vardag – Sida 8

Torsdagen den 23 maj 2013.

24 maj, 2013 4 kommentarer

Jag saknar.

I ett tal jag hörde en gång talades det om att om man tittar på grannens tvätt genom ett smutsigt fönster är det lätt att hacka på grannens tvättkunskaper när felet egentligen ligger på en själv, eller i alla fall på ens smutsiga fönster. Det där gäller sannerligen både bokstavligt och bildligt talat… Idag kom fönstertvättarna från Sharper View Window Cleaning och trollade med sina stegar, hinkar med tvättmedelsvatten och riktigt vassa fönsterskrapor. Nu ser jag mycket klarare. Rena fönster ger dessutom nytt liv också till våra beigetrista väggar! Åh, vad skönt det var att slippa att göra det här jobbet själv. Tack Local Amazon för ett riktigt fyndpris! (Amazon Local funkar som Groupon.)

Trädgården fortsätter att bjuda på färgsensationer och överraskningar. En svensk vän som bott här ett tag säger att det här är den bästa tiden. Sedan kommer hettan och det går inte att rädda grönskan ens om man vattnar ordentligt, så jag passar på att njuta!

Jag ville testa You Dos nya glitterfärger, så då gjorde jag det. Jag må vara helt befriad från att gilla glamourösa klädesplagg, men jag älskar verkligen glitter då jag pysslar.

Härom kvällen hade vi svenska vänner här. Ja, och en ingift amerikan, förstås. Trevligt, så trevligt! Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Bjud hem folk på middag eller be någon bjuda hem dig. Det är spännande och utvecklande att umgås med andra människor! Dessutom kan det hända att man får några jordgubbsplantor att utöka trädgårdsarsenalen med. Mums!

I detta hus kan man hitta svenskar. Finns det något mer svenskt än ett par svarta trällor?

Och finns det något mer amerikanskt än en tjusigt gjuten vattenspridare i plast?

När vi var på Cabela’s härom dagen passade vi på att införskaffa en dehydrator, eller mattorkare. Idag satte jag igång en testomgång som förhoppningsvis resulterar i krispiga bananchips i morgon. Bananerna köpte jag för ca 5 kr/kg, alldeles perfekt mogna för mitt ändamål men lite för brunprickiga för att den vanliga banankonsumenten skulle betala fullt pris. Jag ser fram emot att få testa göra eget fruit leather!

Torkmaskinen var billig, men så har den fått väldigt varierande betyg också. Vi får väl se om den var värd pengarna (som många skriver) eller om den suger (vilket många andra skriver).

Månen lyser både på dig och på mig i sommarnatten…

… och om du inte gillar mörkret är du välkommen in till oss. Vi lovar att ta hand om dig!

Ditten och Datten

Nu blomstrar det i dalens famn.

8 maj, 2013 7 kommentarer

Underbar och älskad av alla. I alla fall alla som slipper allergier och tråkigheter av dessa underbara humörhöjare. Att bara kunna gå ut i trädgården och ställa sig under ett blommande fruktträd, insupa doften och följa bergens snösmältning, det är sannerligen lyx.

Just nu går mina tankar ofta till Nangijala, om att gå vidare, om att inte räcka till, hur man kan hjälpa de som finns kvar… Hur kan man faktiskt underlätta för någon i sorg? Det här är tunga frågor som är svåra att ta tag i. En vän till mig tipsade om Mia Skäringers artikel om Lyckofasaden. Det är väl ingen som är lycklig hela tiden heller? Att kunna känna lycka också i stunder då livet känns övermäktigt är en gåva.

Något att vara glad över är att penséerna som blev skövlade av rådjuren har kommit tillbaka. Och som de har återkommit! Jag som egentligen inte är någon lila person blir alldeles glad av dessa små karameller. Sannerligen något att glädja sig åt!

”Du lilla bäck som ilar käck igenom grönan lund
Vi hastar nu, ack stanna du och lek med mig en stund”

I vår trädgård, liksom. Porlet gläder både barn, tonåringar och vuxna. Det är bara något med vatten som gör att hjärtat slår lite fortare, eller långsammare, beroende på vad man behöver.

Även om jag gärna uppehåller mig i uterummet nu gör dessa tulpaner och svärmors allmogeskål mig synnerligen glad. Våra senaste middagsgäster hade med sig mina favoritblommor. Träffsäkert! Jag tjurar lite över att ha missat den stora tulpanutställningen i Thanksgiving Point, men jag ska väl ha några höjdpunkter kvar att se fram emot också!

Ditten och Datten

Vardagligt sökande efter lycka.

5 maj, 2013 4 kommentarer

If you’re happy and you know it, clap your hands. Och om man inte är så glad, vad gör man då? En bra sak att göra är att sätta sig ner och skriva upp saker som man är tacksam över. Oftast är sådana saker också sådant som gör en glad. (Här får du ett fotoutdrag från min lista, men den skulle kunna göras längre om jag bara hade fler kort. Mina föräldrar och syskon med familjer har till exempel vårbrukat ute på Sturkö. Hurra! Det kanske går att skörda där i sommar igen?! Bara tanken på det gör mig faktiskt både glad och tacksam.)

Billigt fläskkött blir fantastiskt gott efter att ha stått i en slow cooker över natten. Just nu njuter jag bara av doften – en Pork Shoulder Butt (över tre kilo kött, fett och ben för mindre än en femtiolapp) inpackad i spiskummin, oregano, chili, cayennepeppar, svartpeppar, salt, vitlök, lime och äppeljuice. Som sagt. Njutbara ångor…

Mormor Brittas röda tårta äger. (Den gjorde visst fler personer glada idag, annars hade väl inte de sorgliga resterna sett ut så här. Tja, det här är ju ändå ingen bakblogg, så presentationen kanske inte gör något.)

Alla blommande träd är riktiga lyckopiller! Det är så vackert med allt det fluffigt vita och rosa. Persikoblommorna ser lite sorgliga ut då de stod i full blom vid sista snöfallet, men förhoppningsvis blir det ändå lite frukt i höst.

Jag älskar många gånger att köra bil. Gärna själv och med musik på hög volym, men med nedvevad ruta och barnen som sällskap kändes det också härligt. (Vi var på tvillingkalas norr om stan. Kul att träffa släkten igen!)

Jag har det bra. Jag hoppas att detsamma gäller dig.

Ditten och Datten

Vardagshelg.

15 april, 2013 4 kommentarer

Ibland är verkligheten vackrare än sagan. Nu blommar persikoträden och jag njuter i fulla drag. Hoppas vi hinner tillbaka från Sverige innan persikorna är övermogna! Det skulle vara surt att ha tre persikoträd i trädgården och helt missa att äta de solvarma frukterna…

När jag vaknade i morse ville jag knappt stiga upp eftersom det var så ruskigt kallt i rummet! Senare, i eftermiddags, gick jag en promenad med två av barnen i kortärmat. Det svänger snabbt här. Vi har en händelserik och njutbart lugn helg bakom oss. Yngsta dottern har ”Thailandsflätor” (många av mina gamla elever kom tillbaka från Thailandssemestrar med sådana i håret) eftersom min kusin fixade håret på henne i 1,5 h i fredags. Uthållighet… S har också ridit, gosat med Esme, ormen och bråkat lite med en emu. Jag och maken har varit på bröllop och njutit av ung, vacker kärlek. Vi träffade också en av Ks gamla kompisar som han inte hade träffat på 20 år. De har haft mycket kontakt genom Facebook de senaste åren, så det blev aldrig särskilt konstigt. Hans fru var fantastiskt trevlig och vi satt på restaurang alla fyra och pratade och pratade och pratade tills vi fick bråttom därifrån. Det är kul med människor!

Under de senaste dagarna har jag har haft ett sorgligt samtal med någon jag älskar och jag har stångat pannan i väggen. Jag har njutit av solen och jag har förbannat mörkret. Jag har tittat på Warm Bodies (Du måste se den!!! Lite äcklig i ett par, korta partier, men annars min nya favoritfilm!) tillsammans med de två äldsta barnen och gosat med en femtonårig boa tillsammans med minstingen. Jag har delat ung, sprudlande kärlek och känt mig omsluten av gammal strävsam dito. Jag har önskat mig bort och varit helt absorberad av nuet. Det har varit fina dagar. I morgon börjar en ny vecka. Vi kämpar på med skolan. Ungdomarna/barnen ska fira kompisens födelsedag medan jag och maken ska gå på dubbeldejt med våra kompisar. Jag har en lista som jag lovat mig själv ska bockas av, en punkt i taget. Jag fortsätter förändra mitt hälsotillstånd och jag kommer förhoppningsvis att fortsätta göra människor glada då och då. Salut! Här kommer en bildkavalkad med bilder från de senaste två dagarna.

Ditten och Datten

All I want is everything.

2 mars, 2013 4 kommentarer

Idag sken solen så där underbart som den bara kan göra då den håller på att vinna årstidskampen. Jag satt en stund ute på vår trappa och njöt av att känna värmen, drömma lite och bara vara. Livet blir inte mycket bättre än så.

För dig som är intresserad av hemskolningen kommer här en bild på slutprovslokalen. De båda äldsta är alltså inte egentligen hemskolade då de är inskrivna på Provo eSchool. De läser sina kurser genom BYU Independent Study och Provo High School. BYU-proven gör de under tiden som de läser kurserna, men slutprovet i varje kurs kan de inte ta online. De går i stället till det här provcentret där de får sitt prov och får sitta i en lugn och tyst (övervakad) miljö. Funkar bra!

När jag såg att Åhléns sålde det här Ylva Skarp-fatet i höstas bad jag genast min syster köpa det åt mig och lägga undan det. När jag nu var hemma en sväng tyckte hon att jag kunde ta med mig det. Hm. Jag hann inte fixa några specialpackprodukter, så jag gjorde vad jag kunde för att skydda fatet i den stora resväskan. Låt mig bara säga att jag tror att om någon kontrollant hade öppnat den väskan hade han eller hon säkert fått väldigt roligt. Hur som helst fick jag hem mitt fina fat i ett stycke och det får nu stå och inspirera mig och alla andra på matbordet. Vi har saknat ett fat till större matsallader och det här borde väl funka? Jag brukar nöja mig med lite, men jag inser att jag kanske inte är så måttfull som jag önskar att jag var… Hur är det med dig? Är du måttfull, eller vill du också ha allt?

Nu ska jag sova i några timmar innan det är dags för mig att åka till Park City tills i morgon bitti. Jag ska träffa sju kvinnor som var otroligt viktiga för mig under åren i Philadelphia. Vi var alla flickvänner och fruar till studenter på Wharton och ingen av oss hade våra familjer i närheten. Det blev därför naturligt för oss att ty oss till varandra. De andra damerna är alla amerikaner och de brukar träffas en gång om året under en långhelg. Själv har jag dessvärre aldrig kunnat vara med eftersom jag bott lite för långt borta, men nu är det alltså dags! Manikyr, mat, promenader och prat står på schemat. Jag tror jag kan stå ut med det.. 😉

Ha en fin helg! Det tänker jag ha.

Ditten och Datten

Bästa rostbiffsreceptet någonsin. Jag lovar!

31 januari, 2013 7 kommentarer

I morse kände jag mig som Ally McBeal. Jag vet att jag var vaken, men jag drömde ändå. Jag hade feber, så det var kanske inte så konstigt egentligen. Jag har haft feber lite till och från de senaste dagarna. Störigt. Egentligen känner jag mig piggare än på länge, främst eftersom jag faktiskt kan ta mig fram lite lättare nu när jag inte längre behöver använda kryckorna hela tiden. Jag kom på att det var min kusins födelsedag, men att jag visst hade gratulerat henne för flera dagar sedan. What?! Samtidigt kom jag ihåg att en gammal pojkväns syster också delar denna födelsedag. Hjärnan är så spretig! Hur kommer det sig att den glömmer viktiga fakta, men överraskar med både det ena och det andra som värsta Gubben i Lådan? Funkar du som jag? Är du alltid rationell och ordentlig, eller förvånar du till och med dig själv?

Förutom febern och mitt något förvirrade tillstånd har dagen varit ovanligt bra, faktiskt ganska toppen. För tredje dagen i rad kom ett paket i brevlådan!! Jag kunde knappt tro mina ögon då sonen kom in med ännu en härlig, svensk postpåse. Den här hade posten fått tejpa ihop då den säkert fastnat i något vasst. Bubbelplasten och den enormt starka limremsan hade pallat trycket och inget av det dyrbara innehållet hade gått förlorat. Kolla bara… Man kan ju tro att MiaMaria vet precis vad jag gillar!

Häromdagen var det en vän som visst hade kommit att tänka på mig i samband med tulpaner. Hon kom ihåg att tulpaner är min absoluta favoritblomma. Det gjorde mig så glad! Denna bukett köpte jag till mig själv från maken. Jag vet ju att han egentligen gillar att ge mig blommor, så jag besparar honom omaket att behöva gå in i någon affär eftersom han ogillar det desto mer… Hm. I kassan stod en höggravid ung kvinna som var alldeles hjärtblå om läpparna. ”Wow! These flowers are beautiful!” Jag var sååå nära att låta henne få blommorna, men Mitt Egoistiska Jag tog över. Nästa gång jag kommer i samma situation måste Mitt Generösa Jag vinna. Hur kunde jag förneka henne glädjen att få njuta av röda tulpaner? Jag skäms.

I övrigt har de kulinariska höjdpunkterna varit många, vilket har bidragit till att denna fina dag blev så fin. Rostbiffen blev så god att jag knappast smakat något godare i köttväg. Receptet togs från vår Paleokokbok:

Deli-Style Roast Beef

2 finhackade vitlöksklyftor
1 msk torkad, krossad rosmarin
2 msk torkad oregano
1,5 msk flingsalt (fast vi använde grovmalet Himalayasalt)
2 tsk nymalen svartpeppar

Blanda kryddorna och gnugga in dem i din rostbiff. (Vår var en billig bit, fast rätt bra storlek ”tip sirloin”. En femtiolapp för hela stycket efter $3 rabatt.)

Låt den kryddade köttbiten stå i rumstemperatur i två timmar. Sätt i ugnstermometer i tjockaste delen. Sätt in köttet i 120°C uppvärmd ugn i en halvtimme. Sänk värmen till 75°C. Låt stå kvar i ugnen tills rätt innertemperatur nås. Vi valde att ta ut köttet då det var 56°C. (Över 60° blir köttet torrt och trist, inte att rekommendera.) Efter att ha stått och vilat inlindad i tio minuter var det dags att skära tunna, tunna skivor av köttet. Himmelskt gott! Där var det smakexplosioner i varje tugga. Rekommenderas!

För övrigt är grapefrukterna också hur goda som helst nu! Mums, alltså. Jag vet inte varför jag aldrig gillade denna majestätiska citrusfrukt när jag var yngre? Jag ska äta grapefrukt varje frukost tills jag tröttnar. Och göra spenatsallad med grapefrukt. Och äta grapefrukt till mellis. Hur länge dröjer det tills passionen falnar tror du?

Det värsta idag var förresten inte febern, utan min frisyr. Jag har upptäckt att damer som inte har perfekt hår här i Orem drar någon tjusig mössa över huvudet då de visar sig bland folk. Jag bestämde mig för att inte vara sämre än snyggingarna. Mössan är dotterns och inte särskilt tjusig, men ingen verkade reagera negativt på den. Ja, det skulle vara bakom min rygg i så fall.

Nu ska jag läsa pocketroman. Tack igen MiaMaria! Chokladen finns kvar, men tablettaskarna är redan long gone. (Femina har jag gömt för mig själv för att inte ta slut på allt det fina på en gång…) Sanningen segrar ändå alltid, eller hur är det man säger?

Förresten måste du lyssna på Talang 2008-vinnaren Zara Larsson som det varit tyst om sedan vinsten, i alla fall vad jag vet. Jag tror inte hon kommer att hålla tyst längre. Vad tror du? Tack Ellison!

Ditten och Datten

Vi glömmer idag, va?

23 januari, 2013 8 kommentarer

Jag tror att jag just håller på att sudda ut den den här dagen från mitt liv. Men jag är glad över att grannen kom över med en mexikansk version av Crème brûlée. Jag struntade högaktningsfullt i vad som är bra och nyttigt och njöt av en stor bit. Mums! Och God Natt. Förresten, lyssna på den här också. Mireille Mathieus version av The Winner Takes it All. Franska, Mireille, tysk teve och, tja, helt enkelt rätt intensivt.

Ps: Jag saknar ”min” braskamin. Amen.

Ditten och Datten

När stort kommer ur det lilla.

6 januari, 2013 3 kommentarer

Varsågod. Här får du en gratis väderrapport från den senaste veckan här i Orem, Utah. Jag tror banne mig att vi har haft det vackraste vädret sedan vi flyttade hit. Sitter jag i ena soffhörnan på eftermiddagen kan jag både njuta av ljuset som faller in bakifrån och njuta av bergen genom fönstret till vänster om mig. Inte dåligt! Jag har till och med varit ute, i alla fall ute ur huset. I torsdags började skolan igen och då jag höll på att förtvina inomhus haltade jag ut till garaget, använde den automatiska garageportsöppnaren för att släppa ut oss, stängde garageport med hjälpmedlet, körde barn dit de skulle, körde hem och upprepade öppnings- och stängningsproceduren. Yihaa! Det var svettigt, men det gick bra. Jag bröt inga fler ben och jag kände solen genom bilrutan och önskade till och med att jag inte hade glömt mina solglasögon i Hawaii. Ah! Det är underbart att ens ha förmågan att njuta ”små ögonblick av ro ibland”. Tacksamhetsövningarna hjälper mig långsamt upp ur träsket. Tjoho!

Min faster tyckte tydligen att jag har varit väldigt mycket på Facebook. Tja, det kan hända att jag bläddrat igenom uppmuntrande ordspråk, glada vinterlovsbilder, ledsna och ensamma uppdateringar och annat mindre viktigt väldigt mycket mer ofta än vanligt. Det har dock sin naturliga förklaring. Jag har suttit på ungefär samma plätt, med vissa undantag, i drygt en vecka nu. Jag hasar mig upp för trappan på kvällen och ner för trappan på morgonen. Dessemellan blir jag väl omhändertagen av make och tre barn. Tur att jag har sluppit någon oempatisk slusk vid min sida. Vem skulle klara att tömma kastrull efter kastrull med mina, hm, uppkastningar? Eller springa som en skållad råtta varje gång jag behöver det minsta lilla? Eller sköta hushållet lika bra som jag? (Ja, nu är de fyra och jag är en, men tillsammans blir de både starka och duktiga.)

Här ser du en av de aktiviteter jag återupptäckt. Yatzy. Underskattat spel… Jag pusslar, läser, surfar Facebook i telefonen, tittar på gråtfilmer och har också hittat en ny favoritteveserie som jag aldrig ens hört talas om förut (Drop Dead Diva). Tja, kanske det finns en anledning till att jag aldrig har hört talas om den förut? Fast jag var ju väldigt förtjust både i Lagens Änglar och Ally McBeal förstås. Teveadvokater är allt mycket mer spännande än de verkliga, eller vad säger du A?

Jag har en nyckelharpa. Den fick jag av en gammal man som jag blev väldigt god vän med då jag flyttade upp till Tumba för en massa år sedan. Fine G lät meddela att om han hade varit 60 år yngre hade han lagt in en stöt på mig, men nu fick vänskapen duga. 🙂 Han lärde känna min man också. Jag är så glad över att vi hann berätta för G att vi väntade barn och att detta barn skulle få hans namn om det blev en pojke. Strax efteråt försvann vår vän in i demensdimman och några månader efter vår lille Gs födelse gick G den äldre bort. Alltid då jag lyssnar på Åsa Jinders musik skickar jag en tanke till min gamle vän och är tacksam över allt han lära mig under den relativt korta tid vi hann känna varandra. Den här är till dig som jag inte längre kan prata med.

För övrigt kan jag säga att om man spelar fiol och bor i Utah ser man ut och låter så här. Eh. Hon är duktig, lilla Lindsey Stirling! Och hon skriver sin egen musik. Om jag var du skulle jag därför ta mig till Köpenhamn den 25/1 eller till Stockholm den 26/1 då hon spelar där.

Funderingar

Livet det går upp och ner.

15 november, 2012 2 kommentarer

Vissa dagar är bättre än andra. Så är det för alla. För mig med. Den här dagen har varit bra på många sätt. Vardag är bra. Jag gillar rutiner och förutsägbarhet och det är just det jag har fått av den här dagen. Yngsta dottern som sedan skolstart har haft så svårt med matten har liksom levt upp genom hemskolan och flera gånger den här hösten har jag förvånat insett att hon knäckt flera koder hon borde ha knäckt för länge sedan. Att se henne jobba på och uppskatta sitt skolarbete gjorde mig glad idag. De två stora är duktiga och tämligen självgående genom sin distansskola. De behöver peppas och kollas och uppmuntras, men de klarar sig till stor del utan stora genomgångar. Skönt på ett sätt. Ja, särskilt som jag var så väldigt emot hemskolning och nu ser hur fantastiskt det funkar för vår familj. What can I say? Alla har rätt till en andra chans. Jag också.

Värre är det nog för Gs snögubbe. Han smälte under dagen bort till en blöt fläck och nu finns bara hans stiliga näsa kvar. Kanske får den återfödas i en ny snöskapelse. Vi får väl se…

För att inte hamna i någon av de farliga hemskolningsfällorna försöker jag upprätthålla vissa rutiner. D-vitamintillförsel genom en daglig soldos känns jätteviktig. Dessutom behöver vi alla röra på oss. Idag tog vi en promenad upp till Costco som ligger en kvarts gångväg härifrån. Det här är utsikten på vägen hem. Rätt pampigt, eller hur?

De amerikanska björkarna ser inte riktigt likadana ut som våra, men de ger i alla fall lite hemkänsla. Efter att ha sett Gs blivande marimbalärares läroplan inser jag att lärare jobbar väldigt olika. Jag hoppas att G och hans nya läromästare genast får bra kontakt. På måndag är det dags för första lektionen. Håll tummarna är du snäll.

Utanför vår ytterdörr svajar detta underbara gräs. Jag blir så glad av färgen, rasslet och det starkskira…

Posten kommer sex dagar i veckan, men inte förrän vid 16-tiden. Idag hade Brevis med sig ett paket från fina svärmor. Hon vet vad vi gillar. Jag sitter med ett jättevackert bärnstenshalsband på mig och resten av familjemedlemmarna har satt sig i varsitt hörn för att läsa de böcker och tidningar de fick. Godiset är SLUT. Japp. Dumle och Zoo är rätt gott.

Det finaste i paketet var ändå kökshanddukarna. Verkligen vardagslyx… Tack, tack, tack fina L! Och fast jag skrev att den här dagen har varit bra på många sätt har den också varit jättejobbig. Jag vet. Jag blir trött på mig själv jag också. Jag blir trött när jag inte kan styra över mina känslor. Jag har det så bra här! Idag fick jag ändå tvinga mig själv att skriva en tacksamhetslista för att tala om för mig själv att mina tråkkänslor var helt irrationella. Suck. I morgon kommer allt att kännas bättre, det är jag säker på. Särskilt om min inspiration som plötsligt försvunnit i tomma intet kommer tillbaka under natten. Happy, happy…

Ditten och Datten

Vi är hemma!

23 oktober, 2012 1 kommentar

Internet fixas först på torsdag, så då lovar jag att komma igen med text, bilder och annat kul. Vad skulle det kunna vara, förresten? Hm. Pallen med våra kartonger var i New Jersey den 5 oktober vilket borde betyda att vi snart har grejerna här. Våra kompisar C och J jobbar sig halvt fördärvade för vår skull och vi får försöka stoppa J som håller på att läka efter snart ett års problem med operationer och annat. Vi är så tacksamma för att det finns människor som är osjälviska på riktigt. Det är inte ofta man hittar sådana…

← Föregående 1 … 6 7 8 9 Nästa →