Alltså, tur att jag inte har någon karriär som bloggare, för då hade jag nog fått kicken efter den senaste månaden. Dagarna går i ett. Jag tror mig veta att vi är många som hade önskat längre dygn under maj och juni. När vinterns knackiga halvfart äntligen har åtgärdats hade det känts dumt att prutta fram i samma fart och därmed missa en massa av allt som utspelar sig åt alla håll och kanter! Å andra sidan är många utmattade efter att ha stått ut med D-vitaminbrist och en allmän nedstämdhet hela vintern, så det är inte ovanligt att träffa på medmänniskor med bleka läppar och mörka ringar under ögonen som knappt kan stå ut i väntan på de efterlängtade semesterveckorna. Vi är lite märkligt skapta, vi svenskar, men det tillhör väl sakens natur.

I torsdags åkte jag till Växjö med dotter, dotterdotter och syrra för att gå på loppisrunda. Ett par av oss jobbade några timmar på förmiddagen innan vi möttes upp för att gemensamt inleda denna lilla roadtrip. Det är (nästan) alltid trevligt och givande att sitta och prata i bilar. Man kommer ingenstans och behöver inte känna sig uttittad då ens samtalspartner sitter och tittar åt samma håll som en själv. Vi satt mestadels och pratade om bröllopsförberedelser, vad vi ska göra den närmaste tiden och lite annat smått och gott. Syrran och dottern satt och planerade rutten för själva loppisarna och gjorde det med den äran. För att orka med en hel eftermiddag i butiker behövde vi dock grunda med lite ChopChop. Ingen har väl anklagat dem för att laga allt för nyttig mat, men gott var det. Väldigt gott, till och med. Emmaus var nog den sämsta second hand-butik jag någonsin besökt, men både Röda Korset och Erikshjälpen hade mycket som var trevligt. Allra bäst gillade vi alla dock Busfrö, en butik som inte alls bara sålde barnkläder vilket dottern hade fått för sig. Trevligt, välsorterat, bra priser och trevlig personal. Högsta betyg!

Vi mötte upp en av syrrans bästa vänner och hennes man eftersom de var på väg ner till Karlskrona och passade på att också upptäcka lite mer av Växjö när vi nu ändå var där. Domkyrkan är ett givet besöksmål. Imponerande på alla sätt och vis, men dessutom är Livets träd, deras ljusstake, så otroligt vackert att jag aldrig sett dess like någon annanstans.

Mormor och lilla Titti tände ljus för att minnas de som gått före. Det gör jag varje gång jag får tillfälle. Tycker det är en fin tradition.

Denna lilla Biergarten hade vi dessvärre inte tid att sätta oss på, men TIPS till alla! Kan inte svara för matens kvalitet, men myset alltså… Hundra poäng!

Nationaldagen firades sedan igår, delvis i regn i Wämöparken där barnens kusin spelade trummor i sitt band. Jag missade då jag stannade hemma med lilla Titti för att förbereda för gästerna som skulle hänga med hem efter de läckra tonerna. Det visade sig vara en god idé. Dottern hade förberett en av de godaste tårtor jag ätit på länge, men den får jag berätta om en annan dag. Svett och tårar ingår i historien. Det var så trevligt att ha svägerskan, svågern och deras son här. Finfin eftermiddag och kväll… Jag kunde knappt stå efter grillmiddag, tårta och Otto-glass som gästerna tagit med sig. Gott och trevligt, en kombination som jag gillar.

Idag har dottern och svärsonen varit på galej. De åkte hemifrån tidigt i morse och väntas tillbaka mitt i natten. Totta (morfar) och mommo har haft jouren hela dagen till di gamles stora glädje och förnöjelse. Vi hade hjälp i några timmar av mina brorsbarn som gillar sitt lilla kusinbarn. En 7- och en 12-åring kan dock reta varandra till vansinne och jag fick be dem tänka på att lilla Titti suger i sig precis allt hon ser och upplever som en svamp. Hon lär sig i 180 km/h i varje vaken stund. Detta hjälpte lite och när alla samsades var det väldigt mysigt här hemma.

Det blir inte många knyck gjorda med en 1,5-åring som medarbetare, men det är roligt och lärorikt på så många sätt. Jag älskar det! Den enda nackdel jag riktigt kan se är tröttheten. Jag tycker mig minnas att jag var väldigt trött som småbarnsmamma också, men tror ändå att jag är tröttare idag. Huruvida det är sant eller ej går det tyvärr icke att utröna, så vi får väl nöja oss med att det ligger någon sanning i det faktum att folk som träffar mig frågar ”hur mår du” eller ”är allt bra”. Jag gissar alltså att det betyder att jag ser lite schleten ut, hehehe. Tack för härliga dagar till naturen, trädgården, familjemedlemmar och allt/alla andra som gjort mitt liv lite bättre sedan i torsdags!

Några av fotona har äldsta dottern tagit, som de från domkyrkan och tårtbilderna.

Edit: Inte konstigt att jag såg scheleten ut! Jag hade visst borrelia./M

(Och glad nationaldag, en dag som firas med typiskt midsommarväder.)

Också det som tagit mycket tid på sig här i trädgården börjar visa framfötterna nu. Det är till exempel alltid kul när pelargonerna börjar blomma. De flesta tomaterna har ordentligt med blommor, somliga växter som gjorde sken av att vara döda har kommit igen och myrorna attackerar bladlöss på ett par ställen. (Jag ska såpspreja imorgon.)

Tänk så glad all denna växtlighet gör mig… Det gör även denna:

Bägarrankan som jag köpte halvdöd, men lovades en ny om denna inte skulle ta sig, har satt två fräscha knoppar. Tvillingsporren har påbörjat sin generösa blomning och jag ser potentialen till blomexplosion också i år (mest tacksamma utekrukväxten någonsin). Prinsessan Marie har så många småknoppar att jag knappt kan bärga mig då jag tänker på hur fint det ska bli där i rosportalen.

Jag följde med dottern till Pingstis och hittade ett fantastiskt bokstöd och några härliga gå bort-vaser. Ett och annat till presentlådan fick också följa med hem och de två sönderslagna uddamuggarna som saknats de senaste månaderna är utbytta mot två andra vackra muggar. Ja, så tji fick jag som sa att INGENTING skulle inhandlas efter att jag hade lämnat fyra kassar i donationsdörren.

Denna fina dikt ska enligt min faster läsas högt idag, den första juni. Glad sommar, hör du!

Efter en mer intensiv vecka än vanligt har vi nu vinkat av min extrasyrra från Tyskland och hennes son som varit här sedan i måndags samt syrran som bott här i några dagar medan hennes man och son varit på hajk. ”Appo, Dette, Mimmi, Danne, Pepe” – lilla Titti hängde också med på att gammelmorbror varit här och klippt halva gräsmattan med sin läskiga åkgräsklippare. Syrran och dottern hjälpte oss kantskära grusgångarna, det har byggts bröllopsprops och spelats in roliga filmer, vi har ätit en massa sparris, glassbåtar och annat gott och kålen är i lådorna. Jag vet inte hur många sniglar som nått sina livs änden, men åtskilliga hundra är det. De gillar tyvärr japanska lyktor, solrosor, squash och pumpa och vi får väl se om någon av dessa grödor och blommor når hela vägen i sin utvecklingstrappa. Nu går vi in i sommaren med ett rejält regn enligt SMHI. Vi får väl se om det kommer någon sol och värme efter det. Campingen har iallafall en massa gäster, så det finns hopp om ljuva sommardagen framöver.

Dagen har gått i ett, från tidig morgon till sen kväll. Nu ligger jag i extrasängen i min systerdotters rum. Hon snusar så gott och själv har jag svårt att hålla ögonen öppna efter allt intensivt. Dags att få några timmars sömn innan de båda små prinsessorna bestämmer att vi ska upp och möta morgondagen. Heja på!

• Acceptans. Den här tiden gäller samma som alltid. Timmarna räcker inte till, så det är bara att koppla fast sig, hissa segel och enjoy the ride!
• Balja. Lilla Titti badar i min fotbalja och är lika nöjd varje gång. Fram för fler användningsområden för alla grejer i vårt lilla hus…
• Citron. Denna citrusfrukt var alla inredares favorit på 90-talet. Det verkar som att den fått ett uppsving, eller inbillar jag mig?
• Dahlia. Nu har snart alla dahlior som så snöpligt frös börjat komma igen. Det löser sig, som det så ofta gör.
• Elefant. Lilla Titti fick den finaste Schleich-elefant jag har sett då min tyska extrasyster och hennes son kom hit tidigare idag.
• Fruktstund. Med lillan i huset är det på sin plats med en fruktstund varje förmiddag. Jag har saknat det!
• Gurkört. Jag är så tacksam att det självsått sig både här och där i rabatterna. ”Arts and crafts”, sa min trädgårdsmästarsvägerska om perennrabatten. Det gjorde mig nöjd.
• Hatthylla. Jag ogillar verkligen då folk ställer sopor vid återvinningen. När jag hittade en övergiven hatthylla för några år sedan blev jag dock jättenöjd, för jag såg potentialen att bygga om den till en skohylla. Det gjorde vi också och jag blev så nöjd! Nu är den dock i stort behov av lite ny färg.
• Isterband. Vad är godare än isterband? Inte mycket om du frågar mig, men när resten av familjen inte är förtjust får jag fortsätta drömma.
• Jordgubbar. Jordgubbslådan ser ut som hej kom och hjälp mig, men visst ser jag många blommor – potentiella sommarglädjor!
• Konsert. På torsdag klockan 16 har vi konsert i Fredrikskyrkan tillsammans med Petri sångare från Malmö. De är verkligen grymma. Så roligt det ska bli!
• Lagom. Jag kände mig ofta lite felplacerad, lite för mycket, tills jag hamnade i USA första gången. Kanske är det den känslan som fick mig att ta till mig USA trots stora skillnader mellan svensk och amerikansk kultur. Ju äldre jag blir desto mindre lagom känner jag mig. Mer nöjd, mer ödmjukhet inför andra människors olikheter jämfört med mig, men också mindre sugen på att ”ta skit”.
• Monica. Vi har diskuterat namn här hemma och jag konstaterar åter att jag inte är särdeles förtjust i det som blev mitt. Monna och mamma tycker jag däremot om! (Och mommo såklart…)
• Naturen. Jag saknar verkligen att komma ut på promenad. Jag inbillar mig att hälsporren blivit lite bättre, så det finns hopp!
• Ost. Inflationen har ställt till det för matpriserna! Oj, vad dyrt det har blivit med ost… Jag vägrar ge upp denna basvara och suger lite extra länge på skalkarna.
• Pelargoner. Flera av plantorna i pelargontrappan har knoppar. Trots kylan verkar de känna att sommaren är nära.
• Quiche. Kirskålen är vacker och god. Visst är den störig, men kvickrot vinner definitivt störighetstävlingen. Nej, här låtsas vi ha tillgång till en trevlig klosterträdgård där kirskål hade varit en basvara.
• Rök. Våra fina grannar röker tyvärr ganska mycket. Jag önskar det fanns något slags luftspärr. Fixar tyvärr inte lukten av cigarrettrök.
• Syren. Syrenen fortsätter att blomma. Det var längesedan den var så praktfull!
• Toalett. Ibland tror jag vi glömmer precis hur bortskämda vi är. Rinnande kallt och varmt vatten inomhus, massa maskiner som gör jobbet åt oss och allt vad det är. Jag är glad att slippa torrdass.
• Underhållning. Alla var så trötta ikväll så vi gick och lade oss tidigt. Jag skrev såklart färdigt detta inlägg, men annars är jag underhållningsutmattad. Vet inte om det är den upplevda tidsbristen som ger mig känslan av ”blah” inför alla serier, filmer, böcker, poddar…
• Vatten. Tack för det vatten som regnat över oss de senaste dagarna!
• Wow! Det är så roligt att följa lilla Tittis språkutveckling. Det händer massor hela tiden. Av roliga ord och uttryck är favoriterna ”heja”, ”come on” och ”hurra”.
• Xylofon. Hur får man förresten en 1,5-åring att inte slakta sin xylofon utan mer smeka den varje gång musik ska utövas?
• Ynnest. Jag har så mycket att vara tacksam för! Det är en ynnest att få leva.
• Zebra. Jag har sparat ett par byxor från mammas väninna till min bloggsyrra som har en faiblesse för sommarmjukisar med djurmönster.
• År. Det är 2025. Ibland slås jag över hur långt bort sekelskiftet kändes det jag var tonåring. Nu har vi kommit betydligt längre på andra sidan detta stora skifte i tiden.
• Äng. Jag längtar efter en större artvariation på vår äng. Egentligen är den väl inte tillräckligt utarmad gissar jag.
• Ö. Här ligger jag i min sköna säng på den plats som blivit min trygga punkt i livet. Att den skulle hamna på min underbara sommarö hade jag aldrig kunnat gissa.