Ditten och Datten

Mums.

25 mars, 2015 Inga kommentarer

Hur många mangos har du liggande på din köksbänk? Vi har sisådär 15 stycken. Fler hade det varit om Sprouts hade haft några kvar då jag åkte förbi i kväll. 4 mangos för $1. Oslagbart. Underbart goda, söta, supermegalyx för vår familj som är mangogalningar. Vi har redan köpt två omgångar, men extrapriset slutar gälla på onsdag. Hjälp! Tänk om de inte får in några fler innan dess?!

Allt handlar tydligen om mat idag. Till lunch stekte jag pannkakor. E kom på att det nog skulle vara gott att ringla lite av saffranssirapen över de där pannkakorna. Det smakade alldeles himmelskt! Förra året lade jag in päron i saffrans- och vaniljlag. Den överblivna lagen blev till sirap som har fått förgylla diverse ätupplevelser under hela vintern. Saffran är en gudakrydda. På riktigt.

Även gamla välbeprövade och kanske lite småtrista maträtter kan bjuda på fina upplevelser. Vad sägs om ett bakat sötpotatishjärta till middag? Sonen upptäckte det vackra i vardagen. Annars är det väl mest Drew Barrymore som letar hjärtan. Hon har till och med gett ut en bok med sådana.

Ditten och Datten

Hon har blommor i sitt hår.

24 mars, 2015 2 kommentarer

Ditten och Datten

Fyrtiofem.

24 mars, 2015 Inga kommentarer

Idag har vi firat maken hela långa dagen. Ja, egentligen blev han väl mest firad väldigt tidigt för att äldsta dottern skulle hinna med uppvaktningen innan hon gick till skolan och efter att ha kommit hem från jobbet. Genus är så känsligt nu för tiden, men här är det tonårsdöttrarna som håller koll på traditioner och firande och presenter och sådär. (Ja, och tanten också.) Frukosten var välplanerad och bland presenterna kunde man hitta saker från önskelistan och ”hemgjorda grejer” eftersom sådana uppskattas väldigt mycket.

Vår frukostbricka ser alltid likadan ut. Födelsedagsduk, flagga, prinsessbakelse och födelsedagsänglaspel. Snart börjar väl ungdomarna flytta ut, så kanske är det dags att fixa dem varsin egen födelsedagsduk? Den vi har broderade jag själv och den tog ett tag att få färdig, men jag kanske kan se till att ge mig på en lite enklare modell om jag ska fixa tre till.

Morgonfrissa gör väl ingenting då man fångar ett sådant fint ögonblick? Nu är K riktigt hipster med sitt läderhalsband tillverkat av yngsta dottern.

Är det dags för medelåldern nu? 45 år. Åldersgränsen verkar vara väldigt flytande… Kanske är det närvaron av hemmavarande barn som bestämmer när man ska anse sig vara medelålders? Sonen konstaterade idag att pappa kanske levt halva sitt liv. Det förpliktigar lite grand. Hur tar man bäst tillvara på tiden? Vad är viktigt och vad kan man skippa? Har man blivit publicerad i ”Vita kränkta män” så är kanske lyckan gjord? Själv tycker jag att det är intressant att lyssna på Misespoddarna som K och hans kompanjoner bjuder på ett par, tre gånger i månaden . De är otroligt pålästa och diskuterar ofta ämnen ur ett perspektiv som kanske är främmande för alla som mest är vana vid DNs och Aftonbladets tolkningar av nutiden. Är det något jag beundrar hos min man så är det hans hängivenhet! Jag behöver bli bättre på att få tummen ur helt enkelt…

Efter vår smarriga fonduemiddag med oxfilé, klyftpotatis, panerad mozzarella, grönsaker och julmust (fråga inte…) blev vi bjudna på glasshak av våra härliga grannar och vänner. Trevlig överraskning och extra roligt att hinna prata lite ordentligt eftersom frun har behandlats för cancer under ett halvår och i princip först nu har fått börja träffa folk igen och mannen precis börjat repa sig från svår hjärtsvikt. Livet, alltså. Inte bara jobbigt och eländigt utan också hoppfullt och spännande. Se bara själv:

Ditten och Datten

Fira, fira varje fredag och så någon lördag ibland.

22 mars, 2015 Inga kommentarer

En av alla marsfödelsedagar tillhör min lillasyster. Jag är så glad och tacksam över allt som hon lär mig. Inte sällan är det jag som känner mig som lillasystern… Jag önskar att jag hade mer av hennes driv! Hon lämnar ingenting till slumpen, den saken är säker. Idag firade hon sin födelsedag genom att göra något av det roligaste hon vet, nämligen att gå på loppis. Det var hennes födelsedag, eller hur? Gissa vem hon köpte presenter till? Inte var det bara till sig själv i alla fall. Tack M! Jag älskar dig. Grattis!

När E sjöng solo på IKEAs lussefirande kom en kvinna fram till henne och frågade om hon skulle kunna tänka sig att sjunga på hennes mammas 70-årsfirande i mars. På fredag är det dags för denna fest och idag var jag och E på plats för ett genrep tillsammans med några av de andra som ska vara med. Kvinnan som fyller år fyller 70 år på jorden, men samtidigt vill hon fira sina 50 år i USA. Hon har genom åren komponerat en rad vackra och mycket svenskklingande melodier som också har fått text av henne och hennes syster. På fredag ska hennes vänner få följa med på en musikalisk kavalkad genom emigration, längtan, stolthet, drömmar och någonstans landar det i ett accepterande av att ha två länder i sitt hjärta. Jag skulle bara kompa E till hennes solostycken, men nu kommer vi att hjälpa till med lite körsång och fiolspel också. Det blir roligt det här!

Samtidigt som jag och E var i Holladay och repeterade var det dags för sonen att uppträda med slagverkskvartetten han är med i på Utah Day of Percussion. Framträdandet gick jättebra och både maken och sonen hade chans att lyssna på några riktiga proffs som var där. Det där med att förfina en konst… Ständigt återkommer jag till att fråga mig själv hur vist jag fördelar min tid. I morgon är en annan dag och det är nog lika bra det. Nu ska jag i alla fall sova. Det sägs att det är en aktivitet som inte är helt oviktig för ett balanserat liv.

Och för dig som känner att plånboken ekar tom så kanske den här listan kan inspirera! Apropå ingenting, alltså.

Ditten och Datten

Inspiration sökes.

20 mars, 2015 Inga kommentarer

Ja, har du något bra tips får du gärna komma med det. Fast i kväll var jag på en härlig föreläsning av en man som specialiserat sig på att renovera gamla fotografier från Utah. Han har utvecklat sina Photoshopkunskaper i femton år och han visade ”före- och efterbilder” och berättade anekdoter om alla människor och ställen som visades på bilderna. Otroligt! Han påminde oss alla om vådan av att ha alla sina bilder på bara en hårddisk. Kraschar den och det inte går att reparera filerna är de bilderna borta för evigt. Det finns så många fina fotoböcker nu för tiden. Det gäller bara att ta sig tiden att välja ut de bästa bilderna och skriva texter (minst lika viktigt). Ja, och så se till att alla foton finns på ytterligare två ställen förutom på ens egen dator. En annan dag… Kanske när inspirationen återvänt?

Mammas andra cellgiftsomgång med det nya cellgiftet gick dessvärre inte bra den heller, men hon klarade åtminstone det cellgift som gick bra förra gången nu också. Om tre veckor försöker de sig på ett tredje huvudcellgift. Hopp! Hopp.

Ditten och Datten

Le. Hålla andan och le.

16 mars, 2015 Inga kommentarer

Till hösten börjar E sitt sista år på high school. Tills nu har hon gått i Provos skoldistrikt. Vi bor i Orem, men i Provo erbjöd de då vi flyttade hit IB-programmet, alltså en internationellt erkänd gymnasieutbildning som skulle kunna öppna vägar både här i USA och i Sverige. IB-programmet fick efter ett tag slut på pengar eftersom skolan byggde en ny American football-plan. Då bytte E till en bättre skola inom samma skoldistrikt eftersom hon i Provo kunde fortsätta ta gratis onlinekurser vid sidan om den vanliga skolan.

Hur som haver. Det där med att vara fyrkantig då det gäller administration… Jag tycker att Sverige är rätt byråkratiskt, men i jämförelse med USA är det ingenting. Jag fick ägna proceduren att fixa Es flytt fem timmar. Skolan hon går på och skolan hon börjar på till hösten ligger några kilometer från varandra. Tänk att som skoladministratör bara skriva på ett officiellt överlämnande och sedan skicka över alla nödvändiga dokument från Skola 1 till Skola 2. I min värld borde den här grejen ta ungefär fem minuter. Suck! Nåja. Nu har hon i alla fall en tid med sin nya studievägledare på fredag och jag hoppas att de två snabbt och smidigt kan komma fram till att alla Es förberedelser inte har varit förgäves.

Ps: Rektorn i nya skolan snackar norska! Bara en så’n sak.

Ps 2: Fint paket i brevlådan från en vän som vet hur jag bäst muntras upp!

Ditten och Datten

Helg, tack och lov!

15 mars, 2015 Inga kommentarer

Jag hatar cancer. Jag ogillar att hata, så jag försöker fokusera på att hoppas istället. Mamma hade dåliga njurvärden i torsdags och lades in för observation på fredag morgon. Som av ett mirakel hade de dåliga värdena halverats, mamma fick åka hem och fira helg och cellgiftsbehandling nummer två drar igång på måndag. Hata, hoppas. Hoppas, hata. Knöliga och ledsna hjärtan. En dag i taget. Samla glädjor. Njut av stunden. Lyssna. Hjälp där du kan, förstå dina begränsningar. Alla pusselbitar passar inte i samma pussel.

I går hade jag och tjejerna ”tjejdag”. Det blev nästan löjligt ”tjejigt”, men väldigt trevligt. S och jag fixade naglarna och har nu båda glittriga sådana. S har haft problem med nagelband som växer upp på nageln och rafsiga hudfnasor som dras bort och gör ont. Vi gjorde helt enkelt något åt det problemet och om nu den unga damen kan komma ihåg att smörja in sina händer lite mer ofta så blir det nog bra. Vi hämtade upp E efter skolan och åkte upp till biosalongen som ligger någon kilometer från vårt hus. Det var dags för premiär för Cinderella och ingen av oss var missnöjd trots väldigt olika biosmak. Allra sötast var Lily James som spelar Askungen själv. Hon sjöng ”Lavender’s green diddle-diddle, lavender’s blue…” så jag fällde en tår. Jag blir alltid lika förvånad över skådespelare som har väldigt bra röster. Cupcakes från The Sweet Tooth Fairy blev pricken över i:et tillsammans med det strålande vackra vädret.

Lamb of God. För andra året i rad blev vi inbjudna till denna fantastiska konsert. Det var bara det att det lät dubbelt så bra i Orems katolska katedral än i aulan vi var i förra året. Vilken akustik! Vilka solister! Wow. Imponerande praktverk. Jag längtar redan till nästa år.

Snart är det påsk igen. Idag bestämde jag att det var dags att rota lite i påsklådan och då åkte de vackra ankäggen från förra året fram. Perfekt till ljusgrenen! Jag är så tacksam över att vi tog äggen tillvara då vi hade två ankor och då de båda värpte. Numera får vi hålla tillgodo med äggen från de två hönorna Jaja och Jezebel…

Vårprakt från trädgården! Fotot är uselt, men tanken är god. Jag får göra ett nytt försök i morgon då pingstliljorna slagit ut lite mer.

Jag tog ett par bilder på 16-åringen i det vackra ljuset vid fönstret. Sötnosen. Det är kul med kopparfärgat hår!

Dagens bästa nyhet? S har äntligen fått/köpt en cykel! Efter letande på nätet, i cykelbutik, i cykelsecondhandbutik och i diverse varuhus är hon nu stolt ägare till en pistagegrön damcykel utan växlar, med stadig ram och skön sadel. Halva cykeln bekostade hon själv, resten stod den snälla pappan för.

Har du sett stoltare cykelägare?

Nu börjar det… Nu börjar det!

Den skäggige mannen (OBS! Inte att förväxla med en viss HH.) följde med mig ut på promenad. Det är speciellt att möta våren i naturen även om det bara är på välkända vägar runt hemtrakterna. Det händer nya grejer varje dag!

Ditten och Datten

Idag flaggar vi!

13 mars, 2015 2 kommentarer

Mars är en lång rad av födelsedagar i vår familj. Idag fyller till exempel en av mina systrar 35 år. Det känns lite konstigt, för hon var alltid ”min” bebis. Får man en lillasyster när man är tio år är det lätt hänt. Jag bytte blöjor, vispade välling, skrämde så jag skulle få långa och hårda kramar (fråga inte, jag tror att hon har repat sig), flätade, klädde ut och lekte ”mamma, pappa, barn” där jag ständigt var den ömma modern och hon alltid var mitt barn. Ja, och jag hette Elisabeth, för det tyckte jag var väldigt mycket mer glamouröst än Monica.

Idag firade jag och de två ungdomar som var hemma syster/moster med en riktig lyxfrukostsmoothie. Apelsin, lime, banan, hallon och mango… Hade det varit hennes frukost hade hon fått en nybakad fralla med pålägg också, men nu får tanken räcka. Grattis hördu! Hoppas att Teneriffas sol värmer din vinterfrusna själ.

Ditten och Datten

Egentligen…

11 mars, 2015 Inga kommentarer

… gillar jag inte alls sommartid. Jag tycker att vi ska få följa med i årstidsväxlingarna utan att behöva ställa till det så mycket. Å andra sidan blev morgnarna lite mer intressanta nu efter tidsändringen. Vi har bara en bil den här veckan eftersom den andra är på bilverkstaden och blir ompysslad både på vår bekostnad och på garantin som går ut om ett tag. Därmed måste jag skjutsa alla fram och tillbaka eftersom schemana överlappar varandra. När jag hade fått iväg dottern till skolan började solen gå upp över bergen och då såg det ut såhär:

Inte dumt. Inte dumt alls.

Ditten och Datten

Salt Lake City tur & retur.

10 mars, 2015 4 kommentarer

E fick jättejobbiga hudutslag precis innan jag och S åkte till Sverige. Det visade sig att de spred sig med rakethastighet och hon fick uppsöka läkare för att dels stoppa reaktionen med en spruta och dels försöka komma på vad det var som hade hänt. Det började som en liten röd fläck under armen och verkade vara överkänslighet mot deon hon använde.

Sprutan hon fick för några veckor tog bort det värsta, men det har fortsatt klia jättemycket över hela kroppen även om de största röda fläckarna har bleknat. Idag fick hon besöka en riktig hudspecialist inne i Salt Lake City. Det var en upplevelse! Sköterskan som tog emot oss var jättetrevlig, men läkaren var totalt asocial. Hon var dock otroligt bra på att ställa diagnos. Frågade de rätta frågorna, tittade, klämde, vred och hummade. Efter en kort stund sa hon att det var eksem som med all säkerhet hade triggats av deon för att sedan spridas vidare av kroppens eget immunförsvar. (Det var ju också ett försvar… Verkar ungefär lika stabilt som den svenska militären.) E fick en specialsalva som ska strykas på de aktiva eksemen tills de upphör och lyckas hon undvika ämnet som drog igång det hela ska det nog lösa sig.

Vad vill jag säga med denna historia? Var försiktig med vilka antisvettprodukter du använder! De har så många konstiga och starka kemikalier i dem nu för tiden och jag tror inte att de precis bidrar positivt till vår hälsa i längden.

Barnsjukhuset inne i SLC var hur fräscht som helst! Miljön var väldigt inbjudande, lugn och stressdämpande. Jag kan tänka mig att det betyder mycket särskilt när man måste tillbringa mycket tid på ett sådant ställe på grund av olyckliga omständigheter. Dessutom var utsikten över University of Utah och själva stadskärnan imponerande även om min telefonkamera kanske inte kan ge den rättvisa.

Jag och maken gick på skolkonsert i kväll för att njuta Timpview High Schools körmusik. E tycker fortfarande att det är jobbigt att kören känns så ”o-proffsig” mot vad hon var van vid i gamla skolan. Körledaren har ett lite svajigt material att jobba med, men hans urval av musik tycker jag både är mångsidigt och trevligt att lyssna till. Dessutom är det roligt att det är elever som sköter allt pianokompande. De flesta är verkligen duktiga.

Resten av kvällen har lyst av flitens lampa. Herrarna programmerar med schvung och det verkar gå jättebra för dem. Tjejerna virkar fortfarande mycket och jag knegar vidare med sjalen till mamma som kanske blir färdig lagom tills det blir kallt igen. Å andra sidan upphör den svenska sommaren aldrig att överraska och kanske blir det en och annan sval sommarnatt då en mjuk, lätt och varm sjal kan komma till användning.

← Föregående 1 … 163 164 165 166 167 … 253 Nästa →