07 Jun

Trötta sommardagar.

Idag fick jag stiga upp tidigt för att ta mig till sjukhuset för provtagning. Det känns skönt att ha det gjort! Jag känner mig lugn och hoppas att de hittar vad det nu är som ställer till det i kroppen.

Sommaren har knappt börjat, men gräsmattorna är totalt fnösktorra. På vissa ställen ser det ut att ligga nertrampat hö istället för gräs. Märkligt… Trots det var det mysigt att sitta en stund här vid schersminen och insupa den ljuvliga doften en stund i Bredavik.

Min systers rabarber har producerat mängder i år. Det finns fortfarande kvar och hon hade gett mig lov att ta för mig. Efter att ha hittat Kammebornias recept på rårörda rabarbersaft slog jag till. Nu står en stor gryta blivande saft i kylskåpet och om ett par dagar hoppas jag kunna bjuda på riktig paradisdricka. Jag älskar verkligen smaken av rabarber!

Det bästa med dagen får nog ändå bli hur det känns att vara uppe i hallen nu när det är tapetserat där uppe. Vilken ljuvlig tapet! Om ett gäng år kommer jag kanske inte längre att hysa lika varma känslor för den, men just nu känns den helt rätt. Vårt hem är så sparsmakat på många sätt och här kan vi få en helt annan känsla! I hyllan till vänster som också agerar ”håll småungar borta från trappstupet”-hjälp står nu alla våra fotoalbum. Det blir väldigt rörigt rent visuellt, så jag har bestämt mig för att hänga för ett draperi liknande det vi har nere under trappan. Det blir kanoners det, ska du se. Ah! Det känns faktiskt rent fantastiskt att allt håller på att falla på plats. Tur att alla andra orkar jobba på när jag själv rör mig ungefär lika snabbt som sengångaren i Zootropolis…

Ps: Dagens hjälteinsats gjorde maken som fixade bevattningsslangen som hade pajat. Nu kan jag betvinga besk sallad och osöta jordgubbar igen… Hurra!

05 Maj

Det bubblar under ytan.

Nu känns det som att våren äntligen är här, senare än vanligt helt klart. Två morgnar i rad har jag kunnat sitta i verandan med mitt morgonte. Det har varit en lång och kall väntan!

Igår tog jag nästan knäcken på min kropp då jag förberedde trädgårdslandet för potatissättning och tänkte att jag är en riktig vekling och att mina 68% svenska bondegener gömmer sig väl i min medelåldriga kropp. Nu ligger dock utsädet från en påse Magda, en påse Rocket och en påse mandelpotatis i det här landet med tung lerjord och mängder av maskar. Några av potatisarna visade tecken på mögel, men jag satte dem ändå. Jag utmanar mig själv då det gäller ”hur man ska göra” då det gäller odlandet. Det ska vara si och så många centimeter mellan plantorna, de ska planteras si och så djupt och de ska gödslas si och så. Jag är så bokstavstroende att jag insett att det förstör lite av odlarlusten. Far experimenterade hela tiden. Förvisso ganska ofta med sämre resultat än om han hade följt instruktionerna, men å andra sidan fick han ibland till det riktigt bra. Som du ser har vi mängder med rötter och skräp i landet fortfarande trots förarbetet. Jag skulle behöva göra så mycket annat, men i år testar vi såhär så får vi se hur det blir.

Vi satte en hösthallonbuske och en buske med tayberries förra året. De har nu flyttats och fått sällskap på linjen av några hallonskott som min syster kom med. Jordmånen skulle ha fixats innan (vi behöver lite sand och lite av det välbrunna hästgödslet som ligger vid ladan), men nu står de åtminstone på rätt ställe och har också ett riktigt bra stöd. Lite i taget, inte allt på en gång…

I år fick alla fars tulpaner växa upp bland en massa gräs. Han satte ju lökarna i en väldigt välgödslad jord som flyttats från ladan till ett av hans lite ”märkliga” platsval för en sådan här rabatt. Det innebar att efter första blomningen fick lökarna sällskap av gräs och ogräs av alla de slag och här finns stor växtkraft som synes. I år ska jag försöka plocka upp dem efter blomning så att de inte förstörs då trädgården grävs upp senare i år.

Det känns bra att hur det än går med odlandet finns alltid alternativet krukodling. Det brukar funka i alla lägen! I år kommer vi till exempel att sätta våra tomater i hinkar och hoppas på dignande plantor.

Funkar inte odlingen kan vi alltid falla tillbaka på choklad. Igår hämtade jag nämligen min första vinst på länge. Jag kastade i en tävlingskupong i en butikstävling hos ICA Maxi och tydligen gillade de min motivering. Nu har vi tjugo (19,5) kakor med Marabou mörk choklad här hemma. Jag är alltid den första att rekommendera en ruta mörk choklad om dagen för att hålla hjärnan i toppskick. Tydligen ska man inte äta något socker för att det ska vara riktigt bra för en, men hur långt skulle du vara villig att gå för att må bra? Min gräns dras tydligen efter mörk choklad, för detta är något jag gärna förgyller mina dagar med.

13 Apr

Nedslag i vardagen.

Hej! Jag ser vårsolen skina in och värma även den bistre Marx och hans kapital (OBS! Sparbössa med stor skämtfaktor.)

Maken fick en härlig bukett då han fyllde år för tre veckor sedan. Dessa fantastiska blommor fortsätter leverera dag efter dag. Så härliga och glada!

Tulpanerna har inte stått lika länge, men de är fortfarande fantastiskt vackra i ditt åldrande. Färgen koncentreras i de torkade topparna och ändrar karaktär på hela buketten.

Minipenséer som piggar upp så länge rådjuren låter bli blommorna. En flaska TRICO Garden kom i brevlådan idag, så nu finns i alla fall en rimlig chans att låta dem blomma! (Den andra flaskan har vi inte hittat, därav lite för sen behandling. Och tack E!)

Varenda tulpan är nedknaprad, så vi får se om de kan komma igen nu med TRICO Garden-hjälp.

Jag har gjort iordning en plätt där det så småningom ska bli något helt annat för att sätta ner sådant som måste i jord, men som inte kan få någon permanent placering förrän trädgårdsrenoveringen är klar. Hasselörten som min syster kom med som gåva hoppas jag verkligen tar sig! Håll tummarna är du snäll.

Tomaterna och chilin är nu omskolad och jag slängde faktiskt en hel del plantor. Det gjorde ont, men ibland är det viktigare att ta hand om färre på ett bättre sätt än att ge fritt spelrum till hur många som helst. Vi har i alla fall både biff-, körsbärs- och plommontomatplantor som ser lite gängliga men ändå välmående ut. Jag längtar efter att få äta de där solvarma tomaterna om några månader…

10 Apr

Jordad.

Mina fötter bor i gummistövlar, fars militärskjorta skyddar från naturelementen och naglarna är brutna och smutsiga. Det är nya tider, men i gräsmattan syns fortfarande skuggan av snögubben som hade trillat framför köksfönstret. Törnebuskarna river hål i min vinterbleka hud och det som snart blir valkar i mina nävar gör fortfarande ont. Tänk om jag kunde bo i trädgårdsböckerna istället för i det som överväldigar mig så! Tillfälliga planteringar, uppätna tulpanknoppar och buskar som inte längre får vara kvar – nu gäller det att samla mod och jobba hårt. Vi ses på andra sidan. När allt känns För Mycket rymmer jag till Bredavik. Tur att det numera bara ligger några minuters bilresa hemifrån! Ja, det är sannerligen nya tider.

 

19 Mar

Vårvintersol.

Den här tiden på året är magisk. Solen börjar värma igen. Först känner man det i bilen, då det blir för varmt att åka in till stan med vinterjackan på. En sådan dag var det idag! Underbart livgivande. Jag bad tjejerna hjälpa till att sätta lite fjädrar i ”häcken” utanför. Påsken är mindre än två veckor bort! Får nog köpa en påse till, för det ser lite tomt ut jämfört med förra året. Jag gillar dock den färgglada känslan!

Snödropparna står precis lika fina efter alla minusgrader och all snön som de gjorde för några veckor sedan innan ”the beast from the east” slog till. Tänk så märkligt det är! Vissa växter tåler ingenting, andra reser sig starkare än någonsin även efter en riktig knäpp på näsan. Det är med andra ord ungefär som med oss människor.

Stackars alla allergiker! Nu drar det igång, eländet.

Vi kanske inte har någon havsutsikt, men promenaden ner till Östersjön verkar alltid vara precis vad jag behöver. Det som möter en när man väl är framme är väl värt knatandet.

09 Mar

9 mars, god natt.

Grattis Lill-Babs 80 år, grattis prinsessan Maddelän och Chris till lill-stintan och grattis till dig på Get Over It Day! Jag och grannen verkade dela entusiasmen över denna dag som kanske inte kommer att gå till historien. (Nä, jag vet, jag hade inte varit så entusiastisk i den hagen jag heller, men… Get over it, partner!)

21 Feb

Sportlovspromenad i Skärva.

Hur hamnade vi mitt i sportlovet utan att jag märkte något?! Igår var jag och yngsta dottern nere i Malmö. Vi kom inte hem förrän till midnatt efter en känslomässigt rätt tuff dag, så vi bestämde oss för att en sovmorgon skulle sitta fint idag. Efter frukost, tvätt och lunch blev planen iscensatt och innan vi hann påbörja promenaden hade vi hunnit få med oss både den utflyttade dottern och ett gäng andra familjemedlemmar. Dessutom singlade snön ner så mjukt och temperaturen var perfekt för en minnesvärd vinterpromenad!

Skärva gård ligger mycket vackert och jag är glad över att gården är väl omhändertagen av entusiastiskt folk som både vårdar och driver på sitt arv! I EKO-butiken går det att hitta mängder av härliga och hälsosamma varor. En av fars bästa vänner är vegetarian sedan Are Waerlands dagar (40-talet om jag kommer ihåg rätt) och har länge åkt hit för att veckohandla. Det var denne vän som lärde mig att Tistelvinds surkål är den överlägset bästa!

Jag är för evigt en kattmamma och blev väldigt förtjust i gårdens huskatt som visade sig vara mycket social och kelig.

Jag blir extra glad då jag ser våra stora, fina barn samlade. De är så olika varandra och jag älskar dem av hela mitt hjärta alla tre. Vilken ynnest det är att få vara mor. Mer spännande och svårare än något annat jag har provat på så här långt…

Jag kan varmt rekommendera en promenad i grådasket! Den här tiden på året är tuff för många och jag vet hur lätt det är att välja soffan och en filt framför lager-på-lager och en runda utomhus. Jag själv måste komma ut en stund varje dag för att inte helt smälta in i februaridassets grå kuliss… Alla dagens promenadvänner var inblandade i det stundtals heta snökriget, men kameran räddade mig från att bli mulad. Jag kan ändå säga att detta krig framkallade många skratt också från de hårdast drabbade.

16 Feb

Hästö.

Igår var jag på Hästö för att skriva på ett köpebrev till ett hus. (Jag var ombud åt några släktingar som bor i Tyskland.) Då jag hade god tid på mig innan jag skulle vara hos mäklaren gick jag en runda och tog in den krispiga vårvinterluften. Jag är otroligt tacksam över den frid som naturen ger mig och över att jag har möjlighet att bo så havsnära. Ibland saknar jag ”mina” berg i Orem. Det är bara att acceptera att ju äldre jag blir, desto fler rum får jag i mitt hjärta. Det växer och blir större och jag fortsätter bjuda in för att försöka göra den här världen lite bättre.

14 Feb

Vardagsglädje.

Rörmokaren är i USA, men om några veckor smäller det här! Eller, jag hoppas inte att det smäller, utan att det snyggt och smidigt installeras element och vatten till det övre lilla duschrummet. Med tonåringar i huset känns alltid en toa som ”för lite”. Jag är så nöjd med den matta Höganäsklinkern som är som sammet att gå på! Kakelplattorna på väggen är likadana som de vi har i det nedre duschrummet.

Bredavik i vinterskrud. Jag älskar det blå vinterljuset och hur isen får vattenytan att bli levande på ett annat sätt än under sommarhalvåret. Strukturen är underbar! Glad och tacksam, fylld av kärlek, dagen till ära.