Nu har jag hunnit vänja in mig i verkligheten här ”hemma”. S och jag har det bra även om vi saknar de tre som inte kunde följa med.
Hej då!
Nu åker jag och yngsta dottern till Sverige. Vi får väl se om jag får möjlighet att blogga därifrån. Iiiiiih! (Det sista var lite resfeber.) Tjingeling!
Halleluja!
Det finns hopp om livet! En hönapöna känner våren i sig så till den milda grad att hon bjudit på ägg de senaste dagarna. Ett får ligga kvar i redet för att hon inte ska välja att lägga sina dyrbarheter någon annanstans, men de andra kan vi njuta av. Jag hade börjat misströsta, men detta fick mig att påminnas om att aldrig se det svarta alternativet som vinnare.
Dan före dan före flygaredan.
Idag kom en fin överraskning i posten. I en träask, som gamla cigarraskar, låg en hel massa fin och god choklad. (Jo, vi har redan hunnit smaka några olika.) Tack fina extrasyster. Jag är så glad över att vi har dig i vår familj! Att bli omhändertagen på olika vis när livet känns tungt gör allt lite lättare.
I går passade vi på att fira måndag genom att testa fritösen maken fick i jobbets White Elephant-lek i julas. Den visade sig fungera alldeles utmärkt och jag kan lova att detta inte var sista gången vi friterade! Vi hade lite oxfilé i frysen, panerade god ost som smälter bra och så ugnsbakade vi paprika, mild vit lök, broccoli och champinjoner till. Åh, så gott det var!
Efterrätt blev det också. Saffransinlagda päron och persikor från egna trädgården. Jag vill inte göra dig avundsjuk, men det var precis hur gott som helst.
Så här blev resultatet efter frisörbesöket. Ju äldre jag blir, desto mer blir jag en morf mellan min äldste lillebror och min syster i Skottland. Ja, med en brun peruk och lite extra padding på diverse ställen förstås.
Uppföljning.
Lite i taget. Idag ser det ut såhär:
Ny väska.
Jag har letat efter den ultimata, svarta läderväskan i många år. Jag har hittat en och annan som jag velat ha, men de har alltid varit för dyra. Idag var jag med tjejerna på TJ Maxx för att leta efter några grejer. Vi brukar alltid kolla igenom deras väskor då ibland säljer jättefina till en bråkdel av vad de hade kostat i en annan affär. Plötsligt hände det! E höll upp en väska som var lagom stor, tillräckligt ren i linjerna för att jag skulle gilla den, tillverkad i läder i stället för syntetmaterial och även om det bara fanns ett fack (jag gillar egentligen flera) så fanns det en slags löstagbar väskficka inuti själva väskan där man kan lägga plånbok och mobil. Perfekt! Jag slog till.
I går på Smith’s, matvaruaffären, hittade jag en sorteringslåda till den översta toklådan i hurtsen till höger om min arbetsplats. Jag slog till på den också.
Det ska bli så roligt att slänga allt onödigt och få in det andra i rätt fack. Hur ser din ”skräplåda” ut, eller har du ingen?
När jag stod där i köksgången på Smith’s drogs mina ögon till hyllan med skolådor, nästan identiska med de plastlådor som jag visade i organiseringsinlägget i går. Visserligen hade dessa vitt lock, men till den dealen kunde jag inte låta bli att köpa ett gäng. De kostade nämligen $10 för 10 stycken istället för $3,49 per styck! Jag gissar att det kommer att bli osedvanligt välorganiserat i det där arbetsrummet till slut.
Vardagligheter.
En av mina kategorier här i bloggen är Vardagligheter. Jag hade nog tänkt mig att de flesta av mina inlägg skulle hamna där då mitt liv är tämligen enahanda, men tydligen är jag mer Ditten och Datten… Så här har i alla fall den här ganska vanliga dagen sett ut för mig och de mina.
Jag och döttrarna iväg för att uträtta lite ärenden under lunchrasten. Vi stannade på Krispy Kreme för att plocka upp något slags ursäkt till lunch, nämligen en låda doughnuts. Ja, vi åt dem tillsammans med nyttiga smoothies, så det var kanske bara halvilla. Jag vill nu påpeka att det inte tillhör vardagligheterna att vi gör något sådant här, men vem kan motstå så illans söta bakverk som de här?
Jag kan konstatera att jag inte mår bra av att äta bröd. Inte för att jag behöver fler bevis, men du hör ju hur dum jag är. Varför? Suck. Men de var väldigt fina i alla fall och nästan värda ont i huvudet och magen.
Härom veckan hittade ena dottern Polarn O. Pyrets amerikanska hemsida av någon anledning. Deras rea var riktigt bra även om det inte verkade finnas så många plagg av varje sort. Hux flux hade vi beställt två nattlinnen till oss själva. Jag hade ett PO.P-nattlinne för många år sedan och jag älskade att klä barnen i de här glada och praktiska kläderna då de var små, men det är länge sedan jag handlade där till mig själv. Jag trodde inte ens att de hade sitt sortiment med vuxenkläder kvar?!
Det röda är mitt och det grå är Es. Nu blir vi fina! Och varma. Och så kommer vi nog att känna oss väldigt bekväma. Frågan är om man kan klä upp denna stass så folk inte fattar att man går omkring i nattlinne? Jag ser i och för sig ganska ofta folk som är i affären med både pyjamasbyxor och morgontofflor, så det kanske inte är någon som bryr sig?
Det är redan torsdag och om en vecka lyfter planet som ska ta mig till föräldrarna på Sturkö. Det känns konstigt att åka dit såhär mitt i vintern, men jag är så glad över möjligheten trots de tråkiga omständigheterna.
Nu ska jag lyssna lite mer på Billy Joel. Det blir en fin avslutning på dagen.
Ps: I går repade jag upp fem varv på sjalen jag håller på att sticka just nu. Att plocka upp och räkna om så att allt blev rätt igen tog sammanlagt mer än två timmar, men det får det vara värt. Sticka inte avancerad mönsterstickning om du är sjuk/trött/förvirrad. Hälsningar Hoppfull Tant
Ta en semla! Nej, förresten. De är redan slut.
Kardemumma är en av mina favoritkryddor, både i bakverk och i matlagning. Indiska vegetariska grytor med kardemumma och kanel är till exempel mums. Den tunga kardemummakakan i Sju Sorters Kakor är en annan höjdare.
Vår kompis tog med sig några rullar mandelmassa hit i höstas då hon kom på besök. Vi hade använt upp allt utom en rulle till julbaket och upptäckte att den började närma sig ”bäst före-datum”. Tur att det är semletider! Det var bara att baka en sats släta kardemummabullar. Många vill ha fluffiga och luftiga konditoribullar, men det vill inte jag. Jag gillar den lite tyngre versionen. Fyllningen gör jag efter att ha skurit bort ett litet lock genom att gröpa ur bullen och blanda brödsmulorna med lite grädde och riven mandelmassa. Slutligen fylls bullen igen, toppas med vispad grädde (längtar till den svenska, ”vanliga” grädden), får sitt lock tillbaka samt ett tunt lager siktat florsocker som dekoration och smakförhöjare. Klart!
Som synes är det svårt att få den amerikanska grädden stadig trots att den innehåller karragenan. (Ur Wikipedia: Karragenan är ett broskartat, blekgult, slem- och proteinrikt ämne som utvinns ur de torkade rödalgerna Chondrus crispus (karragentång) och Gigartina mamillosa (vårtig rödalg) vilka samlas in vid Irlands kuster (”irländsk mossa”). Vid kokning löses karragenan till ett slem, som vid avkylning stelnar till gelé. Visst låter det mumsigt?) Nåja, gott smakade det i alla fall. Tack till R som gav oss möjlighet att njuta av dessa specialdelikatesser även i år.
Ps: Det går bra att göra egen mandelmassa också. Det är inte ens svårt. Ibland är det bara bekvämt att göra som man alltid har gjort!
Ps 2: Det här skumma fotografiet laddades upp från kameran. Det ser ut att ha rymt dit direkt från sjuttiotalet utan att ha passerat GÅ.
Gräv där du står…
… och det är väl där du har dina rötter? De senaste dagarna har jag varit helt uppslukad av ancestry, företaget som maken jobbar för och som erbjuder tjänster för att bokföra och söka sina rötter. Jag har fört in mycket av alla namn som min mamma forskat fram genom åren både från sin egen och min fars släkt. Hon ägnade hundratals, kanske tusentals timmar, för att söka igenom microfichefilmer som hon hade lånat på biblioteket. Jag satt ibland med henne och letade efter namn i födelse- och dödböcker. Dessa namn var oftast skrivna med väldigt snirkliga bokstäver och kunde vara svåra att uttyda, men varje gång vi hittade en bortglömd släkting var det till tjo och tjim och glada danser.
När jag nu har fört in dessa namn har jag med jämna mellanrum fått tips av ett litet vibrerande löv om födelse- och dödsuppgifter i avfotograferade böcker. Det är lika spännande varje gång det sker, men ännu roligare är det att hitta någon som har mina släktingar i sitt släktträd! Bara idag har jag skickat iväg sju mejl till olika personer som jag antagligen är släkt med på ett eller annat vis.
Vissa dokument berör mer än andra. Detta till exempel:
Margareta (Greta i födelseboken) SOFIA Hansson var min morfars mormor. År 1900 kom den ensamstående mamman Sofia ”i olycka” för andra gången i sitt liv, denna gången med tvillingar. Vid detta tillfälle jobbade Sofia hos en bonde i Klappmark. ANNA Sofia och Karl OSKAR föddes hemma i köket där Sofia var alldeles ensam. Lyckligtvis fick husbonden, som inte var hemma vid detta tillfälle, besök av en rådig man som hämtade släde och fru och tog hem Sofia och de två nyfödda till sig där nöddop utfördes.
Själva historien är inte sorglig i sig även om den vittnar om några tuffa livsöden. Jag kände redan till Sofias och Annas historia, men när jag såg kyrkoboken med två små bebisar som kallades oäkta blev jag ändå väldigt illa berörd. Fy sjutton. Den lilla oäktingen Annas liv komplicerades ytterligare av att hon under sitt första levnadsår drabbades av engelska sjukan och blev döv. Trots dessa utmaningar, eller kanske tack vare dem, visade hon sig bli en fantastisk kvinna som jag är ledsen att jag aldrig fick lära känna. Jag vet faktiskt inte ens om hon fick träffa mig. Hon dog 1972, så rent teoretiskt skulle det vara möjligt. Jag får väl fråga mamma…
Känner du till några spännande livsöden i din släkt?
Vivian Park till Bridal Veil Falls.
Jag vaknade i går och kände att jag måste komma ut och rensa huvudet ordentligt. Tre av fyra familjemedlemmar hakade på och efter visst gnissel över den inte helt lätta promenadvägen och de iskalla vindarna blev det en fin långpromenad med inslag av både det ena och det andra. Bergen alltså. Jag vet inte om vintern verkligen kommer i år. Vi har knappt fått någon snö och de som vet är oroliga över årets vattenreserver. Vi får väl se hur det blir.
