Ditten och Datten, Kreativitet

Kreativitet och håglöshet.

4 kommentarer

Fina Susanna är en av de kreativa och spännande människor jag träffat genom scrapbookingen. I vintras gick jag med i en facebookkedja där man fick löftet att få en hemgjord sak om man lovade att skicka vidare samma löfte till fem andra personer. Jag har inte varit duktig på att leverera grejer då bara en person på listan är ”avbockad”, men jag är på gång! Susanna skickade den här fantastiska, virkade sjalen till mig. Jag älskar färgerna! Den passar perfekt till mina stickade, sköna strumpor…

Lite juligare blir det genast då man placerar ut julblommor lite här och där. Hyacinterna på vardagsrumsbordet börjar visa färg och den här vackra julstjärnan har än så länge varit vänlig nog att inte gulna och låta sina blad falla. Det är svårt med de här favoriterna! Inte tål de kyla och inte tål de drag. Om det dessutom får för lite ljus är det kört. Jag känner att vi helt enkelt varken har rätt hus eller rätt klimat för julstjärnor…

Annars är jag mer än lovligt trött, men det är inget ni direkt blir gladare av att höra. Jag försöker få lite pyssellust eftersom jag vet att om jag spränger in lite papper och lim mellan jobbpassen så kommer det i alla fall att kännas bättre. Det är bara det att jag inte riktigt kommer till skott. Får nog ta mammas råd till mig och dricka en flaska Blutsaft. Det är bara att hålla för näsan och svälja!

Continue Reading

Ditten och Datten

Thanksgiving i vår tappning.

10 kommentarer

Vilken Thanksgivingmiddag det blev! Helt perfekt i år. (Det här var den tionde i raden och jag har hunnit förfina mina recept och själva tågordningen i matlagningen.) Jag borde ha gjort ännu mer stuffing, men annars var det Purr-Fect. Jag gillar den här maten mycket bättre än julmaten, så jag är glad över vår adopterade helg.

Bara en ingenjör tänker ”Hävert!” då frun är orolig över att skyn ska rinna över i ugnen. Dagens roligaste stund!

Alltså. Pecanpaj. Man kan bara äta lite, lite tillsammans med en klick grädde, men det är underbart gott.

Vår söta student Abby hade gjort de här fantastiska kalkonmuffinsarna! De var inte bara jättesöta och välgjorda, utan också riktigt mumsiga.

Naturligtvis tog jag en närbild på den enda kalkonen som hade problem med ett ”runny eye”…

Det här, mina vänner, kallas diskbänksrealism. Så här såg köket ut efter tre fyllda diskmaskiner. Efter en maskin till och lite handdisk är det nu jättefint där nere. Dags att sätta igång med adventsgröten och lussekatterna. Eller nej, jag väntar faktiskt tills i morgon bitti.

Dagens många gäster krävde ommöblering. Vi blev så förtjusta i placeringen av den flyttade soffan att den nog kommer att få stå kvar här. Får se hur det känns om några dagar då nyhetens behag har lagt sig lite.

Continue Reading

Ditten och Datten

Kanske mest för familjen igen…

2 kommentarer

… men jag vet fler som gillar musik. I kväll var det dags för Unga Solister, en konsert med några av de bästa solister Huddinge Kulturskola har att bjuda på just nu. Sonen spelade marimba tillsammans med bäste slagverkskompanjonen, tillika grannen som för åtta år sedan smidde planer tillsammans med mellandottern om huruvida de skulle bo i vårt eller grannarnas hus då de gifte sig. Killarna gjorde succé med ”Bilder från en ö” och ”Super Mario Bros”, den senare med trumsuperpedagogen Fredric vid trumsetet. Tänk vilka musikaliska och ambitiösa ungdomar det finns här i vår kommun! Jag tyckte det var synd att Huddingeaulan hade så glest med publik, speciellt med tanke på att stråksolisterna hade den fantastiske Carl-Axel Dominique som ackompanjatör. ”Mina” killar tyckte att pianisten var GRYM. Haha! Ja, det är ju trevligt att de kan uppskatta en duktig musiker utan bakgrundsinformation. Dessutom var konserten gratis, så inte ens priset kunde man klaga på. (Det fanns dock chans att hjälpa Världens Barn i stället.)

Det gäller att gå All In. Allt för showen.

Åh, jag blir GALEN på att inte ha en ordentlig, fungerande kamera. Snällt att Kulturskolan hade fixat rosor till alla ungdomar. Vår fine G.

Titta till vänster. Så ser en riktig pianovirtuos ut. Håret flaxade så där underbart då han spelade, C-A. Söta Clara som vi sett öva med frenesi i många år spelar numera enligt rykten på en väldigt dyrbar violin. Dessutom såg det ut som att tjejen bar Louboutinklackar, men så kan det väl inte vara?!

Jag vet att jag är blödig, men här brast det för mig igen. Kammarorkestern modell Huddinge 2011 var snyggare, duktigare och roligare än Kammarorkestern i Karlskrona i slutet på åttiotalet, men ändå. Kan man annat än gråta en glädjetår över hur fantastiskt underbart det är att musicera tillsammans? Ja, nu satt jag bara och huttrade i en kall gymnasieaula, men det kändes ändå som att jag var med dem på scenen. Att de spelade Vivaldis Concerto in A Minor i ett skolorkesteranpassat tempo störde mig inte. Det var ändå vackert i mina öron och ögon…

Continue Reading

Ditten och Datten

Nästan adventsklar.

3 kommentarer

Dagen har jag ägnat åt ompysslande av sjuk son, jobb, skjutsande av barn och adventsstäd. Jag bestämde mig för att helt enkelt ta tag i fönsterputs och gardinnedtagning trots att jag inte alls är i stämning. Jag hann dessutom tvätta julgardinerna (de är i linne och blir så lätta att stryka då de är lite smått fuktiga) och ställa undan alla blommor som inte har någon plats i vardagsrummet då decemberinredningen ska på plats. A frågade efter bilder. Jag har stora problem med min kamera och borde väl skaffa en ny, men så länge får extrakameran (som suuuuuger) rycka in.

Bautablomsterarrangemanget började ge upp idag, så jag tog det som fortfarande var fint och försökte få till en gnistrande bukett. Amaryllisen som jag köpte billigt för ett tag sedan har fått stå i ett fönster för att inte bli så där ranglig och jättelång, men nu fick den en fin kruka, lite mossa från vår ”gräsmatta” i trädgården och sällskap av IKEA-ängeln som jag tycker är rätt söt.

Julkaktusarna som duktigt sätter blommor lagom till advent varje år om man bara behandlar dem tillräckligt styvmoderligt under sommaren fick flytta ut till ett nyputsat fönster. De kommer snart att bli belysta av en vacker, stor pappersstjärna.

Orkidéerna som brukar pryda vardagsrummets fönsterbrädor fick i stället flytta ut i tvättrummet. Där huserar de nu med några tråkiga St Paulior (eller hur man nu säger) som vägrar gå i knopp. Jag tänker inte ge upp! Trägen vinner.

Vi har ett gäng utlandssvenskar att tänka på inför julen. Här är delar av ett julpaket som snart kommer att skickas till Australien. Jag skulle vilja skicka julklappar till en massa människor, men det går ju inte! Vi får ta de ”absolut nödvändiga”.

Jaha, ni vill veta om jag hittade the Christmas Spirit? Nej, inte någonstans. Men jag känner att det kittlar lite under ena foten, så kanske den är på väg nu…

Continue Reading

Ditten och Datten

Tack!!!

6 kommentarer

Idag kom ett överraskningspaket i brevlådan! Ett sådant där som är tjockt och oregelbundet och spännande. Min syster hade plockat ihop ett riktigt feel-good-paket och skrivit ett instruktionsbrev om vad jag ska göra med alla sakerna. Japp! Jag ska lyda till punkt och pricka. (Fast jag kanske inte lyder då det gäller musiken… :))

Jag lägger gladpaketet till de två överraskningarna från förra veckan – en jultidning från svärmor och en spännande film från Lotta. Tänk så fint det känns att vara omgiven av omtänksamma människor…

Continue Reading

Ditten och Datten

Julkonsert!

8 kommentarer

Den 18 december har jag den stora glädjen att få vara med på Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorps julkonsert i Gustav Vasa kyrka. I går var det dags för första körrepetitionen inför den här konserten och jag kan lova att det kommer att bli bra… Vi i den stora kören kommer att sjunga tre egna nummer, bl a ett grymt arrangemang av Leona Lewis Run som vår duktiga körledare Ninni Bautista gjort.

Om ni är intresserade kan jag skaffa biljetter till det billiga priset 150 kr trots att en ordinarie biljett går på 280 kr. Hör av er i så fall!

Continue Reading

Ditten och Datten

Grattis Far!

1 kommentar

”Det är ju inte Makens Dag idag”, sa maken då jag tog disken efter middagen. Nej, men min Far är i Klackamåla, och eftersom K är världens bästa pappa (förutom min egen) kan jag gott ta hand om disken.

Hur är då en riktigt bra far? Omtänksam, kärleksfull, snäll, sätter gränser, hjälper till, peppar, ger självförtroende… Min och mina sex syskons far har alltid gett oss barn intrycket att tro att vi kan. Vi kan allt vi vill göra! Finns det något jag också vill ge mina barn, trots att jag inte är far, är det just att de ska tro på sig själv och sin egen förmåga! Jag vill att de ska stjärnor i sina egna liv, precis som i den här ”Camp Rock”-låten. (Det här var innan Eric Saade blev flick-idol och Robin Stjernberg blev Idol-idol. Känner ni igen dem?)

Continue Reading