En liten hälsning till dig från mig. Livet är stort och förunderligt och allt kan vi inte förstå. När det blir för mycket får vi andas in, andas ut och släppa taget. Jag hoppas du får det precis så fint som du önskar och är värd. Peace.
Nu är det jul (och lite ljusare)…
… här i vårt hus. Det började snöa i natt, äntligen, men det mesta har redan slaskat bort. Väderleksrapportörerna påstår att det dock ska bli kallare och att snön som faller lite närmare nyår kanske får ligga kvar. Jag är glad så länge jag inte behöver utsätta mig för att bryta benet igen, för det har jag redan testat en gång. Våra grannar som har dyra åkpass på Sundance tycker däremot att det är dags att fylla på med annat än fusksnö i backarna. Bor man där ”världens bästa snö” sägs falla så vill man kanske som inbiten skidåkare utnyttja detta.
Alla julklappar är fixade, jag besökte tre olika mataffärer i förmiddags och påsen med alla julklappar till paketleken står färdig med två dagar tillgodo. Det är rekord. Nu är det bara matlagning kvar, och det tycker jag mest är kul. Köttbullstrillandet är sådär, men det tingar jag numera bort. Det gäller att utnyttja att barnen blir äldre! Runt klockan ett på julafton trillar en hel hög människor in här och blir ingen sjuk ska man då kunna räkna till 25 huvuden här hemma. Håll tummarna för att alla får en fin stund tillsammans!
Det är många som inte alls har det särdeles idylliskt över jul. Livet tar tyvärr inte paus bara för att bjällerklang ska ljuda runt land och rike. Till dig som av olika anledningar känner dig övergiven, rädd, ensam, ledsen, deprimerad, förtvivlad eller pank kommer här en varm och innerlig julkram. Mycket mer kan jag inte göra härifrån…
Det gäller att prioritera rätt.
Citat från Charlotte Perrelli: ”– Ja, det är ju helt sjukt att jag inte fattade vad Anders höll på med. Men han smög verkligen med sin träning. Höll på där nere i gymmet utan min vetskap. Bara för att han ville se fräsch ut när han friade, säger hon till Topphälsa.”
Jag visste inte att man hade i uppgift att se fräsch ut när man friar, men vad vet jag. Nu ska Charlotte gå ner tio kilo till sitt bröllop i sommar. För jo, hon tackade ja nu när Anders såg fräsch ut. Tur för honom.
Totalt meningslöst inlägg bara för att jag måste åka till Costco och handla och jag inte vill. Kanske skulle passa på och banta tjugo kilo tills i morgon istället. Tjingeling.
Jul och jul igen.
Lördag med lite julinredning, godisfabrik och paketinslagning är vad vi har ägnat oss här idag. Vi ska ha två stora familjer och lite löst folk här på julafton och eftersom vi har tagit över våra gamla grannars tradition med ”julklappsleken” fixade jag en hel hög finfina grejer från diverse ställen. Grejen är ju att komma undan så billigt som möjligt samtidigt som att deltagarna ska känna att de gör fynd då de öppnar sina gåvor (eller snor dem från någon annan deltagare). Tur att de har flera Dollar Stores här i trakterna.
Vår vän som bor här ett tag fixade fin festmiddag till idag. Det blev ett par revbensrack i den största storlek jag någonsin sett. Grisen måste ha varit gigantisk! Alla tillbehör var också smarriga och nu behöver vi inte äta förrän till julafton ungefär. Tjingeling.
Ps: Jag tittade på Tack för musiken där Jill Johnson är i fokus medan jag slog in paket. Det tycker jag du också ska göra. Jag gillar country. Jag gillar Jill. Jag gillar till och med Niklas Strömstedt sedan jag såg honom live på Vattenfestivalen i Stockholm en gång och insåg att han var en ruskigt bra live-artist.
Kära Anja, den här är till dig.
Jag förstår att du drömmer om en rosa julgran. Kanske är det inte precis en sådan här anskrämlig skapelse, men ändå? Om man tar närbilden och blåser upp mellanrummen lite så kanske…
Salt Lake City by night.
Jag älskar Stockholm. Vissa delar av Stockholm, vid vissa tider och vid vissa väder. Salt Lake City har jag inte precis lärt mig uppskatta, men det finns en tid på året då denna lilla stad piskar rumpan på sin svenska syster. Under december blinkar det på Temple Square så till den milda grad att miljökämparna gråter och de ljusdepraverade jublar. Det här bygget som tog fyrtio år att bygga klart gör sig verkligen i julbelysning vare sig det ligger snö på marken eller ej.
Mycket vill ha mer och stroke.
Idag gick jag och sonen på en promenad. Vi såg bl a den ledsamma skylten med ”short sale” fortfarande hänga utanför grannarnas… Banken har sänkt husets ursprungspris på drygt $930 000 till $600 000. Det är ju så att jag inte kan låta bli att bli lite förgrymmad, men sånt är livet… Grannarna får gå i personlig konkurs. Det finns väl inte mycket att göra när arbetsförmågan, förmodligen för resten av livet, försvinner och det inte finns några försäkringar som täcker inkomstbortfallet.
När jag gick den vanliga promenadsträckan tittade jag idag lite mer ingående på husen längs vägen. Allt var mer beige än vanligt och någonstans väcktes en faslig längtan till röda trähus, vita väggar och braskamin. Inte vet jag om det var bra eller dåligt att hitta de här gamla mäklarbilderna, men mest tänker jag att detta inte är vårt hem längre och att det därför är helt onödigt att spilla nostalgitårar även om det var väldigt fint.
Habegäret slängdes snabbt i soporna när jag fick reda på att en nära släkting hamnat på sjukhus med stroke. Hu! Tur att hen var så pass uppmärksam så att ett av barnen hann tillkallas och vårdhjälp kunde sättas in omgående. För strokepatienter är varje sekund som man vinner viktig och det är mycket lättare att rehabiliteras ju mindre skada blödningen har hunnit orsaka.
Känner du till hur man upptäcker hur någon har fått en stroke? Lär dig AKUT! Du kan rädda liv.
Nu är hon fjorton!
Det känns så konstigt att jag inte längre har några ”barn”. Alla tre är nu ungdomar och en av dem är till och med vuxen enligt lagen.
I morse steg jag upp 5.50, den vanliga vardagstiden, för att äldsta dottern skulle komma iväg till skolan. I år var det första gången någonsin hon missade en av sina syskons uppvaktningar, men valet stod mellan frukost på sängen klockan sex eller halv åtta och då var det inte så svårt att välja för resten av familjen. Efter att E var färdigskjutsad fixade jag nypressad apelsinjuice, ”exotisk fruktsallad” enligt önskemål från födelsedagsbarnet och ett par lussekatter av olika modell.
Trots att vi är långt borta från mor- och farföräldrar (och resten av släkten) var de alla med tack vare postens insatser.
Det ringde många gånger på dörren under dagen och S blev översköljd av allt från godsaker till världens coolaste ballonghästar! Hon uppvaktades så till den milda grad att det kändes som att det var 40 hon fyllde och inte 14… 😀 Inte gjorde det saken sämre att dagens meny bestod av två av den unga damens favoriträtter, nämligen dumplings och prinsesstårta. Mums.
Vi passade på att klä färdig granen också när det ändå var så festligt här hemma. Nu står den grön och grann med 600 ljus som funkar åtminstone idag. Vi får väl se hur länge de pallar trycket.
Julfest nummer två och ett impromptulussetåg.
Idag hann vissa med att hitta en skaplig gran som luktar gott i hela huset. Jag är tacksam över att slippa denna uppgift varje år, men tar gärna hand om allt annat julande. Alla ljus utom en tredjedel i den ena slingan var paj, så granen lär väl inte bli klädd på några dagar…
Kvällens julbord hos min kompis – för mycket mat som vanligt fast det kändes som att jag bara tog några köttbullar och några sillbitar… En lussebulle var allt jag mäktade med som efterrätt. Ja, och så chokladtomten som jag vann i lotteriet. Yngste sonen i värdfamiljen hade gjort ”tikits” (tickets) som man skulle skriva sitt namn på. Jag är så glad att jag hade turen med mig!
En av gästerna är musiklärare. Han och hans cellistdotter spelade ett fint arrangemang av Greensleeves. Trevlig överraskning!
Barn och ungdomar fick ställa upp på ett impromptulussetåg, vilket de inte direkt hade förväntat sig. Det gick bra ändå. Allt som behövdes fanns ju, inklusive en tant som spelade piano från ”Julens Önskesånger” och en ”kör” som klämde i med svenska, svengelska och/eller engelska.
Vi fick fira Lucia här också.
Dagarna springer förbi. Idag hamnade vi på IKEA för att äta julbord (jag säger bara lax, lussebullar och dammsugare – man får ju satsa på det godaste), uppleva lussetåg och höra dottern sjunga Så mörk är natten. IKEA spelade amerikansk julmusik i högtalarna och inte släckte de ner någonting heller, men det blev rätt stämningsfullt ändå.
Efter oändliga mängder lussetåg bakom, mitt i och framför kulisserna har jag hunnit uppleva alla slags lussefiranden. Vackrast var alla Luciamorgnarna i några av alla Stockholms kyrkor med Adolf Fredriks musikklasser, mest givande tror jag att lussetåget det året vi var fem musiklärare på Segeltorpsskolan var (det var i alla fall väldigt roligt och inte alls lika stressigt som då man bara är två eller kanske till och med ensam om att rådda allt), bottennappet var då vi hade döttrarna i dagmammegrupp och de som var ansvariga stödsjöng minst en oktav lägre ner än något av barnen kunde sjunga vilket gav en brölande effekt till de väldigt söta pepparkakorna, luciorna och polkagrisarna (och allt vad de var utklädda till), mest minnesvärt tror jag att första lussetåget i gymnasiet var eftersom det lät mycket bättre än jag hade hört något luciatåg låta förut (och eftersom vi blev bjudna på musikalresa till Malmö av våra sponsorer som tack)…
I morgon firar vi lillejul med några svenska och halvsvenska familjer. Jag kommer att vara rund som en köttbulle när vi har firat färdigt framåt påska!