Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Här sitter jag och försöker jobba och låta bli att tänka på att mamma opereras om ett par timmar. Egentligen är jag inte så orolig över operationen. Jag har fått höra att kirurgen ska vara duktig. Problemet är att ingen vet vad som väntar då de öppnar för att skära bort det som inte ska vara där, hur mycket det är och var det sitter. Det finns inte mycket annat att göra än att hoppas på Guds försyn. Peace.
Idag eller i morgon ska mamma opereras innan operationen. Ibland är jag väldigt tacksam över att min bror är sjuksköterska. Alla familjer borde ha minst en läkarlingvist i familjen. Det är så skönt att han vet vad som händer och kan förklara sådant som känns lite läskigt.
Maken tar med mig på den där skidturen nu. Bara gröna backar, eller i alla fall ingenting som jag inte vill. Jag hoppas på en solig dag och en lugn själ.
Under tiden kan du få lyssna på hur det låter när man knölar ihop sex countrylåtar och gör dem till en. Min ena dotter tycker att country suger. Det var hon som skickade den här länken till mig. Ha. Fast det finns fortfarande countrylåtar som jag gillar. Precis som att det finns poplåtar som jag gillar fast alla låter likadant. För att inte tala om elektronisk musik. Det är en konst att skriva något som står ut… Något som inte någon misstar för något annat. Som Månskenssonaten. Eller Pathétique. Fler Beethoven, tack. Nu åker jag.
Jag hittade en lista med frågor som ska få en att reflektera över året som har gått för att få fart att sätta nya mål. Den finns här. Jag har fortfarande inte skrivit någon återblick för 2014, så det här får vara mitt tafatta försök till en sådan.
Årets händelse är naturligtvis min lillebror och hans fina frus bröllop.
2014 i tre ord, hm… Andningspaus, glädje, rädsla.
Yoga, alla gånger. Det är så lätt att se sig själv som ”något” man alltid varit. Jag är dålig på att utmana mig själv, men här har jag inte gett upp. Jag har ännu inte bemästrat någon av de mer avancerade poserna, men jag har upptäckt att det inte alltid är för sent fast man tror det.
Jag är mest stolt över att jag har anpassat mig så bra efter flytten hit till USA.
Årets bästa nyhet var att maken hade fått ett nytt jobb.
När man bor utomlands går det mesta av reskassan till att åka ”hem” och hälsa på, i alla fall när man är så hemkär som jag. Vi åkte på några utflykter till södra Utah som bjöd på fantastiska upplevelser. Favoritutflykten var då vi tältade i Zion National Park.
Jag vet inte om något av mina personlighetsdrag har hjälpt mig särskilt mycket precis. Att jag inte är långsint kanske?
Jag behöver tack och lov inte förlita mig på bara en person då det gäller. Det finns många fantastiska människor som täcker upp där jag inte räcker till.
Jag lärde mig inte direkt något nytt, men att jag tog upp mitt mönsterstickande igen var lite roligt och jag fick blodad tand.
Jag är mest tacksam över livet, att få vara här och nu.
Om mitt liv var en bok skulle den vara en roman med vissa spännande höjdpunkter.
Vad lärde jag mig 2014? ”I morgon är en annan dag” och ”This too shall pass” fick samsas med ”Carpe Diem” och ”YOLO”.
Det finns inte längre på min himmel att min kropp är värdelös.
Eftersom vi tillbringar så mycket tid tillsammans i familjen är jag tacksam att det är min man och mina barn jag vill vara med.
Karriär? Tja, att jag och min elev klarar av att upprätthålla en trevlig ton oss emellan är jag väldigt tacksam över.
Om och om igen visar det sig att det är familjen som står kvar när allt annat ramlar. Det är jag tacksam för.
Den enda film jag såg förra året och som har återkommit till mig har varit ”Everybody’s Fine” med Robert De Niro. Det betyder väl något kanske?
Min kompis säger alltid ”Hur är det möjligt att du inte har några rynkor vid ögonen? Din hy är så fin.” När jag tittar mig själv i spegeln hänger mina ögonlock och min närsynhetsrynka mellan ögonen är djup och för evigt inristad där i pannan. Men att leta fel när någon annan hittar rätt är tonårsaktigt och jag är 44 år gammal. Jo förresten, att en av mina första elever som jag hade för sådär hundra år sedan hörde av sig och skrev ett jättefint brev gjorde mig lite rörd. ”Sen kom jag ihåg dig, hur kärleksfull du var som lärare och att jag var väldigt ”pojkförälskad” i dig”
En kopp örtte och en meditationsstund på morgonen när alla andra sover är ett härligt sätt att börja dagen.
Jag stickade en sjal till min syster som jag tycker blev fin.
2014 var jag mest tacksam och glad. Väldigt mycket gladare än 2013 kan jag säga…
Jag provade yoga för första gången och blev fast. (Ursäkta repetitionen, men vissa frågor bjuder in till samma svar som andra.)
Att åka på utflykt till Skåne och tillbaka med min mamma och träffa gamla vänner var alldeles underbart…
Privat. Bara för att jag har en blogg behöver jag inte skriva allt jag tänker och känner. 😀
Jag oroar mig kanske lite för lätt och vet att allt ordnar sig på ett sätt som jag vill eller på ett sätt som någon annan vill.
Om jag fick leva om en enda dag skulle jag välja en helt vanlig vardag då jag hade tillfälle att bara vara.
Jag älskar att mina barn har förstått att jag älskar presenter som de gör själva. De gör så vackra saker alla tre! Varje gång det kommer ett paket i brevlådan blir jag också löjligt glad…
Ändrades mitt sätt att se på livet? Jag blev lite visare hoppas jag och med det kanske en gnutta mer optimistisk.
Jag har problem som jag inte kan lösa eftersom det är andra människor inblandade, men annars gillar jag vardagslösningar på små irriterande grejer.
Maken lade ett ljudspår till filmen vi syskon gjorde till lillebrors bröllop. Att lyssna på det första gången gav mig ont i magen av skratt. Härligt! Den här filmen är inte dum den heller.
Jag köpte en Pentel penselpenna som jag verkligen tycker om. Den använder jag nästan varje dag.
Vad skulle jag göra annorlunda och varför? Phu. Jag har lärt mig att inte önska saker gjorda eller ogjorda eftersom sådana tankar förstör min sinnesfrid.
Jag är rätt bra på att sträcka ut en hjälpande hand när det behövs. Inte tillräckligt bra, men jag jobbar på det.
Det är skönt att ta sovmorgon ibland, att bara sova tills kroppen säger att den är redo att klara av en ny dag. Det är inte alla förunnat vare sig att kunna sova eller att känna sig utvilade, men det är en av de saker jag tacksamt njuter av.
Jag tänker alldeles för mycket om alldeles för många saker.
Det är så spännande att hemskola en åttondeklassare! Jag har ju glömt massor och dessvärre är jag inte en av dessa allmänvetare som kan precis allt om precis allting. Jag har bland annat fått läsa in mig på litteraturhistoria igen och påmindes om att jag är humanist och inte naturvetare, hm.
Vanor och ovanor… Suck! Är det inte dessa vi ständigt jobbar med, runt och emot?
”Kärleken förgår inte.”
Nej. Jo, det var det, men det delar jag inte här.
Jag är så tacksam över alla fina människor som finns i mitt liv på ett eller annat sätt. Det är svårt att välja ut en person eller en händelse.
Nej, idag orkar jag inte med några dystra toner. Ute har vi nio plusgrader och takdropp och inne jobbar jag på så snabbt jag hinner med härligt våriga färger och annat som gör mig glad.
Jag har fått så fina meddelanden och brev de senaste dagarna. Att ha vänner är långt mer värt än allt smör i Småland. Att jag råkar ha träffat på några av jordens finaste människor är en ynnest.
Ps: Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jan Allan är en cool trumpetare som jag tycker du ska lära känna lite bättre. Här är en liten dokumentär av Tom Alandh om Jan och hans försvunna trumpet.
Idag är maken och vår kompis i Alta och åker skidor. Det är tydligen makens bästa skiddag någonsin. Synd att jag inte delar hans passion. Alltså, egentligen skulle jag ha följt med, men nu blev det inte så. Jag och barnen gick på promenad i grannskapet istället, men det var inte fy skam det heller! Gott Nytt År, kära du. Må dina drömmar slå in.
€%&#£ skitcancer, jag orkar inte med dig något mer, stick ifrån jordens yta! Du bara tar och tar och tar på andras bekostnad, äter upp sådant som inte är ditt och alltid utan att fråga om lov först. Jag hatar dig.
Jag stal reflektionsfrågorna från Anja. (Några andra hedervärda bloggare läser jag tydligen inte, haha.)
Dag från 2014 du alltid kommer att minnas?
Min lillebrors och hans frus bröllopsdag. Magisk och värt varenda förberedelseminut.
Bästa köpet?
Flygbiljetterna till Sverige. Utan familjekärlekstankning minst en gång om året skulle jag inte vara lika glad.
Gjorde något dig riktigt glad?
Att vår höst var så ljus och fridfull.
Genomdrev du någon stor förändring?
Jag började med yoga och det har förändrat min insida och till viss del min utsida.
Reste du utomlands?
Till Sverige, tack och lov!
Vad skrattade du åt?
Makens ljudspår till filmen om lillebrors liv som vi syskon hade filmat/fotat/funderat kring första gången jag såg det färdiga resultatet. Jag fick ont i magen av det skrattet.
Vad har du tittat på på tv?
Gift från Första Ögonkastet (SVT Flow), Parks and Recreation, Once Upon a Time och Lilyhammer.
Vad önskar du att du gjort mer?
Spelat musik istället för att bara lyssna, tagit fler promenader, läst lite mer.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig.
Största framgången på jobbet 2014?
Vi har klarat av höstterminen i åttan, dottern och jag. Jag har fortsatt jobba för You Do och känner att vi har ett fint samarbete som jag gärna fortsätter.
Bästa boken du läste i år?
Jag har läst alldeles för lite. Måste fundera på den här… Mina vänner här i grannskapet älskade Unbroken (gillar inte särdeles filmen som precis har kommit ut), så den har jag precis laddat hem som talbok genom Audible.
Största musikaliska upptäckten.
Jag vet inte riktigt om jag gjort någon stor musikalisk upptäckt i år.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare på många sätt och vis.
Största misstaget?
Sådant som ligger i det förgångna.
Lärdom om dig själv under året?
Det är nästan aldrig för sent.
Största framgången på det privata planet?
Privat.
Vad spenderade du mest pengar på?
Biljetterna till Sverige. Förutom det är det väl bra och god mat till familjen och till våra vänner och bekanta. Mitt mål är att kunna fortsätta göra samma sak till en lite lägre kostnad för att också kunna hjälpa bättre med stödinsatser när behov hos andra finns.
Något du önskade dig och inte fick?
Ja.
Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Hade en fin söndag och vet att jag funderade igen på det där med att vara fosterfamilj och hjälpa barn som hamnat i kläm.
Finns det något som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att jag kunde åka ”hem” till Sverige mer ofta.
Vad fick dig att må bra?
Så många olika saker. Yogapassen. Kören. Familj i harmoni. Fina vänner. Omtanke. Kärlek. Musik på alla plan. Att fotografera. Spikmatta. Massage. Samtal. Att ge. God mat. Vänner samlade i vårt hem. God litteratur. Andligt utbyte. ”Stunder av lycka, små ögonblick av ro ibland.”
Lärde du dig något nytt?
Att yoga kan få inre spänningar att släppa så till den grad att tårarna rinner ohejdat.
De bästa nya människorna du träffade?
Allt från en bekantskap ”från gatan” som håller på att växa till vänskap till ingifta släktingar.
Något du var stolt över?
Att jag lyckats motstå fast jag har velat.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Mitt ord för nästa år är ju fearless, så jag hoppas bli mer orädd och frimodig.
Din högsta önskan just nu?
Privat.
Livet med tonåringar är intressant. De två äldsta var inte intresserade av att följa med till pulkabacken idag och den yngsta var inte sugen på att åka när vi väl var där. Tur att jag, maken och vår gäst hade lite barnasinne att dra fram i rättan tid.
När man bor här blir man så småningom nästan immun mot att haja till då man ser någon med flipflops och shorts mitt i kalla vintern eftersom det tillhör det ”normala”, men att åka pulka i shorts är väl ändå att ta i?
Det där med snö och vinter… Jag vet inte riktigt vad jag tycker egentligen, fast det är härligt att det blir så mycket ljusare med allt det vita runt omkring. Det där ljuset blir dessutom väldigt vackert emellanåt.
Vad skulle man göra utan mellandagar? Dessa lata stunder mitt i den mörka vintern känns som ett depåstopp med gratis påfyllning av både det ena och det andra inför några tuffa vintermånader till. Maken gick till jobbet ruskigt tidigt i går morse för att kunna sluta lite tidigare. Det var han och en till på jobbet, så han fick massor gjort. Han berättade att han inte hade insett hur mycket marknadsföringstjejerna låter förrän han fick sitta och jobba utan deras tjatter. 😀
Det är många vi saknar här borta, men vi har faktiskt turen att ha min moster och morbror här liksom några av mina kusiner och några släktingar till. I går var vi bjudna hem till moster och morbror för att slappa lite och prata mycket. Jag höll på att slå avigt då jag såg godisbordet och då hade mina kusiner och deras familjer ändå betat av en hel del på julafton och juldagen. Hjälp!
Dessa två har alltid väldigt mycket att prata om.
En av kusinerna kom också och hälsade på tillsammans med make och tre barn. Allas vår sötnos, lille ”Chubby Bubba”, fortsatte att erövra kvinnohjärtan precis som vanligt. Han är så gullig!
På väg hem åkte vi in till Temple Square och visade min svägerska runt lite då det var väldigt länge sedan hon var där senast då det var julpyntat. Jag är glad att jag följde med. Det var inte alls lika mycket folk som innan jul så nu fanns det mer utrymme för oss alla att ta in allt det vackra.
Maken har inte lyssnat på svärmor som säger att man alltid ska ha varma kläder med sig i bilden för oförutsedda händelser. Därmed fick han gå omkring inne i SLC med en gammal gardinlängd/filt som sjal. Vad gör man inte för att slippa frysa?