Wow, wow, wow!!! Vilken konsert jag var var på i går. (Reklamfilm.) Jag kan inte säga annat. Triple ’n Touch – ansvariga. Star Choir från Sydafrika. The Real Group. Måns Zelmerlöw. Sofia Karlsson. En slagverkare från Sri Lanka som var grym. 300 musikklasselever från Stockholmstrakten. En crazy publik. Snacka om drag under galoscherna! Yihaaaaa!
Som betraktare…
… känner man sig gärna utanför. Man tittar på det andra har och försöker omvandla det man ser till kod som passar in i ens eget liv. Ibland går omvandlingen smidigt, men ibland vet jag inte…
Som betraktare till min egen familj och mitt eget liv blir jag däremot mest bara glad. Vissa dagar vill jag bara glömma, medan andra gärna får stanna kvar i hjärtat under lång tid. I går var en sådan dag. Barnens skola hade Öppet Hus i lördags och gav därmed kompensationsledigt hela måndagen. Alla kunde ta sovmorgon och dra benen efter sig hela dagen. Framåt eftermiddagen kände jag att det var dags för lite frisk luft och fick faktiskt med mig hela familjen ut i spåret. Härligt! Det var sex grader ”varmt” och vi hade klätt på oss mössor och vantar. K drog några vanliga militärfloskler i rent nöjessyfte. En av dem var ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Det vet vi ju alla att det visst finns dåligt väder. Hemskt väder till och med! Fast det slapp vi i går, tack och lov.
Höstlöv på marken. Inte bara ett vackert utseende. Jag älskar fraset då man går i torra löv och svischar gärna genom lövhögar med fötterna då jag ser några.
Myspys.
Efter middagen var det dags för chokladprovning efter Chokladfestivalen i lördags. Uppskattat, minsann!
Grannarna hade varit förbi med en stor kasse fantastiska äpplen då vi kom hem från promenaden. Jag är inte den som är den, utan fixade ihop en äppelkaka. Den luktade farligt gott…
De visa orden fick bli ett kort till en person som jag uppskattar mycket. Älskar mina tejper…
Helg och hosta.
Men varför slutar jag inte hosta?!! Nej, det blir ingen Chokladfestival för mig idag. Får vila lite innan våra gäster kommer i eftermiddag. Hoppas att de andra äter mycket för mig också…
Samma gamla blå skåp som vanligt, S alla kastanjefynd och födelsedagsbuketten uppfräschad och lite mer kompakt. Och Fiffi, vi gick tillbaka till vårt gamla hem då vi inte längre reagerade på den omändrade ordningen.
Eh. Vet inte vad jag tänkte på då jag tackade ja till att spela ett fiolsolo i morgon. Jag har i alla fall spelat mer än på många år och har än en gång blivit påmind om att jag måste ha mer musik i mitt liv! I morgon körövning igen, tjohej! Hostan sätter igång då jag lägger mig, så det funkar ändå rätt bra under dagarna. Texten Omnia fieri possunt, allt kan göras, på svärmors fina kudde, hjälper mig att samla mod och självförtroende!
För övrigt skäms jag bara lite över att tala om att jag lyssnat på Magnus Ugglas Gör mig till din man massor av gånger sedan i förrgår. Visste inte att det var Magnus Uggla-vecka hos Idol, utan hittade denna av en slump efter att ha hört en intervju med Ugglan om den kommande plattan. Alltså, så här är det med Magnus Uggla. Alla hans låtar låter rätt lika, men den här melodin satte sig alldeles självständigt på en gång, precis som alla andra. Hans textskrivarkunskaper som fångar ”nuet” så bra går inte av för hackor.
Första frosten.
Ett ljud jag verkligen gillar är krasandet av frostnupet gräs då man går på det. Däremot är jag inte lika förtjust i själva frosten och dessutom mår gräset inte bra av att bli avbrutet på det där viset. Varje år räknar jag med en ny, ”vass” isskrapa från ICA Kvantum i Kungens Kurva. I går var det dags. Årets modell är lite tuffare än vanligt då grundfärgen är svart. Snyggt! Nu återstår att se om skrapan kan leva upp till förväntningarna. Som tur är har jag ännu inte behövt köra iväg med bilen så tidigt än…
Ren och ohejdad reklam.
Onsdagen den 19 oktober kl. 19.30 tycker jag att du ska släppa allt vad du har och bege dig till Nacka där Neo håller hov. Jag lovar att du kommer att få en fantastisk kväll. Ninni och Jonas är min systers vänner. De är otroligt, fantastiskt musikaliska och tillsammans med sin väninna Lena och ett gäng duktiga musiker bildar de Neo. Jag tänker gå på konserten. Kommer du?
Om att orka gå ett helt varv runt kvarteret…
När löven faller faller jag med dem.
Hösten glöder…
Allt jag orkar nu är att sitta och pyssla.
Viktigt!
Det här programmet satt jag och min 15-årige son och lyssnade på i bilen. ”Lyssna och lär!”, sa jag till honom. Han lyssnade fascinerat och lovade att alltid komma ihåg det han fick reda på. Jag lovade å andra sidan att han alltid kommer att ha en fördel av denna kunskap och att kvinnor i hans omgivning kommer att vara oerhört imponerade om han omsätter sin kunskap i praktisk handling… Se till att lyssna på detta program och se till att andra också gör det, för större empati och förståelse i världen.
Testa buljongtärningar med Smartson!
Tretton.
Nu har vi två tonåringar i huset. Den mest nyblivna kramade mig i kväll, tackade för en fin födelsedag och sa att hon looovade att hon inte skulle bli så där jobbig som en del andra. I alla fall för det mesta. Jag var beredd att springa efter inspelningsapparatur, men tänkte att det kanske låg riktig sanning bakom detta fantastiska löfte!
Jag sitter här lite sockerhög efter både chokladtryffeltårta och amerikansk cheesecake med hemgjord hallonsås. Gott, gott. Jag gillar födelsedagar. Några av gästerna lät antyda att jag och maken nu är ”medelålders” och att det kanske inte är så pjåkigt ändå. Det ska jag ta till mig. Fast först ska jag sova en stund.
För tretton år sedan föddes detta underverk som skulle heta Kalle (Karl Michael). Jag är så glad över att det var hon som kom till oss i stället! Dessutom har hon nu närmare tio nya nagellack, så om jag smörar ordentligt kanske jag kan få låna någon modern färg.
För ett par dagar sedan.
Så här såg min ”benvärmarstrumpa” ut i lördags. Nu har jag börjat med hälen och än så länge går det, peppar peppar, bra.
Underbar vägg vid Slussen. Tänk så många härliga begivenheter som har fått hänga här!
Kolla in killen! Han satt i fönstret och gjorde yoga då vi hade parkerat utanför Nationalmuseum. Jag blev alldeles fascinerad, men också rädd att han skulle trilla ut. Han klarade sig.
Sonen tyckte väl att det här besöket var lagom roligt, men har följde med i alla fall. Tjejerna blev däremot uppslukade av konsten. Vi tyckte alla bättre om utställningen” De fyra årstiderna” än silverutställningen…
… men den här silverpläterade kronan hade gärna fått följa med mig hem.
Långholmen visade sig från sin bästa sida. Om det alltid var så här tror jag att fångarna hade det rätt bra där ute! (Hm.)
Vad tycker ni om makens fotografiska talanger? Det här är det enda fotot på mig från den här dagen. Vet inte om han siktade på min bak då jag försökte ta mig ner för ett livsfarligt, mossbelagt berg eller om det var dottern som egentligen skulle ha hamnat i fokus.