Cottagecore?

Jag avslutade dagen igår med att surfa runt bland lite ”sällanbloggar” och fick lära mig två nya begrepp hos Sara Rönne: Nonnamax(x)ing och Cottagecore. Även om min man både jobbar med analys och har det tänkesättet också i sitt privatliv ligger det inte i mitt intresse att fånga trender. Jag brukar säga att om jag börjar gilla något nytt kan vi vara ganska säkra på att det är något som redan hunnit bli ointressant för alla trendkänsliga (tänk modedetaljer, virala trender och liknande). Men! Genom Sara fick jag lära mig att jag är supertrendig, helt utan att försöka. Jag både nonnamaxxar och lever cottagecore (eller hur man nu använder orden) varje dag.

Plötsligt vill alla leva som mormor. Laga mat från grunden. Odla tomater. Sticka. Plocka svamp. Duka fram långlunch. Umgås utan att samtidigt göra något annat. Helst i ett gammalt hus med en trädgård där tiden går långsammare. Nonnamax(x)ing kallas en av årets trender. Parallellt fortsätter cottagecore att leva vidare med ökad intensitet: romantiseringen av det lantliga, långsamma (och handgjorda) livet.

Sara Rönne

Inte bara är jag mormor. Jag lever tydligen som en också. Och inte vet jag om jag romantiserar det lantliga, långsamma och handgjorda livet, men nog har jag och maken medvetet valt bort finansvärldslivet (för hans del) och Stockholmsförorten (där vi bodde förr om åren).

En av fördelarna och nackdelarna med att vara i mormorsålder är att man inte längre kan sova länge. Jag borde därför lägga mig tidigare, men eftersom jag är dålig på det får jag kompensera med en tupplur på dagen. Hur kan det vara en fördel att vakna tidigt? Kolla bara här hur gryningsljuset får vår stökiga trädgård att se vacker ut. Iallafall i mina ögon.

Så här ser det också ut. Romantiserar jag lantlivet nu? (Du är varmt välkommen att komma hit som piga eller dräng, här finns jobb för minst två heltidsanställda som är villiga att jobba utan lön. Du skulle få tupparnas pubertetskraxiga galande på köpet.)

Här inne nonnamaxxar jag för fullt. Jag torkar chili, stickar barnbarnskofta, har dammråttor i hörnen och omoderna inredningsdetaljer i soffan. Det är bara marmorpiedestalen till min adiantum hispidulum som saknas. Det känns bra att jag är trendig iallafall.

You may also like

12 kommentarer

  1. Ha ha ha, synd att jag inte bor i Sverige för pubertetstuppar har jag svårt att motstå.
    Det finns flera fördelar med att gå upp tidigt; kissa hundar innan de hundar som man inte tål (läs Wish) är ute, göra sin yoga innan denna brötiga stad tjonga igång på allvar samt äta frukost i någorlunda lugn och ro.
    Kram

    1. Killarna är lite blyga och galer sällan in public, så jag vet inte vem av dem jag ska sätta i en kartong och skicka till Rom… 😀 (Det finns ju bara plats för en av dem här.)
      Jag må bo i en helt annan miljö och har ingen hund, men känslan är ändå densamma. Det finns ett helt annat lugn i de tidiga morgnarna. Kram!

  2. Jag är less på alla nya ord som etiketterar hur en lever sitt liv. Ett tag identifierade jag mig med ”slashie”, ”early adopter” t.ex. Men nu ger jag blanka f… i vad andra sätter för etiketter på mitt liv. Att jag lever långsamt har jag sagt långt innan cottagecore blev ett ord. Kramar!

    1. Ja, som jag skrev hos Sara ser jag mest detta som märkligt. Vi har ju knappast hamnat här för att vi följt några trender. Det är ett liv som är fullt av glädje och allt vackert, men det är också fullt av hårt arbete och ibland stora besvikelser. Att sätta märkliga ord som beskrivning på mitt liv känns, tja, lite löjligt rentav. Att leva långsammare efter att ha snurrat på i vårt märkligt människo-o-anpassade samhälle tror jag är en intuitiv överlevnadsteknik hos många. Kram.

  3. Hej Monnah!

    Håller med Anna där!
    Tycker det är urlöjligt när det ska sättas etiketter (som dessutom ska anses trendiga) på någons valda livsstil, det känns både tillgjort och ogenuint (a la influensers som framhäver just den livsstilen utåt…)
    Som att plötsligt leva ”nonnamaxxing” för att SoMe dikterar detta, eller det här med cottagecore som har blivit en enorm trend efter pandemin, vilket till viss del är rimligt då vi i vissa länder var helt instängda i en lägenhet i en stad under lång tid. Du ska vara stolt och nöjd med att du lever på ett sätt du verkligen vill och mår bra av utan att det skulle räknas som en trend, och det vet jag ju att du gör.
    Nonnamaxxing har ju mina barn växt upp med efter alla våra somrar i Italien, och det värderar jag oerhört mycket <3

    Stor kram!!

    1. Etiketterna används väl för att kategorisera en värld som är så förvirrad att det inte går att ta något för givet längre. Du kanske uppfattade min (smått) ironiska ton i inlägget. För det första är det märkligt att jag helt plötsligt är trendig, för ingenting har förändrats eller anpassats för att jag ska vara där jag är. För det andra är det märkligt att min livsstil ska bli ”romantiserad”. Ja, i foton går det att fånga delar av det som gör att vi valt att leva så här, men det är sannerligen inte bara en dans på rosor utan är ligger hårt arbete bakom. Det var det jag ville skulle komma fram. Jag är otroligt tacksam för mitt/vårt liv och hade levt det oavsett om det funnits ett löjligt ord som nonnamax(x)ing eller ej. Är glad för att era barn fått uppleva det genuina som ligger bakom det märkliga ordet hos släkten i Italien. Kram!

  4. Håller med de andra kommentatorerna. Plus att jag blir Så Trött på att den mediala uppmärksamheten alltid ska riktas mot de som har levt ett icke hållbart liv och blivit frälsta. Alltså folk som gått på dumma trender och nu hittat bättre trender. Det finns massor av människor som lever jordnära och i någon slags takt med naturen och som har gjort det hela sitt liv.

    Min mormor syltade och saftade och hade rotfruktskällare och matkällare och de hade egen potatis och egna äpplen långt fram på vintern. Mamma och pappa hade frys i stället för källare. Jag har ingen odlingsplats och bor på en plats där jag kan köpa färskt direkt av producenten på marknaden varje vecka så vi har inte så mycket i förråd, men principen ordentliga råvaror vars ursprung man känner är genomgående för dessa tre generationer.

    1. Ja, precis så är det. Jag tycker det är intressant att jag som gått vävkurser och stickat och saftat och allt vad det är sedan jag var barn helt plötsligt är trendig. För jag kan säga att som tonåring var jag allt annat fast jag i mångt och mycket hade precis samma livsgrund och intressen som idag! Jag har alltså varit lantis i hjärtat sedan barnben och praktiserande mormor sedan långt innan ens mina egna barn var påtänkta. Intressant att du säger att de som hittat det här levnadssättet ”själva” och inte genom sin uppväxt blivit ”frälsta”. Så kan det naturligtvis upplevas.

    1. Jag tänker att du är långt mer trendmedveten än jag, men att det då gäller resande i allmänhet och kanske husbil och husvagn i synnerhet. 😅 När man jobbar med något behöver man ligga i framkant, men hur man lever sitt liv tänker jag ”bara är”.

  5. DÄR ser man, Monnah. Du är så inne du kan bli 😉
    Äkta influenservarning på Nonnamaxing, haha. ALLT hittar de ord för, fniss.
    Helt nytt ord för mig, men nu lär jag se det dyka upp överallt. Det brukar ju bli så.
    Du lever ett bra liv, Monnah. Ett riktigt bra liv. Sen är det ju lite kul, och IRRITERANDE, med alla etiketter som SoMe så gärna sysslar med.
    Att gå upp tidigt, DET gillar jag också. Morgonen är bäst. Jag kan lätt gå upp vid 6, njuta av det vackra ljuset då. Men kvällstrött, det är jag.
    Kramar

    1. Hahaha, ja du, tänk att vara helt inne utan att ens ha en aning?! Max(x)at…
      Jag är tacksam över mitt liv och allt som det bjuder på, oavsett vilken titel någon ger mitt sätt att leva. 🙏🏼
      Egentligen är jag också kvällstrött, men jag har sedan jag träffat maken insett att det finns en hel världs tid att utnyttja där också. Man vill väl max(x)a livet? 😂 Kram mitt i bröllopshärligheterna!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *