Att behöva dyka ner i något man helst vill slippa.

Jag känner många som dyker ner i ett intresse med allt de har. Förr i tiden brukade de besöka biblioteket och låna med sig allt om ämnet ifråga, nu frågar flera av dem sin personliga AI om hjälp att hitta all information som finns. Själv har jag och har haft så många intressen på gång samtidigt att jag aldrig blivit jättebra på något, utan min styrka har varit att kunna lite i väldigt många olika områden. De intressen som fått ta lite större plats har varit att läsa och skriva (bok, blogg och allt möjligt), kalligrafi, fiolen, handarbeten av olika slag, scrapbooking, fotografi, familjeliv, körsång, psykologi och odling. Kanske har det funnits annat som skulle ha funnits med på denna lista, men i stunden kommer jag inte på något. Hur som helst…

I torsdags gjorde jag mig redo för att lägga upp ett nytt inlägg. Inte vilket som helst. Kvällen innan hade jag ÄNTLIGEN gått en runda i trädgården med min Canon EOS 60D som inskaffades i Los Angeles i september 2012 inför vårt stora äventyr – tre veckor i Hawaii och ett liv i Utah på obestämd tid. Jag har fotat mycket med den där kameran, men att säga att den varit min stora kamerakärlek är fel. Den har liksom inte riktigt blivit min. De senaste åren har det funnits olika andra anledningar till att jag inte varit lika eldigt passionerad i mina känslor till den. Inför flytten hem till Sverige 2016 var det något som kändes knasigt. Jag tog kameran och mina båda objektiv till en kamerakännare i Orem som är otroligt kunnig och som hade rekommenderats av flera av mina vänner. ”Bra kamera”, var hans utlåtande. ”Många som gillar.” Objektiven hade båda någon liten grej som gjorde (och gör) att de inte funkade med 100% tillförlitlighet, men bra nog för att fortsätta fotografera med dem. Jag åkte hem till Sverige och fortsatte fota, både vardagligheter och festligheter. Så många härliga minnen har förevigats med denna kamera, inte tu tal om saken.

Min stora kamerakärlek var för övrigt en analog Nikon vars modellnummer jag dessvärre inte minns. Nej, sådan är jag. Jag är dålig på sångtexter, minns sällan år då något hände och släpper detaljer som namn på hotell och begivenheter jag besökt på semester. Allt detta även då jag sjungit en sång tusen gånger (och alltså kan texten ungefääär), om något påverkat mig en hel del (utom 2011 som det har tjatats väldigt om och 2017 då båda mina föräldrar dog, sådant är svårt att glömma) eller om jag blivit omformad i själen av en upplevelse (fast inte gällande besök till platser som jag drömt om sedan länge, jag minns namnet på Pompeji och att vi utgick från Neapel – helt omöjlig är inte min stackars hjärna). Jaja, nog bladdrat om detta. Nu återgår jag till anledningen till detta inlägg.

Jag satte mig alltså vid datorn, i vanlig ordning, och insåg att min lilla datorkub inte bara är modern till utseendet. Den har dessutom uttag som inte passar den sladd som jag behöver för att ladda över bilder från kameran. Hm, adapter… Jag fick höra av mig till maken som var med sin mamma på sommarstället och kunde så småningom leta fram en sådan. Då kom den stora besvikelsen. Jag fick ingen kontakt med kameran. Det har varit glapp ganska länge, men jag har alltid kunnat lirka lite. Nu var det tvärkört. Det gick bara inte. Bluetooth är för modernt, men minneskortläsare borde funka?! Om man hade en. Och det har man ju. Någonstans. Men inte någonstans bland makens och mina otroligt fint städade lådor med elektronik av olika slag. (Däremot hittade jag en del annat kul, men det får bli till en annan dag.) Jag blev så less att jag bra släppte hela bloggandet. Nu sitter jag här flera dagar senare och slickar mina sår, hahaha.

Jag förstår om du tycker att det verkar som att jag inte kan följa en röd tråd och att hela texten spretar, men nu kommer jag tillbaka till första stycket. Det som handlar om att nörda ner sig i grejer. Det har nämligen blivit tvungen att göra nu. Jag bestämde att nu får det vara nog, visst borde jag kunna få tag i en vettig, begagnad kamera till ett pris som inte sväljer en hel lön?! Istället för att blogga har jag sålunda svept över fotoforum och googlat och tittat på andras foton. Jag minns också en viktig anledning till att jag slutade blogga med kamerabilder. Adobes himla kostnader! Jag älskade Photoshop och har tillbringat otroligt många timmar i detta program. Jag vägrar dock att fortsätta betala i all oändlighet för något jag redan köpt. Därmed behöver jag hitta något slags bildbehandlingsprogram som jag trivs med, som jag isåfall kan köpa en gång och sedan slipper betala för och som jag dessutom kan lära mig hantera. Då har jag känt mig nödd att gräva ner mig i detta ämne också. Livet har fortsatt som vanligt vid sidan om, men tiden som jag i vanliga fall hade använt till bloggande har alltså nu ägnats åt att gräva ner mig i en eventuell ny kamera och vad det isåfall hade inneburit att köpa en sådan. Och jag är redan trött på det. Jag gillar att söka information, men får mer beslutsångest för varje nytt alternativ som träder fram nu när det gäller att införskaffa en ny grej. Det är skillnad på att redan ha ett stort intresse och samla information och att känna sig dum för att man inte har koll på alla detaljer. Jag vill för sjutton gubbar bara ha en kamera som är riktigt bra, är prisvärd och som kan bli min dokumentationskompanjon under många år framöver. Hur svårt ska det va´? Om du som läser här har något att bidra med i frågan får du mycket gärna skriva en rad. Det finns annat jag vill ägna min tid åt. Som att frysa in blåbär (som någon annan har plockat), hämta rabarber hos vänner som inte äter sådana själv och gå på livsfest.

Continue Reading

Tänkvärt.

Lillastesyster skickade denna skärmdump med meddelandet ”hittade detta broderi, passar dig”. Jag funderade på varför det passar mig. Inte för att jag inte höll med, utan för att det är intressant att se på sig själv utifrån. Passar det för att jag gillar citat? Passar det för att jag gillar att brodera och det är ett underbart broderi? Passar det för att jag har en bakgrund som martyrernas martyr? Passar det för att jag gillar att skriva kalligrafi? Passar det för att jag är snäll i allmänhet, men att jag inte borde låta det styra mitt liv? Efter att ha kommit så långt bestämde jag mig för att skriva av citatet. Istället för att stoppa det i mappen tänker jag hänga upp det på väggen för eget bruk.

Nu har jag dessutom kommit längre i mina funderingar. Jag tänker att citatet kan peppa någon som delar min personlighet och till viss del låter sig bli utnyttjad av andra i sin snällhet. Man ställer sig ständigt åt sidan för att släppa fram någon annan, aktar sig noga för att inte göra andra besvikna, vill absolut inte lämna andra med känslan att de blivit överkörda eller utnyttjade. Den inre glöden, elden, släcks långsamt. Å andra sidan tänker jag att det också passar någon som är bipolär. I de hypomana eller maniska perioderna kan en sådan person skada relationer genom att inte respektera andras gränser, men även sig själv genom att inte ta hand om sina egna behov. Elden som känns så inspirerande och givande ger upphov till små ”cowboy och indian-leksbränder” i skogsbryn, eller till och med rasande skogsbränder. Att få hjälp i en sådan situation och stävja elden kan vara nödvändigt och precis det som är snällt. Å ena sidan, å andra sidan. En påminnelse om att livet sällan är så svartvitt som det kan synas vid en första anblick, något som hjälper både i interaktionen med sitt eget inre och andra människor.

Continue Reading

#skapandeseptember2023, extra.

Till dagens utmaning bestämde jag mig för att fixa en extra kreativ upphängning eftersom jag inte ville slå fler spikar här i tvättrumsväggen. Jag älskar solrosor och hade redan den underbara akvarellen som min dotter gjort på plats. Nu ville jag få upp träplaketten med Van Goghs solrosor som jag fick av min lillastesyster häromsistens. Fiskelina i en ögla av det längre slaget håller nu den kända blombuketten på plats och kan göra alla som går förbi lyckliga.

Här är resten av utmaningarna i Skapande september 2023.

Continue Reading

Skapande september 2023.

Nu kommer jag inte ifrån den längre, känslan av frustration och driv, önskan om att producera och skapa, visioner om avbockade listor och skåp och lådor med ordning och reda. Hösten knackar på dörren och med den fler aktiviteter inomhus, sådant som får ta tid och ger möjlighet till utveckling. Jag har träffat flera personer som är lite äldre än jag i sommar, personer som uppenbarligen har problem att hitta rätt bland minnenas irrgångar och jag har påmint mig själv om hur viktigt det är för mig att göra vad jag kan för att hålla hjärnan igång. Att utmana sig själv är utmärkt och även om det innebär viss stress att vilja utföra ett projekt med trettio punkter som ska klaras av på lika många dagar så tror jag mest det är till min fördel. Liksom förra året är detta projekt kravlöst, jag och du gör vad vi kan och orkar helt enkelt. Om det innebär att filosofera en stund runt ett visst ämne så är det också okej. I år har jag skrivit listan på engelska eftersom jag hoppas att min tyska bonussysterdotter som är makalöst kreativ vill hänga med på några av utmaningarna. Ett problem för mig är att jag kommer att vara på annan ort rätt mycket i september, så bloggen kommer inte att uppdateras med dessa kreativa inlägg varje dag som förra året.

Med det så ger jag både mig själv och dig lite tid att fundera runt dessa ord. Här har redan hjulen börjat snurra! Som du ser fick jag fylla på med svenska ord på slutet eftersom det svenska alfabetet har lite fler bokstäver. Med det önskar jag lycka till! Tolka precis som du vill och må kreativiteten flöda hos oss alla.

Continue Reading

Vilka filter bjuder du på?

Det nya livet, så filterlöst. Små fötter som sparkar, ett ansikte som söker erkännande i de vuxnas ögon och händer som griper efter skydd och stöd. I samspelet med de vuxna sker anpassning och filter på filter läggs på och utvecklar det konstverk som ett nytt liv är. Hälsosamma filter kan exempelvis vara hur man är “lagom” egoistisk, hur den naturliga människan hålls någorlunda i schack, hur sårbar man kan visa sig utan att bli utnyttjad eller kanske hur man hanterar konflikter på ett hälsosamt sätt. I relationer som är störda på grund av exempelvis sjukdom, missbruk eller försummelse sätts ofta ohälsosamma filter på, något som man kan behöva hjälp med för att byta ut dem mot något mer hälsosamt. Är du medveten om vilka filter som varit med och skapat det konstverk som är du?

Continue Reading

Värme av olika slag.

Solen må ha bjudit in till dans, men här är det fortfarande kallt, kallt. En medeltemperatur på 2-3 grader är kanske inget att hänga på solstolen, så vi fortsätter förlita oss på värmen från värmekällorna här hemma. Gårdagens årsdag tillförde mycket kärlek från nära och kära. Jag är så tacksam över deras omsorg och över att fortfarande finnas med i livet.

De här strumporna har tagit onödigt lång tid av någon anledning. Nu är de i alla fall färdiga och i Stockholm är det fortfarande strumpväder. Jag tror nog att sonen kan hinna njuta av dem innan det är dags för dem att få lite sommarvila inför nästa säsong. Nu finns det andra kommande projekt att ta mig an, en hel lista faktiskt. Jag läste att någon utropat kreativitetens år nu när ekonomin ger mycket mindre svängrum i svenska familjers budget. Kreativitet låter ju långt härligare än oro och problem, så låt oss haka på denna spaning.

Continue Reading

#skapandeseptember, fantasi.

Med dagens ord fantasi skulle ett riktigt färgrikt och expressivt inlägg kanske förväntas? Problemet är att jag och fantasi har en lång och problematisk relation bakom oss. Jag brukar säga att ”jag är korsstygn” och att mitt liv på så många sätt är ordning och reda, räta vinklar och rätt ordning. Detta gör att det liksom inte finns utrymme för så många utsvävningar när jag ska hitta på något. Jag älskar att lyssna på Queen och The Ark, men dessa gruppers frontfigurer är för färgglada, för påträngande, för mycket på alla sätt och vis jämfört med mig. De hade/har säkert en inneboende kreativitet och förmåga att tänka utanför alla givna regler. Jag är helt enkelt bra på annat. Det betyder inte att jag behöver sitta ner och nöja mig med all den där fyrkantigheten, utan till dagens projekt plockade jag fram en riktig klassiker. Julia Camerons bok Lev kreativt (The Artist’s way) var otroligt populär då vi bodde i USA på nittiotalet. Jag lånade den på biblioteket och när vi bodde i Orem många år senare köpte jag ett exemplar på bokrean. Så småningom blev det också ett svenskt exemplar. Man skulle kunna tro att det betyder att jag älskar boken, men den är lika jobbig som min relation till fantasi tänker jag. Det finns många guldkorn, det ska inte stickas under stol med. Det finns också ordgegga i dess smörigaste form och lite för mycket New Age för min smak. Det här är en praktisk bok som egentligen är ett tolv veckor långt kreativt projekt. Jag har börjat, men aldrig avslutat detta. Flera gånger till och med. Som du ser har jag markerat vissa övningar och citat som känts viktiga och uppenbarligen har jag fortfarande boken kvar.

Efter allt det här undrar du kanske hur det kommer sig att jag lägger upp ett inlägg utan något vidhängande genomfört projekt? Då kan jag lugna dig med att det finns en lång lista i min dagbok, men jag bestämmer själv vad jag vill dela med mig i bloggen. Dagens tolkning av fantasi blev helt enkelt något slags hjärngympa. Jag är mycket nöjd med resultatet och påminner oss alla om hur viktigt det är att öppna upp oss för förändring då vi känner att vi har stoppat ner oss själva i en låda, då vi råkat ställa oss i ett hörn med ryggen mot världen, eller om vi bara behöver lite extra pepp. Julia påminner om att vi alla är kreativa varelser och att vi behöver vårda den sidan av oss själva. I det håller jag helt med henne och jag kommer säkert att fortsätta komma tillbaka till denna bok.

Här hittar du alla ord som ingår i #skapandeseptember.

Continue Reading

Skapande september.

Äldsta dottern och jag pratade för ett tag sedan med varandra om en fotoutmaning eftersom vi varit dåliga på att ta fram kameran på sistone. Vi har också pratat om att bli bättre på att ge vår kreativitet lite mer utrymme. Nu har jag slagit ihop dessa tankar och gjort en lista till henne och mig för att gå från ord till handling. Vill du också vara med är det bara att haka på! Varje dag har fått ett eget ord. Detta kan man tolka i bild, skrift eller form. Tanken är helt enkelt att utmana sig själv lite. Någon dag blir det kanske en fotoserie, en annan några stygn på ett broderi. Man kan skriva en dikt, måla akvarell, sticka, bygga; uttrycksformen väljer du själv. Skapande september. Lycka till! (Ps: Listan kan komma att revideras lite.) Använd gärna #skapandeseptember om du hakar på.

  1. Annorlunda
  2. Böljande
  3. Cirkulär
  4. Detalj
  5. Efterrätt
  6. Fantasi
  7. Guld
  8. Handarbete
  9. Individuell
  10. Jeans
  11. Kalligrafi
  12. Laga
  13. Mindre
  14. Ny
  15. Objektiv
  16. Papper
  17. Quilta
  18. Ränder
  19. Sömnad
  20. Taktil
  21. Ull
  22. Vanilj
  23. Wellpapp
  24. X
  25. Yoga
  26. Zoo
  27. Ålderdom
  28. Äpple
  29. Öva
  30. Bonusdag
Continue Reading

Besiktning av syskonbarn.

Min bror skickade ett sms till mig och påminde om att vi måste besiktiga KIA:n. (Han hade hjälpt oss att fixa något och tog efter det bilen på återbesök, så jag gissar att han fick sms från Opus?) Samtidigt fick jag en rapport från Transportstyrelsen att det var körförbud! Jag tror aldrig jag har missat ett besiktningsdatum, men alla tidsförlängningar i coronatider satte allt i spinn. Nu kom jag iallafall iväg. Det kändes lika nervöst som att gå till tandläkaren, eller kanske vänta på att få reda på om man har kommit in på en efterlängtad utbildning.

Jag hade inte behövt oroa mig! Vår goding har varit en fantastisk familjemedlem sedan 2012. Hon har varit med på äventyr både här och där, varit bästa flytthjälpen, handikapptransport och varit behjälplig på alla sätt och vis. Som alla lite större fordon är hon törstig, men det är nog hennes enda negativa drag. Jo, eller att man lite för lätt kan låsa in nycklarna i henne. (Vi har fått anlita låssmed två gånger.) Besiktningskillen sa att han förstod min vurm för KIA och rekommenderade KIA Ceed som en bra match om det nu skulle bli en annan bil. (Fars gamle Golf börjar bli lite trött.)

Det är så kallt och blåsigt här nu, som det ska vara i april. Jag brukar sällan gå i klädaffärer längre, men igår bestämde jag mig för att ta en runda på Lindex. Jag gillar tydligen inte modet, för jag såg inte mycket som föll mig i smaken. Däremot hittade jag mina favoritjeans Nea i en härligt ljus sommarfärg och längtade genast till lite mer sol och värme. De får ligga och tugga i bakgrunden. Om jag fortfarande tänker på dem och de finns kvar om några veckor kanske jag slår till!

Efter den lyckade besiktningen var det dags att åka till Rödeby där mina fina syskonbarn väntade. Bror och svägerska skulle ut på äventyr, så jag packade pysselväskan och åkte dit. Fem gossar (en utflyttad), en Riktig Prinsessa och ett extrabarn, här är det alltid full rulle! Jag älskar att hänga med det här gänget. De är smarta och mycket kreativa. Jag och min bror (och våra makar såklart) har uppfostrat våra barn på väldigt olika sätt. Det är otroligt spännande att se hur många olika sätt man kan göra saker på och att det finns många vägar till samma mål.

Jag har så många syskonbarn som är duktiga musiker. Den här killen har inte tagit några pianolektioner, men blir bättre och bättre för varje dag. Likadant hans storebror som är riktigt grym! En sak som internet har revolutionerat är ju hur lätt det är att få tag i fantastiska läromästare, ”tutorials” (självstudieundervisning) och annat som kan leda till stor kunskap. Det stora utbudet kan naturligtvis också vara stressande, men mest tänker jag att det bara är bra. Jag hoppas att jag fortsättningsvis få ha kvar min vilja att lära mig nya saker. Om inte annat så håller det den dåliga sidan av åldrandet borta.

Continue Reading

Hur går det med framåtandan?

Att jobba med ett ledord på det sätt jag gör är väldigt roligt. Det rent praktiska ”jobbet” ger ännu en dimension till att förstå vad det är jag vill uppnå och hur jag kan komma dit. Definition, musik, citat, dikter, synonymer, tvillingord, motsatser – allt detta hjälper mig att implementera känslan i hela mig. Det är inte så att jag går omkring och säger ”Hur passar det in med framåtanda då jag klipper tånaglarna?”, utan det är snarare ett filter jag sätter på mitt medvetande.

Vissa ord har varit väldigt tacksamma då de är sådana som används mycket i inspirerande sammanhang. Varken GUMPTION eller FRAMÅTANDA är dock sådana. Jag är glad att jag fångade betydelsen av vad det egentligen jag vill uppnå på längre sikt. I processen med att hitta denna (gumption översätts ju till många olika ord samtidigt) fick jag känslan av att känslan jag ville uppnå var att få mer mod och att göra mer av sådant som både är roligt och utvecklande. Tankarna om detta var det som ledde mig till det ”ledordscitat” jag till slut valde.

”One day she decided to stop fear hold her back and chose to live bravely. From then on she flew.” Jag fick med både modet och riktningen framåt. Jag ser mig inte alls själv som någon ängel. Jag tror inte ens att änglar har vingar. Det här är en bild av själva tillståndet. Det sitter i huvudet. Glorian är allt det positiva, starka och modiga jag samlar på mig, alla erfarenheter som gjort mig stark. Den svarta bakgrunden är det jag behöver förhålla mig till, det tunga i världen, eller kanske bara sådant som är tråkigt eller svårt att utföra. Hur skulle du illustrera dina mål för dig själv?

Continue Reading