Min make har någon slags romantisk dröm om att äga en liten gård med självhushåll. Vi har nu ingen liten gård, men väl ett stort hus med en stor plätt med masktät lerjord som använts till trädgårdsland av före detta ägare. Vi har därför bestämt oss för att ge oss på att ha lite grönsaker som förhoppningsvis kan göra vår mathållning lite billigare, lite roligare, lite godare och lite nyttigare! Två små problem kvarstår. Jag och barnen drar till Sverige i två månader, mitt under underhålls- och skördeperioden. Maken kommer efter oss i tre veckor mitt i denna period. Det innebär att någon lycklig tonåring kanske kommer att tjäna pengar på både gräsklippning och vattning och annat kul, men det är ett senare problem. Idag skulle vi göra det man annars gör på hösten (om man kan något om jordbruk), nämligen att förbereda jorden och luckra upp den täta leran lite. Vi får väl se om det kommer upp något när vi väl har planerat. Det gör det säkert! Det stod en massa tomatplantor och majs på plätten då vi kom hit, så vi ska väl också kunna trolla fram något. Jordgubbsplantorna har jag rensat upp bland och jag har stort hopp om att få smaka några solmogna gubbar innan jag åker ”hem”.
Här hade vi precis kommit igång. Jag hade rensat lite i hallonsnåret och vi hade dragit bort ogräs och gamla majs- och tomatplantor och dragit bort stödställningar som vi tänker återanvända. Vädret var som beställt. Regnet hängde lite i luften, men samtidigt tittade solen fram så pass då och då att min näsa är röd i kväll. Det var så där lite svalt så man håller sig alldeles lagom varm om man jobbar. I jorden hittade vi gammalt gräs och gamla tidningar (allt enligt vissa odlingsexperter), men också en kam, en plastdinosaur, lego, godisförpackningar, kartong, rötter i massor och massor av maskar! Wow. Är maskarna en indikation på hur bra den här jorden är så kommer vi att få en fin skörd.
Vi vände på jorden och slog sönder jordkokorna samtidigt som gräsrenset blandades ner. Det här tog tid för mig, maken och sonen. Flera timmar faktiskt. Jag är så glad att vi inte gav upp!
I förgrunden ser ni en ”bautahög” med trädgårdsrens och gammalt gräs som blev över. Den ska få åka till tippen i veckan i sällskap med ett julgransskelett och lite annat smått och gott. Ah! Det var jag som fick slutföra projektet och gräva/hacka den sista plätten som döttrarna står på här. Känslan av seger, av att ha lyckats med något som verkade oöverstigligt från början, den är värd mer än pengar kan betala. Jag kan tala om att kroppen känns i kväll. Jag ska ta en dusch och se om värmen hjälper de ömmande musklerna lite. Nu är det bara resten kvar!
Hela eftermiddagen hade vi besök av en oinbjuden, men väldigt välkommen, gäst. Ser ni henne här? Hon gav sig inte, utan rymde in i huset genom garaget och hade liksom bestämt sig för att tillbringa kvällen med oss. Inte för att någon direkt misstyckte. Vi vill bara inte sno någon grannes högt älskade familjemedlem, så vi bestämde oss därför för att hon inte fick stanna inne då barnen gick och lade sig.
Fy, vad jag saknade att ha en katt i huset då gästen vänligt men bestämt blivit utsläppt. Vi får väl se om hon hänger här i morgon igen. Någon granne måste väl i så fall sakna henne. Vi får helt enkelt fråga!
Förresten, det här med att arbeta med hela kroppen är ju precis vad man ska göra! Det är så man håller sig frisk och stark och lagom på alla sätt och vis. Jag fick verkligen en sådan aha-upplevelse idag! Jag kan ju och det känns osmart att då inte utnyttja möjligheten. Fram för mer naturlig kroppsbyggnad, helt enkelt! Ner med fingrarna i mullen… Jag tror det kan bli bra!
Jag håller på att lyssna mig igenom Emmy the Great efter ett tips från en kompis. (Min musikmånad är över, men mitt musikliv fortsätter. Härligt!) Idag är det Paper Forest (In the Afterglow of Rapture) som har stannat hos mig. Orden bara tog sig in i mitt hjärta och refrängen är så söt så jag inte kan sluta lyssna på den.
Härom dagen delade jag detta klipp på Facebook. Det är väl värt att delas här också. Sprid skönhet och kärlek i världen!
