäckte vi att någon hade tagit sig in i makens server som bloggen ligger på. Teknikens under är bra så länge det inte rör sig om sådant här. Jag gillar inte att någon är och rotar i mitt, vare sig det rör sig om mina lådor eller min blogg… Nu behöver jag lägga tillbaka bilderna från den senaste veckan eftersom servern behövde rensas lite. Jag återkommer!
