Idag vill jag önska en riktigt fröjdefull lucia! Just lussefiranden har jag så många varma minnen av, blir mjuk i hjärtat av alla de lussetåg jag varit med och sjungit i, sådana jag varit med och arrangerat och sådana som våra barn sjungit i. Och att vara ljusvakt som förälder, klädd i svart och beredd att släcka bränder och rädda svimmande telningar… Idag har vi börjat dagen med frukost framför SVT:s fina luciamorgon från Visby. Senare idag blir det julfest där jag och maken är köksbossar, men det blir också ett litet luciatåg såklart. Ät en lussebulle för mig också. Det är numera nästan det enda jag saknar i mitt vetemjölsrensade liv, men i torsdags fick jag Fria:s glutenfria gifflar av körkompisen som höll i körens fika. Så oväntat goda och saftiga! Får köpa med mig en påse hem. Ska baka Annas glutenfria pepparkakor i veckan, under tiden är Hans och Gretas peppisar riktigt bra. Säljs på ICA Maxi här i stan. Fria och Schärs har en hel del okej grejer, men Hans och Greta toppar allt när det gäller glutenfritt bakande.
Idag har vi en lite speciell tia, nämligen en som personer som läser våra bloggar har varit med och skapat. Kul att andra också vill engagera sig i dessa teman tycker vi! Det är länkat till en del av frågeställarna, så gå gärna in och hälsa på hos dem.
Har du någon speciell jultradition, något som du aldrig skulle hoppa över/strunta i? LillaSyster
Ja, alltså, hej från Monna, tanten som mest vill bo i jul hela tiden! Jag vill inte hoppa över en enda grej om jag inte behöver. Vi har ju på förekommen anledning firat många jular i USA, så kanske har det också bidragit till att det har känts viktigt att ”göra julen rätt”. Julen har alltid varit något tryggt att bottna i och det har känts viktigt att få föra över mina och makens varma känslor för julen till våra ätteläggar.
Med det sagt känns det ändå lite fint att lyfta fram något fint med det amerikanska. Med släkt och vänner i USA på mammas sida har kontakten med detta land på andra sidan Atlanten alltid funnits med i bilden, så jag och mina syskon fick redan på sjuttiotalet julstrumpor. (Nu för tiden, i Sociala Medier-tider, sprids andras traditioner mycket mera.) De hängdes upp kvällen innan julafton och var sedan på julaftons morgon som av ett mirakel fyllda med en härlig tidning, en clementin, godis och någon liten julklapp som skulle hjälpa till att fördriva tiden fram till dagens stora begivenhet för ett barn – julklappsutdelningen. Det hängs fortfarande upp julstrumpor varje år och har vi gäster finns det extra till dem också.
En annan tradition som jag inte känner någon annan som har är att jag alltid sover i soffan den natt då julgranen har kommit upp och dekorerats. Det känns fortfarande magiskt och lite spännande.
Vad skiljer hur önskejulen ser ut mot hur den egentligen brukar vara? Ex skulle gärna vara hemma själv med familjen, men behöver fira med makens släkt. Jessica
Vi har alltid firat ”varannanjular” – en jul med makens mamma, nästa med mina föräldrar. Efter att mina föräldrar gick bort firas våra Håkansson-års julafton istället tillsammans med några av mina syskon här i stan och sedan tillbringar vi juldagen med makens familj. Året efter blir det tvärtom. Det här är ett upplägg som jag faktiskt inte vill ändra överhuvudtaget. Jag dras t ex inte till hotelljular som jag har flera runt omkring mig som gillar och tycker att vi får tillräckligt med egentid som det är. Jag älskar att laga mat och tycker det är så roligt att träffa storfamiljen. Tycker det är mysigt att få vara med och ”skapa mys” till andra. Däremot hade det såklart varit härligt att få ha ”ungarna” och deras familjer hemma varje jul.
Vad är viktigt för dig på julaftonsmorgon? Monika
Jag stiger upp först av alla, njuter av allt. Vittjar såklart julstrumpan! Tomten kommer sällan till mig sedan jag flyttade hemifrån, men det brukar ligga ett glossigt magasin och en clementin där iallafall… Sedan fixar jag julaftonsfrukost. Risgrynsgröt, skinkmacka med senap och lussekatter (eller liknande för mig som inte äter vetemjöl). Mums, mums. Kanske julens godaste måltid?
Får den religiösa bakgrunden till julen någon plats i ditt julfirande? Znogge
Absolut! Detta är för mig som kristen en religiös höjdpunkt. Det första som åker fram förutom stjärnor och adventsljusstakar till första advent är våra julkrubbor. Jag tror vi har skrapat ihop fem stycken vid det här laget. Delar av kören jag är med i sjunger ofta under någon av julgudstjänsterna i Fredrikskyrkan, något som jag tycker är väldigt stämningsfullt. Att jag laddar upp inför julmånaden med Trettio tacksamma dagar sätter mig också i rätt stämning.
Tycker ni det är viktigt att det är julmat som gäller på matbordet när det är julafton? Carin
Jag är kluven. Det är inte precis så att jag tycker att julbordet är årets bästa måltid. Men! Jag är mycket traditionsbunden liksom maken och skulle nog inte kunna få igenom något annat än julmat här hemma. En av mina systrar och hennes familj äter typ inte julmat alls längre. De äter vad de tycker är gott bara. Jag tänker dock att det finns ett värde i att behålla traditioner och gott äter vi alltid annars också, så det kommer nog att fortsättas med både skinka, prinskorv och köttbullar. Och rödbetssallad, det är ju jättegott!
Har ni pysselkvällar där ni gör egna julklappar och/eller skapar julprydnader? Karin
Hela jag är en pysselmaskin, hahaha! Under december blir det både det ena och det andra fixat mest varje dag, men speciella pysseltillfällen har jag bara med syskonbarnen. I år missar vi adventspysslet i samband med Lucia med syrran i Nynäshamn och hennes familj, det är lite trist.
Har du upplevt en jul du helst vill glömma? Marika
Två jular på raken i början på åttiotalet tillbringade syskon till mig på sjukhus. Jag vill dock inte glömma dessa, för det ledde till att julgranen började tas in redan till Lucia för att vi skulle ha möjlighet att säkert få njuta av den. Bra ”ny” tradition som jag tog med till vår lilla familj. Annars kan jag säga att de sjuka jular jag haft inte varit lika roliga. Häromåret hade jag t ex lyckats få borrelia väldigt sent på säsongen och var jätte-, jättetrött. Under just julen vill jag helst orka gå bara på ångorna och julgodis.
Vilket är ditt bästa julminne från när du var liten? Lisa
Mamma var Jularnas Drottning! Alltså, jag måste säga att det var underbart hemma i föräldrahemmet då mamma hade julat upp allt och far hade köpt en trälåda med marsipan, en massa clementiner, stor julost och lång prickig korv. Det hängde julkort överallt och det var så roligt att läsa dem alla. Det är min stora sorg att portot blivit så dyrt att det inte känns rimligt att skicka julkort längre… Inte hållbart att lägga flera tusen bara på porto, sedan kostar ju själva julkorten också pengar.
Ps: Hade verkligen Tomten julklapparna i en svart sopsäck?! Det var väl ändå inte särskilt värdigt…
Vad var det mest minnesvärda från förra julen & vad skulle du vilja göra annorlunda eller ha mindre av denna julen? Nilla
Vårt lilla barnbarn var lite drygt ett år och hon älskade såklart julklappspappret. ”I ett barns klara ögon bor den” – glädjen var sådär stor som sången hävdar. Tyvärr har vi ”bara” vår son hemma i år. Barnbarnet får glädja sin farmor och farfar istället och det unnar jag dem verkligen. Så jag hade snarare velat ha mer av något, eller samma som förra året. Alla våra vuxna barn och deras familjer hemma, det är grejer det.
Om du kunde uppfinna en helt ny jultradition som alla måste följa, vad skulle den vara? Anna
Hahaha, detta var väldigt svårt för mig som har så dålig fantasi! Som alla MÅSTE följa… Att alla ska sova i soffan när granen är klädd? Njae, den traditionen vill jag nog ha själv. Att gå ut på jultipsrunda kanske, för att jag själv också ska komma ut? Det blir så lätt att man bara stannar inne eller möjligtvis på sin höjd rör sig mellan bil och hus under dessa dagar. Jag gillar tipsrundor och frågesporter och egentligen gillar jag promenader också. Eller ett obligatoriskt julpussel kanske? Det är ju jätteroligt att ha ett pussel igång under juldagarna som man kan jobba på tillsammans. Så får det bli! Inget revolutionerande precis, det ska bli spännande att läsa vad ni andra har svarat på denna fråga.
Tack alla som gav mig en möjlighet att grotta ner mig i nostalgiska minnen! Det ska bli roligt att se hur andra upplever sina jular.
Det är alltid likadant under den här tiden på året, åtminstone för mig. Det ser i början av december ut som jag har mycket tid till sådant jag behöver och vill göra, men helt plötsligt är varje liten dag och stund bokad. Jag vill dock fastställa att det egentligen inte är ett problem för mig. Hur är det bara möjligt att jag går på ”den lätte” varje år? Jaja, nu är det så som det är och som sagt, egentligen ÄR ju det inbokade just pyssel, musik och fix som jag tänker att jag vill fylla min tid med.
I fredags packade maken och jag lite lätt till oss själva, men bilen full av annat, och drog iväg mot varmare breddgrader. Eller så mycket varmare var det nu inte och det regnade precis lika mycket där. Vi åkte iallafall hem till dottern och svärsonen i Kettinge på den danska ön Lolland. Där bor de på landet i ett renoveringsprojekt som kommer att bli jättefint. De omges av stora åkrar några kilometer från den pittoreska byn Nysted, en blandning mellan Visby och Nynäshamn.
Eftersom vi kommer att missa både dotterns 25-årsdag och jul hade vi bestämt oss för att fira födelsedag på fredagen och jula lite extra på lördagen. Vår familjetradition har alltid varit att fira dotterns födelsedag genom att göra dumplings tillsammans. Varför bryta en uppskattad och välfungerande tradition? Vi hackade en massa ingefära, vitlök och annat och blandade och fixade och stod till slut med ett stort fat dumplings. Vi brukar blanda den ”stekångade” metoden med att ångkoka. Båda är goda och som med mycket annat är det i kombination med såsen som det blir riktigt gott. Schwarzwaldtårta var önskad, så jag hade förberett bottnar och dekorationer hemma. Maken fixade det sista och så hjälptes vi åt att montera ihop allt. Vi klämde ner varsin bit efter att ha spelat spel i några timmar och som alla vet gick det bra trots att vi egentligen var mätta. Efterrättsmage är nämligen en grej.
Efter att ha sovit gott på hotell i Sakskøbing (pga renoveringsprojekt var detta smidigast) och ätit den obligatoriska och mycket goda hotellfrukosten var det dags för en utflykt med de unga tu. Jag vill bara först visa det fantastiska broderi som hängde utanför vårt rum i korridoren. Alltså, wow! Snacka om skatt. Det var så roligt att studera detaljerna och fundera över hur det kom sig att UC broderade detta jättekonstverk och varifrån dessa mönster kom. Egenkomponerade?
Utflykten gick till Nysted. Trots att molnen hängde tungt och att den råa kylan letade sig in både här och där kunde vi lätt se att detta är en fantastisk plats. Det första som mötte oss nere i hamnen var denna charmiga skorv som inte hade fått någon omsorg på flera år. (Svärsonen är fiskarson och har bra koll på vattenfarkoster.) Tänk ändå hur naturen alltid vinner tillbaka mänsklig påverkan, hur den än ser ut.
Påskdagen 1944 sköts ett amerikanskt krigsflygplan med tio soldater ner i vattnet utanför Nysted. Två år senare restes detta monument som består av flygplanets propeller och en plakett med de tio döda soldaternas namn. Det är naturligtvis ett sorgligt monument, men texten som kommunen skrivit med bakgrundshistoriken fick mig att fnissa… ”Det ualmindeligt smukke monument er anbragt på et meget naturskønt sted” hade översatts till ”The extremely beautiful monument…” Jag gissar att det egentligen står att monumentet är ”ovanligt vackert”, inte ”extremt vackert”. Fnisset fastnar såklart lite i halsen, krig är så otroligt ovärdigt och varje död i samband med ett sådant är tragiskt.
Aalholm slot ligger så fint på andra sidan vattnet. Här stod från början en borg som byggdes på 1100-talet. Tänk att slottet ännu lever och blomstrar idag, 2025. Det fick faktiskt förfalla ända tills 1884 då det helrenoverades. Här kan du läsa mer om hur jordbruket drivs idag och man kan också hyra in sig. Dessutom kan du se långt bättre bilder och en drönarfilm som visar ett hur fint det verkligen är.
Förstår du vad jag menar med att denna plats påminner om en blandning mellan Visby och Nynäshamn? Korsvirkeshus och mys överallt (Visby), men också flådiga villor med utsikt över vattnet såklart. Jag älskar hur danskar jular med alla fina dekorationer, men nog är våra svenska stjärnor och adventsljusstakar verkligen något extra under denna mörka tid på året?
Inne i den vackra kyrkan fanns det julkulor att dekorera med namn på personer man saknar och vill minnas lite extra i juletider eftersom de inte längre finns i livet. Dottern gjorde en kula till mormor och morfar, jag gjorde en till min väninna. Nu finns de alltså representerade i en julgran i Nysted. Fint tycker jag.
Efter utflykten var det dags att göra det sista klart inför julfestknytis i kyrkan. Vi hakade på och det var ett bra val. Vi fick nämligen äta en riktigt fin dansk julmiddag och vara med på ”julkviss” – aka Jeopardy med jultema. ”Danska julfilmer och serier” och ”danska julpsalmer” var vi rätt dåliga på, men vi kunde hjälpa till att samla en hel del poäng i de andra ämnena. Det var iallafall jätteroligt! Till dessert var det såklart risalamonde, eller ris à la Malta med hackad mandel och körsbärssås istället för med apelsin i. Mycket gott. Vårt julfirande avslutades sedan hemma hos Johsa med julklappsbyte och A Christmas Carol och popcorn. Så mysigt! Och Charles Dickens berättelse tål att tänkas på, den är en påminnelse om vad som är viktigast i livet hur den än tolkas.
Vi hann hänga en stund på söndagen också, men sedan var det dags att vända norrut igen. Vi passade på att lämna en julklapp hos lillastesyster (hennes familj var också på utflykt) och tog en runda på mysiga ICA Toppen i närheten. Älskar denna ICA-butik av någon anledning. Deras utställning med gamla butiksprylar är bara för mysig! Visst var man bättre på förpackningar och stil förr? Blev alldeles varm i hjärtat av detta.
Efter några riktigt härliga dagar var det ändå fint att komma hem. Vi tände ljusen för att fira andra advent och konstaterade att vi har det bra. Nu går vi in i luciaveckan och det är snart dags för Lisa Larsons små gullisar att flytta ut på bordet. Härligt! Det är något väldigt speciellt med denna tid på året och jag är tacksam för att jag kan känna så.
Mamma. Åtta år utan dig på jorden. Att vilja berätta om spännande och sorgliga och roliga och livsomvälvande händelser, att få dig och far att känna er stolta – det går aldrig över. Vi kämpar på. Eller kämpar och kämpar. Somligt är tungt just nu och det är jag glad att du slipper. Jag vet att du hade förstått och kunnat guida oss igenom en del av livets vedermödor som jag aldrig hade trott skulle hända. Annat tror jag att du hade känt upprättelse över! Och det finns också så mycket glädje och härligheter i överflöd. Jag är glad över att detta också är Joelinas förlovningsdag, att detta är en dag som har guldkant trots allt. Så tack mamma. Tack för livet, tack för de enorma mängder mentalt livskapital du lät oss barn ärva. ”Du behöver inte vala ololig.” Vi håller varandra om ryggen.
Ja, alltså, i oktober skrev jag detta inlägg. Nu är vi mindre än tre veckor från julafton och de månader som har gått mellan då och nu gick fortare än kvickt. Jag hann göra både det ena och det andra på listan, men det mesta gällande ”allmän lista” blev i vanlig ordning inte gjort. Det är helt okej, jag är verkligen nöjd med tanke på hur livet har sett ut. Är glad för att jag har så mycket jobb, är tacksam för någorlunda hälsa, gillar att ha planer som hjälper mig få till julkänslan.
Ikväll drar vi igång den mer intensiva fasen av repetitioner av Bachs juloratorium. Den 4/1 är det dags att få uppfylla en kör-dröm. Det är inte ett stycke man snyter ur armbågen, men det är spännande att kören ständigt erbjuder nya chanser att utmanas och utvecklas. (Men alltså, kolla på gossarna i sjuttiotalsfrisyrer som bokstaverar så tydligt trots att det går undan rätt ofta. Den dirigenten vågar man inte sticka upp mot tänker jag.)
För alla som vill ha möjlighet att känna julens vingslag i mer modern tappning funkar kanske den här jullistan. Jag vill dock lägga in en varning. Somliga tolkningar av ”klassiker” är rent eländiga. Det finns också jättefina/roliga/eftertänksamma nyskrivna låtar och för den som inte tröttnat på Tareq Taylor för länge sedan (som jag) kan det kanske intressera att han även givit sig på en karriär som sångare. Eller var det där han började sitt kändisskap? Inte vet jag.
Svägerskans underbara krans till ytterdörren påminde mig om att jag fortfarande inte har några kransar på pardörrarna. Det får kanske vänta tills nästa vecka, men det är okej. Roligt julpyssel! Jag har sett att min syster gör något julpyssligt varje dag, så fina grejer. Jag har iallafall symaskinen uppe och en hög med grejer som jag tänker ska bli något. (Efter två misslyckade försök att sy lavendelpåsar med fel slags val av material är jag lite kuvad, men jag ska nog komma igång igen.) För dig som inte alls vet vad du vill göra, men som verkligen gillar jul, hänvisar jag till Helena Lyth. Jag hade inte varit inne hos henne på länge, men där har hon samlat in fullpackade inspirationsinlägg för varje dag i en julkalender. Där kan man snacka om pysselproffs! För dig som inte gillar jul – jag önskar dig frid och möjlighet att stänga av det som stör dig mest. För dig som gillar jul – kör järnet! Själv gosar jag ner mig riktigt mycket och njuter av allt från levande ljus till nostalgi i både inredning, smaker och dofter. Jag är tacksam över att ha flera olika favorittider på året och tillåter mig att njuta och stänga av elände.
Jag fick en sådan flashback till åttiotalet och mina tonår, egentligen också lite in i nittiotalet också. Tänkte på hur mycket som kan kännas lika för syskonbarnen som är i samma skede av livet och hur mycket som har förändrats och som de aldrig hade förstått sig på om de kom på besök i min värld. Sånt som var med och verkligen formade mitt tonåriga jag, på gott och ont:
United Colors of Benetton
hushåll med två vuxna, en inkomst och fler än två barn
mellandagsrea på MQ (lyxigaste fynden)
Nivea på läpparna
Peter Pan-stövlar i grön mocka
shabby chic, allt skulle målas vitt och ”distressas”
anorak och lager på lager under den varmare tiden på året, duffel med ylletröja när vintern kom
absolut inte någon mössa, men halsduk och handskar var tillåtet
permanentat hår
supermodeller
Veckorevyn/Må Bra/Hälsa (får lite kräks i halsen av att tänka på dessa)
musiken
ladda med nya pennor, kollegieblock och kalender inför nya terminen
puffiga gardinkappor med silkespapper inuti
Tricia Guilds färger
bekväma soffor och fåtöljer, höga i ryggen
videokassetter, musikkassetter, cd-skivor och att den enda möjligheten att se om något var en repris på teve
axelvaddar
tygaffärer
skyltsöndag
telefonkiosk
bokrea (jag vet att den finns kvar, men jag tror du förstår vad jag menar – känslan är inte i närheten av densamma)
katalogerna från USA, tegelstenar att sitta och förundras över – men det var mest från Ellos och Haléns vi handlade
Jag är ju nostalgisk av födsel och ohejdad vana, men är inte dummare än att jag förstår att allt har sin tid. Och allt var sannerligen inte bättre förr. Däremot är jag tacksam för att jag fick vara naiv och blåögd i lugn och ro och att jag kunde få lära mig mer om livets mörka sidor i lagom doser. Tacksamhetsmånaden är över, men det gör mig inte mindre tacksam för den mer än tillräckligt trygga uppväxt jag fick.
Idag förbereder jag delar av Thanksgivingmiddagen som vi ska äta imorgon. Annika ville veta hur vi gör med vårt svenska firande. Här i krokarna finns ju ingen American Football och inte en massa andra firande. Vår Thanksgiving brukar se likadan ut varje år. För det första firar vi två dagar senare än på rätt dag pga praktiska orsaker, dvs lördagen i första advent-helgen.
Jag börjar själva lördagen i Fredrikskyrkan eller Amiralitetskyrkan med repetition tillsammans med Marinens Musikkår och en annan kör från Amiralitetet inför våra stora adventskonserter. Repet brukar hålla på mellan nio och tolv. Ska vi ha en tidig middag brukar jag börja med att skjutsa in kalkonen i syrrans ena ugn innan jag springer upp till kyrkan. I år har vi dock bestämt oss för att äta lite senare, så då hinner jag repetera först. Denna middag börjar redan på onsdag morgon då det ska kommas ihåg att stoppa in den frysta kalkonen i kylskåpet. På fredagen förbereder jag det jag kan inför lördagen. Jag gör sötpotatismos och förbereder pekanströsslet som sedan ska gräddas innan middagen. (I år gör jag detta receptet på topping, men byter ut mjölet till glutenfritt och har bara lite farinsocker och smör i själva moset.) Stuffingen, en slags brödpudding som för många i vår familj är favoriten, förbereds också. Franskbröd, smör, lök, selleri, salt, peppar, kycklingbuljong och salvia skapar en magisk rätt. Gröna bönor med en sötsyrlig vitlöksdressing hör till, så gott! Maken gör i vanlig ordning godaste potatismoset. Vi väljer också att äta lingonsylt istället för cranberry sauce till allt det smarriga. Syrran står för god sås, frallor och efterrättspajer. Pekanpaj är de flestas favorit och sanningen är att den är lika delikat som mastig. Man orkar inte mer än en liten bit.
Eftersom vi inte firar den amerikanska anledningen till Thanksgiving utan bara låter den handla om tacksamhet har vi också en aktivitet där alla får skriva något de är tacksamma för. Det får inte vara för allmänt (”jag är tacksam för vatten”) eller för uppenbart (”jag älskar att sjunga i Fredrikskyrkans kammarkör”), utan ska vara lite klurigt. Sedan får alla gissa på vem som har skrivit vad. Det brukar alltid vara lika roligt! Extra kul är det ju när folk försöker avleda och gissar högt på någon annan än den det handlar om. Vi brukar hålla till hemma hos syrran, så också i år. Vi blir en liten skara, har varit mer än dubbelt så många ibland. Det blir bara skönt med tanke på hur de senaste månaderna har sett ut. Jag har precis jobbat klart för dagen och ska lägga upp benen på fotpallen i vardagsrummet en stund innan jag börjar med fixandet i köket. Hej och hå! Det här blir kul.
Idag är det dags för en ny bloggtia! Det är så roligt med de här inläggen som vi planerar tillsammans. Idag har vi alltså fastnat för temat ”film och serier”. Jag hade en rolig stund då jag svarade på de här frågorna. Kanske vill du också göra det? Skriv isåfall gärna en kommentar här eller hos de andra bloggarna. Det hade varit jätteroligt att läsa vad du har att säga.
Sara, Annika, Anna och Anna är det som har varit med att styra upp frågorna. När jag trycker ”publicera” har jag ännu inte läst deras svar, men jag är säker på att de alla har olika spännande vinklar på detta ämne.
1. Är det bara jag som måste pausa för att kolla om man känner igen skådespelaren från något annat? Eller kolla upp karaktärerna om det bygger på en sann historia. Tja, vi är minst två. Precis såhär beter jag mig nämligen också. Det är bara det att jag inte pausar när det gäller skådisarna jag känner igen, men inte minns namn på eller var jag har sett dem förut. Jag tar fram IMDB, slår in namnet på vad-det-nu-är-jag-tittar-på och ser till att upplysa mig själv omgående. Gällande ”bygger på en sann historia” hiar jag mig lite och brukar sålunda vänta tills jag har tittat klart innan jag söker information efter hur mycket av handlingen som var sann och hur mycket som hade tillagts för att öka dramatiken.
2. Hur lyckades man följa handlingen när man bara fick ett avsnitt i veckan förr i tiden? Det här är nu inget problem för mig. Jag ”bingear” mycket sällan. Senast jag gjorde det var det en serie om groomingskandalen i Rochdale. När jag hade hällt i mig alla avsnitten (det var bara en kort serie förvisso) var jag väldigt arg och försökte hitta allt jag kunde komma över. Jag gillar inte känslan av att förlora förmågan att vänta, blir så irriterad när jag märker att jag funkar precis så som de som har skapat våra digitala prylar har tänkt sig. När det inte finns utrymme att tänka själv eller ens ha ro att vara med mig själv och mina egna tankar, vem är jag då?
3. ”Förr i tiden” skulle en erkänd skådis aldrig sänka sig till att vara med i en serie. Varför tror du att detta har förändrats? Finns det någon skådespelare som du uppskattat både i film och i serie? Det här har jag tänkt en hel del på. Jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt känslan av att undra om någon måste ha fått det riktigt dåligt ställt rent ekonomiskt för att ha kunnat sänka sig till att vara med i en teve-serie. Det fanns helt enkelt ”riktiga” skådespelare och så fanns det Dallas. Idag är det inte alls så. Jag tror att det idag är svårt att göra sig ett namn på samma sätt som när Hollywood var det enda ställe där ”riktiga” filmer producerades. Att då få en roll i en välproducerad serie ger en säker inkomst under en längre tid, med förhoppningen att inkomsterna kommer att öka i takt med att populariteten stiger. Jag tänker på hur det har varit för exempelvis Kevin Costner, hur hans skådespeleri har utvecklats, men även att han fått chansen att producera. Bl a den moderna vilda västern-filmen Yellowstone. Med det sagt har jag förstått att hans framgångar kanske stigit honom åt huvudet. Eller så är det bara det att det blåser hårt på toppen i Hollywood och om någon tagit sig upp är det många som vill få ner en igen. Eller så är karl’n bara människa, vem vet?
4. Vill du dela med dig av din ”fem i topp” – serier och/eller filmer som varit extra viktiga för din personliga utveckling? Den här är klurig. Har jag utvecklats av det jag tagit in genom rutan? Absolut! Har det varit viktig utveckling? Är inte all utveckling bra? Jag inser att filmer för mig kanske har varit mer underhållning än något annat. Jag älskade Tom Cruise som så många andra i min ålder och Top Gun kan jag nog se hur många gånger som helst. Fast har jag utvecklats av den? Nja. Döda poeters sällskap fick mig att tänka djupt och mycket. Det var en film som länge var min favorit och som öppnade upp min förståelse för något annat än det vatten jag badade i. Många filmer och serier jag har sett har varit medvetet manipulerande/undervisande, beroende på vilken sida man står på. Teveserier ger större chans till anknytning. Fem myror är fler än fyra elefanter, kommer någon annan serie någonsin göra lika mycket för ett lands barnaskara? Jämför denna serie med Teletubbies eller de där kiss- och bajsfigurerna… Högklassig undervisningsunderhållning! (När jag fick träffa Eva på lärarutbildningen, det var en dag jag sent ska glömma.) Jag älskade Lilla huset på prärien och intresset för denna tid i den amerikanska (och även den svenska, så många svenskar sökte lyckan i Ameeerikat) historien kvarstår. Märkligt nog tänker jag på teveserien Sisters som jag följde på nittiotalet. Den kanske kändes relevant då den handlar om fyra systrar som är väldigt olika varandra och ändå så nära. Systrarnas tillvaro var så olik min egen, men något var det som slog an. Och vem hade jag varit utan att tjuvtitta på Dallas, denna teveserie som jag, storögt och förundrad, lärde mig mycket om livet av. ”Good morning, miss Ellie”, med ett martiniglas i handen. Olika falla livets lotter. Kanske är det just detta jag lärt mig mest om genom att betrakta påhittade historier som varit en flykt från verkligheten mer än något annat?
5. Nämn en tv-serie och/eller film som ”alla”’ sett utom du. Eh – var ska jag börja? Jag ligger så mycket back att det aldrig finns en chans att ta igen allt jag har missat. Game of Thrones är väl den som jag först kommer att tänka på. ”Alla” har sett den, jag är själv inte intresserad.
6. Om du letar dig tillbaka i minnesbanken, vilken är den första film respektive tv-serie du minns? Den här frågan trodde jag skulle bli lätt att svara på. Jag vet inte om jag ska svara Fem myror är fler än fyra elefanter, John Blund eller Vilse i pannkakan, men jag är tämligen säker på att det är den förstnämnda.
7. Med dagens stora utbud så gäller det att vara selektiv med vad en vill/hinner titta på tänker jag. Hur tänker du? Vad avgör om du börjar titta på en serie eller film? Och vad kan få dig att stänga av filmen eller sluta följa serien? Jag tittar nästan alltid på rekommendation från andra eftersom det hela tiden kommer nytt och jag alltså inte kommer att ha chans att se allt. Men en riktigt bra filmtrailer kan också övertyga mig om att det är något jag ”måste” se. Filmer stänger jag sällan av, men utnyttjade barn, extremvåld och explicit och återkommande sex tycker jag inte behöver hitta in i mitt hjärnkontor. Gillar jag inte en series första avsnitt tittar jag sällan vidare.
8. Finns det någon särskilt regissör, skådis, produktionsbolag eller manusförfattare som du inte vill missa nya serier/filmer från? Nej, här är jag mycket okunnig och inte heller särskilt intresserad. Förutom när Tompa Cruise kom i nya Top Gun-filmen för några år sedan, den kunde jag ju inte missa.
9. Om ditt liv just nu vore en film eller serie vad skulle den heta, och vilken genre skulle den ha. Hmmm, det jag kan tänka mig är Lilla huset på prärien i en mer vuxen och mindre dramatisk version. Det lilla huset på Sturkö hade nog inte många varit intresserade av, hehehe.
10. Om du kunde hoppa in i vilken film eller TV-serie som helst och leva där i en vecka vilken skulle du välja, och varför? Någon sjukhusserie, vilken dag som helst. Nu var det längesedan jag tittade på Grey’s Anatomy, men tänk att slänga fram rätt operationsinstrument och rädda världen om och om och om igen. Och att leva mitt i Hänt Extra, liksom. Vilket adrenalinpåslag!
