FRÖJD, uppdaterad och redo för sista kvartalet.

”Hur går det med FRÖJD?”, frågade min syrra i somras. Lite tjurigt svarade jag att jag inte riktigt fått till den där fröjden och att ordet inte blivit mitt på det vis som jag hade önskat. Jag tror att jag mest hade en dålig dag, men mitt svar blev kvar hos mig själv. Vad var det nu jag tänkte med det där årsordet? ”Det är ett ord som ger mig möjlighet att utvecklas både fysiskt, mentalt och själsligt om jag är öppen för det. FRÖJD inbjuder till glädje och njutning, tillfredsställelse, att känna mig upplivad, hänryckning, nöje, förlustelse, skoj, glädjefest, högtidlighet och festivitas (wow, känslan av det sista här…). I FRÖJD finns det mycket utrymme för skratt, men även för en positivt laddad andlighet och stor allmän livsglädje.” Sedan jag påminde mig om mitt eget ansvar att göra något åt det här och sedan dess har det definitivt fröjdat till sig här hemma.

Kommer du ihåg den gungande FRÖJD-flickan vars ram behövde lite TLC? Även broderiet i sig behövde ett uppfräschande bad och lite ”fasters-strykning”. Nu hänger hon där i galleriet i hallen och gör mig glad varje dag istället för att vara ett projekt bland många som blir liggande i en hög. (Mitt bästa knep när det gäller att hänga flera grejer på väggen med bara en spik eller krok är att använda fiskelina. Den blir inte osynlig, men jag har aldrig störts av detta.)

Jag har sett till att ta mig tid att plocka in buketter och även att stanna upp lite mer ofta, trots att det är i slutet på säsongen med tillgång till många fler blommor. Varma färger, kalla färger, stort och flashigt, enkelt och stilrent. Jag har försökt tänka lite utanför lådan (vilket inte syns på de här bilderna) och jag har använt vaser som vanligtvis inte får komma ut från skåpet. Omväxling förnöjer? Ja, så är det säkert för många, men uppenbarligen är jag en person som oftast väljer favoriter. Jag har därför även plockat ut ännu fler aldrig så fina skålar, vaser och ljusstakar som mest bara står i sina skåp och lådor. (Japp, den där utrensningen som pågått i flera år fortsätter.) Och sedan…

… har jag gjort något som inte alls hjälper utrensningen. Maken bad mig stanna på en loppis på väg hem igår då han ville köpa en gammal såg som han sett där. Jag blev kvar länge och pratade med loppis-ägaren som ofta är och hjälper en av våra grannar. Han var även ofta hos den förre ägaren till vårt hus, så han hade många historier att berätta om vår plats på jorden. När jag väl åkte därifrån kände jag mig glad och dessutom hade jag med mig ett gammalt dockhus som jag hade betalat 80 kronor för. Vad ska jag göra med det? Tja, vi får väl se. Jag blev dock förälskad och kände att det ligger mycket kärlek bakom detta projekt. Det finns till och med belysning i taket (bortplockat på bilderna).

Något som däremot passar väl in i både utrensning och FRÖJD är att jag tagit tag i den sista sorteringen av noter som jag gjorde i somras. Körens historik är uppdaterad och de sista noterna ligger på plats i alfabetsordning. De har dessutom fått plats i en lite högre hurts vi fick av svärmor efter hennes utrensning hemma. Den passade perfekt i garderoben i syrummet! Jag är annars försiktig med att ta in mer förvaringsgrejer i form av skåp, hyllor eller lådor. ”Allt ska ha en plats” för att få flytta in här hemma blir meningslöst att ha som ledord om man bara fyller på med mer förvaring. Ju fler lådor som finns, desto svårare är det att få överblick. Det här är ett av problemen gällande organisering som jag verkligen fått upp ögonen för under det här evighetsprojektet. Jag vet att jag har behövt tid för att släppa taget om en del grejer, men jag är också glad över att det har inneburit att jag lärt mig att prioritera vad jag vill ha kvar, inte bara vad som måste sparas. Att vi är två personer i hushållet som vill ha det luftigt omkring oss, men ändå känner oss känslomässigt anknutna till grejer gör det inte lättare, hahaha!

Det sista fröjdefulla projektet för den här gången är den fina kompost som maken byggt. Hurra!!! Här vill jag ha massor av grejer att fylla på med. Jag har längtat efter en kompost i flera år. När trädgården utvecklas med olika byggprojekt blir jag alltid lika glad. Det tar sin lilla tid, men det blir bra. Bakom komposten finns det nu plats för jordärtskockorna som ska flyttas dit. Där kan de växa på hur mycket de vill och kan ge lite extra skugga under sommarhalvåret. Inte blir jag irriterad om de äts av sniglar heller. Nog om detta.

Min själ sjunger av detta! De senaste dagarna har maken och brorsan varit och satt upp läkt och målat fönster och dessutom har byggställningen plockats ner. Heja, tycker det blivit så fint. Lite mer läkt ska komma upp och andra hälften av panelen får bytas ut nästa år (eller när det blir). Det känns som en dröm att det kommit så här långt och jag är otroligt tacksam till alla som gör detta möjligt. Några andra som sjunger och spelar är de fantastiska musiker jag får uppleva i höst då det ska in lite mer fröjdefull live-musik i livet. Två biljetter är inhandlade och det ska bli så mysigt! Körtävlingen fick mig inte att tröttna, snarare tvärtom. Och lite Marinens musikkår, Margareta Bengtson och musik på skånska sitter aldrig fel. ”Är det här tillräckligt med FRÖJD för dig”, frågar jag mig själv. Och svaret är ja! Så här ska det vara, så här ska det kännas.

Continue Reading

Jag vill gunga mer!

Det här lilla broderiet har legat i sin ram i tvättrummet i säkert ett år vid det här laget. Ännu ett räddningsprojekt som du säkert förstår. Jag köpte tavlan för några tior för att jag blev så glad i känslan! (Eh, vad menar jag?! En kartong med tejp och linnetyg? Vänta bara!) Jag älskade verkligen att gunga då jag var barn. Minns suget i magen med glädje. Jag är, vilket kanske inte är någon överraskning precis, inte direkt någon kick-letande person. Jag gillar lugnt och fint och mår illa i karuseller som går runt, runt. Berg- och dalbanor kan jag uppskatta om de inte är allt för hetsiga. Eller rättare sagt så tänker jag att jag uppskattade dem, men att jag kanske inte gör det längre. Gungor, det är något annat. Jag gillar att gunga barnbarn och syskonbarn, men jag gillar verkligen fortfarande att gunga själv om jag får tillfälle. När jag hittade broderiet bakom mangeln häromdagen kom jag på att detta skulle kunna vara min FRÖJD-pryl! (Alla mina senaste årsord har blivit omsatta i något slags fysisk form. Jag har haft halssmycken med ordet graverat, jag har skrivit ordet i kalligrafi, nedanför datorn ligger fortfarande mitt RUTIN-hjärta monterat på en vacker sten…)

Vår dotter hade en underbar gunga upphängd i sitt rum där jag ofta tog mig några minuter medan hon var i skolan då hon bodde hemma. Här kunde jag sitta och njuta av vyn man har från hennes rum, eller syrummet/inomhusväxthuset som det har blivit till idag. Likadana gungor har de (eller hade) på Asia Spa i Varberg och min syster såg till att ta reda på var man kunde köpa dem. Verkligen fröjdefullt! Får nog se till att skaffa en ny och hänga upp där igen. (Maken fixade något slags stadigt upphängningssystem genom en balk om jag inte har fel.)

Så här såg den gungande tjejen ut efter att jag hade plockat ut henne ur ramen. Det var någon som hade tagit henne ur en oval ram och monterat henne runt kartong. OBS! Gör inte det! Vanlig kartong innehåller syra och lignin som förstör tyget och gör att det gulnar. Det finns syrafri kartong som ger textilier, foton och dokument som ska sparas bättre förutsättningar. Dessutom hade broderiet monterats utan att ha tvättats och strukits emellan, så det såg onödigt slarvigt ut.

Så här ser min lilla fröjdefulla, gungande flicka ut idag efter att ha fått spabehandling i tvätt och ”faster Birgitta”-strykning. Jag ska se om maken kan fixa till ramen, för den är gullig men lite skev. Sedan ska jag montera henne på just syrafri kartong och hänga upp henne i galleriet i hallen. En fysisk påminnelse om att erbjuda mig själv ett FRÖJDefullt liv!

Continue Reading

Räddningsaktion.

Gerda Bengtssons mönster som säljs via Haandarbejdets Fremme tillhör mina favoriter. Alla broderier med småttiga stygn gillar jag. Tja, kanske inte alla, men nog tycker jag generellt om dessa bättre. Jag broderar inte längre, eller kanske mer för tillfället. Den vackra duk jag fick till min trettioårsdag från Brodera Mera är ju ett pågående projekt som har hållit på i 25 år. När jag plockade upp det för att fortsätta häromsistens hade dock nålen försvunnit, så då fick pausen fortsätta. Däremot har jag något slags second hand-fixering vid vackra broderier, särskilt om de säljs för en spottstyver. Denna tavla hittade jag på Pingstis för några månader sedan för inga pengar alls. Broderiet var fint monterat, men på en kartong av dålig kvalitet som blivit helt brungul och som därmed missfärgat själva broderiet. När jag skulle montera isär ramen satt monteringstejpen stenhårt, men igår bestämde jag mig för att ta i med hårdhandskarna.

Här ser du både den missfärgade kartongen och tejpen som satt bättre än gorillalim. Jag har aldrig varit med om något liknande! Markus som hade fått broderiet 1979 uppskattade antagligen inte tavlan och så hamnade den på Pingstis. Nu blev jag alldeles svettig av att dra ur monteringsromberna/spikarna/knivarna och av att pilla tejp. Limmet satt som sagt stenhårt och blev kvar på själva tyget. Det kan nämnas att limmet fanns kvar också efter tvätt. Jag tänker att det ger sig vid nästa montering.

Här ser man missfärgningarna i duken rätt bra. Efter att ha tagit denna bild lät jag broderiet ligga i ljummet vatten med bikarbonat och citronsyra för att ljusa upp det gula och efter några timmar körde jag en runda i tvättmaskinens finprogram. Resultatet blev riktigt bra! (Och nej, jag tvättade det inte tillsammans med städtrasorna som hänger där bakom på bilden längst upp.) Nu funderar jag vidare på hur jag ska göra. Min vän som är inramningsproffs har rätt material och även om jag inte vill lägga tusentals kronor på en montering hos henne kanske jag kan få köpa en syrafri kartong att montera upp det pressade motivet på. Mina textila räddningsaktioner fortsätter.

Continue Reading

Halloweenkudden på plats.

I vanlig ordning har den nya årstiden fått flytta in i vardagsrummet. Flytten har skett gradvis. Den ”största” skillnaden i rummets karaktär sker när kuddar och filtar byts ut, så det brukar jag vänta lite med. I år kunde jag dock inte hålla mig. Mina rundor på Pingstkyrkans Second Hand sker ofta utan mål. Det finns sådant jag tittar efter som jag berättat om förut, t ex ge bort-vaser. Det är en trevlig gest att ta med blommor från trädgården i en vas som kan behållas av mottagaren. Nu har jag ett så stort förråd i ladan, säkert 25 vaser på en hylla, att jag gett mig själv köpstopp gällande just dessa vaser. Textilierna tittar jag alltid igenom och även hyllorna med träskålar och liknande. Sist jag var där hade de till och med plockat fram en del julsaker, men där är jag verkligen inte än. Hur som helst. Pingstisbesök. För ett tag sedan hittade jag ett alldeles nytt, färdigbroderat kuddfodral som bara inte var monterat. Tolv kronor. I färger som säkert inte är så gångbara för Medelsvensson, men som passar HELT perfekt i vårt höstvardagsrum med lite försiktig Halloween-touch. Jag kan förstå att andra inte ser värdet i handbroderade ting, men själv älskar jag att ta sådana tillvara! Jag vill göra det ännu mer, det är något jag funderar på en hel del. Så trist om folk inte använder eller till och med slänger dessa guldkorn.

Igår var det dags att montera broderiet på en kudde för att ge den liv. Jag hade ingen kudde i rätt storlek, 40×60 cm, så en sådan hade beställts från Nordic Nest för 128 kronor inklusive porto. De hade halva priset för kudden, så det blev ändå ett bra pris för mig. Jag vill inte beställa från de där jättestora firmorna och försöker stötta den lokala verksamheten, MEN… Denna gång var jag helt enkelt bekväm. Jag hade ingen passande dragkedja, så jag bestämde mig för att bara kasta ihop bottensömmen för hand. Behöver man rengöra denna kudde går det bra att torka av med fuktig trasa och vädra ut den ordentligt innan den läggs undan igen.

Någon har broderat detta vackra motiv i två olika orange nyanser på ett svart ripstyg. Rips är svårt att vika, men jag gjorde mitt bästa för att pressa in sömsmånen och höll den på plats med moderna syclips. (Jag gillar verkligen sådana i många sammanhang, men ibland tycker jag att gamla hederliga knappnålar funkar bättre.) Det gick snabbt att komma från hörn till hörn och efter det var det bara att…

… lägga kudden på plats i den nätta IKEA Stockholm-fåtöljen som inte är världens mest bekväma, men som vi ändå gillar. Den söta ugglan och spökena i silduk som ska upp i ljusgrenen får bo kvar ute i lådan i ladan ett tag till. Under tiden njuter vi av den mysiga känsla som varmare färger bjuder på.

Continue Reading

Blekingerosor från rökrumsbrunt till finrumsskick.

Jag har spanat efter ett särskilt broderi som min lillastesyster varit på jakt efter då jag varit på loppis och second hand de senaste månaderna. Det är sytt i blekingesöm med en modern twist och heter Blekingerosor om jag inte har helt fel. I lördags ville jag göra något roligt med äldsta dottern sista dagen innan hon skulle hem och då passade det extra roligt med en second hand-runda. Även hon visste att hennes moster önskade detta speciella broderi och blev väldigt nöjd när hon hittade det bland ett gäng tavlor på Pingstis för 35 kronor. Tre tior och en femma. Det fanns förvisso en anledning (eller flera) till att priset var lågt, men jag såg potential. Kul också att detta broderi såg dagens ljus under mottagarens födelseår.

Personen som monterade detta broderi hade inte gått i strykskola hos faster B. Hon hade nämligen gett IG till förberedelsen innan själva monterandet. Dessutom stank detta fynd av rök och såg ut som att det hade hängt (oskyddat) i ett rökrum. Det hade flera andra fläckar av varierande slag. Några gulaktiga fläckar som såg ut att komma från vätska och så lite flugskit som förväntat om textilier hänger uppe utan skydd.

Hela broderiet hade en gulbrun ton och i hörnen var det riktigt illa. När jag hade kommit så här långt undrade jag om det verkligen skulle kunna gå att göra något åt saken. Första steget var att sicksacka runt duken för att stoppa trådarna. Sedan var det dags att ta hand om stanken. Jag hällde en rejäl skvätt ättiksprit i en balja vatten och lät broderiet ligga där över natten. Jag glömde att fota resultatet, men kan säga att det såg ut som att en gammal människa med koncentrerad urin hade kissat i baljan morgonen efter. Vid det laget fick jag därför upp hoppet. Kanske skulle det gå att få ut tecknen efter röken ändå? Efter detta bad blev det ett nytt bad, denna gång i balja vatten med bikarbonat och citronsyra. Efter en dag såg vattnet ut som att den gamla människan hade vätskat upp lite, så jag tog ännu en omgång med bikarbonat/ättiksyrebad och höll tummarna.

Så här långt hade vi kommit efter bad nummer tre. Visst är denna process fascinerande?!

Efter de tre baden, en genomsprejning med Yokoair (”äter” dålig lukt) och en omgång i 40° maskintvätt (OBS! Låga centrifugeringsvarv för att inte ge veck som inte går att få bort) och hängtorkning såg broderiet ut såhär. Det är svårt att visa de mörka kanterna som fortfarande fanns kvar som skuggor. Jag hade kunnat nöja mig, men vid det här laget var jag ute efter att få det bästa tänkbara resultatet. Jag blötte ner broderiet ordentligt, tog mitt trogna galltvål och gnodde in det ordentligt över alla ”skuggor”, spåren efter röken. Efter det fick detta mästerverk gå ännu en omgång i tvättmaskinen i 40° (centrifugeringsvarv 400).

Efter den sista behandlingen kände jag mig äntligen nöjd. Nu var det dags att försöka ge dessa blomster de bästa förutsättningarna för att visa sin skönhet. Ett broderi ska pressas på ett särskilt sätt för att det ska bli slätt. Först lägger man något tjockt på strykbrädan, som en filt eller täcke i några lager. Placera ett lakan på filten och placera broderiet upp och ner på lakanet. Nu har du stöd underifrån av strykbrädan och ett fluffigt lager så broderiet kan ”poppa”. Lägg ev. ännu en handduk eller liknande över broderiet och stryk med ånga. Tips från faster är att börja med broderiet genomblött. Det behövde jag inte göra den här gången, utan strök medan det fortfarande var fuktigt efter tvätten. Nu ska broderiet monteras på en ny platta eftersom den andra stinker rökrum, men annars är jag färdig. Tack ES för detta vackra broderi, tack till syrran som fick in mig på textilvårdsspåret och tack till faster B som lärde mig stryka ordentligt.

Continue Reading

Ett Litet Ord 2024 – HEMSLÖJD.

Året 2023 har bjudit på högt och lågt, inget av en del och ett överflöd av annat, starka känslor, mängder av mänskliga möten samtidigt som det är många vänner jag inte hunnit träffa. Jag har haft nära kontakt med mitt årsord, men samtidigt känns det som att jag inte riktigt haft tid att jobba med det som jag hade velat. Här kan du läsa mina tankar runt årsordet, RUTIN. Detta säger jag nu tack till, lägger till handlingarna och går en helt annan väg.

Den här gången försöker jag mig på ett mycket praktiskt ord, HEMSLÖJD, som jag hoppas ska ge mig en nytändning gällande intressen som följt mig sedan jag var barn. Lite lillgammal har jag väl alltid varit och därmed känns det därför rätt naturligt att jag virkade stora spetsdukar då jag var tolv, stickade tröjor och bebiskoftor på högstadiet, gick vävkurs med mamma, min kompis och hennes mamma då jag var 16 och sydde de flesta av mina egna kläder under hela tonåren. Även om jag fortfarande stickar en hel del i perioder och egentligen har två pysselstationer här hemma så saknar jag den drivande lust som jag vet kan förknippas med denna typ av aktiviteter. Det är den jag hoppas kunna hitta tillbaka till i år!

Jag kommer att börja året med en inventering av alla ”kommande projekt” jag har liggande. Det är halvfärdiga lapptäcken, badhanddukar till badrockar i Ellinor Nilsen-stil, fantastiska hemvävda textilier som kan bli både kläder och inredningsdetaljer, kommande kläder till barnbarn och syskonbarn, tyg till presentpåsar (återvinningsbara istället för presentpapper), garner till sjalar och sockor, broderier – om jag jobbade med olika textilier på heltid skulle jag kunna hålla mig sysselsatt i åratal. Det är svårt att hitta de riktiga godbitarna om man presenteras för ett berg av sötsaker. Ska jag kunna ägna mig åt hemslöjd så mycket som jag hoppas gäller det därför att jag ser till att utgångsläget ser lite annorlunda ut än det gör idag. Jag har något slags ordning och reda, men jag har för mycket helt enkelt! Det gäller att göra en priolista, eller önskelista kanske. (Ps: Jag vågar inte riktigt kasta in kalligrafi här i röran, men nog hade det varit trevligt att göra mixed media med både textilier och kalligrafi!)

Hemslöjd är en hantverksmässig tillverkning av bruks- eller prydnadsföremål för eget behov eller till försäljning. Ordet är känt i svenska språket sedan 1807. Ursprungligen var det ett samlingsnamn för tillverkning av bruksvaror som kläder, hemtextilier, husgeråd, möbler, arbets- och transportredskap, på landsbygden utförd i hemmet för eget behov, till skillnad från avsaluslöjd.

Rötterna till den svenska hemslöjden finns i den svenska allmogekulturen där den också hämtar inspiration. Slöjdade föremål är präglade av handens arbete och kunskap om material och teknik. Inom hemslöjd används traditionellt naturen som materialkälla, men även återbruk är vanligt.

Wikipedia

Här är lite bilder på sådant jag gjort på sistone och ett specifikt projekt som ligger på vänt. Förhoppningsvis kan jag tänka lite utanför lådan så jag inte snöar in på ”samma gamla vanliga”. Med detta årsord tror jag att hjärnan kan triggas igång och bli åtminstone lite uppfinningsrik. Det ska bli så kul och jag känner mig riktigt pepp! Har du något årsord?

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt
2022 framåtanda
2023 rutin

Continue Reading

Räddningsaktion av julbonad.

49 kr plus porto. Det fick jag ge för det här luggslitna paret. Den blå duken är supersöt, men det går tyvärr inte att rädda tyg som fått blekta, urtvättade ränder. (För dig som inte lärde dig att vända dina jeans ut-och-in innan du flyttade hemifrån är det här antagligen inte någon nyhet.) Jag lade iallafall ett bud och vann eftersom det sannolikt inte fanns någon annan som såg storheten i en bonad med en stor gul fläck i hörnet och en duk med tvättränder.

Du ser ju själv. Ingen vidare reklambild, men säljaren var ärlig och jag var villig att ge bonaden en chans.

Efter en natt i en bunke med varmt vatten, bikarbonat och citronsyra hade det gula hörnet mer eller mindre försvunnit, men dessutom hade den vita väven fått en mycket fräschare ton. Så här såg bonaden ut efter också en omgång i 40° med 400-varvscentrifugering. Jag dänkte den med vatten och lät den ligga en stund, vände den upp och ner på strykbrädet och pressade med en urvriden pressduk emellan bonad och strykjärn. Det tog sin lilla stund att få den i presentabelt skick. Kanske gav jag upp lite för tidigt, men nu är jag nöjd. Tomtarna får börja tjänstgöra till första advent tänker jag!

Continue Reading