God fortsättning på julen!
I går hade vi en av de bästa julaftnar jag kan komma ihåg. Det känns som en fin tröst då jag verkligen saknade familjen. FaceTime gör det lite lättare, men det är ju inte riktigt samma sak. Jag hoppas att du också har en fin jul.
Vi var 25 personer här hemma, det var lite trångt, högt i tak och en härlig stämning. Vi hade bland annat en hel familj här som bor två, tre hus längre ner men som vi faktiskt inte kände innan i går. Mamman i familjen har svenska föräldrar som bor i Kalifornien och de var också med. Vilken fullträff! De var ”keepers”. Våra självvalda släktingar var här och gjorde, tillsammans med makens besökande syster, att det kändes lite som att vi faktiskt var i Sverige. Maten var så lyckad! Gemensamma ansträngningar är grejen. Tomten kom på besök och kunde prata både svenska och engelska och var på osedvanligt spexigt humör. Sonen laddade med julmust och reciterade Tomten, alla elva verser, utantill. Några av gästerna hade en fototävling med olika teman med min kamera vilket gav mig en trevlig stund vid datorn i morse. Min svägerska fick prata i telefon med sin pappa för första gången på sju eller åtta år. Sonen hade sin julklappsöppning klockan fem i morse på juldagens morgon eftersom han i går kväll efter festligheterna följde med en kompis hem för att bygga färdigt hennes årliga julklappspussel med hemligt meddelande på baksidan som alltid ska levereras innan juldagsmorgonen. Ena dottern fick ett ridspö och sa att detta var den bästa julaftonen någonsin. Andra dottern fick ett turkost nattygsbord/rullvagn från IKEA som hon mycket stolt monterade alldeles själv. Själv fick jag en högtalare till telefonen med jättefint ljud av Tomten. Helt oväntat men mycket användbart i denna familj där det lyssnas på musik så ofta.
Nu ska vi fortsätta dega denna juldag, njuta av snön som fallit under natten och fortsätter singla ner och så äta alldeles för mycket julgröt. God fortsättning!
God Jul till dig och de dina.
En liten hälsning till dig från mig. Livet är stort och förunderligt och allt kan vi inte förstå. När det blir för mycket får vi andas in, andas ut och släppa taget. Jag hoppas du får det precis så fint som du önskar och är värd. Peace.
Nu är det jul (och lite ljusare)…
… här i vårt hus. Det började snöa i natt, äntligen, men det mesta har redan slaskat bort. Väderleksrapportörerna påstår att det dock ska bli kallare och att snön som faller lite närmare nyår kanske får ligga kvar. Jag är glad så länge jag inte behöver utsätta mig för att bryta benet igen, för det har jag redan testat en gång. Våra grannar som har dyra åkpass på Sundance tycker däremot att det är dags att fylla på med annat än fusksnö i backarna. Bor man där ”världens bästa snö” sägs falla så vill man kanske som inbiten skidåkare utnyttja detta.
Alla julklappar är fixade, jag besökte tre olika mataffärer i förmiddags och påsen med alla julklappar till paketleken står färdig med två dagar tillgodo. Det är rekord. Nu är det bara matlagning kvar, och det tycker jag mest är kul. Köttbullstrillandet är sådär, men det tingar jag numera bort. Det gäller att utnyttja att barnen blir äldre! Runt klockan ett på julafton trillar en hel hög människor in här och blir ingen sjuk ska man då kunna räkna till 25 huvuden här hemma. Håll tummarna för att alla får en fin stund tillsammans!
Det är många som inte alls har det särdeles idylliskt över jul. Livet tar tyvärr inte paus bara för att bjällerklang ska ljuda runt land och rike. Till dig som av olika anledningar känner dig övergiven, rädd, ensam, ledsen, deprimerad, förtvivlad eller pank kommer här en varm och innerlig julkram. Mycket mer kan jag inte göra härifrån…
Det gäller att prioritera rätt.
Citat från Charlotte Perrelli: ”– Ja, det är ju helt sjukt att jag inte fattade vad Anders höll på med. Men han smög verkligen med sin träning. Höll på där nere i gymmet utan min vetskap. Bara för att han ville se fräsch ut när han friade, säger hon till Topphälsa.”
Jag visste inte att man hade i uppgift att se fräsch ut när man friar, men vad vet jag. Nu ska Charlotte gå ner tio kilo till sitt bröllop i sommar. För jo, hon tackade ja nu när Anders såg fräsch ut. Tur för honom.
Totalt meningslöst inlägg bara för att jag måste åka till Costco och handla och jag inte vill. Kanske skulle passa på och banta tjugo kilo tills i morgon istället. Tjingeling.
Jul och jul igen.
Lördag med lite julinredning, godisfabrik och paketinslagning är vad vi har ägnat oss här idag. Vi ska ha två stora familjer och lite löst folk här på julafton och eftersom vi har tagit över våra gamla grannars tradition med ”julklappsleken” fixade jag en hel hög finfina grejer från diverse ställen. Grejen är ju att komma undan så billigt som möjligt samtidigt som att deltagarna ska känna att de gör fynd då de öppnar sina gåvor (eller snor dem från någon annan deltagare). Tur att de har flera Dollar Stores här i trakterna.
Vår vän som bor här ett tag fixade fin festmiddag till idag. Det blev ett par revbensrack i den största storlek jag någonsin sett. Grisen måste ha varit gigantisk! Alla tillbehör var också smarriga och nu behöver vi inte äta förrän till julafton ungefär. Tjingeling.
Ps: Jag tittade på Tack för musiken där Jill Johnson är i fokus medan jag slog in paket. Det tycker jag du också ska göra. Jag gillar country. Jag gillar Jill. Jag gillar till och med Niklas Strömstedt sedan jag såg honom live på Vattenfestivalen i Stockholm en gång och insåg att han var en ruskigt bra live-artist.
Kära Anja, den här är till dig.
Jag förstår att du drömmer om en rosa julgran. Kanske är det inte precis en sådan här anskrämlig skapelse, men ändå? Om man tar närbilden och blåser upp mellanrummen lite så kanske…
Salt Lake City by night.
Jag älskar Stockholm. Vissa delar av Stockholm, vid vissa tider och vid vissa väder. Salt Lake City har jag inte precis lärt mig uppskatta, men det finns en tid på året då denna lilla stad piskar rumpan på sin svenska syster. Under december blinkar det på Temple Square så till den milda grad att miljökämparna gråter och de ljusdepraverade jublar. Det här bygget som tog fyrtio år att bygga klart gör sig verkligen i julbelysning vare sig det ligger snö på marken eller ej.
Mycket vill ha mer och stroke.
Idag gick jag och sonen på en promenad. Vi såg bl a den ledsamma skylten med ”short sale” fortfarande hänga utanför grannarnas… Banken har sänkt husets ursprungspris på drygt $930 000 till $600 000. Det är ju så att jag inte kan låta bli att bli lite förgrymmad, men sånt är livet… Grannarna får gå i personlig konkurs. Det finns väl inte mycket att göra när arbetsförmågan, förmodligen för resten av livet, försvinner och det inte finns några försäkringar som täcker inkomstbortfallet.
När jag gick den vanliga promenadsträckan tittade jag idag lite mer ingående på husen längs vägen. Allt var mer beige än vanligt och någonstans väcktes en faslig längtan till röda trähus, vita väggar och braskamin. Inte vet jag om det var bra eller dåligt att hitta de här gamla mäklarbilderna, men mest tänker jag att detta inte är vårt hem längre och att det därför är helt onödigt att spilla nostalgitårar även om det var väldigt fint.
Habegäret slängdes snabbt i soporna när jag fick reda på att en nära släkting hamnat på sjukhus med stroke. Hu! Tur att hen var så pass uppmärksam så att ett av barnen hann tillkallas och vårdhjälp kunde sättas in omgående. För strokepatienter är varje sekund som man vinner viktig och det är mycket lättare att rehabiliteras ju mindre skada blödningen har hunnit orsaka.
Känner du till hur man upptäcker hur någon har fått en stroke? Lär dig AKUT! Du kan rädda liv.
Nu är hon fjorton!
Det känns så konstigt att jag inte längre har några ”barn”. Alla tre är nu ungdomar och en av dem är till och med vuxen enligt lagen.
I morse steg jag upp 5.50, den vanliga vardagstiden, för att äldsta dottern skulle komma iväg till skolan. I år var det första gången någonsin hon missade en av sina syskons uppvaktningar, men valet stod mellan frukost på sängen klockan sex eller halv åtta och då var det inte så svårt att välja för resten av familjen. Efter att E var färdigskjutsad fixade jag nypressad apelsinjuice, ”exotisk fruktsallad” enligt önskemål från födelsedagsbarnet och ett par lussekatter av olika modell.
Trots att vi är långt borta från mor- och farföräldrar (och resten av släkten) var de alla med tack vare postens insatser.
Det ringde många gånger på dörren under dagen och S blev översköljd av allt från godsaker till världens coolaste ballonghästar! Hon uppvaktades så till den milda grad att det kändes som att det var 40 hon fyllde och inte 14… 😀 Inte gjorde det saken sämre att dagens meny bestod av två av den unga damens favoriträtter, nämligen dumplings och prinsesstårta. Mums.
Vi passade på att klä färdig granen också när det ändå var så festligt här hemma. Nu står den grön och grann med 600 ljus som funkar åtminstone idag. Vi får väl se hur länge de pallar trycket.
