Så kom då höstdagjämningen.

Nu är dagarna och nätterna lika långa och kvällarna blir märkbart mörkare. Fjäderfäna är lite segare och tar sig in i hönshuset tidigare. Den värsta mjöldaggen har gett sig och nu håller jag inte längre efter luktärterna utan låter dem blomma fritt och sätta frö. Oj, så vackert! Dahliorna har inte heller gett upp och solrosorna ska vi inte tala om. Det är en tid jag njuter av med ögonen. Detta trots att vår trädgård hade fått underkänt för visningar. Acceptansen har nått ända hit. Som jag sa till lillastesyster med småbarn – det kommer andra dagar. Man kan inte vara överallt hela tiden, åtminstone inte om man är jag.

I byttan på trappan har jag en perenn liten buskig sak som bara har ett latinskt namn och sedan ett år är det därför den som har fått utgöra basen då jag gör trapp-planteringarna. I år har bägarranka, lammöron och malva gjort mig glad. (Brorsan ska få de två senare slags plantorna till sina rabatter i grannhuset nästa år, så dem har jag satt i en odlingslåda för lite sålängeförvaring.) Jag läste någonstans att bägarrankan kan klippas ner och förvaras inomhus, så det ska jag ge mig på i år. Jag har satt den i en stor kruka så länge. Bägarrankor är tacksamma, det är inte mycket som levererar så mycket blomster om de bara får lite extra näring och inte behöver torka ut. Nu har jag tryckt ner en alunrot med vackert mörkröda blad, en vanlig köpeljung och dekorationskål som jag så länge föraktade. Jaja, jag har blivit mormor, jag får skylla på det. Den lilla pumpisen är min egen, den stora har jag fått från en vän med fantastisk trädgård.

Här ser man sommar och höst samexistera. Murbinkan har också blommat helt otroligt sedan den väl kom igång. En perenn i varmare klimat, så jag ska lyssna på syrrans råd och ställa in den skyddat i vinter och se om den kan överleva så jag slipper dra upp en ny kruka från frö nästa år.

Dags att gå och lägga sig för de här trotjänarna. Några av pelargonerna står kvar här ute, men jag ska flytta in dem också i verandan. Tror att det var ett snilledrag att ställa in dem där för att de inte ska ha allt för blöta fötter då jag ställer in dem i Bredaviks kök.

Det här stackars skräphörnet har blivit helt övergivet, men jag njuter ändå. Så roligt att luktärterna kom igång, trots att försöket med att göra rabatt på kartong inte slog väl ut just i det här fallet. Nästa år gör jag som vanligt, men hade jag inte testat hade jag inte vetat.

Idag ska jag gå runt och märka upp varje dahlia med tejp och namn. Någonstans blev det helt fel antingen då jag märkte upp dem förra året eller då jag satte ner dem i år, så det har sett så himla rörigt ut rent färgmässigt. De har såklart gett mycket glädje ändå, men nästa år önskar jag ha lite mer ordning för min själsro, hehe. Idag ska jag också ta en stund med grästrimmern, något som hade behövt göras för länge sedan.

Rosenskäran har blivit väldigt skräpig och står och skräpar medan maken jobbar hårt med gruset. Evighetsgöra som vi hoppas betalar sig i längden. Här ska jag sätta en liten dekorationsgran som står på ett tokigt sålängeställe. Undrar som den överlever en flytt hit? Som sagt, testar jag inte får jag inte veta och det hade varit roligt att ha den som dekoration under den kalla årstiden.

Avslutar med en liten barnbarnsbukett. Finns något finare? ”Mojmoj, jag satt på den i vagnen så den blev lite mosig.” Hahaha! Jag har gärna mosiga buketter på köksbänken. Som för övrigt behöver en rejäl omgång omsorg ser jag här. Behöver vi inte alla det vid den här tiden på året? Tänk en riktig spakväll med skrubb, långt fotbad, ricinoljeinpackning till fötterna, hårinpackning och hela faderullan… Det blir nog tid till det en annan dag.