Som jag skrev i något inlägg förra veckan insåg jag att alla kanske inte ser det som normalt att ha böcker i snart sagt alla rum i sitt hus. Det har vi och det utan att skämmas det minsta. Jag tror faktiskt att de enda rummen utan böcker är hallen på nedervåningen och tvättstugan. Det går ju att ändra på, hehe. När brorsan renoverade här gjorde han en inbyggd bokhylla/liten garderob i det som var finsalen i huset ”förr i tiden”. (Den är vår huvudbokhylla.) När vi flyttade hit blev salen mitt och makens sovrum. Det finns en fungerande kakelugn där som aldrig utnyttjas då brasor i den gör det för varmt för att kunna sova alls och vi hade lätt haft nytta av fler umgängesytor. Det finns ingenting som egentligen talar emot att vi skulle tänka om och göra exempelvis mitt arbetsrum/gästrummet till huvudsovrum, men där är vi inte i nuläget. Hade vi haft ett extra övernattningsrum till gäster hade det kanske varit ett alternativ. Vi lär väl få krassliga knän med tiden i och för sig, men det är ingenting att haka upp sig på i nuläget. Hej och välkommen till min hjärna! Nu trillade tankarna iväg. Tillbaka till böckerna.
Detta prång i hallen på övervåningen passade perfekt till en inbyggd bokhylla, så det fixade vi till med ett konsolsystem då vi flyttade hit. Vi satte här böcker utan direkt urskiljning och då vi nu insåg behovet av att ta in barnböckerna som stått på vinden i alla år var det bara att tänka om. Alla böcker åkte ner och de har sedan gått genom först mina händer och sedan makens. Barnböckerna hamnade på tre hyllor. Vi har sorterat ut döttrarnas namnade böcker, men många av sonens och familjens böcker står nu på plats. Några lådor med böcker för större barn blev kvar på vinden, men jag lovar att ta hand om dem också. Jag är stolt över att konstatera att våra barn blev erbjudna böckers förtrollade värld. Den finns kvar där, både för oss och dem, trots telefonernas förlamande grepp om snart sagt hela mänskligheten. Vi tillbringade massor av tid på bibliotek av olika slag under deras uppväxt, men de hade också massor av böcker hemma. Vi kunde och ville inte göra oss av med dem vid flytten till USA 2012, men de fick inte flytta in i finrummet igen förrän lilla Titti kom in i våra liv. Hon har utvecklat en väldigt distinkt smak och hon tar ut böckerna och tittar och känner på dem innan hon bestämmer sig för om de ska vara värda att uppta hennes tid. Några av favoriterna i nuläget inbegriper Alfons, Pelle Svanslös, Nicke Nyfiken och somliga konstiga och verklighetsanknutna böcker från sjuttiotalet. Intresset för Pixiböcker kommer och går och böcker utan illustrationer går (såklart) helt bort. Tänk när hon hittar sin mammas gamla Kulla-Gulla-böcker och inte kan sluta läsa…
Här ligger nu ett gäng böcker som har lästs (eller inte) och som inte längre behöver bo hemma hos oss av olika anledningar. Några ska lämnas tillbaka till sina ägare. Andra är våra egna som vi inte vill ha kvar. Folk som kommer på besök ska få förstatjing, annars får vi se om Pingstis vill ha dem. Jag har förstått att det finns sådant de inte gärna tar emot. Bl a manglar (talar av egen erfarenhet) och ibland böcker.
Böckerna som blev kvar i hyllan är av väldigt skiftande karaktär och vi har i princip delat upp dem i något slags storlekssystem. Därför får du se Pelle Holms Bevingade ord, Jan Berglins underbara samhällsbetraktelser och Alf Åbergs svenska historia trängas med varandra. Det stör mitt biblioteksinlärda sinne lite, men det får vara så. Värre kunde det vara. Undrar just hur de få som verkar ha böcker kvar i sina hem sorterar nu för tiden?
6 kommentarer
Hej Monnah!
Ååh, blev lite nostalgisk nu <3 Känns som att det var alldeles nyss våra barn tultade runt med Pixiböcker i händerna, och framförallt vår dotter älskade Alfons Åberg, både böckerna och de tecknade filmerna 🙂 Pelle Svanslös påminner mig om tiden som brevbärare, då jag ju hade mitt postdistrikt i Pelle Svanslös-kvarteren i Uppsala 😀
Och Kulla-Gulla-böckerna läste jag själv och minns att jag tyckte mycket om <3
Tack för nostalgitrippen i böckernas värld 🙂
Kram!!
Mysnostalgi är bäst, inte sant? Coolt att du varit brevbärare ”hos Pelle Svanslös”, särskilt om du har läst böckerna och känner till de olika ställena. Lilla Titti älskar ju kyrkklockor och Domkyrkan i Uppsala mest av allt. Hennes kusin bor där och hon kopplade snabbt ihop Pelle-böckerna med den faktiska Domkyrkan. Kul! Jag har tänkt läsa om Kulla-Gulla, böckerna som står här har äldsta dottern fått av farmor och är av en gammal vacker upplaga.
Jag är bara glad över att du kunde känna något av inlägget! Kram, kram.
Jag minns när jag hittade min fasters Anne på Grönkulla oj oj oj, gjorde jag något annat än att läsa den sommaren? Tror inte det. Kulla Gulla lånade jag på biblioteket. Bra smak hon har lilla Titti. Alfons håller ju alltid. Och visst kan man ha böcker i varje rum. Det finns de som har böcker på toaletten också. Fast det är ju riskabelt förstås. Kram
Jag kan precis tänka mig… Älskar också Anne på Grönkulla, båda våra döttrar också. En annan värld som man lätt trillar in i. Kulla-Gulla hade jag också egna böcker som försvunnit på vägen, de saknade lånade jag på bokbussen. Älskade verkligen att läsa och kan sakna det suget som böcker brukade ge mig. Jag är väl dopaminkicksskadad som alla andra. Vi har faktiskt böcker och tidningar på båda toaletterna också, hm. Toalitteratur. Kram!
Jag har böcker men har sorterat dem som allt annat enligt Marie Kondos metod. De som jag inte tror att jag kommer att läsa igen har jag lämnat bort. Jag tycker att det är roligare med en bokhylla som ”andas”. Skulle jag mot förmodan ångra att jag har gett bort en bok kan jag nästan alltid få tag på en via Bokbörsen, det har nästan aldrig hänt. Att ha böcker i lådor i källaren känns ovärdigt för dem, knappast att någon kommer att få feeling och läsa dem när de ligger där. Böckerna blir ju ledsna.
Tidigare försökte jag ha kvar klassiker men det har jag också slutat med. Har jag gjort bedömningen att jag inte kommer att läsa om dem så kommer jag inte göra det ändå.
Till saken hör också att det är typ bara jag som läser i familjen. Har få kompisar som gör det.
Barnböcker är dock kanske annan sak!
Jag kan verkligen hålla med om att det är ovärdigt att lägga böcker i källaren, eller som hos oss på vinden. Vi har dock haft en önskan om att fixa detta sedan vi flyttade in här, har bara inte vetat hur det skulle gå till. Nu har vi en plan som gör det möjligt, så får vi se om det blir så. Klassiker läser jag om, eller iallafall vissa passager, och vill ha mina favoriter kvar. Jag förstår dock att man behöver rensa ut mycket även om man gillar böcker! Jag har dock svårt att förstå hur man lever i ett hem helt utan sådana, men alla får såklart bestämma själva. Jag tror inte du är den enda som har få omkring dig som läser. Hos oss kommer dock både maken och jag från familjer som älskar att läsa. Och barnböcker läses om och om och om igen. Barnbarnet är enormt nöjd över barnbarnsbiblioteket och har varit där uppe och valt böcker varje gång hon varit här (nästan varje dag) sedan vi fixade till det.