3 november 2026.
Jag vaknar innan klockan sex och är klarvaken. Maken vaknar han också och säger ”nu flyttar vi ner soffan”. Okej, då gör vi det. För några veckor sedan satt jag och skrev några förflugna ord i min blogg och nu har vi hux flux ett blivande bibliotek, ett flyttat sovrum och ett flyttat arbetsrum. Detta trots att vi bor på 115 m² och därmed inte har särskilt mycket plats att leka med.
Jag tror de ger ett särskilt ”de gaur inte”-vaccin på BVC här i Karlskrona, hehe. Eller kommer det bara med dricksvattnet? Det är iallafall så lätt för mig att stanna i att saker är som de är och ska vara så för alltid och i evighet. Det är okej, jag har accepterat att jag fungerar på det viset. Däremot är jag enormt tacksam över att det finns någon annan i familjen som är lika rastlös som jag är rotad. Någon annan som blir startmotorn i projekt och som säger att allt är möjligt tills motsatsen har bevisats. Det är lite kaotiskt här hemma just nu och kommer så att vara under en tid framåt, men det kommer att bli bra. Tack för motsatser, för nystarter och för roliga projekt!
Vår hallhylla och Kan man verkligen ha böcker i alla rum?
Som jag skrev i något inlägg förra veckan insåg jag att alla kanske inte ser det som normalt att ha böcker i snart sagt alla rum i sitt hus. Det har vi och det utan att skämmas det minsta. Jag tror faktiskt att de enda rummen utan böcker är hallen på nedervåningen och tvättstugan. Det går ju att ändra på, hehe. När brorsan renoverade här gjorde han en inbyggd bokhylla/liten garderob i det som var finsalen i huset ”förr i tiden”. (Den är vår huvudbokhylla.) När vi flyttade hit blev salen mitt och makens sovrum. Det finns en fungerande kakelugn där som aldrig utnyttjas då brasor i den gör det för varmt för att kunna sova alls och vi hade lätt haft nytta av fler umgängesytor. Det finns ingenting som egentligen talar emot att vi skulle tänka om och göra exempelvis mitt arbetsrum/gästrummet till huvudsovrum, men där är vi inte i nuläget. Hade vi haft ett extra övernattningsrum till gäster hade det kanske varit ett alternativ. Vi lär väl få krassliga knän med tiden i och för sig, men det är ingenting att haka upp sig på i nuläget. Hej och välkommen till min hjärna! Nu trillade tankarna iväg. Tillbaka till böckerna.
Detta prång i hallen på övervåningen passade perfekt till en inbyggd bokhylla, så det fixade vi till med ett konsolsystem då vi flyttade hit. Vi satte här böcker utan direkt urskiljning och då vi nu insåg behovet av att ta in barnböckerna som stått på vinden i alla år var det bara att tänka om. Alla böcker åkte ner och de har sedan gått genom först mina händer och sedan makens. Barnböckerna hamnade på tre hyllor. Vi har sorterat ut döttrarnas namnade böcker, men många av sonens och familjens böcker står nu på plats. Några lådor med böcker för större barn blev kvar på vinden, men jag lovar att ta hand om dem också. Jag är stolt över att konstatera att våra barn blev erbjudna böckers förtrollade värld. Den finns kvar där, både för oss och dem, trots telefonernas förlamande grepp om snart sagt hela mänskligheten. Vi tillbringade massor av tid på bibliotek av olika slag under deras uppväxt, men de hade också massor av böcker hemma. Vi kunde och ville inte göra oss av med dem vid flytten till USA 2012, men de fick inte flytta in i finrummet igen förrän lilla Titti kom in i våra liv. Hon har utvecklat en väldigt distinkt smak och hon tar ut böckerna och tittar och känner på dem innan hon bestämmer sig för om de ska vara värda att uppta hennes tid. Några av favoriterna i nuläget inbegriper Alfons, Pelle Svanslös, Nicke Nyfiken och somliga konstiga och verklighetsanknutna böcker från sjuttiotalet. Intresset för Pixiböcker kommer och går och böcker utan illustrationer går (såklart) helt bort. Tänk när hon hittar sin mammas gamla Kulla-Gulla-böcker och inte kan sluta läsa…
Här ligger nu ett gäng böcker som har lästs (eller inte) och som inte längre behöver bo hemma hos oss av olika anledningar. Några ska lämnas tillbaka till sina ägare. Andra är våra egna som vi inte vill ha kvar. Folk som kommer på besök ska få förstatjing, annars får vi se om Pingstis vill ha dem. Jag har förstått att det finns sådant de inte gärna tar emot. Bl a manglar (talar av egen erfarenhet) och ibland böcker.
Böckerna som blev kvar i hyllan är av väldigt skiftande karaktär och vi har i princip delat upp dem i något slags storlekssystem. Därför får du se Pelle Holms Bevingade ord, Jan Berglins underbara samhällsbetraktelser och Alf Åbergs svenska historia trängas med varandra. Det stör mitt biblioteksinlärda sinne lite, men det får vara så. Värre kunde det vara. Undrar just hur de få som verkar ha böcker kvar i sina hem sorterar nu för tiden?
Fixad favoritkudde.
Jag älskar Linums kuddfodral. När vi flyttade hit hade de en Outlet där jag köpte flera sådana både till yngsta dotterns säng, gästsängen/soffan i mitt arbetsrum och soffan i vardagsrummet nere. De flesta av dem använder jag fortfarande (det låter som att jag köpte massor, men SÅ många var det inte). Jag (skriver jag, för maken är inte direkt inblandad i mitt säsongsbyte av inredningen) brukar ha vårsommar, höst, jul och vinter i just vardagsrummet, på de andra ställena får grejerna vara med tills jag tvättat sönder dem eller bara tycker att de blivit så trista att de får hitta sin plats hos någon annan. Det finns två stora plastlådor med lock i garderoben i syrummet med lite olika plädar och kuddöverdrag, men gardiner byts aldrig här hemma. Det var annars framförallt så mamma bytte säsong hemma. Jag kanske inte direkt har ärvt mammas stil, men känslan för att hela tiden förnya hemmet med små medel har jag definitivt med mig hemifrån. Hur som helst. Under de snart tio år som gått sedan vi flyttade hit har solen jobbat hårt. Det är underbart att vi bor på en av de platser i Sverige som ligger i topp i solligan under sommarhalvåret, men textilierna på södersidan av huset blir hårt ansatta. Min favoritkudde hade nu blivit så urblekt att det inte ens hjälpte att gömma den i mörkaste hörnet av soffan för att dölja detta faktum. Jag hade bestämt mig för att den inte ens var i skick att skänkas bort och höll på att dra fodralet av kudden då jag insåg att det kraftiga bomullstyget var precis likadant vävt på avigsidan och dessutom lika klart i färgen som den dag jag packade upp detta fodral 2017.
Jag tycker inte att effekten blir lika slående på foto som IRL, men du får kanske ändå en känsla för varför jag hade tröttnat och varför jag blev så glad när jag insåg att jag inte behöver göra mig av med min favorit. Jag drog upp till syrummet, sprättade upp sömmarna (jag kunde dra lite också, så det tog bara fem minuter) och letade upp pressarfoten till dragkedjor. Efter att ha pressat rektangeln var det bara att nåla och sy fast dragkedjan för att sedan sy två snabba sidsömmar och fästa ändarna på dragkedjan. Jag satte också i Linum-lappen igen, men ”de” hade kanske inte varit så nöjda med att se min något vingliga söm som fäster dragkedjan. Jaja.
Se där! Precis som ny. Absolut skönaste ”lur på soffan”-kudden är redo att träda i tjänst igen. Vi lever sannerligen i en samtid med köp och släng-mentalitet, men jag vet att jag inte är den enda som bekämpar detta fenomen med allt vad jag har.
Varde ljus och låt det vara hållbart.
Jag är inte på något vis någon inredningsexpert men 1. jag älskar och månar om vårt hem och 2. jag har samlat på mig en hel del funderingar och lösningar på olika problem genom åren. Någon som däremot är expert och vars resa jag följt från åskådarplats är Frida Ramstedt som driver Trendenser. Hon började som inredningsbloggare med lika många ”löp å köp”-uppmaningar som andra i samma värld, men någonstans på vägen ändrades hennes inställning till möblering av hem, användarvänlighet och hållbarhet. Jag älskar hennes böcker och kan varmt rekommendera dem allihop, men hoppas fortfarande att hon ger ut en bok riktad till unga personer som ska flytta hemifrån och skapa sina första egna hem med en mycket begränsad budget och ofta begränsat utrymme. Hur ska man ställa sig till att hjärnan inte är färdigutvecklad t ex och att ens smak kanske är väldigt föränderlig under de unga, formativa åren? Hur som helst, Frida har precis släppt ett samarbete som handlar om ljussättning och ett nytt system att kategorisera olika sorters ljus och hur dessa bäst kan utnyttjas i ett hem: Hemljus. Jättespännande tycker jag! Vet dock inte hur belysningsbranschen ställer sig till att Svenssons och Nordic Nest står som sponsorer och samarbetare då NN väl måste vara den store online-Goliat som sväljer lokala småbutiker? Å andra sidan kan de lokala butikerna ge personlig service och en möjlighet att klämma och känna på produkterna på ett helt annat sätt än en online-butik kan och att detta gör att produkterna kostar några kronor mer måste vara okej. Fattar inte hur folk beställer soffor online utan att ha provsuttit dem t ex… Vilken märklig värld vi lever i. Här i Karlskrona har vi Ljusexperten, bästa lamp- och inredningsaffären ever. Hoppas ändå att de får in detta hjälpsamma belysningshjälpmedel till sina kunder.
Maken är elektroingenjör, men jag använder honom istället till elektriker både här och där. Det är mycket behändigt att ha någon som vågar mixtra med el, för jag gör det då inte. De senaste månaderna har ljuset i vårt badrumsskåp från IKEA glappat då man har öppnat och stängt dörrarna. Uppenbarligen har något varit vajsing och igår tog maken äntligen tag i det. (Äntligen säger jag då glapp och elektricitet verkligen inte går hand i hand som goda kamrater.) Det visade sig, i vanlig ordning, att IKEAs ingenjörer gjort en riktigt dålig lösning som utsatt de elektriska ledningarna för en helt förutsägbar förslitning. Dessutom var lamporna i de två skåpen seriekopplade, så det tog ett tag för maken att räkna ut att det var helglapp i den ena dörrens belysning och småglappigt i den andra. Jaja, han är klurig, så det löste sig. Nu har vi elledningar som med sin frihet inte kommer att bli utsatta för den förslitning som sabbat det, så förhoppningsvis håller de i många, långa år. Eller åtminstone tills vi inte står ut med att de ser allt för omoderna ut. Jag tycker det är praktiskt med sidoljus. Dessa skåp verkar inte längre vara i produktion. De köptes 2016 och eftersom det är IKEA är det väl helt i linje med hur de brukar rulla. Jag undrar bara om det är problemet med elektriciteten som gjorde att de lade produktionen på hyllan, eller bara kundernas rop efter nytt, nytt, nytt?!
Här kommer några av våra ljuskällor här hemma. Det är allt från 50-kronorsfynd från loppis som fått ny el dragen för att funka i ett modernt hem via IKEA-lampor till min 50-årspresent, Louis Poulsens fina PH-lampa. Ursäkta att jag blandar liggande och stående bilder, är du intresserad går det bra att klicka på bilderna för att se bättre. Bäst ljussatt för ändamålet är nog mitt arbetsrum. Jag har precis bytt ut ljusrören som hängde över arbetsbordet och gav jobbiga skuggor till en bordslampa med touch och dagsljuslampa som går att vinkla åt olika håll för att funka både då jag har samtal och sitter och pillar med pyssel. (Den köpte jag för övrigt på Penstore. HUR bra som helst.) Att ha ett bra, riktat arbetsljus är A och O, men mysbelysning och en trevlig grundbelysning är inte heller oviktigt. Jag älskar dessutom det mjuka stearinljuset och vi har en härlig fotogenlampa från Karlskrona lampfabrik i verandan som gör all skillnad i världen då man sitter där i skymningen. Lycka till om vi vill sitta där nu förresten, det är dags att byta ut bordet mot hyllan som gör verandan till ett extra lagerutrymme under den kalla årstiden. Nej, inte vackert, men otroligt praktiskt i vårt lilla hus. Men det är en annan dags bekymmer. Må din dag lysas upp av sol och rätt sorts belysning.
Välkommen påsken.
För mig som är som jag är känns det viktigt och roligt att följa årets skiftningar också inomhus genom att rota lite i skåp och lådor för att ändra om lite i inredningen. Den stora hönan (godisgömman) i vitt opalglas är min favorit. Hon börjar värpa först i påskveckan, men jag hör nog att maken lyfter på locket för att kolla läget mest varje dag tills det verkligen händer… De vackra, målade äggen köpte jag på World Market i SLC då vi bodde i Orem. De gör mig orimligt glad! Har olika favoriter varje år.
Vi har en enda björk i trädgården och den kändes inte aktuell att anlita som björkrisleverantör, så jag klippte grenar från en liten sälg på vår sida nätet som gränsar till grannens åker. (Den styckades av från den här gården en gång i tiden.) Vill ändå ta bort den då vi klipper gräset där för att komma runt viltnätet som sitter runt trädgårdslandet. Jag satte grenarna i vatten då jag gärna vill bjuda in våren lite mer konkret, men riset har chans att hålla sig fint längre utan vatten. Dessa färgglada fjädrar återvinner jag år efter år, vill inte gärna köpa nya påskfjädrar.
Glasäggen från svenskt tenn och de tovade äggen från Panduro samsas i ljusgrenen. Där svävar de ovanför en lite mindre godisgömma och en kruka påskliljor från ICA. bredvid vår vackra (eh) mikrovågsugn. Alltså, den hade jag gärna sluppit ha framme och jag har en idé gällande den som kanske kommer att genomföras i vår.
Årstidsbordet har både naturen, den sekulära och den kristna påsken representerade. Hittar du vad som är vad? Egentligen är det bara tändsticksasken som inte alls har med påsk att göra. Nu saknar jag bara lite mer blomster och några björkriskransar. Ska ner till campingen och se om jag kan plocka upp ris som blåst ner på lekplatsen. Inte lika lätt att jobba med då det torkat, men det funkar det också.
Blyglasfönstrets historia.
När våra grannar installerade ett vackert blyglasfönster ovanför sin ytterdörr bjöd de på vernissage. Jag som älskar blyglasfönster var nog mest entusiastisk av alla gäster och jag blev väldigt rörd över all omsorg som gått in i tankarna bakom motivet och själva skapandet av det. Jag var väldigt mjuk i själen vid denna tidpunkt. Vi hade precis varit på ett hundraårsfirande, men hemma hade mamma fått en palliativ cancerdiagnos och beslutet att jag skulle hem med barnen var taget. Det var så många känslor i omlopp, kanske är det därför jag minns denna dag så tydligt. Hur som helst uppfattade flera av mina vänner hur berörd jag var av konsten (Bigelow hade även tagit med sig några av sina lösa verk). När de några veckor senare hade avskedsfest för oss fick vi ”löftet” om vår avskedspresent, nämligen ett eget fönster som några av mina vänner och konstnären hade designat. Det skulle rymmas i ett handbagage och skulle fraktas hem av maken då han skulle till Sverige och hälsa på oss lite senare. Gissa hur överväldigad jag kände mig?
Så här jobbar Mark Bigelow. Motivet behöver rensas från distraktioner och för små detaljer. Alla träd i motivet finns på riktigt, även om de inte är ”true to size” och andra träd och hus rensats bort. Vid den här tidpunkten hade allting ”spikats” i samråd med våra grannar/vänner och Mark letade rätt bitar bland sitt glas. Motivet föreställer vår utsikt från sovrumsbalkongen, så för att få rätt bilder att utgå ifrån hade det smugits och smusslats och fotograferats i hemlighet. Hahaha, vilken grej!
När allt var klart kom Mark och lämnade över fönstret till maken. (Blyförgiftning är en grej, det gäller att inte komma åt lödningarna mellan glasbitarna.) Han fick också en genomgång av processen och lite bakgrundshistoria.
Vi var i Bredavik då maken packade upp sin dyrbara last. Jag var så lycklig och tacksam, inte minst för att transporten hade gått bra. Längst upp ser du mig, minst sagt mosig. Kunde fortfarande inte fatta att vi verkligen hade fått denna gåva. Fönstret hängdes upp så fort badrummet blev färdigt. Vid det tillfället stod fortfarande byggställningarna längs hela baksidan och fönsterkupan med övre toan och ”gästskrubben” höll på att byggas, så vi hade inte flyttat in än. Så fantastiskt perfekt i storleken för att bli ett insynsskydd. Jag hade mina funderingar över att ha ett konstverk av den här klassen på toa, men tycker faktiskt att det är perfekt! De flesta besökare får möjlighet att uppleva det i lugn och ro och själva får vi njuta av konstverket under alla tider och årstider, dag efter dag. Jag älskar det.
Flyttat hemifrån.
Under några veckor kommer jag att bo inne i Karlskrona hos mina svärföräldrar. Svärmor är ute på äventyr och jag kommer att bo hos svärfar under tiden. Maken blir kvar hemma hos fjäderfäna, men vi kommer naturligtvis att träffas ändå. Innan jag blev skjutsad in till stan fixade jag till ljusgrenen och plockade fram vår fulsöta Halloweenuggla. När jag flyttar hem igen är vi nämligen bara några dagar från Halloween och sedan får inte spökena vara med längre. Men visst är de lite söta? Förra året fick jag två nya gullisar av lillastesyster, riktigt spökiga spetssystrar. Säga vad man vill om Halloween (jag säger mest att det inte är min favorithögtid), men amerikanerna vet hur man håller sina hem och trädgårdar levande genom att dekorera efter vilken tid på året det är! Detta har jag verkligen tagit med mig.
Jag tycker alltid om vårt svarta IKEA-skafferi i köket, men under oktober passar det ännu lite bättre in. Trendenser-Frida har bidragit med mycket lärdom gällande inredning, även om hennes stil är långt från min egen (eller min långt från hennes). Att alltid bjuda in lite svart i rummet är en sådan grej. Det gör resten av inredningen mer levande. Ja, om man nu är intresserad av vad det egentligen är som händer runt hur man har det i sitt hem. Vilka färger man omger sig med, om det är stökigt eller ej, hur stora möblerna är, vilken stil de har, huruvida man har målade väggar eller tapeter, om textilier finns representerade eller ej, om man har gröna växter eller inte, om man är gardinperson eller om det är jalusier som gäller, vad som får stå framme, vad som betyder något, hur man grupperar saker, vilken typ av belysning som gäller och hur många olika ljuskällor som finns, om möblerna först och främst ska vara bekväma eller ”snygga”, om det är viktigt vem som har tillverkat vad, om stilen är enhetlig eller om man är mer ”eklektisk” av sig… Ojojoj, heminredning är en skog av möjligheter som många lägger otroligt mycket av sin vakna tid på. Själv behöver jag ha det ordningsamt och hemtrevligt hemma, men jag förstår att alla inte alls ser på mitt ultimata som ens ett alternativ för dem. Nu är det iallafall höst och Halloween hemma hos oss, även om jag inte kommer att vara där så ofta de närmaste veckorna. Rätt ska vara rätt!
Nedslag i februari.
Februari brukar inte direkt vara min favoritmånad. Den kommer och går, oftast i ruggighet. Egentligen gillar jag bäst då vi har en kall februari med snö, men det händer inte särskilt ofta. Det är dock tillräckligt kallt för att inte trädgårdsarbete känns som något förstahandsval. Istället håller jag mig inomhus. Jag håller på att sortera mammas gamla papper om släktforskning, sådant som allmänt är intressant ur historieperspektiv och ännu några foton. (Föräldrarnas fotografier digitaliserade jag och syrran för några år sedan, det gick många timmar till att scanna och försöka bestämma vem som var med på bilderna och jag är fortfarande inte nöjd med systemet jag valde.) Min systers projekt, mormors- och morfarsboken till vår yngsta systers barn, har lett till att vi letat efter viktig information som vi hade glömt eller missat i informationsmängden. Syrran hade en intervju med far att ta till, jag hade gett mamma en massa frågor och en tom anteckningsbok som hon fick skriva i själv. En skatt! Jag rekommenderar dig som fortfarande har dina föräldrar i livet att göra detsamma.
PostNord gör väl vad de behöver nu när folk inte längre skickar brev. Eftersom det kostar ungefär lika mycket att skicka ett vykort som att skicka ett paket så valde jag det senare till några av småflickorna i släkten för att jag saknar dem och tänker att jag åtminstone kan vara med då de läser böcker där hemma.
Jobbar man hemma kan man bjuda på lunch en vanlig tisdag. Jag har kört Alla hjärtans-tema i flera veckor. Säsongen med egna blommor från trädgården har dragit igång igen. Min favoritvas till snödroppar, en grön underbar liten skapelse som vi fick av svärmor för många år sedan, åkte dessvärre i vasken förra året och gick i tusen bitar. Jaja, det är världsligt och snapsglas och småvaser med smal hals funkar också. Vi bor i ett blåshål och får vänta ett tag till innan snödropparna är långa och kraftiga. De här gullisarna gör mig dock glad. Att stoppa näsan i dem och njuta av att doftsinnet sitter där som det ska gör mig också glad.
Nu har plasthyllan som agerar kylskåpshylla i verandan fram tills det är dags att förodla fått flytta upp till syrummet. Planttantstiden är redan igång, men nu är det på riktigt. Eftersom jag inte är med på sociala medier eller i trädgårdsgrupper har jag missat detta. Nu drar nämligen folk igång sina sådder i rullar! Jag var tvungen att googla då min kompis som läser till trädgårdsmästare frågade om jag börjat. Jag har inte börjat och jag vet ingenting om att odla i rulle/snäcka. Det vet dock En plats under solen och där finns det mycket information att hämta för den som är intresserad! Vi får se hur jag väljer att göra, jag har åtminstone såjord här hemma som jag tänkte sterilisera i ugnen innan jag drar igång. Må årets odlingsperiod bli fruktsam!
In med ljus och glädje.
Innan jul ringde lillastesyster som hastigast, frågade om vi hade dubbeltäcke, fick svar och hälsade adjö. Okej, tänkte jag och lade det åt sidan. I mellandagarna var hennes fina lilla familj på besök och då gick hon in i vårt sovrum, kom ut igen och sa ”det är okej om du vill sälja detta på Tradera, det kanske inte direkt matchar”. Hon hade hittat ett riktigt fynd (som sagt, jag kommer från en familj som älskar fynd, hur de nu än ser ut) och kom att tänka på hur jag en gång i tiden älskade Tricia Guild och alla hennes färger. Ur en vacker presentpåse plockade jag upp ett påslakanset i vitt, rosa och grönt och tänkte direkt på mamma som älskade rosa och grönt tillsammans. I mitt arbetsrum har vi den fantastiska tapeten Klöver från Duro, samma tapet som jag hade i mitt flickrum. Påslakansetets nyanser påminde mer om just Designers Guilds åttiotalskollektioner och mitt hjärta började sjunga glädjefulla sånger! Har jag inte sagt att mer färg är på väg in, att de vita, beiga och grå dagarna behöver välkomna mer glädje? Det här kommer att hjälpa till med det här hemma.
Tänker jag sälja detta set på Tradera? Nope! Igår bäddade vi rent med de nytvättade sängkläderna och jag berättade för maken att jag inte sovit i bäckebölja sedan tonåren. Mamma älskade bäckebölja och vi hade flera sängkläder i denna väv. Även om det snöade ute märktes redan skillnaden i ljuset. Det är vinter länge till innan våren kommer, men vårt sovrum bjuder på löften om ljusa kvällar om våren. Hur var det att sova omgiven av nostalgi? Tackar som frågar. Det kändes både fräscht och energigivande. Tack K! Jag är imponerad av ditt fantastiska fynd och tacksam över att du tänkte på mig.
Skönhet och sånt.
Vardagen har smugit sig in i all värme och allt mysigt här hemma. I trappan har den lilla minigranen tappat hälften av sina barr och den ”riktiga” granen i vardagsrummet har inte direkt hållit i sina heller den här julen. På köksbordet står alla plåtaskar diskade, redo att packas ner. Jag satt i hallen på övervåningen igår kväll för att njuta av Kjells vackra papperskrubba innan den ska packas ner. Hade tänt alla levande ljus och kikade på tomtelandet som kommer att lösas upp idag. Det gör mig så glad, får mig att vaggas i trygghet och i påminnelse om att jag och maken är ansvariga för att ”kurera” vårt hem, precis som vilken museiintendent som helst. Det är vårt ansvar att ha koll på alla samlingar och att ta fram och visa det som är aktuellt för tillfället. Somligt har plats i den permanenta utställningen, en del har sin plats under en specifik årstid eller högtid och annat får mest häcka i någon mörk skrubb. Det är just det sista som jag vill bli bättre på att göra mig av med. Något måste inte sparas för att det var ”moster Agdas”, men lite så känner jag. Att jag har ett ansvar att bevara till eftervärlden om något nu klarat att hålla sig kvar i hundra år i denna förgängliga värld.
Om ytligheter gör mig glad? Japp. Jag älskar vackra ting på rätt plats, älskar fina och sköna kläder som sitter bra, är glad över praktiska saker som också har ett estetiskt värde och tycker att det spelar roll om jag har en i mina ögon ful eller vacker tapet uppsatt i ett rum. Jag tycker om att göra vackra blomsterbuketter i rätt vaser, jag stryker och hänger upp handdukar som stämmer i färg med resten av inredningen, har kuddar i soffan som både är vackra och sköna och stör mig på sådant som har ”fula” proportioner eller fel nyans. Jag är helt enkelt någon som uppskattar skönhet. Jag bryr mig ungefär noll om hur andra gör, vet hur viktigt det är att alla får den miljö som de behöver och uppskattar. Pengavärdet spelar ingen roll förrän jag går på loppis och hittar något som jag upplever som fyndigt, alltså, antingen att jag kan vårda fram förlorad skönhet eller att någon annan inte sett värdet i något. Då blir jag upplivad! Nu när verandan är nästan renstädad från att ha agerat extrakyl under hela långhelgen är jag återigen förundrad över hur glad jag är över detta utrymme. Jag slåss för att inte ägas av yta, försöker påminna mig om hur vi människor påverkas av vår omgivning och kan styras till att tycka att något är fult eller vackert. ”Kejsaren har inga kläder”-effekten blir så uppenbar ibland, jag vill verkligen inte hamna där. Är något vackert oberoende av prislapp? Finns det estetiska värden i något för mig trots att någon annan tycker att det är fult? Spelar det roll vad någon annan väljer, kan jag bekämpa FOMO, eller åtminstone känna igen detta fenomen då det uppenbarar sig?
Brorsonen och hans fästmös inbjudningskort till bröllopet är mycket vackra och jag har flera gånger tittat på både på själva kortet och kuvertet. Nej, det var inte jag som öppnade det. Jag uppskattar ordning och reda, skulle bara i absoluta nödfall riva upp ett kuvert på det här viset, hehe. Det är sådant här som jag uppskattar. Detaljer som kanske gör något lite vackrare än nödvändigt. Jag har blivit mer maximalistisk med åren, som tonåring ville jag att allt skulle vara otroligt enkelt och när Norrgavel gjorde sin entré var det som att dessa möbler var skapade bara för mig! Samtidigt var jag enormt fascinerad av Tricia Guilds kreativa färg- och formvärld och inspirerades mycket av denna. Efter de senaste tjugo årens beiga och grå dimma (äldsta dottern påstår att något är ”färg” då det är en röd nyans av beige, eller blå nyans av ljusgrå) tror jag att TG:s estetik kommer att göra comeback. Nu ska jag ta min kraxiga och onda hals ner till köket och svälja ännu en sked honung för att försöka lindra eländet. Vår son får skjuts upp till Stockholm och nu tar strax vardagen vid på riktigt. Hemmet kanske får omvandlas till något slags vintermys där bara stjärnorna och ljusstakarna får stå kvar ett tag. Om jag orkar, alltså. Vi får väl se.