Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Sonen började spela i Steel Band idag. Roligt för honom, väntan för mig. Jag tog en promenad i området. Bra beslut. Till och med i det tråkigaste av tråkiga förortsområde (man skulle kunna tro att Pleasant Grove skulle vara något alldeles extra) går det att hitta skönhet. Vilken härlig stund jag fick där i solen! Ibland gäller det att rida med vågen istället för att kämpa emot. Hoppas att du får en riktigt fin helg.
Idag vaknade vi till det här:
Molnen har bäddat in bergen och det har regnat till och från hela dagen. Vilken start på höstlovet! Eller, jag tycker egentligen att det är ganska mysigt. I morse kom grannbarnen hit eftersom deras mammas skola inte har höstlov. Sonen lärde småkillarna schackreglerna (hans plan är att lära dem ordentligt), mellantjejen hjälpte mig att göra nyttiga snacks och äldsta flickan arbetade på samma mjukisdjurprojekt som våra döttrar. Det var mysigt att ha hela nedervåningen pulserande av liv. Det fanns ingen som lät jobbigt, ingen som mobbade någon annan och ingen var uttråkad. Tur att de bara var hos oss i ett par timmar, för annars kanske verkligheten skulle komma ifatt!
När gästerna gått hem åkte jag och S till Hobby Lobby. Hobby Lobby är en av våra favoritaffärer här. De har mängder med pyssel och dekorationer och konstmaterial och tyg och garn och ramar och allt mellan himmel och jord. För mig som kund är det trevligt att de ofta har 40-50% rabatt på varierande avdelningar och dessutom har de en kupong på 40% rabatt per vecka, så varje gång jag handlar där betalar jag max 60% av priset på den dyraste produkten. Ja, om den inte redan är nedsatt i pris, så klart. (Nu låter det som att jag är en riktig snåljåp, eller hur? Sparsam går jag med på, men inte snål…)
För övrigt prövas mitt tålamod rätt bra just nu. Det mått av lugn jag har i mig förvånar mig själv. När man har gått igenom tillräckligt många störiga saker verkar det faktiskt på riktigt som att ”what doesn’t kill you makes you stronger”.
Ibland är livet nypa-sig-i-armen-bra. Det funkar också att riva sig om och om på hallonbuskar och dessutom är det lite roligare då man samtidigt får hallon plockade. Tack fina grannen N, en vän som återigen bekräftar det där att ålder inte spelar någon roll. Hon är äldre än mamma, har flyttat till USA från Ryssland via England och har upplevt mycket av det jag själv går och har gått igenom. Dessutom har hon humor och bjuder på sig själv, så att umgås med henne är helt enkelt trevligt och givande. Idag bjöd hon med mig och yngsta dottern till självplock av hallon. Sedan frosten och snön som kom i helgen låter ägarna alla plocka gratis bara för att rensa buskarna. Najs!
Grannarna till hallonbönderna föder upp djur med horn just för hornens skull. De tämjer också renar för att hyra ut dem till diverse spektakel i jultider (Dasher, Dancer, Prancer osv). Rådjurskiden som kom fram till oss var bara för söta! De tiggde hallon och lät så roligt att jag skrattade så magen hoppade.
Vi hittade många fler hallon än vi hade väntat oss, så det räckte inte bara till efterrättshallon, utan också till några påsar rårörd hallonsylt. Frysen börjar bli full av skördeglädje. Underbart!
Ps 1: Anja, getbilden är till dig. Varsågod!
Ps 2: Vi fick knipsa de sista, frostnupna blommorna innan vi åkte hem. Jag skojar inte. Deras blomsteråker hade precis samma blommor som blomhimlen på Sturkö! Nu känns det som att någon från Sturkö har varit och hälsat på. Finfint.
Ps 3: Min kompis lade upp den här på Facebook och jag blev förälskad. Alltså, Lisa Nilsson är alltid bra, men den här texten knöt till lite extra i hjärteroten. Jag hade helt missat att hon precis släppt ett nytt album, så i kväll har jag lyssnat på Lisa och undrat lite över hur hon kunde se in i vissa delar av mig.
Lite mer och lite mindre. Lite mer sytt på den där Brodera Mera-duken, lite mindre ogräs under päronträden. Lång skoldag, besök på Hobby Lobby med alla barnen. Vi kom hem till en fantastisk middag (helstekt kyckling med timjansmorötter) som maken hade fixat. Jag färgade femdollarsfyndet till E. Hux flux har hon en supersnygg Banana Republic-kofta för tio dollar. (Färgen bryter inte så mot knapparna som det ser ut på bilden. Dessutom är koftan bara halvtorr, så den ser flammig ut vilket den inte är.) Jag gillar second hand. Det är snart dags för en ny tur till Deseret Industries. Så länge man har tid och tålamod kan man hitta både det ena och det andra av värde. Intresseklubben antecknar?
Tja, vi fortsätter med vardagsredovisningen. Inte bara bruna koftor har sin plats så här vid den här tiden på året. Nu börjar butikerna bulla upp med Halloweenprylar, pumpor, kalkoner, tonvis med godis och julgranar. Själv lyssnar jag lite smått på julmusik. Jag tror annars jag förlorade årets jultävling, för svägerskan har redan satt upp adventsstjärnan!
I morgon kommer svärmor hit! Roligt. Vi ska bestiga höga berg. Den djupa dalen bor vi visst i hela tiden, så det är viktigt att vi tar oss uppåt då och då.
Vad gör du då? Längtar du också efter att gå ut i en disig höstmorgon och se solen gå upp? Vill du sjunga? Vill du att din kropp ska kännas mer som 25 än som 42 år och 355 dagar? Känner du livet i dig, suger du i dig de små stunderna av lycka? Tror du att de goda vinner till slut? Då är vi kanske mer lika varandra än du tror. Peace.
Natten bjöd på åska och regn, men när jag var ute och sprang var det himlen jag såg i pölarna på marken. Hopp. Både om livet och kärleken. Pernilla Andersson – Huvudet högt.
Vardag. Mamma hittade de sista sakerna på sin inköpslista och det till bra priser. Vi hade en vän på middag och bestämde att han nog kommer tillbaka snart trots att han är på väg mot Silicon Valley. Stryktvätten ströks som av ett mirakel och just i detta nu är det ganska tomt i tvättrummet. Ja, förutom då det gäller damm och skräp, men just sådant bryr man sig väl inte om då det gäller tvättrum? Jag fick någon fånig allergiattack. Dottern langade lite av sina antihistaminer och förhoppningsvis kan jag nu få sova utan att klia i-Hjäl mig.
I yngsta dotterns rum ligger just en gammal (äh, inte så gammal förresten, mest från förr i tiden) vän och sover. Till vardags håller hon till i en av Sveriges sydligaste städer och därifrån hade hon plockat med sig en fin hälsning från någon, lösgodis från Hemmakväll, dansk lyxlakrits (jag delar INTE med mig av den, sen får den vara hur o-paleo som helst) och de finaste små schackrutor jag någonsin sett! Lyxigt. Ja, både med sällskapet och de fina gåvorna!
Dottern var sådär nöjd över att få flytta in till storasyster vars extrasäng är ledig just i två nätter till medan kusinen är i San Francisco, men själv tycker jag det var toppen. Det innebar nämligen också att en synnerligen välbehövlig storstädning blev genomförd. Gästen fick till och med en rosenkvist på nattygsbordet! Till och med skrev jag då i princip alla grannar på ett eller annat sätt fick all växtlighet förstörd i lördagens extrema hagel- och åskskyfall medan det mest var maskangripna päron och annat skräp som fick se döden i vitögat här hemma hos oss. (Mest synd tycker jag om grannarna som gifte sig i sin trädgård förra lördagen. Mannen hade jobbat stenhårt hela sommaren på att göra riktigt fint inför vigseln och bröllopsfesten och trädgården hade verkligen blivit underbart fin. Hans stora ansträngningar ligger nu mest i tre grannträdgårdar nedanför deras… Undrar just vad de sa när de kom hem från bröllopsresan i går kväll?)
För övrigt har allt blivit vardag här igen. Sonen jobbar i grannens trädgård varje vardagsförmiddag och sköter sin e-school på eftermiddagarna, äldsta dottern alternerar skoldagar med e-school och yngsta dottern hemskolas. De har alla diverse aktiviteter att fylla sina dagar och kvällar med (jo, det var ju det där med att prata engelska och träffa inhemska vänner när vi ändå bor här) och jag hoppas att vi får ett bra och givande läsår. Jag gillar att skjutsa barnen. Det ger egentid med var och en. I en bil kommer man ingenstans, så det går att avhandla både lättsamma och svåra ämnen beroende på vad som behöver diskuteras. Dessutom är det kul att låta barnen vara DJ. Dagens låt får bli Imagine Dragons Radioactive. Lyssna med hörlurar och dra upp basen så det dånar i svanskotan, tack… (Fast jag tycker ju att Lindsey Stirlings och Pentatonix version är rätt söt också, förstås.)
Nästa år får vi nog spruta våra fruktträd trots allt. Grannen varnade, men vi ville testa utan i år. Mask, mask, mask… Får undersöka om det finns något bekämpningsmedel som inte är farligt. Fat chance, va?
Dagarna trillar iväg fort. Vi gör oss redo för skolstarten på torsdag, försöker få våra svenska gäster att känna sig välkomna fast vi har tusen vardagliga saker att göra och jobbar för att få in rutiner igen. De kommer väl. Vi har hunnit med en kräftskiva, en resttenta (A i algebra, bra så), besök av vänner till familjen och middag för våra stackars grannar som förväntade sig ett nyrenoverat hus efter semestern för att finna att de inte ens kom in i sina sovrum p g a försenade hantverkare. Idag åkte min mamma in med E och L till Salt Lake City och i kväll ska tjejerna få vara med på en bridal shower för en av sina ungdomsgruppsledare. Tjing tjong!
Gårdagens (eller gårkvällens) utflykt till Squaw Peaks utsiktsplats var rätt makalös. Så vackert det är att se ut över dalen! Vi bor ändå väldigt vackert, eller hur?
Jag tycker det är så konstigt att jag kom hem till Sverige och att allt tio minuter senare kändes som vanligt. Jag har haft den stora förmånen att kunna åka till Sturkö varje sommar ända sedan jag flyttade hemifrån, så den här ön i Karlskronas skärgård har blivit min bas. Jag har många gånger fått frågan om jag kan tänka mig att flytta hit och svaret har alltid blivit nej. Det ligger några mil från Karlskrona som i sig är en pluttstad, men dessutom blir vintrarna långa, blåsiga och kalla här. Jag vet inte… Men på sommaren, då måste jag bara komma hit!
Nu har jag och barnen varit här i en vecka. Vi har hunnit träffa delar av familjen och en och annan fin vän, det har varit Lövmarknad och midsommar och släktkamp i fotboll, obesprutade jordgubbar i morfars land har plockats och ätits och katten Milla har det gosats med. Månen är på väg in i något superläge och det sägs att den i morgon kommer att upplevas vara mycket större än på länge. Jag sitter här i ”blå rummet” och tänker på makens mormor som aldrig kom överens med fullmånar medan jag själv tycker det alltid blir extra härligt att ha fullmånen följa med en till dasset. Det blir ju liksom aldrig riktigt mörkt en sådan här natt! (Supermånen kommer att synas i morgon. I natt har vi bara en nästan-supermåne, fast den är rätt fin den också.)
Maken uttryckte vissa klagomål över att jag bloggat så lite sedan jag kom hit. Tiden finns väl, men det finns så mycket mer som också ska upplevas och hinnas med! Jag gissar att det blir precis som de senaste somrarna vilket innebär att jag kommer att uppdatera lite då och då, men bara då jag själv känner för det och ibland med många dagars uppehåll.
Här har du en liten bildkavalkad från den senaste veckans aktiviteter:
Jag mår bra här. Livet alltså… Puss.
Jag saknar.
I ett tal jag hörde en gång talades det om att om man tittar på grannens tvätt genom ett smutsigt fönster är det lätt att hacka på grannens tvättkunskaper när felet egentligen ligger på en själv, eller i alla fall på ens smutsiga fönster. Det där gäller sannerligen både bokstavligt och bildligt talat… Idag kom fönstertvättarna från Sharper View Window Cleaning och trollade med sina stegar, hinkar med tvättmedelsvatten och riktigt vassa fönsterskrapor. Nu ser jag mycket klarare. Rena fönster ger dessutom nytt liv också till våra beigetrista väggar! Åh, vad skönt det var att slippa att göra det här jobbet själv. Tack Local Amazon för ett riktigt fyndpris! (Amazon Local funkar som Groupon.)
Trädgården fortsätter att bjuda på färgsensationer och överraskningar. En svensk vän som bott här ett tag säger att det här är den bästa tiden. Sedan kommer hettan och det går inte att rädda grönskan ens om man vattnar ordentligt, så jag passar på att njuta!
Jag ville testa You Dos nya glitterfärger, så då gjorde jag det. Jag må vara helt befriad från att gilla glamourösa klädesplagg, men jag älskar verkligen glitter då jag pysslar.
Härom kvällen hade vi svenska vänner här. Ja, och en ingift amerikan, förstås. Trevligt, så trevligt! Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Bjud hem folk på middag eller be någon bjuda hem dig. Det är spännande och utvecklande att umgås med andra människor! Dessutom kan det hända att man får några jordgubbsplantor att utöka trädgårdsarsenalen med. Mums!
I detta hus kan man hitta svenskar. Finns det något mer svenskt än ett par svarta trällor?
Och finns det något mer amerikanskt än en tjusigt gjuten vattenspridare i plast?
När vi var på Cabela’s härom dagen passade vi på att införskaffa en dehydrator, eller mattorkare. Idag satte jag igång en testomgång som förhoppningsvis resulterar i krispiga bananchips i morgon. Bananerna köpte jag för ca 5 kr/kg, alldeles perfekt mogna för mitt ändamål men lite för brunprickiga för att den vanliga banankonsumenten skulle betala fullt pris. Jag ser fram emot att få testa göra eget fruit leather!
Torkmaskinen var billig, men så har den fått väldigt varierande betyg också. Vi får väl se om den var värd pengarna (som många skriver) eller om den suger (vilket många andra skriver).
Månen lyser både på dig och på mig i sommarnatten…
… och om du inte gillar mörkret är du välkommen in till oss. Vi lovar att ta hand om dig!
Underbar och älskad av alla. I alla fall alla som slipper allergier och tråkigheter av dessa underbara humörhöjare. Att bara kunna gå ut i trädgården och ställa sig under ett blommande fruktträd, insupa doften och följa bergens snösmältning, det är sannerligen lyx.
Just nu går mina tankar ofta till Nangijala, om att gå vidare, om att inte räcka till, hur man kan hjälpa de som finns kvar… Hur kan man faktiskt underlätta för någon i sorg? Det här är tunga frågor som är svåra att ta tag i. En vän till mig tipsade om Mia Skäringers artikel om Lyckofasaden. Det är väl ingen som är lycklig hela tiden heller? Att kunna känna lycka också i stunder då livet känns övermäktigt är en gåva.
Något att vara glad över är att penséerna som blev skövlade av rådjuren har kommit tillbaka. Och som de har återkommit! Jag som egentligen inte är någon lila person blir alldeles glad av dessa små karameller. Sannerligen något att glädja sig åt!
”Du lilla bäck som ilar käck igenom grönan lund
Vi hastar nu, ack stanna du och lek med mig en stund”
I vår trädgård, liksom. Porlet gläder både barn, tonåringar och vuxna. Det är bara något med vatten som gör att hjärtat slår lite fortare, eller långsammare, beroende på vad man behöver.
Även om jag gärna uppehåller mig i uterummet nu gör dessa tulpaner och svärmors allmogeskål mig synnerligen glad. Våra senaste middagsgäster hade med sig mina favoritblommor. Träffsäkert! Jag tjurar lite över att ha missat den stora tulpanutställningen i Thanksgiving Point, men jag ska väl ha några höjdpunkter kvar att se fram emot också!