Min uppdragsgivare L förstod nog precis hur rutten jag har känt mig den här sommaren och jag har haft chans till återhämtning på alla plan den senaste veckan. Nu har jag, i grevens tid, dragit igång med jobbet ordentligt igen och hoppas att jag ska hinna med allt som ska göras innan Formex. Tur att You Do har världens absolut bästa DT (design team på engelska, disajnti:m på svengelska)! De tre kvinnor som skapar det mesta av allt snyggt ni hittar i You Dos blogg är riktiga klippor. Titta bara så duktiga de är! Just nu pysslar de för fullt för att bli färdiga till Formex som drar igång den 13 augusti. Kommer du dit och hälsar på i monter C17:20?
Om du följer mig på Facebook har du kanske redan sett den här solnedgången, men jag tycker den är värd att visa igen. Magiska under sker runt mig hela tiden. Kanske inte just den slags magi som jag önskar mig, men ibland får man vara glad för det lilla. Ett av favorithusen ser ut att glida oss ur fingrarna p g a andra intressenter med tjockare plånbok. Det gör mig egentligen ingenting, för jag tycker det är lite väl pråligt. Däremot hade det verkligen varit skönt att veta vart vi ska ta vägen då vi landar i Salt Lake City i oktober. Innan vi drar igång vårt nya liv som emigranter i Klippiga Bergen ska vi hinna med att träffa makens lillasyster som pluggar på ett tämligen exotiskt ställe, nämligen Hawaii. Jag har aldrig haft någon längtan dit precis, men jag vill väldigt gärna träffa S och jag kan nog tänka mig att det är rätt härligt att ligga på stranden då maken lär sig surfa. Vi ska också hinna med en vecka på kryssningsfartyg. Jag har hört många vara jättenöjda med sina kryssningsupplevelser. ”All inclusive” betyder att jag verkligen borde ha kommit igång med Beach 2012 i tid, men det finns nog tillräckligt med tjocka amerikanska tanter där för att jag ska kunna smälta in med min efter denna flyttsommar blekfeta lekamen.
I förmiddags följde jag med mamma på en runda till fars föräldrahem i Klackamåla. Vi lämnade av en gammal släkting hos hennes bror och hälsade på far som bjöd på blåbär och banan i mjölk. Mums. Jag hann också krama fina faster M och ”lillasyster”, kusin M. Min kusin flyttar snart till landets sydligaste delar för att undervisa på Waldorfskola och undervisa i frigörande dans. Träffar du på henne lovar jag att du får en härlig stund med mycket kärlek och livsglädje! Jag vet inte många som utstrålar en sådan glädje som min kusin. Vi får alla hitta olika vägar för att hitta oss själva. Jag trodde att jag var på en väg som var den enda rätta, men kan säga att jag under de senaste åren snurrat runt rätt bra i livets labyrinter. Jag vet att jag också hittar rätt en dag och för tillfället gläds jag där glädjen finns.
På väg hem från Klackamåla åkte vi förbi mitt gamla föräldrahem i Bostorp/Spjutsbygd. Den nye ägaren gillar visst ved lika mycket som min far, men hans vedstaplar är faktiskt inte lika snygga som fars! Det är underligt att åka längs vägar som man har gått på så många gånger att man inte ens kan räkna dem, att titta på utsikter som varit självklara men som blivit omändrade och att inse att somligt man tagit för givet försvunnit och annat har tillkommit. Jag är glad för den uppväxt jag fick. Den var bra trots att jag var en mes per automatik bara genom att komma från det ställe jag bodde på. Konstigt, va? Tänk hur det kan bli.
Nu ska jag passa på att umgås lite med min familj innan det blir dags för en runda Photoshoppande igen. Hoppas att du njuter av sommaren och att du är lycklig! För dig som känner igen dig i Katy Perrys låt jag hörde på radion idag – här får du din dåtid tillbaka för en stund, precis som jag fick idag. 🙂
Ps: I morgon skriver de nya ägarna på. Vi är officiellt ”hemlösa”, fast egentligen bor vi här på Sturkö på heltid. Ja, eller det är i alla fall här vi har vår brevlåda om du nu undrar.
