Ibland blir det bara så. Hoppas att du gillar att vara med dina familjemedlemmar du också. (Ursäkta alla som inte är med på bilderna men som finns i mitt hjärta.)
Andra adventsrapport.
Hm. Det där med att kolla datum och så där riktigt innan man gör något… I veckan som gick upptäckte dottern att de skulle ha den tyska julmarknaden som vi så snöpligt missade förra året den här helgen. Vi planerade att åka in till Salt Lake City efter makens jobb i fredags, men fick ändra det eftersom vi hade glömt att den kvällen var vikt åt pepparkakshusbak. Jag kom på den utmärkta idén att vi skulle ta det på söndagen istället eftersom vi ändå skulle in till SLC och titta på Music and the Spoken Word. Nu hade detta varit en fin lösning om det inte hade varit så att det inte var någon julmarknad i går. Den höll bara på torsdag-lördag, men jag hade missuppfattat slutdatumet. Vad kan jag säga? Vi hade redan åkt in till stan och hunnit lyssna på vacker julmusik, så helt förstörd var inte tiden. Vi fick dessutom några söta foton på yngsta dottern med oss hem.
Framåt kvällen kändes det bättre igen. Vi var hembjudna till våra ”spelgrannar” som vi kör en omgång Sequence med då och då. Jag rekommenderar det här spelet som passar bra för lite äldre barn och vuxna! Familjen vi besökte har världens ljusarrangemang i flera lager på sin fasad. Som jämförelse lägger jag upp en bild på vår fasad också. 😀
Vad är väl en stjärna på balkongen om man kan ha femton på fasaden, haha!
Gillar du svensk folkmusik? Det gör jag! Här finns ett fantastiskt program som du inte får missa!
Lördagskonsert.
Mer musik till folket! Fler överraskningar till barnen! De gillar den lokala a capella-gruppen BYU Vocal Point, så jag och K hade fixat överraskningsbiljetter till dagens konsert i Provo.
Hela familjen fick några trevliga timmar tillsammans och jag kan konstatera att jag gillar att vi har tagit oss tid att göra fler roliga saker den här hösten. Det är lite klurigt ibland att hitta sådant som alla vill göra, men just musik brukar funka oavsett genre. Jag är glad över att småglinen uppfostrats i en bred musiksmak och att de också uppskattar så många olika slags musik! Så länge jag slipper höra Eminem hemma är jag rätt nöjd. (Till hans försvar kan sägas att det finns ett par låtar som jag kan tänka mig att spela. Alla har något gott i sig.)
Yngsta dottern fick en tjusig frisyr. Ibland är det roligt att göra något lite mer avancerat, men det händer inte så ofta nu när barnen är äldre. Jag får väl passa på medan de bor hemma!
Grattis Finland!
Grattis Finland på självständighetsdagen! Min svägerska som är stolt finska skickade den här länken till Sibelius Finlandia och jag passade på att dra i mig lite finskt svårmod och sisu dagen till ära. ( S mamma är finska medan makens mamma är svenska.)
6.09 in i filmen börjar ett av de vackraste musikaliska teman jag vet. Förresten, lyssna inte bara, utan titta också på den otroligt vackra naturskildringen.
Nu är det rent och det luktar gott.
Den senaste tiden har jag hållit på med ”produktutveckling” och det har legat You Do-prylar överallt på skrivbord, under skrivbord, på golvet och på andra ställen också. Nog för att jag verkligen gillar mitt arbete, men oreda har jag svårt att ha fördragsamhet med! Idag bestämde jag mig sålunda för att röja eftersom S hade bra skoluppgifter som inte krävde massor av insatser från mig. Hjälp! Alltså, när jag röjer blir det oftast jättebra tillslut, men tiden mellan start och mål är rätt kaotisk… Jag förstår inte hur mycket skräp som kan ackumuleras på ett ställe av en person. Nåja, vissa personer i familjen har direkt och indirekt bidragit, men ändå. Mest var det här mitt skräp och mina viktiga papper. Hoppsan, tur att räkningen jag hittade inte ska betalas förrän 20/12!
Första blompåsen lyfte jag på vid niotiden i morse. Den sista sopsäcken slängde jag tolv timmar senare. Fint! Det känns rätt fantastiskt att på två dagar både ha rensat upp hela värmesystemet och städat kontoret. Värmesystemet består av rör där varmluft blåses från en central i tvättrummet och ut i alla andra rum. Jag hade köpt en Living Social-deal där jag fick en tjänst som vanligtvis kostar $250 för $57! Ett kap. Vår operatör sa att det inte var det värsta systemet han sett, men att han inte trodde att det rengjorts ordentligt sedan 70-talet då huset byggdes. Jag har försökt skruva bort plåtarna och har dammsugit lite med vår vanliga dammsugare, men en sådan förslår inte särskilt långt. Sådan här doningar ska det vara:
Till vänster ser du hur det såg ut när killen satte igång. En närbild kanske?
Åh, mysigt! Och den här stackaren hade mött sitt öde på vår adress. Lilla plutten…
Nu är det rent i alla fall, alla dammklumpar och eventuella bakteriehärdar är bortskrapade, uppsugna, bortgnuggade och bortdesinfekterade och när varmluften sprutas ut i huset kommer nu inte en massa guck och äckel med i denna luft. Jag är så tacksam! Det luktar mycket bättre, det känns fräschare och det är som att en tunn hinna av damm har försvunnit som av ett mirakel.
Idag var det också dags för lite bak av pepparkakshus. Tjejerna hade bjudit in några kompisar och jag njöt av att höra hur varmt och trevligt det lät. Inga svordomar, inga kaxiga ”name callings”, inget fulspel… (Kom ihåg att jag var lärare för ungdomar i den här åldern under rätt många år och var van av att ”vänskap” såg annorlunda ut än då jag växte upp.) Sju tjejer från 11 till 16 år lyckades alltså fixa och dona, skratta och busa, spela spel och baka ut delar till sina pepparkakshus. Det gick bra ända tills monteringen. Då anlitades pappa till att smälta socker, för kristyren som jag hade hittat recept på funkade inte alls som monteringsmassa. Man ska alltså inte tro på allt man läser på nätet, men det visste vi väl redan?
Alla gjorde samma lilla fågelholkshus, men de såg väldigt olika ut när de var färdiga. Här kommer själva grundhuset (man kan se vissa spår av den misslyckade monteringskristyren) och en av tjejernas slutgiltiga resultat:
Själv var jag mest förtjust i de fina polkagrisstängerna. Smaken är inte direkt imponerande, men de är verkligen vackra!
Allt möjligt och ingenting en vanlig tisdag.
Jag satt och lyssnade lite på Spotify i morse. Kom ihåg hur jag liksom har en hatkärlek till Maia Hirasawa. Hon är världens sötaste människa och har en väldigt speciell röst som jag gillar för det mesta… Har du någon favorit-Maia?
Vädret här är så konstigt. Det går fortfarande att gå ut utan tjockjacka om dagarna även om det faktiskt ofta ligger frost på gräset då jag kör dottern till skolan (Försäkringskostnaden för att lägga till en 16-åring till planen håller på att förhandlas och det dröjer lite. Jag förstår försäkringsbolagen.) och jag kommer på mig själv med att nästan längta lite efter snön. Som tur är slipper vi det gråtunga ickeljuset här under dagtid och det har fått mig att klara november lite bättre än förväntat.
Jag gillar verkligen att pyssla. Surprise! Nu i december har vi en julkalender med olika projekt att utföra fram till jul i You Dos blogg. Till dagens inlägg pysslade jag ihop 3-dimensionella stjärnor som kan hängas lite var man tycker att de passar. Följ instruktionerna här så kan du också få lite stjärnglans hemma hos dig!
Hej december!
Idag är jag fri att skriva om vad jag vill och hur jag vill, men jag vet inte om det blir så mycket roligare för det. Jag har jobbat en massa hela dagen, både som lärare och som allt-i-allo till You Do, men jag har också hållit på med Ett Litet Ord för att knyta ihop säcken då det gäller reach. Jag har följt Ali Edwards egna tankar runt detta projekt med ledord och har fått nya uppgifter en gång i månaden. Jag hade bara gjort några av dem, men under lovet och idag har jag klarat av några till. Det är bra att jag har bloggen och dagboken att gå tillbaka till. Här hittar du information direkt på Ali Edwards hemsida.
Det jag kan säga är att det har gett mig jättemycket att arbeta med reach! Det var inte ett ord som kom sig helt naturligt att välja, så jag är glad att jag känner så. Sammanfattningen kan jag lägga upp här i bloggen när jag är färdig om du vill läsa vad jag kom fram till.
Idag kom det inte ett, utan tre paket på posten. Jag blev så glad, så glad. En vän från Huddinge hade skickat ett välfyllt må bra-paket med allt från en underbar svensk tidskrift som heter ”Good News Magazine” – bara goda nyheter till ett fint kort, en Tara (tidning för kvinnor i min ålder) och en massa godis. Det mesta har jag lagt undan! Det gäller att hia sig när det kommer sådana överraskningar… Min syrra hade hört hur sugen jag var på Juleskum och hade skickat två påsar: en till familjen och en egen till S som snart fyller år. Det tredje paketet var en gratiskalender från Shutterfly. Vet inte var jag ska hänga den eller om den ska ges bort. Vi får väl se!
Äldsta dottern har börjat hänga med mig till yogans måndagspass. Det är jättekul att göra något så uppbyggande tillsammans, att ha något att dela med sin tonåring. Det kan varmt rekommenderas.
Förresten, jag höll ju på att glömma att jag, K och E var på Messiah Sing-In i Salt Lake City i går! Det var fantastiskt på alla sätt och vis. Utah Symphony spelade vackert och solisterna var duktiga. Publiken var oväntat skickliga vilket gjorde upplevelsen näst intill överväldigande. När orkester och solister blev inropade en extra gång efter konsertens slut kom de tillbaka och så körde de Hallelujakören igen. Konsertsalen darrade nästan av intensitet och jag slutade sjunga och stod där och grät för mig själv medan alla dessa änglastämmor sträckte sig mot himlen. Vilken upplevelse! Jag vill tillbaka nästa år igen…
Och så glömde jag att uppmärksamma min fina, fina pluttsyster. Jag har nämligen fyra småsystrar, men det är den yngsta som fyller 22 år idag. Det gör man bara en gång! Tänk att det har gått så många år sedan hon svepte in i vår familj som en stormvind. Du är bäst K. Puss och kram.
Jättelångt inlägg om advent och bak och sånt.
E och jag har provklätt en av stolarna för att se om tyget håller. Vi gillar den glada känslan!
Adventsstjärnan är uppe, julstjärnan står på bordet och vi har bytt ut soffbordslitteraturen till böcker med jultema.
Mormor Britta är med oss varje dag, men särskilt när vi adventspyntar varje år och vår förlovningspresent kommer upp på väggen.
Grenen har fått ny klädsel med halmdekorationer och fått sällskap av den gamle tomten.
Det blev test av nytt lussebullsrecept idag. Visst var bullarna goda, men nästa gång tar jag hjälp av Vår Kokbok igen.
Nytt lussebullsrecept
1 pkt jäst löses i
3 dl 37° mjölk
och körs tillsammans på medelhastighet i assistent med
400 g vetemjöl special
150 g socker
Plasta och låt jäsa i 30-40 minuter.
Mortla 1 g saffran med lite socker och häll tillsammans med vaniljpulver från en stång i
3 dl mjölk som ljummas till 37°.
Häll saffransmjölken i den jästa grunddegen tillsammans med
150 g socker
12 g salt
250 g rumstempererat smör
900 g vetemjöl special
och kör i assistent i 8-10 minuter.
Jäs gärna plastad i kylskåp över natten.
Ta ut degen 1 h innan den ska bakas ut. (Degen känns som lera.)
Dela i 50 g-bitar och baka ut till lussekatter.
Jäs i 10 minuter.
Pensla med 1 ägg+1 msk vatten hopvispat.
Grädda i 220° 8-10 minuter (jag fick ta ett par minuter extra i vår ugn).
Rufsige sonen var en utmärkt sockerbagare. Ja, eller lussebagare kanske är mer rätt benämning.
Någon stackare måste ju provsmaka då man har testat nytt recept och allt!
Mums, mums. Det här tycker jag är så fantastiskt gott!
Förra årets socksnögubbar har fått sällskap av en virkad kusin som yngsta dottern gjort på sin virkkurs. Gulligt!
Även om det är lov behöver man öva på pianoläxan varje dag.
Äldsta dottern håller på med nästa syprojekt. Den här gången är målet att få till ett par prickiga byxor.
Vår grannfru/min vän har norskt blod i sig och då ett av hennes stora intressen är Skandinavien och hon känner vår bästa vän från Palo Alto så var det extra roligt att det var just hon och hennes familj som flyttade in i vårt grannhus förra året. Hela familjen är supertrevlig och jag är så glad att de bor här!
Idag hade M bjudit in folk från sin norskkurs och oss till adventsbak. Tanken var att vi skulle göra sju sorters kakor, men det blev ”bara” sex till slut.
Som du ser var ingen direkt ledsen över att det saknades en sort. Godast av alla var rånen som vi fyllde med grädde och hjortronsylt och så klenärterna! Jag kastades många år tillbaka i tiden till min egen mormor och farmor som båda var jätteduktiga i köket och det kan hända att jag fällde en och annan nostalgitår…
Dagens bästa, och enda, fotobomb. 🙂
Vi har haft världens bästa Thanksgivinglov och jag är synnerligen tacksam över mitt här och nu. I morgon åker jag, maken och äldsta dottern på Messias sing-along vilket jag ser mycket fram emot. Sista gången jag var på en var för många år sedan i Storkyrkan och det jag kommer ihåg bäst från den kvällen var att Lill Lindfors skred in sist av alla i publiken och att hon hade på sig en stor päls. Vet inte vad det säger om mig, men rent musikaliskt kommer jag inte ihåg att det var storslaget på något vis. Jag var väl förblindad av pälsen…
Thanksgiving 2014.
I år bjöds vi återigen hem till min kusin och hennes familj för att fira tacksägelsedagen. Min morbror, moster och två kusiner till (den ena med sambo och dotter) kom också dit, så det blev familjärt, lite trångt, väldigt trevligt och massor av god mat. Det var precis som det ska vara vid en riktig Forsmansträff med andra ord!
K hade fått i uppdrag att göra potatismoset och jag skulle göra frallor. Ks potatismos är alltid hur gott som helst och det var det idag också. Jag testade att göra gifflar med inrullade små papperslappar där det stod trevliga saker som man kan vara tacksam över dagen till ära. Det var jag och äldsta dottern som hade skrivit ner orden, så det kan tänkas att fokus låg på sådant som vi gillar. 😉
Vad hade vi valt till våra ”lyckokakorsfrallor”? Choklad, brasor, god mat, kärlek, familj, musik, lagom mycket pengar och 25 andra saker. Kul idé som jag hade sett på Pinterest och som funkade bra, fast vi fick varna alla för att inte bara hugga in på brödet utan att dissekera det först.
Själva middagen då? Jodå, allt fanns som skulle vara där. Min mosters stuffing är hur god som helst (ungefär mitt recept med smör, lök, selleri, vitt bröd och salvia som huvudingredienser, men hon hade också äpple i vilket gjorde det hela lite saftigare), kalkon är kalkon, såsen var god, salladen som kusinens sambo hade gjort var supersmarrig och jag skulle kunna tänka mig att äta den varje dag (spenat, granatäppelkärnor, kanderade pecannötter, smulad fetaost och lite annat som jag inte kommer ihåg just nu, ja, och så en dressing med vallmofrö), min kusin hade gjort sin specialjellosallad med hallon och söt grädde (den är vår familjs favorit) och så fanns det så klart pumpapaj och godis och annat som jag säkert glömt. Phu!
Efter en sådan ätfest var det skönt att bara sitta och prata, spela spel, leka med de roliga barnen och försöka att inte tänka på hur ont magen gjorde… Hur ser kalkonkoma ut? Ungefär så här:
Vinn en städning!
Det här får du ju bara inte missa! Något av mina bästa upplevelser under mitt vuxna liv har jag fått chansen att uppleva genom att skriva slogans och tävla på andra sätt. ”Nuförtiden” verkar företag mest köra med att man ska lägga upp bilder som ska gillas av så många som möjligt för att vinna. Det tycker jag är fusk och ger bara chansen till folk med väldigt stort nätverk. Nej, hederliga gamla tävlingar ska det vara! En sådan har min syster i sin blogg just nu. Det mest fantastiska är att du kan vinna en städning. Wow! Spring genast dit och se om Helpling städar i dina trakter och utmana dig själv sedan. 😀 Du har flera dagar på dig.