Mamma var på apoteket när de fick in årets laddning med den gyllene kryddan saffran och var snäll nog att köpa några kuvert till oss stackars svenskar i förskingringen. Jag älskar saffran! Jag älskar lussebullar, jag älskar fisksoppa, jag älskar paella – allt med saffran i. Nu har vi nog med detta guld för att baka två satser lussebullar och jag har lovat barnen att inte baka för tidigt trots att jag är väldigt sugen. Det där med traditioner och så där… Sådan mor, sådan dotter, eller vad är det man säger?
Körkort! Gammalt krut förgås inte.
Nu är det över 25 år sedan jag tog körkort. Man kan tro att någon som kört bil så länge och så mycket som jag har skulle känna sig absolut tvärsäker vid en andra uppkörning, nödvändig för bilförsäkringen, men inte. Jag hade många fjärilar i magen i morse då jag gav mig av till Utah Driver License Division… Mannen som jag körde upp för sa inte ”Du kör som en kärring” som min svenska instruktör sa då det begav sig 1989. Han sa istället ”Europeans are really good drivers. Except for Italians.” Apropå att inte ha några förutfattade meningar och så där, hm. (Brasilianare borde över huvud taget inte få sätta sig bakom en ratt och indierna är inte mycket bättre. Allt enligt denna instruktör med många års erfarenhet.) Detta innebär att jag förvisso inte fick något prickfritt papper med mig hem, men det gick tillräckligt bra för att jag snart får en Utahlapp hem i brevlådan. Se där! Vissa saker lönar sig inte att skjuta upp.
I går träffade jag min gamla väninna från åttiotalets Karlskrona. Vi räknade ut att vi antagligen inte träffats sedan 1988 eller 1989, men vi har haft lite koll på varandra genom släkt och vänner. Återigen kunde jag konstatera att tiden går, somligt består och annat ändras aldrig.
Längst till vänster min bästa väninna här (även hon från Karlskrona), sedan jag och längst till höger min gamla tonårskompis.
To make you feel my love.
En av Bob Dylans vackraste sånger är ”To make you feel my love”. Du har säkert hört den. Kanske i Billy Joels tappning? Eller Adeles som blev väldigt populär. Själv gillar jag Garth Brooks version, men det är väl min irriterande countryådras fel.
Idag har jag och döttrarna lärt oss om personlig säkerhet och varit på IKEA. Säkerhetsföreläsningen var dessvärre rätt torr, men jag blev lite sugen på att köpa ett par jogginghandskar med inbyggd pepparsprej eller varför inte en nätt liten puffra? (OBS! Hoppas att ironin gick igenom.) Alltså, jag hatar verkligen att känna mig styrd av rädsla. IKEA-besöket innebar lite mer julmust och lingonsylt till förrådet, fler ljus så klart, några nya juldekorationer och ett par grejer till. Mission accomplished!
Kvällen snurrade snabbt förbi då jag och maken tog med oss en ask Paradischoklad till Montaignegruppen. Idag pratade vi om kläder, vanor och hur vi vänjer våra barn vid den väg de bör vandra. Hur gör du?
Killen som undervisade oss om säkerhet byter husnycklarna en gång om året, har automatlåsande lås i alla dörrar, extralånga skruvar och metallbricka i dörrkarmarna, pepparsprej i fickan, ficklampa med ”inbyggt vapen”, ”tazer” (tror det är liknande elpistol), springer aldrig själv eller med hörlurar i öronen, låser alltid bilen samma sekund han sätter sig i den och delade med sig av en mängd andra tips. Milda makter! Jag skulle se potentiella kriminalpsykon överallt om jag var sådan!
Knasig server igen.
Jag har inte kommit åt min blogg de senaste dagarna, så det fick bli en ofrivillig bloggtorka. Livet har fortsatt som vanligt med vardagligheter och små och stora o-vardagliga inpass. Jag har bland annat blivit moster igen, den här gången till en alldeles ljuvlig liten donna som bor i Nynäshamn med mamma, pappa, storebror och storasyster. En av mina kusiner nedkom med tvillingdöttrar några dagar senare (hennes mamma är min mammas tvillingsyster) så släktens fortbestånd får väl anses vara väl underlagt.
Just nu längtar jag tillbaka till lovet som kändes alldeles för kort. Särskilt eftersom man i Sverige verkar ha sitt höstlov nu. Nåja. Helgen är på ingång och det är inte dumt det heller. I morgon ska jag och döttrarna gå på en föreläsning som handlar om personlig säkerhet. Det är WoW Utah som bjuder sina programdeltagare, mentorer och volontärer på detta och jag tycker det ska bli jätteintressant. De har satt åldersgränsen till 14 år och jag vet att man kommer att ta upp både fysiska och mentala skyddstekniker och hur man ska göra för att inte behöva bli ”ett offer”. Föreläsningen är i närheten av IKEA, så det blir kanske en runda på det stora varuhuset också. Jag har sett att de har julpynt (om det nu finns något kvar) och vem är inte sugen på att se till att säkra juldekorationerna den 25 oktober?!
Ta hand om dig. När du har gjort det kanske det finns någon annan du kan räcka ut handen till?
Sista höstlovsdagen.
Idag har vi varvat nytta med nöje, men mest har det blivit av det senare. Sovmorgon, sticka, virka och köpelunch. Många timmar i bokhandel, på konstmuseum och i museibutik. Flera avsnitt av den första teveserie som alla tre tonåringarna uppskattar sedan Bolibompas dagar. Uppdatering av iFånens operativsystem eller program eller vad det kan tänkas kallas. Provsmakning av lite speciell läsk, sådan där på flaska. Sådan läskeblask som inte innehåller en enda konstig ingrediens (mer än sockret då).
För mig själv blev det dessutom dryga timmen i yogastudion tillsammans med den väl sammansvetsade grupp jag brukar stretcha med på måndagar och onsdagar. De där timmarna är verkligen som balsam för både kropp och själ!
Dagens näst bästa nyhet var att yogastudions ägare och tillika min goda vän idag fick komma hem efter sin operation hela åtta dagar tidigare än beräknat. Hon slår gång på gång alla med häpnad. De skulle göra en hysterektomi + ta bort lite mer, men behövde bara ta bort äggstockar, övre delen av livmodern och en bit av tarmen. Det var underbart att höra detta.
Dagens allra bästa nyhet vill jag inte berätta om här då det tillhör den privata sfären, men det är något som gör mig fullkomligt lycklig och tacksam!
Höstpromenad och trädgårdsarbete.
Jag älskar hösten. Jag älskar färgerna, årstidsskiftet med härligt lagom temperatur och att luften blir lättare att andas. Jag njuter av att tända ljus om kvällarna då det becksvarta inte riktigt hunnit ta tag om alla stackars vinterdeprimerade och jag älskar att jag inte längre känner mig tvungen att vara ute i det fina vädret. Jag älskar att pyssla med papper, textilier, garner, frukt och grönsaker. En gång hörde jag att människor nästan automatiskt bäst gillar den årstid då de själva kom till jorden. Jag höll med till hundra procent, oktoberbarn som jag är.
Idag har jag njutit i fulla drag då maken och jag tog en långpromenad längs floden. Hela familjen var ute i trädgården och tog hand om diverse nödvändigheter: de sista tomaterna, gurkorna och de misslyckade melonerna, vårlöksplantering, uppgrävning av risiga buskar längs Carterville Rd och så skulle vi plocka in några av de finaste äpplena. Jag kokade tomatsås av de få bifftomater som inte ätits upp av sniglar, oknytt eller något slags mögelangrepp (jättegott) och sonen och jag lade in gurkor efter det här receptet. Våra mjölksyrade morötter efter svenskt recept blev hur goda som helst, men rödbetorna som mjölksyrades efter något snabbt amerikanskt recept blev ”sådär”. Jag kan i alla fall konstatera att lagen till den nya gurk-lagen är precis hur god som helst och jag har svårt att tro att dessa grönsaker kan bli annat än delikata. Svaret får vi redan i morgon kväll.
Här kommer en oändligt lång fotobomb från dagens promenad. Jag tankar goda tankar och vackra färger inför den långa och kalla vintern.
Höst och häst på Carterville Road.
Häromdagen fick du se riktiga höstfärger från Rock Canyon. Här från vårt hus är det inte alls lika färgglatt, men efter kalla nätter kan vi i alla fall se snö uppe på bergtopparna. Tänk så konstigt det känns att ha 25°C om dagarna och ändå se snö. Jag vänjer mig aldrig vid det!
Titta här på grisbjörnen som sägs vara något slags häst. Hihihi!
Våra söta grannar är lika tacksamma vare sig de får ekologiska morötter eller halvruttna äpplen. De är så sällskapliga! En av hästarna har blivit utbytt mot en liiite större version som av någon anledning alltid påminner mig om Lilla Gubben, Pippis häst.
Alltid lika ivrig att hälsa och gosa lite. Så fin!
Och så gula höstlöv bara för att det är så infernaliskt vackert och bara för att de gör mig lycklig…
Om att inte ge upp.
Jag brukar tänka ”nu är det kört” för att med hjälp av andra runt omkring mig komma till vett igen och tänka ”just nu känns det hopplöst, men det ordnar sig”. En av mina största föredömen då det gäller att inte ge upp är min Far. Han jobbar hårdare än någon jag känner och då har han både en och två fysiska käppar i hjulen. Jag älskar bilden på honom här, längst till vänster.
God morgon och sov gott.
Glad lördag! Idag ska jag vårda min själ, städa toaletter, skriva brev och umgås med min familj. Jag önskar dig allt som är gott och vackert. Idag var en sådan dag då jag önskade att jag kunde vara på några olika platser samtidigt och att jag också skulle kunna hjälpa där det idag är omöjligt.
Grannarna mitt över gatan är ett yngre par som har en perfekt trädgård som mannen sköter klanderfritt. I lördags fick de en liten flicka som fick förlösas med akut kejsarsnitt efter många timmars värkarbete. Jag var över tidigare i kväll med middag och nybakat bröd och så en liten GAP-present i den mest amerikanska av alla presentförpackningar, papperspåsen med silkespapper… Den nyblivna pappan kom ut på trappan då mamman ville mata sin lilla i lugn och ro. Han tog emot kassarna jag hade med mig och jag sa åt honom att allt inte alltid är så rosalulligt som det ibland låter då man talar om små bebisar. Jag berättade att jag bodde ca en minuts promenad bort, att det inte finns något problem som är för litet då man är nyblivna föräldrar och att jag är rätt bra på bebismassage. Då började han plötsligt prata och fråga en massa. Jag hoppas att han och hans fru vågar fråga. Man ska inte behöva bära allt jobbigt själv.
Snart är det dags för en ny liten systerdotter att titta ut från sin mammas mage. Jag är så ledsen att jag inte kan vara där lika mycket som jag var där för hennes storasyskon, men vad gör man? Vi har fortfarande inte träffat makens två systerdöttrar i Sydney och den äldsta går mot tre år nu. 🙁 Internationellt öppna gränser i all ära, men när det gäller familj och långa avstånd är det inte jätteroligt… Heja Skype och FaceTime! Det gör åtminstone det sociala livet lite lättare att upprätthålla även om man flyttar över halva jorden.
Två musikaliska upplevelser.
Det här, min vän, tycker jag mycket om. Det är inte bara för att jag verkligen gillar den smetkletiga filmen Love Actually väldigt, väldigt mycket och låten har en viktig del i den. Det är också för att jag gillar låten i sitt original, för att videon är alldeles fantastisk och för att det är så många härliga och inspirerande musiker med i detta projekt. Gareth Malone till exempel! Kommer du ihåg hans spännande projekt att få unga killar i trubbel att sjunga körsång?
Från körhanterande i världsklass till konsert med high school-kör. I kväll var det dags för den första konserten med Timpviews nya körlärare. Han har säkert potential, men jag saknar lite karisma och gissar att det fortfarande skaver lite mellan dirigent och kördeltagare medan han och ungdomarna ska komma på hur de bäst kan arbeta tillsammans. Äldsta dotterns kör tycker jag var bäst, men det var nog mest för att jag hade förväntat mig lika tät sång av Madrigalkören som förra året. Så blev det nu inte. Den stora blandade kören på ca 150 elever var däremot alldeles fantastisk, men de hade dessvärre fått några solister som sjöng i en annan tonart. Nåja. Min vana trogen kunde jag inte låta bli att fälla några tårar och i kväll blev det till Marta Keens Homeward Bound. Jag hittar ingen bra inspelning, men här sjunger Fraser Walters en lite långsam version som åtminstone ger dig melodin och känslan. En gång ska väl jag också återvända hem…
https://www.youtube.com/watch?v=b0kJYTz1kuo
Så här fin var den körsjungande dottern i kväll:
Och så här vackra var bergen och himlen i all sin höstskrud:
(Månförmörkelsen i morse var alldeles otrolig, men jag tog inget kort på den. Du i Sverige kunde inte se, va?)







































