vänner – Sida 18

Generositet galore.

30 december, 2013 2 kommentarer

Ibland blir jag överrumplad över hur fina människor det finns i världen. Jag trodde nog att julens själva fira-tid var över för den här gången, men se, där hade jag fel. Brevbäraren kom med tre paket till, fulla med fina och omtänksamma saker. I det första paketet låg det bjällerhjärta från Indiska jag skrev om för några veckor sedan, och det är precis så fint som jag trodde. (Juleskummet hann jag knappt smaka. Jag öppnade påsen och hux flux var den tom, så Någon blev mycket glad!) Kära, fina bloggvännen Lotta som verkligen har sin plats i solen…

I det andra paketet låg en uppmuntrande och kärleksfull hälsning från en gammal scrapbookingvän som numera inspirerar på annat sätt än genom papperspyssel på Facebook. Sociala medier må vara till förbannelse många gånger, men jag har många bevis på att man kan odla personliga relationer via dem också. Tack härliga, starka och roliga L! Det plingar så vackert här hemma nu. (Eh. Bilarna åt vi upp i ett nafs.)

I det tredje paketet hade min fina Skottlandssyster packat ned ett avancerat chokladprovningskit med finfin choklad som funkar också efter julens utsvävningar tillsammans med lite annat smått och gott. Mest gott. Chokladen ska vi ägna oss åt en familjekväll framöver.

Tack, tack, tack kära vänner (mina syskon är också de finaste vänner man kan ha)! Jag har all anledning i världen att vara tacksam. Idag då jag går igenom årets händelser tänker jag extra på min fina vän som var expert på omtänksamma överraskningar. Jag ser hennes glada ansikte varje gång jag öppnar min mobiltelefon och önskar att jag kunde skicka ett överraskningspaket till henne. Hon får nöja sig med en vacker tanke, för jag vet inte hur man skickar något till Molnet Där Man Sitter Och Dinglar Med Benen.

Ditten och Datten

Mums.

26 december, 2013 Inga kommentarer

Aladdin på juldagen. Otroligt. Det trodde jag aldrig! Tack Elder Lundahl. Nästan samma festfolkskonstellation som i går, lika trevligt, lika gott. Jag och maken avslutade dagen med It’s a wonderful life. Se den om du har missat den. En amerikansk klassiker som aldrig slutar att påverka mig. Som min vän alltid säger: Nice matters! Var snäll, var en god människa. Kanske för att du tror på Gud, kanske för att du tror på karma, kanske bara för att det är svårt att vara snäll och bara få sk*t tillbaka. Allt gott till dig. Hade du varit här hade du fått smaka en chokladbit. Kanske hellre den goda Rocky Road vi gjorde själva eller ”farmorskolan”, för i Aladdinasken ligger det bara ett par likörpraliner kvar. Förresten, hur tänkte de då de plockade bort Fransk Nougat? Hrmf.

Det var vissa som gjorde av med julkalorierna snabbare än de intog dem. Så mycket som de skrattade gissar jag att det var väl värt ansträngningen!

Kreativitet

Pysselstuga.

1 december, 2013 4 kommentarer

Vi har haft julpyssel med olika familjer då och då genom åren. Förra året kände vi inte så många här, så vi bjöd bara hem två av barnens kompisar när vi gjorde julgodis. I år bjöd vi hem hela deras familj (tre syskon till och föräldrarna) och så våra nyaste (och bästa) grannar. Den här gången hade jag förberett bättre, både för att göra det lättare att få flyt och för att vi var många fler.

Följande var förberett:
mandelmassa och färg till julgodisar
pepparkaksdeg och bakplåtspapper i rätt storlek till plåtarna
ingredienser, recept och alla nödvändiga pinaler till Arlas fantastiska chokladkolasnitt
pärlor, mönster och plattor för att göra julgransdekorationer och maken som förste strykare
origamipapper, dotter 1 som instruktör och mönster till julgransprydnader
material och dotter 2 som instruktör till strumpsnögubbar
ingredienser och pinaler till nut brittle

Så här såg det ut då jag höll på att förbereda pysselbordet. Här var det full aktivitet i de tre timmarna vi höll på. Vid ena köksbänken bakades det chokladkolasnitt och vid den andra bänken var det pepparkakor och mandelmassa som gällde.

Efter en stor Thanksgivingbaluns, många timmar ute på Black Friday med dottern, adventsstäd och nu den här eftermiddagen är jag nöjd, men alldeles tom! Nu dröjer det nog ett tag innan jag är social igen. Eller inte…

Våra två IKEA-stjärnor hänger så fint i varsina fönster och ute lyser makens Martha Stewart-skapelse. På matbordet har vi adventsljusstake och lite överallt finns det annat som antyder att vi befinner oss i juletider. Jag gillar tanken på att första advent infaller på den första december och ser fram emot de kommande fyra veckorna! Baby Shower, skandinaviskt julfirande, glöggfest, hand bell orchestra-konsert, adventskalender och lite annat smått och gott ska hinnas med om allt går som planerat. Hoppas att du har kul du också och att du får njuta av sådant du tycker om.

Idag tänker jag för övrigt extra mycket på min stackars mamma som har så ont och som inte får någon hjälp i Karlskronas sjukvårdssystem. I går fick hon äntligen komma in akut. Proverna de tog då slarvades bort och dessutom behöver hon ett ultraljud som de ändå inte gör på helgerna, så nu är det bara att vänta tills på måndag och hoppas att hon står ut. Läkaren tror att det är problem i gallgångarna trots att hon opererade bort gallan för 45 år sedan. Vi får väl se. Suck.

Vill du titta på våra nyglittrade kottar går det bra att kila över hit.

Ditten och Datten

Tack för idag!

29 november, 2013 Inga kommentarer

Idag var det dags för laga-mat-hela-halva-dagen. Så roligt! Min Silhouette Cameo fick komma till användning när det var dags att duka. De riktiga höstlöven är nämligen inte fina längre och passar inte att lägga på matbordet! (Nej, vi har ingen duk som är tillräckligt lång då iläggsskivan är på plats.) Kalkon är inte min favorit, men makens potatismos och mina paradrätter gräddsås, stuffing och bönsallad var precis lika goda som vanligt. Och nu är jag stuffed, det är då ett som är säkert. Paleo? Not so much.

Sötaste middagsgästen tillsammans med sockerintaget för dagen. Dotterns äppelpaj vann tävlingen om godaste Thanksgivingrätt, min pumpapaj var bara lika äcklig som pumpapajer alltid är. Då vi hade två utbytesstudenter närvarande kändes det viktigt att de åtminstone fick smaka denna amerikanska högtidsrätt… Min favorit var annars pecanpajen. Jag gillar det kolaknäckiga…

Efter all mat var det dags att prata, prata, prata, spela spel, spela pingis och halvsova. Vi gillar verkligen Thanksgiving! Vår vän J lärde oss en rolig tradition. Alla fick skriva en anonym tacksamhetslista. Jag läste upp dem och så fick vi gissa på vem som hade skrivit. Easy, peasy!

Vad stod på min lista? (Jag har ju övat detta under nästan hela november, så nu var det dags för den komprimerade listan.) Musik, kärlek och familj, om du vill veta.

Jag hittade förresten den här hysteriska listan på YouTube. Jag älskade 80-talet, på riktigt, men dessa musikvideor är bara för mycket. Ha det så kul!

Funderingar

Random thoughts.

26 november, 2013 Inga kommentarer

”The biggest tragedy in America is not the great waste of natural resources – though this is tragic; the biggest tragedy is the waste of human resources because the average person goes to his grave with his music still in him.”
Oliver Wendell Holmes

Idag läste jag det här citatet på Facebook. Tårarna började rinna ner för kinderna. Kanske för att jag känner det här själv, kanske för att jag känner det för andra…

Jag har varit sjuk i helgen. Inte lika sjuk som min mamma som ringde Vårdcentralen tidigare idag då hon har haft fruktansvärt ont i magen i flera dagar. Hon fick tid på fredag. När smärtan blev outhärdlig framåt kvällen ringde hon Akuten. De sade åt henne att ringa Vårdcentralen i morgon. Suck! Nu säger jag ingenting mer om Den Svenska Vården, mer än att jag hoppas att min lilla mamma mår okej och att hon snart blir frisk igen.

Mina 21 dagar av tacksamhetsmeditation är över. Jag har i tre veckors tid ställt klockan lite tidigare för att stiga upp och ägna en kvart åt olika mantran varje dag. Har detta gjort skillnad i mitt liv? Absolut! Att kunna se sitt liv ur ett nytt perspektiv är nyttigt. Trots att det nästan alltid finns något som stör i periferin, stort eller litet, kan man lära sig att fokusera på det som är gott istället. (Lider man av en klinisk depression behöver man annan hjälp än ”trosan hoppsan, det här ska bli bra”.) Jag får påminna mig själv om detta ibland, så jag är jättetacksam över att jag gav mig själv den här chansen att öva upp tacksamhetsförmågan lite. Om du förresten inte har sett YouTube-klippet om tacksamhet från SoulPancake tycker jag du ska göra det:

Just nu är amerikanska barn och ungdomar redo för lov. Igen. I morgon är sista skoldagen innan Thanksgiving Break. Vi svenskar hakar på de vanliga skolloven. Det blir lättast så när man ska planera aktiviteter som involverar andra. Kalkon och sötpotatis inhandlades på Costco idag och jag höll på att lägga ner en sådan här klänning i vagnen också. Eller inte, hm.

För övrigt har jag snart gått igenom alla skåp och lådor för att fira ettårsjubileum här i huset, alldeles i linje med månadens förändringstema. En sak kan jag konstatera. En sådan flytt som vi gjorde kan vara bra på många sätt. Något av det bästa är att livet rensas på precis allt onödigt. Ibland kan de där onödiga grejerna dock kännas ganska nödiga. (Äh, jag vet att det heter nödvändiga.) Jag tror vi lyckades ta med oss de viktigaste grejerna i alla fall. Som bröllopsvaserna från diverse familjemedlemmar, de bästa fynden från Stämshult, den vävda julbonaden vi fick i förlovnings- eller bröllopspresent av makens morföräldrar och så ljusstaken jag fick i 40-årspresent av min fina, fina vän som inte längre finns här. Idag plockade jag fram den där ljusstaken och bestämde mig för att fortsätta smygjula trots att vi ska hinna med Thanksgiving först. Dagens datum: 25 november. Jag bjuder på Alicia Keys och hoppas att du mår bra.

Ditten och Datten

Ibland behöver man tröstäta.

21 november, 2013 4 kommentarer

Eller så känner man någon annan som behöver göra det. Idag bakade jag chocolate chip cookies eftersom vi behövde det. Två kakor fick flyga över till grannen som ihärdigt försöker få sin man att acceptera det faktum att han nog borde dra ner på godsaksätandet. Att äta våra paleokakor tror jag är bra mycket bättre än att han käkar pancakes överösta med 1 dl sirap! (Jag vet att det ser snålt ut med bara varsin kaka, men de är stora och en sats ger bara ett dussin!)

Ditten och Datten

Så fint…

9 november, 2013 2 kommentarer

I går träffade jag mina vänner över en IKEA-middag. Det var trevligt och spännande och givande, men det var inte särskilt gott. Jag tyckte min laxtallrik såg så god ut och i Sverige brukar motsvarande vara jättesmaskig. Den här var, tja, sådär. Nåja. Det spelade ingen roll, för det var sällskapet som var viktigt. Jag och C stod och pratade i 45 minuter på parkeringsplatsen, så mina frysta julprinskorvar hann tina lite innan jag hann hem. Jag tjurade lite på mig själv för denna glömskeattack, men tjurminen försvann snabbt då jag kom in och maken bad mig leta efter något fint. E hade städat köket noggrant och hon hade avslutat genom att skriva ett litet meddelande till mig. Det är sådana meddelanden man får spara och ta fram dagar då saker och ting verkligen känns jobbiga.

Det bästa är att när jag läser de ord hon har valt ut till att representera mig så känner jag att de är helt rätt – det där är ju jag! Inte alltid, men för det mesta. Kärleken är tålig och mild. Den är också väldigt svår ibland och andra gånger är den störig, men mest är det den som ger mitt liv kraft. All kärlek till dig! Hoppas att du får en fin helg.

Ditten och Datten

Från springa till gå för att hitta detaljerna omkring oss.

7 november, 2013 5 kommentarer

I fredags kväll var vi på ett härligt födelsedagsfirande. Vi fick leka Tjuv och polis i mörkret i grannens trädgård och eftersom vi var så många lånade vi ut också vår trädgård. (De som byggde våra hus var systrar, så de planerade in en grind mellan husen. Smart!) Vi hade verkligen supertrevligt, men dessvärre var jag inte beredd på att denna lek skulle innebära en massa springande. Dessutom var jag tjyv och en av poliserna blev trea i State Championships härom veckan, så du kan ju gissa hur fort man var tvungen att springa för att ens ha en liiiiten chans att komma undan! Jag hade inte värmt upp innan och rätt vad det var kände jag att jag hade väldigt ont i vristen. Jag vet, who cares? Problemet är bara att det inte riktigt har gått över än och jag fick avbryta min joggingrunda idag och köra power walk istället.

Eftersom jag skulle gå plockade jag upp kameran hemma och gick en annan runda än den jag brukar springa. Så här såg min morgonpromenad ut genom kameraobjektivet…

Provo i höstmorgonljus.

Det är så ruskigt skönt att slippa rösta! Den enda kandidat som förordar att man inte höjer skatterna här i Orem är Richard Brunst. Jag skrattar varje gång jag ser hans kampanjskyltar! (Gå in på länken så får du se hur de ser ut.) Dessvärre så får jag vibbarna ”ful gubbe” och det har han ju på inget vis gjort sig förtjänt av… Men förstår du varför jag tänker som jag gör?

Tycker du att trappor går upp eller ner? Rockys trappor går definitivt uppåt, men visst går den här trappan neråt?

Träd har alltid fascinerat mig. Tänk ett litet ekollon och hur man många år senare kan se att detta lilla frö har gett upphov till något så pampigt som en gammal ek. Detta träd (jag är lite dålig på trädslagen här i trakten) har blivit stympat, men fortsätter växa och frodas. Värre är det för den här stackaren som jag hittade liggandes mitt i vägen medan bilisterna bara svischade förbi…

Ditten och Datten

Reunion.

4 november, 2013 4 kommentarer

Familjen jag kommer ifrån är stor och brokig. Genom åren har vi adopterat in lite extra folk. Ja, inte sådär på riktigt, utan för att vi har velat. Under mina tonår och efter att jag hade flyttat hemifrån hade vi flera utbytesstudenter i det Håkanssonska hushållet. Vi var ju ändå så många, så vad gjorde det för skillnad liksom? Den första i raden var D.

Det luktade alltid så gott i Ds rum och själva hon doftade också härligt! Inte tantparfymaktigt alltså, utan väldigt subtilt. D avslöjade tricket vad det led – om man sprayar sina kläder lätt med mist (inte parfym) när de är rena så får man den där effekten av att alltid bara lukta, tja, gott. D var också otroligt världsvan till skillnad från den mespotta jag var då. Hon hade redan varit utbytesstudent i Japan och det märktes att hon var van vid att ta hand om sig själv.

Hur som helst var det fantastiskt roligt att kunna träffas så här 25 år efter att det senast begav sig. Vissa saker ändras, annat består. Vi kunde konstatera att för de flesta blir livet faktiskt inte riktigt som man hade tänkt sig… Men tänk, livet fortsätter ändå! Att gräva ner sig i bitterhet hjälper ingen, eller hur?

Ditten och Datten

Saint Michael Trio.

26 oktober, 2013 Inga kommentarer

Jag skulle vilja presentera Russell Hancock. (I vanliga fall brukar jag inte skriva ut folks fulla namn här, men eftersom Russ är en ”kändis” så tycker jag det är okej.) Han har varit en god vän sedan jag och maken kom till Palo Alto i Kalifornien som nygifta. Russ och hans fru behövde någon som kunde passa deras barn i tre månader, vissa dagar, medan de hade en period då båda behövde jobba mycket. Jag hade inget arbetstillstånd och fick jobba utan lön så att ”nannygate” inte skulle upprepa sig för Russ-med-politiska-ambitioner, men det var roligt för mig att inte bara plugga JÖKen och Kulturella vad-det-nu-var-för-något. Om det inte hade varit för Hancocks kanske jag aldrig hade blivit så intresserad av fotografi, för när vi skulle flytta hem till Sverige igen kom de hem till mig och överlämnade en avskedsgåva, en Nikon systemkamera… (De hade frågat maken vad han trodde att jag verkligen skulle bli glad över att få, något som jag inte hade råd att köpa själv. Bra val, K!)

I går hade vi den stora glädjen att få träffa Russ, hans härliga fru och deras två (vid det här laget vuxna) yngsta barn då Russ och hans trio Saint Michael Trio spelade i Provo. Hela familjen följde med mig och vi njöt av en minnesvärd konsert med stycken komponerade av allt från Beethoven till en nutida, kanadensisk kompositör som skriver musik exklusivt för Saint Michael Trio. Musik får mig att må så bra! Nu har jag också upptäckt att BYU bjuder på många gratiskonserter, så jag ska se till att bli lite mer kulturell framöver.

← Föregående 1 … 16 17 18 19 20 … 25 Nästa →