Ditten och Datten

Fint så!

4 maj, 2015 6 kommentarer

Klockan är bara 8.30 och jag har ändå hunnit med en hel hög med glädjor.

Jag vaknade av en perfekt fläkt in genom balkongdörren istället för av alarmet på mobilen.
Mamma ringde för att ge följande besked efter besöket hos onkologen i Lund: inga cancermarkörer i blodet, fina lymfkörtlar och inga tecken av cancer på magnetröntgen. Och Far har gått ner 10 kg efter att ha påbörjat behandling för hjärtsvikt och mår mycket bättre!
Väderleksprognosen säger åska varje dag från i morgon fram till lördag. Jag älskar åskvädren som drar fram då och då mellan bergen och hoppas på några rejäla urladdningar! Naturen mår väldigt bra av det.
Träning no. 1 för dagen är avklarad och jag har fortfarande yoga att se fram emot i kväll.
Ordning och reda på skrivbordet. Både min och yngsta dotterns kreativitet ges större utrymme på det viset.
”Överlevnadspaket” till ung mamma monterades och levererades i går. Jag är fortfarande glad. ”Saligare att giva än att taga”, eller vad det nu är man säger.
Det är bara 43 dagar kvar tills vi åker till Sverige.
Storbritanniens nya lilla prinsessa har fått namnen Charlotte Elizabeth Diana. Charlotte är jättefint, jag ville alltid heta Elisabeth när jag var barn och så tycker jag alltid att det är fint att man hedrar kära som har gått före genom att låta deras namn leva vidare. Bra jobbat Kate och William!
Hade mormor Elsa levat hade hon fyllt 95 år idag. Min mormor var en komplicerad varelse, men idag firar jag alla hennes goda sidor och hennes kärlek till fest och glamour! Så grattis mormor. Mindre harpa och mer dansband där du är nu hoppas jag. Jag har dessutom namnsdag och det kan man också fira om man vill!
Alla mina Star Wars-vänner har önskat ”May the Fourth be with you”. Jag gör detsamma.
Tre av oss hade en fotoutmaning med tema ”ljus” i går. Det här var våra personliga favoriter. (Hur gör man en fotoutmaning? Man bestämmer ett tema eller ett motiv och så får varje deltagare tolka som man vill.)

Sist vill jag dela med mig av ett citat som en bekant påminde om häromdagen. Allas vår Astrid Lindgren var en fantastisk människa på många sätt och vis. Hör bara: ”Vad som inte är livets mening vet jag. Att samla pengar och prylar och grejer, att leva kändisliv och fina upp sej på damtidningarnas kändissidor, att vara så rädd för ensamhet och tystnad att man aldrig hinner i lugn och ro tänka efter: Vad gör jag med min korta stund på jorden?”

Må din dag vara fin på alla sätt och vis och må du kunna säga ”tack för en underbar, vanlig dag” när du går och lägger dig i kväll. Peace.

Ditten och Datten

Jag känner visst smaken av PTC.

3 maj, 2015 Inga kommentarer

Vi började dagen med lite praktisk kemiundervisning. S har läst om DNA och gener och var sugen på att testa om hon och resten av oss i familjen känner smak av PTC. Vi beställde ett rör med provremsor som kom med dagens post och då var det bara att släppa allt. Jag vet att jag har testat förut men var så förvirrad att jag bara vagt hade en känsla av att känna denna bittra smak. Maken kände ingenting och visst hade jag rätt i att jag kände den där smaken väldigt starkt. Två av tre barn var som jag och ett försökte få det till att det åtminstone stack i tungan… 😉 Här kan du läsa mer.

Vi hade en så härlig dag, både tillsammans som familj och enskilt. Jag och maken avslutade med Valborgsfirande i Sugar House Park. Vi träffade flera bekantingar. Alltid lika kul! Den här gången lyckades vi skrapa ihop en gammal vän som jag lärde känna i Karlskrona 1992, en Karlskronatjej som numera är gift och bor en bit från oss, min syssling och hennes man, damen som hade vår- och sommarkonserten som jag och äldsta dottern var folkdräktsklädda till och så lite annat löst folk. Elden brann i en grillgrop och var nog den minsta jag har sett i majbraseväg, men det var kul ändå! Vi fick med oss en prinsesstårtbit till S och det var allt som krävdes för att den här dagen skulle bli komplett. Åtminstone för henne, haha.

Resan hem bjöd på vägarbete och galna trafikanter, men också en härlig himmel och månen var nästan full. Tur att hen inte kör bil. Hahaha. Nu ska det bli skönt med en stund på spikmattan! Förresten upptäckte jag precis att det här nog var första valborgselden jag besökt som inte lämnat någon doftspår efter sig. Bu… Jag skulle ha satt mig närmare! (Fast allvarligt talat är det inte så lockande att sätta sig vid en eld då det är 25° i skuggan.)

Ditten och Datten

Om att prova kläder och vilja äta lakrits. Och choklad.

2 maj, 2015 Inga kommentarer

Ena dottern och jag var på lite sommarklädesjakt i kväll. Vi fyndade fem plagg för cirkus 500 kronor och då var det ändå ett par byxor och en kjol till mig! Jag hatar verkligen att prova kläder. Vågar knappt ställa mig i ett provrum av rädsla att, ja, jag vet inte vad… Ska man räkna vardagsglädjor måste ett par sköna byxor som också kan användas till liiiiite fint och en riktigt skön sommarkjol till Sturkö och sommarliv komma ganska högt på en lista. E hittade en linnetunika som var helt fantastiskt fin, en kjol som satt perfekt på hennes avundsvärda JLo-bak och en skön t-shirtklänning som också funkar då man vill vara lite finare. Allt detta hittade vi rätt oväntat på Old Navy. Tur att vi gick då vi hade provat färdigt första omgången, för annars hade vi gått därifrån också med saker vi inte skulle behöva.

När jag kom hem såg jag att någon hade lagt upp en bild på min favoritlakrits på Facebook och då slutade jag drömma om sommarform som ändå inte kommer och kunde precis föreställa mig hur det känns att ha en sådan här godbit i munnen. Mums! Hoppas Johan Bülows lakritsbutik på Köpenhamns flygplats är öppen då vi kommer i juni. Då ska jag köpa den här burken till mig:

Den här burken ska jag köpa till faster B:

Ditten och Datten

Ny månad!

2 maj, 2015 2 kommentarer

Sköna maj, välkommen!

Idag har solen lyst med sin närvaro. Underbart! Vi får vänta med valborgsfirandet tills i morgon då vi åker in till Sugarhouse Park för traditionsenlig eld och sång. Jag laddade upp med Lunds studentsångare redan idag. De lyckades pricka in noterna de skulle också i år!

Första maj är ingen röd dag här i USA och det stod inte ett enda demonstrationståg att finna. Efter en lång tradition av hängivna centerpartister i släkten känns det ju nästan lite hädiskt att min lillasyster gick med i Umeås socialdemokraters tåg under banderoller och plakat som ropade ”Kapitalism är sämst”, ”Sparka borgarna där det känns”, ”Bygg för fan” och ”Jag vill INTE bli utsugen”. ”Sörj inte, organisera er” kändes bra! Den gillade jag. Jag brukar säga att ett ärligt engagemang för något man tror på alltid är bättre än att bara inte bry sig.

Så här fantastisk ser vår gräsmatta ut fyra dagar efter att ha klippts helt slät och jämngrön. Suck. ”Think Green, Think Clean” som det står på sopbilen passar väl oss i alla fall. Jag har redan berättat att det är väldigt svårt att försöka sköta trädgårdsland och trädgård utan en massa bekämpningsmedel då nästan alla andra grannar gör det. Vår gräsmatta blir ju som en oas för alla maskrosfröer som flaxar förbi.

Jaja trivs i alla fall bland allt ogräs och allt annat, men det märks verkligen att hon söker sällskap. I morgon ska maken kika lite på om det går att ordna.

Min lilla elev och jag satt ute i det vackra vädret på förmiddagen. Farmor har bidragit med en bok som jag tror skulle vara toppen för alla svenskar med tanke på hur torftigt språket verkar ha blivit enligt alla som ”vet”. Vem har inte nytta av ”Alla möjliga ord och uttryck”? Just idag var det någon uppgift som enligt dottern var jobbig och hon undrade varför man ska behöva slänga sig med så många ord när man skulle klara sig på ett mycket mindre ordförråd. Det kan man naturligtvis fundera vidare på. Själv njuter jag av att läsa texter av författare som är språkkonstnärer och ordtrollare och dessutom tycker jag att det är lite spännande att olika yrkesgrupper, föreningar, religiösa grupper, släkter och dialekter har sina egna hemliga språk som därmed ger dem lite extra sammanhållning. Vad tycker du?

Ditten och Datten

Inte för att jag känner mig SÅ gammal än…

1 maj, 2015 Inga kommentarer

… men när jag hörde den här dikten visste jag att jag måste skriva ner den. Så fin.

Blessed are they who understand
My faltering step and shaking hand
Blessed, who know my ears today
Must strain to hear the things they say.

Blessed are those who seem to know
My eyes are dim and my mind is slow
Blessed are those who look away
When I spilled tea that weary day.

Blessed are they who, with cheery smile
Stopped to chat for a little while
Blessed are they who know the way
To bring back memories of yesterday.

Blessed are those who never say
”You’ve told that story twice today”
Blessed are they who make it known
That I am loved, respected and not alone.

And blessed are they who will ease the days
Of my journey home, in loving ways.

Author unknown

Ditten och Datten

Tulip Festival, Thanksgiving Point 2015.

30 april, 2015 Inga kommentarer

Love this place. Mysig date bland mina favoritblommor. I år kom vi lite senare än förra året, så det var både frodigare och lite mer utblommat. Annan känsla helt enkelt! Jag älskar verkligen dessa fantastiska blommor och kan nästan förstå hur folk blev som galna och fick gå från både hus och hem efter att ha investerat fel då det begav sig.

Som du kommer att märka bjuder tulpanfestivalen på alla möjliga slags blommor även om det är fokus på just tullisarna. Det var lite svårt att ta bra bilder då det var så fruktansvärt hårt ljus. Längst ner sitter jag till exempel och kisar. Den vänstra sidan av mig är försänkt i svart skugga… Jag tyckte också att cowboyparet var så fascinerande. Speciellt kvinnans naturligt långa och otroligt vackra hår! Vår yngsta dotter hade som mål att växa ut håret tills hon kunde sitta på det, men det funkade inte för henne. Hon fick väl mina gener, stackaren.

Har du några favoritblommor?

Ditten och Datten

Payson och Benjamin.

29 april, 2015 Inga kommentarer

I går följde jag med tre finfina granndamer i 70-årsåldern till ett Open House för Payson Temple. Supertrevligt! Det är verkligen givande att ha vänner i alla möjliga skeden av livet.

Jag är en av de största drullputtarna jag känner och inte blir det bättre av att jag både är lättblödande och har blod som ger extra tjusiga blåmärken. När jag skulle ta mig ut ur bilen såg jag mig tydligen inte för och fick en spricka i en tå (jag tror inte jag har brutit den) eftersom jag ville rädda min kamera. Låt mig bara säga att det dessutom finns ett fint DNA-spår från mig på parkeringen…

Den arkitektoniska behållningen av det här besöket var de alldeles fantastiska blyglasfönstren med äppelblomsmotiv som har tillverkats av Holdman Studios. (Payson hade fullt av äppellundar förr i tiden, så man har denna viktiga del i samhällets historia med som genomgående tema.) Man fick inte fotografera under rundturen, så de här fotona har jag lånat från Holdman Studios hemsida.

Känner du till Benjamin Franklin Stewart? Det gjorde jag inte heller fram till i går, men nu vet jag vem han var. Det är en av min granne Sylvias förfäder! (Hon har en annan Benjamin Franklin på pappas sida och bland släktingarna där finns också en George Washington, hehe.) Benjamin Franklin grundade 1860 ett litet samhälle som heter Benjamin här i Utah County. Det bor drygt 1000 människor där idag och Benjamins namn lever fortfarande kvar. Visst är det lite coolt?

Ditten och Datten

Dagens glädjor.

28 april, 2015 2 kommentarer

Ibland behöver man inte leta länge för att hitta det bästa livet har att erbjuda. Se bara här:

Christer Sjögren i sin ungdoms dagar. Tänk att få vara bandets dräktdesigner… Ah! För övrigt tänkte jag dela med mig av en Chrille-låt som faktiskt passar hans fantastiska röst. Jag är tämligen säker på att jag har hört minst en sådan, men när jag lyssnade igenom listan på Spotify blev jag lite illamående. Sorry Christer!

En lite fråga… Är det mjukisdräkter? Och varför är det kvinnorna som bär kjol när deras fysik uppenbarligen passar hemskt mycket bättre för tighta byxor än männens?

Vad ska jag säga? Nej, just det. Hej, gamle kompis. Jag hoppas verkligen att du har det bra…

Ditten och Datten

Vad? Är våren över? Är det sommar nu?

25 april, 2015 6 kommentarer

Påskliljor, tulpaner och syrener är utblommade. Nu luktar det istället fantastiskt under äppelträden av dessa hundkäxliknande skapelser. Särskilt intensivt doftade det strax efter en rejäl regnskur då solen låg på ordentligt. Jag stod där och njöt för fullt och kom inte alls ihåg att det luktade så gott förra året.

Sedan är det det där med ”iris som är gula och iris som är blå”. De blå irisarna håller på att slå ut. Det är den 24 april… Är inte det hemskt tidigt?

Newman och Jaja värper duktigt varsitt ägg om dagen. Denna fulländade form i de lite speciella färger som våra fåglar bjuder på gör köket roligare och maten godare. Ankägg är perfekta där man ska blanda ner dem i maten (pannkakor, bak osv), men hönsäggen är underbara i omeletter, stekta eller bara lite mjukkokade. Nu blev jag hungrig. Typiskt!

Förresten har jag tittat på ”Still Alice” i kväll. Ingen ville gråta med mig, så det blev ensambio. Vilket vackert porträtt Julianne Moore målade upp och vilken hemsk sjukdom Alzheimer är!

Jag kommer ihåg demenspatienterna jag hade äran att vara med och sköta under några somrar då jag pluggade på lärarhögskolan. Jag kommer ihåg frustrationen, rädslan, det snabba förfallet, personlighetsförstärkningarna och aggressionerna. Demens är inte lätt att ha att göra med och som familjemedlem får man ställa sig själv åt sidan många gånger för att försöka göra livet lite lättare av den som är sjuk. Livet är sannerligen klurigt att hantera ibland. Peace.

Ditten och Datten

Torsdagstankar.

24 april, 2015 6 kommentarer

Här har du gullungarna från häromdagen. De är hur roliga som helst! Lilla E lät meddela mig följande: ”You can call me Princess Girl. H is Booger Man.” Orättvist… Vad skulle du välja om valet stod mellan Prinsessflickan och Snorkråksmannen? 😀

Idag har det firats vilt i grannstaden/samhället då Brigham Young University hade examensceremonier dagen lång. Det vilda bestod kanske mest av trafikstockningar, förstås. Den nyvärptaste collegestudenten jag känner är en av mina fina yogavänner. Hon är en otroligt spännande och intressant person och väl värd det faktum att hon har blivit antagen till Harvard Divinity School till hösten. Jag är så glad för hennes skull! Js livsmål är att förändra världen till det bättre, så det hoppas jag att hon får chans göra på ett eller annat vis.

Själv har jag inte så stora drömmar, men när solen lyser in genom persiennerna på morgonen brukar jag känna att jag har fått chans till ännu en ny dag och att det verkligen inte är alla förunnat. Jag har till exempel inte gjort något världsomvälvande idag, varken gott eller ont. Jag hade möjlighet att njuta av svensk sommarvärme i solen (min elev fick sitta ute på trappan och jobba medan jag låg på gräsmattan och läste en bok), det har skjutsats fram och tillbaka, min bästa hummus någonsin skapades efter Jerusalemkokbokens grundrecept i köket (är du intresserad kan jag lägga upp ”ungefärreceptet”), i ett proppfullt rum fick jag ännu en fantastisk session med Heather på The Yoga Space och så har jag umgåtts med min familj, mina älsklingar.

Som sagt. Inte världsomvälvande, men för mig var det en fin dag. Jag njuter av tanken på att min mamma fick ett så bra besked i går. Far mår inte toppen, men nu har i alla fall läkaren koll på honom. Det finns så många bra mediciner nu för tiden och det gör att det känns onödigt att någon ska behöva lida i onödan. Jag är tacksam för min familj, för var och en av alla de som tillsammans skapar ett biologiskt och känslomässigt skyddsnät för mig. Så mycket kärlek.

Innan äldsta dottern hämtades i skolan för att hinna i tid till sin pianolektion skickade jag två paket på posten. Postdamen, en ganska sträng donna med väldigt vackra händer (jag tänker alltid på min mammas väninna som bor i Italien när jag ser henne), sken upp då jag kom fram till hennes fönster och berättade att hon hade samlat ihop alla sina arbetskamrater för att visa kuvertet jag skickade till min mamma häromdagen efter att jag hade betalat och gått därifrån. Hon tyckte att jag hade skrivit så vackert och både hon och arbetskamraterna var mycket intresserade av att få lära sig hur man gör. Vad sägs om att vänta på bussen till Spjutsbygd, vänta på fiollektioner, vänta på att skolan ska börja och utnyttja tiden till att kludda på allt papper som finns att uppbåda? Med tiden får du ganska bra koll på pennorna. Ungefär så här kan det se ut med stålpenna och guldbläck (ursäkta det dåliga utsuddandet av resten av adressen):

I morgon är en annan dag och den här veckan ser jag verkligen fram emot helgen. Peace.

← Föregående 1 … 163 164 165 166 167 … 256 Nästa →