Som jag skrev i något inlägg förra veckan insåg jag att alla kanske inte ser det som normalt att ha böcker i snart sagt alla rum i sitt hus. Det har vi och det utan att skämmas det minsta. Jag tror faktiskt att de enda rummen utan böcker är hallen på nedervåningen och tvättstugan. Det går ju att ändra på, hehe. När brorsan renoverade här gjorde han en inbyggd bokhylla/liten garderob i det som var finsalen i huset ”förr i tiden”. (Den är vår huvudbokhylla.) När vi flyttade hit blev salen mitt och makens sovrum. Det finns en fungerande kakelugn där som aldrig utnyttjas då brasor i den gör det för varmt för att kunna sova alls och vi hade lätt haft nytta av fler umgängesytor. Det finns ingenting som egentligen talar emot att vi skulle tänka om och göra exempelvis mitt arbetsrum/gästrummet till huvudsovrum, men där är vi inte i nuläget. Hade vi haft ett extra övernattningsrum till gäster hade det kanske varit ett alternativ. Vi lär väl få krassliga knän med tiden i och för sig, men det är ingenting att haka upp sig på i nuläget. Hej och välkommen till min hjärna! Nu trillade tankarna iväg. Tillbaka till böckerna.
Detta prång i hallen på övervåningen passade perfekt till en inbyggd bokhylla, så det fixade vi till med ett konsolsystem då vi flyttade hit. Vi satte här böcker utan direkt urskiljning och då vi nu insåg behovet av att ta in barnböckerna som stått på vinden i alla år var det bara att tänka om. Alla böcker åkte ner och de har sedan gått genom först mina händer och sedan makens. Barnböckerna hamnade på tre hyllor. Vi har sorterat ut döttrarnas namnade böcker, men många av sonens och familjens böcker står nu på plats. Några lådor med böcker för större barn blev kvar på vinden, men jag lovar att ta hand om dem också. Jag är stolt över att konstatera att våra barn blev erbjudna böckers förtrollade värld. Den finns kvar där, både för oss och dem, trots telefonernas förlamande grepp om snart sagt hela mänskligheten. Vi tillbringade massor av tid på bibliotek av olika slag under deras uppväxt, men de hade också massor av böcker hemma. Vi kunde och ville inte göra oss av med dem vid flytten till USA 2012, men de fick inte flytta in i finrummet igen förrän lilla Titti kom in i våra liv. Hon har utvecklat en väldigt distinkt smak och hon tar ut böckerna och tittar och känner på dem innan hon bestämmer sig för om de ska vara värda att uppta hennes tid. Några av favoriterna i nuläget inbegriper Alfons, Pelle Svanslös, Nicke Nyfiken och somliga konstiga och verklighetsanknutna böcker från sjuttiotalet. Intresset för Pixiböcker kommer och går och böcker utan illustrationer går (såklart) helt bort. Tänk när hon hittar sin mammas gamla Kulla-Gulla-böcker och inte kan sluta läsa…
Här ligger nu ett gäng böcker som har lästs (eller inte) och som inte längre behöver bo hemma hos oss av olika anledningar. Några ska lämnas tillbaka till sina ägare. Andra är våra egna som vi inte vill ha kvar. Folk som kommer på besök ska få förstatjing, annars får vi se om Pingstis vill ha dem. Jag har förstått att det finns sådant de inte gärna tar emot. Bl a manglar (talar av egen erfarenhet) och ibland böcker.
Böckerna som blev kvar i hyllan är av väldigt skiftande karaktär och vi har i princip delat upp dem i något slags storlekssystem. Därför får du se Pelle Holms Bevingade ord, Jan Berglins underbara samhällsbetraktelser och Alf Åbergs svenska historia trängas med varandra. Det stör mitt biblioteksinlärda sinne lite, men det får vara så. Värre kunde det vara. Undrar just hur de få som verkar ha böcker kvar i sina hem sorterar nu för tiden?