Som vi har väntat på vårt tredje lilla barnbarn, Lilleman, i Danmark. Nu är han här och vi är så tacksamma! Han blev ett augustibarn istället för att komma i september som planerat. Ovant för mig som gick över tiden med alla graviditeter.
Mormorskoftan hann inte bli färdig, men det gjorde ingenting. Den är ju i en storlek som han får vänta liiite med för att den ska passa. Nu ska jag hitta passande knappar och sätta i, sedan är den klar.
Nog hade jag önskat ha Lilleman i närheten, men jag är tacksam att han inte bor längre bort än att vi kan ta oss dit utan allt för stort mankemang. Finns det något jag förstår nu för tiden så är det våra barns mor- och farföräldrars önskan att ha barnbarnen närmare, inte minst under de åren vi bodde i USA. Hur som helst, livet är fascinerande på så många olika plan.
