31 Aug

Om att bli upplyst.

Torsdagen den 31 augusti. Sista sommardagen? Blir allt som kommer framöver ”vackra höstdagar” istället för ”härliga sensommardagar”? Jag fokuserar på vad som är här nu istället för vad som har varit, men kan inte låta bli att visa några bilder från i somras. Jag var tvungen att ta reda på lite om Oscar II och varför just han hade ordnat Karlskronas vackraste utsiktsplats. Google och jag är bästisar och jag hittade denna artikel som upplyste mig om en massa spännande fakta! Prins Oscar bodde i Karlskrona i flera år, var väckelsepredikant och grundade en nykterhetsförening här i Blekinge. Say what? Hur har jag missat allt det här? Jag rekommenderar dig att läsa hela artikeln. Spännande!

Livet tar sig förunderliga krumbukter. Här uppifrån ser allt vackert och enkelt ut. Det är en del av sanningen och viktigt att inte glömma bort i hjärndimman. Jag är tacksam över att kunna bo här igen och att jag har gett min hemstad en andra chans. Som vuxen får man nya insikter och preferenser. Vissa saker är viktigare för mig nu än 1989, något som känns helt naturligt och riktigt. (Kulturtanten i mig som vill bo i Vasastan finns också kvar. Det är väl okej att vara mångfacetterad?)

Nu ska jag ut och klara av dag fem i C25K-programmet och efter det ska jag hem till mamma och även hänga med min tyska syster som tagit sig hit i ett par dagar. Bredvid mig ligger den underbara skiss som en av mina SärVux-elever gjorde i går till sin bilduppgift (vi jobbade med självporträtt), ute i ladan springer förhoppningsvis en liten kyckling omkring med sin mamma och det finns fortfarande några gladioler kvar i landet. Livet är vackert när vi låter det vara det. Tror du mig inte så lyssna på Aron Anderssons sommarprat. Det är för övrigt ett av de bara två program som jag faktiskt tyckte om den här sommaren, men jag har fortfarande en del kvar att lyssna på. Peace.

21 Jul

Familj.

Ibland slår det mig att jag är mer lik mina syskon än mina egna barn. Vårt DNA är mer överensstämmande, jag känner igen nästan alla förekommande personlighetsdrag från våra föräldrar och släktingar och vi har delat en stor del av den miljö som också påverkar en människa under uppväxten. Familjer ser olika ut och gemensamt DNA är inte nödvändigt för familjegemenskap. Gemensamt DNA är inte heller någon garanti för att någon känner det jag känner för människorna på den här bilden. Jag är tacksam för att vi har varandra och att vi har plats även för andra vi håller nära våra hjärtan, ingen nämnd och ingen glömd.

26 Jun

Semestertider och salig röra.

Midsommardagen tillbringas ”alltid” tillsammans med min mosters storfamilj. De har bjudit in till familjefejd i fotboll och efterföljande grillfest sedan… Ja, jag kommer faktiskt inte ihåg när denna tradition började. Mina barn tar i alla fall för givet att denna dag tillbringas delvis på fotbollsplanen nedanför Coldings väg, så till den grad att sonen numera tar med sig sina kompisar dit för att förstärka Håkanssons lag. Det är härligt att se barn och vuxna ha roligt tillsammans på ett sätt som inte är helt vanligt numera. Traditionen påbjuder att matchen slutar oavgjord, så också i år. 5-5! Jag tror minsann det är rekord i antal mål.

Östersjön bjuder oftast på mäktiga skådespel. Idag ”blauser” det rejält och det går gäss på sjön. Såhär såg det ut härom dagen då himlen var blå. Idag slåss det blå för att synas mellan tjocka lager moln. Våra gäster (min syssling och hennes två yngsta döttrar) har åkt in till Karlskrona för att låta sig underhållas av allt som Marinmuseum har att erbjuda, till exempel ett smakprov av Karlskronaglass fantastiska utbud. Det lät som en betydligt bättre aktivitet än att doppa sig vid Saltö strand…

I går kväll eldade maken i vedugnen i köket, mest för mysfaktorn. Det var längesedan sist! Även om det många dagar är lite väl svalt för min smak är själva grundvärmen i huset nu så behaglig att vedelden bara behövs om det är rejält ruggigt ute. Kakelugnen står oanvänd om än vacker under det varmare halvåret. Jag inser att även om jag snabbt blir blind för detaljer i ett nytt hem, både de vackra och de retfulla ”nästan färdiga”, mår jag mycket bättre i ett hem som är ombonat och ”varmt” rent känslomässigt. Jag slutar inte förundras över något så vackert som eftermiddagssolen som möter kakelugnen i ett föränderligt skuggspel.

Denna syn möter besökare i vårt sovrum. Det har äntligen blivit dags att måla den inbyggda bokhyllan med linoljefärg. Eftersom sådan tar några dagar på sig att torka och torkar bättre i varmare väderlek har vi väntat, kanske lite väl länge. Man bor lite för snabbt in sig även i tillfälliga lösningar! Därför har vi nu högar med böcker, fuktkänsliga julsaker som inte mår bra ute i stenkällaren och sängkläder i en salig röra på golven i vardagsrummet och sovrummet. Jag hoppas på ordning och reda inom en inte allt för avlägsen framtid. Maken har lovat måla hyllan om jag tar hand om hans och min systers bikupor, så istället för att sitta här och skriva ska jag nu ut och måla frigolitbaser. (Jag ska också se om jag kan få in en av brorsans hönor som är på sommarläger här. Hon rymde då jag skulle mata flygfäna i morse!)

22 Jun

Årets längsta dag.

Ibland är det så vackert så det gör ont. Jag passar på att njuta då det är det här det gör ont av. Sommaren känns oändligt lång, ljuset väcker mig om morgnarna, myggbetten kliar och rent mentalt har jag tagit årets första dopp. Om några månader kommer den här dagen att ligga inbäddad, inte i glömska, utan i kärlek. Jag tackar min familj, vädrets makter, kortison och Gud. Snart har vi en vägg i övre hallen och nu ska jag svänga ihop en matjestårta. Sämre kan man ha det.

19 Jun

En ny dag i en ny vecka.

Sommarsolstånd. I år är det dags den 21 juni, alltså på onsdag. Många svenskar firar midsommar med liv och lust, men det där att dagarna blir kortare och kortare från denna tidpunkt är det inte lika många som gläds över.

Jag fascinerades av nätterna som aldrig blev riktigt mörka i Umeå då vi var uppe till lillasysters examen. Det är en sak att höra om detta fenomen, något helt annat att uppleva det. Vi satt uppe och pratade tills alldeles för sent varje kväll då det aldrig blev riktigt mörkt och jag kan tänka mig hur effekten blir rakt motsatt om vintrarna. Hur orkar ens folk stiga upp och leva ett normalt liv om det aldrig blir ljust? Phu. Det är bäst att jag håller mig kvar i vårt sydöstra lilla hörn av Svea rike. Kanske har åldern ställt till det så jag numera knappt ens klarar Stockholm om vintern…

Det vackra eftermiddagsljuset fångat på snedtaket i allrummet ovanför trappan som nu är färdigt. Brorsan bad oss häromdagen att titta ut tapeter. Jag hade trott det skulle målas vitt överallt där uppe, så nu får jag tänka om lite. Hm…

Lille lillebroren, som själv håller på att renovera ett vackert putsat hus utanför Malmö, är på besök med sin dotter. Idag tog de med sig mamma och kom på middag och stannade sedan i några timmar. Med detta fanns det då ett par extra hjälpande händer till snedtaket ”på andra sidan”. Jag är så tacksam över varje framsteg i denna renovering som mer och mer gör att detta hus känns som hemma

Något som spär på hemtrevligheten är det lilla trädgårdslandet som maken och dottern jobbat hårt med. Vi har nu några påsar förvälld spenat i frysen för kommande smaksensationer. Mycket jobb blir det för någon som jag som förut bara halvhjärtat gjort det jobb som frågats efter i grönsakslandet. Jag bemödade mig aldrig om att faktiskt ta del av all kunskap Far satt inne med… Jag skyller bara på mig själv och inser att om jag vill kunna något om detta är det bara att googla, läsa böcker och fråga kunniga experter (som faster M) om råd. Dagens middag var i alla fall kryddad med färsk oregano, jamaicansk salvia och rosmarin som vuxit utanför köket, men vi hoppas att så småningom få smaka både potatis, morötter och lök som vi själva odlat.

Trettio riksdaler kostade denna underbara bukett vid Brofästet. Jag kan säga att det inte är mycket bevänt med våra egna blomsterland så här långt, men det kanske tar sig? Vi kan säkert plocka ihop lite vilda minibuketter om bara en månad eller så… Jag har sett en ensam gul ranunkel leta sig upp ur en rätt vissen bladrosett och både gladiolus och dahlior har kommit upp även om de inte har hunnit så långt efter den evighetslånga, blöta och väldigt kalla våren. Nåja. Nu växer det rejält och mycket är rörigt då åkern som plöjdes upp i våras till hundra procent beboddes av kirskål, tistel, groblad, nässlor innan vi kom och försökte tämja eländet. Jag hoppas att hela familjen drabbas av att helt plötsligt besitta en enorm artkunskap. Det ska bli intressant att se huruvida den önskningen slår in. Peace.

10 Jun

Vilken vacker värld vi lever i!

Vi är mitt uppe i det som för mig alltid känns som årets mest hetsiga tid. Skolavslutningstider=scheman som tidsmässigt är omöjliga att få ihop. Man ska sätta betyg, vara ledig på alla möjliga och omöjliga dagar, ha skolavslutning, fira studenter, gå på bröllop, förbereda midsommarfirande, kämpa emot sega försommarförkylningar, vara i toppform inför sommarens alla fester, spika semestern, njuta av solen så fort den visar sig, odla, rensa, äta goda primörer… Ja, alltså, det mesta är ju roliga grejer, men tidsmässigt kan det vara väldigt klurigt att få ihop det!

För att inte krascha precis innan semestern är det bra att ha diverse energigivande punkter på dagordningen. Jag gillar till exempel att alltid ha vilda blombuketter på bordet för att få in naturen. Promenader i alla dess former är den ”motion” som fungerar absolut bäst för mig och kan jag kombinera promenaderna med lite floristaktiviteter är det riktigt toppen. God mat är inte heller dum. Idag blev det till exempel spenatsallad av egenhändigt odlad och plockad spenat. Har du något smarrigt spenatrecept du vill dela med dig av blir jag jätteglad, för det blir en del i vårt land i år kan jag tala om! (Stort tack till maken och yngsta dottern som har jobbat på riktigt duktigt.)

Genom att hålla ögonen öppna för allt vackert som finns i vår värld går det också att tanka energi. Jag saktar gärna ner då jag ser ovanligt vackra skapelser, vare sig det gäller arkitektur, reklam, människor av alla de slag eller naturens under. Jag är även läsfantast och har varit så sedan tidig ålder. Dessvärre har jag varken haft lust eller kraft att läsa särskilt mycket de senaste åren. Jag hittade under senaste flytten från mina föräldrar hit till vårt hus ett gäng pocketböcker som jag fick av svärmor för flera år sedan. Sagda hög har jag varit beredd att läsa under minst två somrar, men nu ska det väl ändå bli av?! Jag får kanske planera in lästid på något slags minutschema. ”Pocketstund i hängmattan” låter onekligen trevligt. Det är bäst att jag genast går ner och försöker bestämma vilken bok som får börja göra mig sällskap då jag haft min sista arbetsdag på onsdag…

07 Aug

Våra nya hoods.

Tidigare i kväll gick maken, äldsta dottern och jag en promenad ut till havet från huset som blir vårt hem framåt vintern. För mig har alltid Sturkö varit Bredavik, havsutsikt mot Karlskrona och trakterna däromkring. Nu kommer vi att hamna cirka en halvmil mot öns södra sida en bit från havet. Trots att det finns bebyggelse på två sidor av huset är det så lummigt att man känner sig helt ifred, något som jag tycker är jätteskönt. Vandringsled och cykelled går några hundra meter från huset och man tar sig snabbt till Uttorps naturreservat om man känner sig hågad.

Så här vackert kan man ha det i Sverige en höstkall sensommardag…

7_2

7_3

7_4

7_5

7_6

7_11

7_8

7_13

7_10

7_12