20 Sep

Minnenas galleri 2016.

Min väninna sammanställde sina föräldrars alla diabilder till ett bildspel inför deras femtioåriga bröllopsdag. Hon ägnade hundratals timmar åt att sammanställa mängder av bilder till ett 43 minuter långt bildspel. Trots att hon är en ”riktig” fotograf kunde hon konstatera att då man tittar på foton i minnenas galleri bryr man sig väldigt lite om kvalitet på fotografier och väldigt mycket om vilka som syns på fotona. Nu när jag försökt välja bara ett foto per månad förstår jag precis vad hon menar med det! Minnen sitter ibland i vackra omgivningar, men mer ofta i vilka som syns i rutan och vilken känsla man får.

16 Sep

Grattis.

Allt känns lite halvdant och det mesta är lite halvfärdigt häromkring. Det är okej, det är så det är nu. Någon som aldrig har varit halvdan och aldrig kommer att bli är vår äldsta dotter. Häromdagen fyllde hon nitton otroliga år. Jag vet inte hur tiden liksom sprang förbi så vi hux flux var här. Nu är hon i alla fall på väg mot tjugo. Någon mörk och dassig dag framöver åker hon och jag på en spa-utflykt tillsammans för att fira livet. Det längtar jag redan lite till.

Jag och kameran har svårt att komma ihåg varandra och det blev inte många foton tagna då det gällde. Eftersom dottern är precis lika glammig som Katrin Zytomierska firade vi födelsedagen tre gånger, varav två gånger på en ö i skärgården och en gång i kulturmärkt lyxstudentlägenhet. Du får helt enkelt tänka dig precis hur bra det var.

Jag bakade inga sju sorters kakor, men en Red Velvet-tårta blev det liksom snickersrutor, chocolate chip cookies och vaniljbullar. Å andra sidan fanns det sedan allt från glass, vindruvor och Ballerinakex till Marabou Schweizernöt på födelsedagsbuffén, så det kanske räknas som bonus?

Vill du veta precis hur det såg ut i köket dagen efter sista festen kan jag bjuda på en efter-bild.

Dessutom kan jag bjuda på en före-bild från korridoren uppe i hallen då den sakta men säkert närmar sig dörrar, golv, tapeter och färg. Det kommer att bli ännu bättre än jag tänkte mig i vintras. Jag ser verkligen fram emot att få tillgång till hela huset! Lite i taget.

12 Sep

Och mitt i min märkliga vardag…

… var det äntligen dags att få träffa en av mina favoritgrannar någonsin, tillika en fin vän. Orem ligger kvar, M och hennes familj bor kvar, men ingenting kan bli som det var. Allt har sin tid, det bara är så. Jag är oändligt tacksam över allt våra familjer kunde dela under åren på Carterville Road. Vilken skatt alla dessa minnen är! ”Great minds think alike”, så vi hade båda tagit med nödvändigheter till den andra familjen. Candy corn, mintchoklad och diverse pumpkin spice-kryddade godsaker ligger nu i skåpen här hemma. Fint!

Jag har svårt att ladda upp bilder i full storlek till bloggen, så trots alla färger i Nyhavn, rosor på kind och solsken i blick får det duga så här.

Jag kommer inte ihåg var jag stal den här bilden även om jag hittade den för bara några dagar sedan. Tiden går fort och jag tänkte att du kanske liksom jag har en tendens att skjuta upp saker och ting till sista stund. Kanske borde jag läsa igenom listan och sätta upp lite julmål fast det känns som att julen inte ens kan existera i mitt huvud samtidigt som tolfte september?

04 Sep

Inlägg nummer 2000.

Det är dags att fira! Det här inlägget är nummer 2000 sedan jag fortsatte mina bloggäventyr under monnah.se i juli 2011. Jag stickade klar en höstsjal till mig själv häromdagen och har nu påbörjat en ny i en blå nyans. Denna sjal skänker jag till någon av er läsare som är intresserad så fort den blir klar. Jag lottar ut vinnaren från alla som anmäler intresse via bloggen, i ett sms eller i ett mejl. Må den som behöver sjalen bäst vinna!

Ungefär såhär kommer sjalen att se ut då den blir klar:

Och såhär glad känner man sig med en merinoull/silke/kashmir-halsduk på sig:

31 Jul

Bröllop i Skurup.

Mamma har haft som mål att kunna leva och vara tillräckligt stark för att gå på vår fine grannes bröllop som gick av stapeln i går. Visst fixade hon det! Jag, hon och en av mina systrar (bästa vän med brudgummen under uppväxten) fick en heldag som var helt fantastiskt. Det hällregnade under vigseln och vindarna påminde mest om vädret i november, men det var fint ändå.

Vi stannade mycket längre än jag hade trott var möjligt. Brudparet är mycket intresserade av mat och dryck och därför bjöds vi på det ena läckrare än det andra. Mina favoriter var en lufttorkad vildsvinsskinka och en otroligt god mögelost som serverades med brudens björnbärsmarmelad. Synd att mamma förlorat smaken som en biverkning till någon av alla mediciner hon tar… Hon fick nöja sig med att känna hur femkronorsglassarna från McD svalkade skönt i munnen då vi stannade till i Karlshamn på väg hem

28 Jul

Sommarpaus.


Man orkar inte vara tyngd på heltid och därför försöker jag hitta olika glädjefulla aktiviteter varje dag. Idag kom en av mina syrror ut till Uttorp. Vi gick en lång runda, låg en stund i solen och vinden vid Östersjön och lagade middag med många ingredienser från trädgårdslandet. Man ska inte luras av ogräshavet där både morötter, potatis och lök verkar trivas rätt bra! Dessutom har kryddträdgården i krukorna på verandatrappan klarat sig utmärkt i den kyliga och blåsiga sommaren, så jag är rätt nöjd trots att mina/våra odlarplikter knappast har skötts ordentligt…

06 Jul

Musikfestivaler och trädgårdsglädje.

Alltså, här hade jag velat vara i kväll. Eller i Montréal. Musik av de bästa slag. Wow! Hörde ett smakprov på radion från repetitionerna inför Førdefestivalen och kan bara säga att symfonisk folkmusik ger mersmak. Längtar tills det finns en inspelning! Och vad jag har förstått är Festival International de Jazz de Montréal något av det härligaste man kan uppleva, så där hade jag gärna varit just nu också. Fast å andra sidan är svensk sommar underbar och kort, så även när den emellanåt regnar bort gäller det att njuta av varje minut.

Vi hade tydligen förstklassig underhållning här ute i Uttorp i kväll med allsång och liveframträdanden. Jag åkte tyvärr till Kristianopel just som det drog igång på riktigt. Syrran och jag fick istället en fin kväll på Stensviks pensionat och vid hamnen i Kristianopel. Ska jag vara ärlig kändes det liiite ruttet att vårt trädgårdsland är så risigt i jämförelse med Stensviks! Detta trots att Ekoplantans Monika Hulthe inte verkade helt nöjd med hur Stensviks land hade skötts och utnyttjats så här långt. (Det har bara funnits sedan i mars.) Haha, man ska aldrig jämföra sig med andra. Peace.