Sommaren fortsätter skrida framåt, i år med torka i släptåg. Inatt kom det äntligen regn, 14 mm – halleluja! Det var som att hela trädgården fått ett färgfilter över sig över natten. Så otroligt livgivande. Häromdagen fick jag klippa potatisblasten (potatisbladmögel, oundvikligt under en sådan torka som vi haft) och även om jag försökt stödvattna så ser varken rabatter eller odlingslådor superfantastiska ut.
När jag drog upp mina vitlökar idag suckade jag lite då de blivit små trots extragödning och noggrann vattning. Hälften ruttnade dessutom bort över vintern. Ett av bisamhällena har dött och maken och jag skrattade åt att det är ett sånt himla kämpande, det här med att sträva mot deltidssjälvhushållande. Samtidigt ger det så mycket glädje!
Att gå omkring och plocka luktärter i morgonsolen var fantastiskt. Jag trodde ju att det inte skulle bli någonting för första gången sedan jag började odla här ute, men eftersom jag satte så många blir det ändå nog luktisar till alla buketter jag ”behöver” eller vill ha. Dahliorna har haft sina utmaningar, men är igång med ljuvlig blomning de också. Och solrosorna som överlevde efter allt mitt förarbete börjar också visa färg. Se där! Inte hänga läpp. Låt oss njuta av det som blir. Småtomater och gurkor till exempel. Och även om potatisarna är små så är de goda. Är det inte de små som används som ”delikatesspotatis”? Jag bestämmer mig för att vara nöjd nu när det är som det är. Heja, heja.
18 kommentarer
Jag kan inte påstå att jag är en engagerad odlare. Gör en hel del fel. Fast man kan nog inte göra så mycket när det blir varmt som i he… Tycker din trädgård ser fin ut. Kramar
Jag tycker det verkar som att du tar hand om din fina täppa på ett föredömligt sätt! Tänk vilken liten oas du har där ”mitt i stan” – för mig är det otroligt inspirerande. Som du säger ställer värmen till det för oss som vill att det ska grönska. Vi får göra vårt bästa helt enkelt.
Så många fina pelargoner du har – och så fint de gör sig mot verandan.
Jag har fått tomatplantor av en granne och det blir faktiskt några tomater på dem. Vi fick smultronplantor för flera år sen och i år har de spridit sig i halva rabatten. Det gäller bara att komma ihåg att inte vänta tills de blir röda för det blir de aldrig. Det är en blond sort (heter det så?). I år har vi plötsligt fått skogshallon i stenpartiet och ibland tittar det faktiskt upp kantareller på baksidan av huset. Men det är verkligen tur att jag inte ens är deltidssjälvhushållande för då hade jag svultit.
Tack Ewa! Jag älskar makens pelargontrappa och all glädje den ger mig under sommaren.
Härligt med smultron. Vi satte några borta hos dottern, men det var så himla varmt att det verkar som att de inte riktigt fick chansen att etablera sig. Vi får se! Kanske växer lite rötter i hemlighet.
Hahaha, ja, det är tur för oss att vi inte behöver allt som odlas för överlevnad, då hade det varit dags att emigrera till Amerikat (eller någon annanstans där det bjuds på mjölk och honung).
Ja, allt lyckas man ju inte med vad gäller odling. Det är så många aspekter som ska stämma samtidigt. Då får man glädjas åt det lilla.
Precis så är det! Och det krävs mycket tid, erfarenhet och inte sällan pengar för att få till den helt perfekta kombon. Jag skulle ju kunna låta bli att odla med tanke på att det är så torrt här, men det vill jag inte. Jag vill att det ska prunka! Och då är det som du säger bra att glädjas åt det lilla.
Hej Monnah!
Det ser otroligt trivsamt ut där med pelargonerna, jättefint 🙂
Mina Dahlior har haft det tufft här nu under värmeböljorna och bladen har bränts (har bytt plats på dom nu, får se om det hjälper lite) , och luktärten har inte tagit sig alls, men jag hoppas att de kanske hämtar sig när det blir lite mildare framåt september eller nåt 🙂
Men precis som du säger, får man glädja sig åt det lilla <3
Kramar!!
Det är väldigt trivsamt att sitta på den platsen med en kopp te. Soffan hjälpte maken sin mamma och hennes man med. Renoveringen tog lång tid, men det blev så fint. När svärfar nu dog fick maken den att ta med hem.
Hu ja, jag förstår verkligen att varken dahlior eller luktärter har trivts som det varit med värmeklockor, men jag hoppas att det inte är kört utan att det blir bättre förutsättningar då luften svalnar av. Stor kram!
Bra med regn för allt som växer! Och så härligt med egna grönsaker! Peter drömmer lite om att odla (kryddväxter kanske) men husbåt och resor är inte bästa förutsättningarna 😉
Ja, jag hade gärna sett att det regnade varje natt och var soligt på dagarna. Det är något särskilt med att äta det man odlar, men som du hintar om så ställer det krav på omvårdnaden av det odlade. Nu när vi har så mycket trädgård och fjäderfäna kan vi lika gärna också ha en katt (som jag älskar). Där är det andras allergier som hindrar i det här skedet. Vill inte att den utvidgade familjen ska må dåligt hemma hos oss. (Många kattallergiker där.)
Här hade det också behövts regn. Skyfallet som lovades under helgen blev en kort, rejäl skur och sedan inte mycket mer än så. Man får vara glad för det lilla, både när det gäller regn och odling. Jag tycker i alla fall att det ser jättefint ut hos dig.
Vi brukar säga att SMHI njuter av att bygga upp förhoppningar som sedan blir till noll och intet. Eller kanske några droppar på sin höjd. Att hitta njutning i stunden och i det lilla är verkligen hjälpsamt. Vad roligt att du tycker det är fint! Det känns verkligen som mitt lilla paradis.
Vad härligt att ni fick regn, 14mm är inte fy skam även om det så klart inte blir någon djupbevattning av det. Du var säkert ute med kannorna och slangen direkt efter för att hjälpa till att få ner regnet djupt, tänker jag. Din pelargontrappa är väldigt fin, jag har ju länge funderat på en likadan, men vet inte riktigt var jag ska ha den.
Odling är verkligen inte bara en njutning, det är mycket som inte går som en tänkt, det är inte alltid lätt att bara gilla läget 🙂 Kramar
Nej, i dessa tider är det ju guld värt! Jag hade gjort tvärtom, förberedde med en rejäl genomvattning innan regnet. Mycket bra effekt!
Jag älskar pelargontrappan. Hoppas du hittar en plats för den. Går ju också att göra fristående, eller åtminstone framför någon växtlighet som ger vindskydd.
Jaaa, jag vet! Odling tillför en kompott av känslor till ens själsliga liv, både positiva och mer jobbiga. Som du säger är acceptans bästa inställningen de allra flesta gånger. Jaja, men nu blev det så… Idag njuter jag av löken och grymtar åt att kålen blev så angripen trots en massa jobb med den. Så får det vara! Kram.
Go’kväll Monnah! Det är verkligen en påminnelse om att odling handlar lika mycket om tålamod och acceptans som om skörd. Visst är det lätt att fastna i det som inte blev som man tänkt, men glädjen i de där morgonbuketterna, de första tomaterna och de små delikatesspotatisarna väger ändå tungt.
KRAM till dig! Anna
Ja, verkligen! Skörd och blomning ska nog mest räknas med som en bonus. 😅 Att se döttrarna och lilla Titti smaska i sig andra rundan jordgubbar, om än ett fåtal bär, gjorde mig otroligt glad. Jag gav inte upp och det gjorde inte heller jordgubbsplantorna. 🥳
Goda potatisar och vackra buketter, japp, det får vi njuta av nu trots den utmanande sommaren. Kram!
Så många fina pelargoner! Vilken färgprakt.
Luktärt är så härligt också. Vi hade det förra året som jag njöt av, men det blev inte av att vi fixa några sådana i år. Det är verkligen en favorit.
Apropå att odla så åt vi av Ps syrras goda potatis. Jag tror att det var Amandine. Väldigt goda.
Har fått de flesta från olika håll, så är extra glad för det. Blir verkligen glad över alla olika färger och former!
Tänker varje år att vi bara ska ha Amandine, men ”glömmer” det då det är dags. 😅