höst – Sida 2

Vi städar tillsammans med naturen.

4 oktober, 2025 6 kommentarer

Är det fler än vi som har haft ett fasligt stök ute inatt? Oj, vinet i trädkronorna har gnisslat i öronen. Går vi ut i trädgården hörs bruset från Östersjön fastän sidan ut mot öppet hav ligger 1,5 km härifrån. Enligt SMHI når vi inte ens stormbyar eftersom de värsta vindpustarna ”bara” ligger på 23 m/s enligt uppgift. Jaja, det blåser iallafall rejält och tallen har i vanlig ordning släppt lite skräp som den förväntar sig att vi sedan ska ta hand om. För att inte tala om lagret med barr (fast det mesta av dem hade redan fallit).

Hur som helst, det passade med en rejäl storstädning såhär precis i början på oktober. Hösten är storstädningarnas tid i naturen. Detsamma ägnar jag mig åt. Jag gillar att ägna de sista dagarna på ett levnadsår till reflektion, städning i miljö och sinne och att bana väg för nya upplevelser under året som ligger framför mig. Såpskurning av trappan (åh, vad gott det luktar), tom tvättkorg i tvättrummet, dammsugna och fiberdukstorkade golv och så nytt trävax på bänkskivorna i köket.

I städningen ingick också att uträtta ärenden på skrivbordet. Jag skickade bl a tillbaka en tom ask till amazon.se eftersom de inte gör en returbetalning om de inte först fått den felade produkten tillbaka. Trots googling kunde jag inte komma förbi AI-kundtjänsten, så då fick det bli så. En tom ask fick gå tillbaka till var-den-nu-hamnar. Ja, om du undrar så var problemet att vi inte fick någon lampa, utan kartongen var tom. Så kan det bli.

Höstljuset, alltså. Jaja, jag vet att jag tjatar, det bjuder jag på.

Före och efter Amy (ovädrets namn)-bilder från trädgården. Det blåser fortfarande rejält och vi har blivit lovade en massa regn i eftermiddag. Det är bra, då rensas hönsbajsarna bort och brunnarna fylls på. Nu blir det inget bloggande på ett par dagar. Jag ska fylla på själ, efterrättsmage och tacksamhetsdagbok. Och skriva ut protokollet från Vägföreningens möte som stirrat mig i ansiktet i en vecka nu… Med det vill jag önska dig en fin helg.

Funderingar

En liten tacksamhetsmeditation.

30 september, 2025 12 kommentarer

Den här tiden på året saknar jag alltid USA lite extra. Jag älskar höst i bergen. Wasatchbergen blir mer än vackra när färgerna skiftar. Utsikten från vår sovrumsbalkong bjöd på levande konst varje dag, men särskilt under perioden mellan höst och vinter. Jag inser dock att det är tio år sedan jag senast bodde där under denna tid. Maken blev kvar i Utah till februari 2017, men jag och barnen flyttade hem i juni 2016. Sällan oroar jag mig över tid. Den kommer och går och jag uppskattar varje ny dag som jag får uppleva. Det ryms otroligt mycket i den flyende tiden. Lärdom och erfarenhet som leder till vishet fokuserar jag på. Andra blir mer kvar i förlusten av ungdom, chanser, möjligheter…

Här har du små nedslag från denna tid på året från 2015 och framåt. Tänk att varje dag så småningom blir ett minne i dur eller moll, en omvälvande upplevelse eller en stund som aldrig mer tas fram ur tidsskafferiet. Jag är tacksam för min blogg, även om jag då och då ifrågasätter dess fortsatta varande. Jag glömmer nämligen lätt, men bloggen tar hand om det som sedan blir min dåtid. Så tacksam jag är för att jag aldrig gjort slag i saken och slutat skriva! Jag behöver ingen AI för att skriva en låtsashistoria för att verka mer eller viktigare än jag verkligen är, jag behöver inget filter för att se att mitt liv är lika värdefullt som någon annans. Med alla dess berg och dalar har det skapats en historia som jag är tacksam att ta med mig framåt.

Ditten och Datten

Stjärnhimlarnas stjärnhimmel.

28 september, 2025 10 kommentarer

De senaste kvällarna och nätterna har bjudit på helt fantastiska skådespel här ute på Sturkö. En och annan lampa har naturligtvis ljusförorenat mörkret, men det har ändå varit njutbart. Att vi befinner oss i Vintergatan och ändå kan se den sträcka sig över himlen är något av det största jag kan tänka på. Det gör mig pirrig och full av förundran! I mig bor en liten astronom som vill veta mer, mer, mer. Inte vill jag fara ut i rymden med en raket! Nej, jag håller mig hellre här på jorden. Däremot hade jag velat komma till en plats där det är lättare att med stjärnkikare få universum närmare.

Följande har vi att se fram emot:

6 oktober, håll koll på solnedgången för en nära passage mellan Saturnus och en oval måne. Klockan 2.46 kommer de att passera varandra i Fiskarnas stjärnbild bara 2,52° från varandra. (Alltså, vem kan räkna ut detta?!)
7 oktober är det dags för fullmåne. Se upp, du som har svårt att sova dessa nätter! Ut och njut av månljuset istället.
8 oktober bjuder Drakoniderna på meteorregn. Nu kan man räkna med ca en meteor per timme, så inte blir det en sådan där storm som detta meteorregn ibland ger upphov till. Men ändå.
Nästa natt är det dags för Södra Tauriderna. 0,6 meteorer per timme, tja, det är ju inget att hänga upp sin önskelista på precis! Eller ska man tänka precis tvärtom? Lyckas man fånga dessa ovanliga ”stjärnfall” är det kanske större chans att få sin önskan uppfylld?
14 oktober är det halvmånen och Jupiter som passerar varandra väldigt nära. Vänta till kl. 0.17 för att se dem så nära varandra som möjligt.
29 oktober har man en kvart på sig att fånga Merkurius. Denna planet blir synlig vid solnedgången precis ovanför den västra horisonten och går ner en kvart senare igen.
5 november kan du med en riktigt bra kamera räkna med magiska månuppgångsbilder! Då är det dags för Supermåne! Månen ser då 14% större ut än en ”vanlig” måne, alltså inte en synvilla.

Blir du inte liiite spänd inför höstens stjärnhimmel? Kanske är det dags att lära dig namnen på de stjärnbilder som syns på vår plats på jorden? Eller veta när det är en planet som dyker upp på ett oväntat ställe? Själv blir jag iallafall väldigt glad av detta och njuter av att vara på en plats där det finns möjlighet att förundras både här och där.

Ps: Uppenbarligen är bilderna bara tagna av en skruttig mobilkamera, men förhoppningsvis kan du blunda och känna hur det egentligen såg ut.

Hus och Hem

Halloweenkudden på plats.

27 september, 2025 10 kommentarer

I vanlig ordning har den nya årstiden fått flytta in i vardagsrummet. Flytten har skett gradvis. Den ”största” skillnaden i rummets karaktär sker när kuddar och filtar byts ut, så det brukar jag vänta lite med. I år kunde jag dock inte hålla mig. Mina rundor på Pingstkyrkans Second Hand sker ofta utan mål. Det finns sådant jag tittar efter som jag berättat om förut, t ex ge bort-vaser. Det är en trevlig gest att ta med blommor från trädgården i en vas som kan behållas av mottagaren. Nu har jag ett så stort förråd i ladan, säkert 25 vaser på en hylla, att jag gett mig själv köpstopp gällande just dessa vaser. Textilierna tittar jag alltid igenom och även hyllorna med träskålar och liknande. Sist jag var där hade de till och med plockat fram en del julsaker, men där är jag verkligen inte än. Hur som helst. Pingstisbesök. För ett tag sedan hittade jag ett alldeles nytt, färdigbroderat kuddfodral som bara inte var monterat. Tolv kronor. I färger som säkert inte är så gångbara för Medelsvensson, men som passar HELT perfekt i vårt höstvardagsrum med lite försiktig Halloween-touch. Jag kan förstå att andra inte ser värdet i handbroderade ting, men själv älskar jag att ta sådana tillvara! Jag vill göra det ännu mer, det är något jag funderar på en hel del. Så trist om folk inte använder eller till och med slänger dessa guldkorn.

Igår var det dags att montera broderiet på en kudde för att ge den liv. Jag hade ingen kudde i rätt storlek, 40×60 cm, så en sådan hade beställts från Nordic Nest för 128 kronor inklusive porto. De hade halva priset för kudden, så det blev ändå ett bra pris för mig. Jag vill inte beställa från de där jättestora firmorna och försöker stötta den lokala verksamheten, MEN… Denna gång var jag helt enkelt bekväm. Jag hade ingen passande dragkedja, så jag bestämde mig för att bara kasta ihop bottensömmen för hand. Behöver man rengöra denna kudde går det bra att torka av med fuktig trasa och vädra ut den ordentligt innan den läggs undan igen.

Någon har broderat detta vackra motiv i två olika orange nyanser på ett svart ripstyg. Rips är svårt att vika, men jag gjorde mitt bästa för att pressa in sömsmånen och höll den på plats med moderna syclips. (Jag gillar verkligen sådana i många sammanhang, men ibland tycker jag att gamla hederliga knappnålar funkar bättre.) Det gick snabbt att komma från hörn till hörn och efter det var det bara att…

… lägga kudden på plats i den nätta IKEA Stockholm-fåtöljen som inte är världens mest bekväma, men som vi ändå gillar. Den söta ugglan och spökena i silduk som ska upp i ljusgrenen får bo kvar ute i lådan i ladan ett tag till. Under tiden njuter vi av den mysiga känsla som varmare färger bjuder på.

Ditten och Datten

Höstutflykt i shorts och sandaler.

26 september, 2025 10 kommentarer

Igår eftermiddag hängde jag med våra vänners lilla 1,5-åring. Vi har träffats många gånger och lekt lite med mamma eller pappa närvarande som trygghet, men den här gången var det bara hon och jag. Det gick alldeles utmärkt. Lillan var en kul lekkamrat då vi tog en långrunda i deras vackra omgivningar. Sjö, utegym, lekplats och skog – kan ett barn växa upp bättre?

Jag har ju övat lekar på lilla Titti som är ett halvår äldre än gårdagens lekkompis och de verkar uppskatta ungefär samma slags aktiviteter. Gunga, klättra, springa, hoppa, dansa och äta. Jag fick ett rejält träningspass helt enkelt. Toppen! Och jag tjatar IGEN om hur skönt det är att slippa ha ont i foten och begränsas av detta. Det lär dock ta ett tag innan jag har återhämtat min förlorade kondis och smidighet… Tacksam för att det både finns ork och lust att ta tag i det.

Träningsmoment igår? Lunka, bära, hoppa, putta, smidighetsträning (upp och ner från golvet) och promenad med barnvagn. Att jag erkänner att jag idag har träningsvärk på baksidan av låren säger väl allt… Det finns mycket att ta igen.

Hus och Hem

Ljuset! Ljuset.

24 september, 2025 12 kommentarer

Jag älskar den här tiden på året. Det är den höga luften och den lägre temperaturen som främst är anledningen, något som ger mig ny energi och lust efter sommarvärmen som jag tyvärr inte är så förtjust i. Viktigt är också det vackra ljus som den lägre stående solen bidrar till. När jag kommer in i köket blir jag så glad!

Ute är det fyra grader och när jag går ut för att mata fjäderfäna bildar mina utandningar moln. Grannen skrapar rutan innan hon kör iväg till jobbet. Någon av grannarna har börjat elda med ved. Ljuden, dofterna och ljuset talar om att vi har nått en annan tid på året, den tid när naturen börjar lägga sig till vila.

Ljuset följer med mig ut i hallen. Åttiotalet i Lena Linderholms tavlor gör mig alltid lika glad. Just här möter den franska sensommaren Sturkös tidiga höst genom söderfönstret i vardagsrummet.

Sen kommer jag upp på övervåningen för att gå till arbetsrummet. Ljuset från fönstret i norr framhäver de blå färgerna i den stormönstrade tapeten, men från österfönstret strålar ett varmt morgonljus in. Det kastar vackra, mjuka skuggor. Nu blir det mörkare och mörkare ända tills december. Ljuset blir viktigare för varje dag och jag månar mycket om dessa stunder. Andra dagar kommer det att vara molnigt och regnigt, så nu kommer också lampor och stearinljus att bli viktiga som ljuskällor. Tack för den här tiden på året.

Ditten och Datten

Får man ändå längta lite i nuet?

19 september, 2025 10 kommentarer

Jag möter många klienter som behöver öva på att stanna i nuet för att inte stressa ihjäl sig. Inte älta det förgångna om och om och om igen, inte detaljplanera en framtid som faktiskt inte går att styra på det sättet. Jag är definitivt påverkad av detta och vet de stora fördelar som mindfulnessövningar kan ge. Det finns ändå något stort och härligt i längtan! ”Mitt hjärtas fröjd och eviga längtan” från Love is Blind – kommer du ihåg? En evig längtan som man aldrig får komma fram till är väl bara frustrerande, men lite längtan här och där har ingen dött av. Just under denna tid har jag en del förväntningar gällande hösten och så vill jag att det ska vara. Jag vet att mycket inte kommer att bli av, men också att annat blir det. Tre veckor i oktober kommer jag/vi ha svärfar under vårt ansvar på heltid då svärmor åker till Australien. Det krävs en del rutiner som vi vanligtvis inte längre behöver ta hänsyn på eftersom vi lever det fria ”barnen har flyttat ut och vi är fortfarande friska och energiska”- livet, så under de veckorna blir det nog en hel del stickning.

Sånt här längtar jag efter:

putsa loppisblomlåda, gardinstänger och annan mässing
sticka
beta av projektlådan i syrummet
bjuda in hösten i vardagsrummet, sy nytt kuddfodral och fixa kudde till ett handbroderat mästerverk (också från second hand)
såpskura trägolv
skriva kalligrafi
gå härliga höstpromenader
gå igenom de sista digitala fotona (från 2019 fram tills nu) för att bli klar med det mastodontiska fotoprojektet
hänga med familjemedlemmar i olika konstellationer
fika med vänner
sjunga
gå på bio
läsa

Sånt jag inte kommer att ägna mig åt är bl a att göra äppelpajer, pumpasoppa eller göra en massa inläggningar av egen skörd. Detta är hela vår Ingrid Marie-skörd och sorgligt nog blev det inte en enda liten pumpa i år. Jag har fortfarande inte förlåtit mördarsniglarna och fortsätter trampa på dem då jag kommer åt. Jag behöver renovera fönster, men är kanske inte så pepp på det. Förhoppningsvis kan jag och maken samarbeta. Jag kommer inte heller att resa utomlands eller gå någon kurs. Jag fick lite mersmak efter att ha spelat fiol på systersonens bröllop, men med tanke på hur det ser ut för övrigt tvivlar jag på att det blir mycket med mina storslagna planer att ta upp felandet igen. Jag kommer inte att gå någon fortbildning vad jag vet, men när det gäller detta kan det bli förändringar.

Jag är en rätt enkel människa och kräver inga stora åthävor. Att längta lite och lägga annat åt sidan är dock sådant som gör mitt liv bättre och håller mig på rätt kurs, hjälper mig att inte köra för nära diket och ser till att hålla discokulan på rätt plats så solen kan träffa den och sprida lite glitter!

Ditten och Datten

Stickning, Pero och rosornas återkomst.

18 september, 2025 8 kommentarer

Den varma sommaren höll i sig så länge att jag knappt trodde att vi skulle få någon höst, men nu är den här. Tomaterna och gurkorna får fortfarande någon skvätt vatten här och där i sina växthus. Jag kan inte fatta hur mycket gurkor vi fått, tack för kiselguret som styrde upp situationen! De gula spetspaprikorna gav fin skörd, men något åt upp i princip alla Californa Wonder (kan ju inte vara tvestjärtar, det borde kiselguret ta hand om) och delar av chiliskörden. Jag har dock chiliflakes kvar från förra året, så jag behöver inte så mycket nytt. Det blir alldeles lagom, det som finns. I samband med att det skördas och trädgårdslandet görs redo för vila plockar jag också fram stickor, garn och Pero. Nu har jag börjat på en Ylva tröja med flätor till lilla Titti. Tycker det är roligt att något händer och här blir det både ett melerat garn och flätorna som tar hand om den saken. Vi får väl se när hon kan ha den. Stickar till två år (hon fyller i oktober), men den ser stor ut.

Den torra sommaren gillades inte alls av våra rosor. Rosenportalens blomster fick lite extra omsorg och klarade sig fint. Flera av de andra var så klena att jag trodde att alla skulle döden dö. Just denna vackra krukros fick jag av moster och morbror förra året och satte direkt ner i gulröda perennrabatten då, men ett par andra flyttade jag ner till samma plats under sommaren för att försöka rädda dem. Jag har inga bilder, men båda har kommit igen. Dessvärre passar de inte alls där, för de går i rosa toner. Jag har ingen plan för detta än, men det löser sig nog. Jag blev så inspirerad både i Kristianopel och i Botaniska trädgården i Visby att jag kanske fixar en rosengård någonstans… Uppenbarligen vill de inte ha det allt för torrt, men de gillar inte att ha det blött om fötterna heller. Hm. Jag får återkomma.

Hela gräsmattan i Bredavik är i detta nu ett svampparadis. Jag är lite störd på att det inte är en enda ätlig svamp som växer där, för de är så välvuxna och i fint skick. Det finns inte alls lika många mördarsniglar i den trädgården, men oavsett gillar säkert inte sniglarna varken dessa jättetrattskivlingar eller de små bruna, giftiga skivlingar som växer där.

Ditten och Datten

Ge mig en höstdag…

13 september, 2025 6 kommentarer

… av vindar och moln, av svampar och regnbågar, lycka och sol. Där snodde jag känslan i Österlenvisan som jag sjungit så många gånger i olika körer fast jag aldrig bott i Skåne. Kanske är denna text något av det vackraste som skrivits om en plats? Sturkö är inte dumt det heller, kanske skulle folk vilja trängas här också om somrarna om någon komponerade en visa i klass med denna om vår vackra ö…

Syrran var och jobbade med maken, så vi passade på att gå en lunchpromenad tillsammans innan maten. Det var en god idé, för vi hittade ett helt gäng med Karl-Johan som fick följa med hem. Jag vispade ihop en omelett på damernas ägg och gjorde en svampstuvning som blev riktigt smarrig. Till gårdens tomater med mozzarella blev det en lunch med stark förankring i Uttorp! Ute på reservatet gick kossorna och betade, kanske skulle jag ha bett dem om lite gräddmjölk?!

Jag fixade till lilla årstidsbordet. Nu känns det okej med varmare färger, även om behovet av tjocktröjor inte är särskilt stort än.

Syrran tipsade om att hon sett något lägga ormbunksblad i en sådan här anordning. Det är en vanlig vas med en ljushållare som funkar både för kronljus och värmeljus. Jag älskar att man kan göra nästan vad som helst till ljusstake med den! Tipset funkade utmärkt, jag tycker det blev jättefint med bräkenbladet i vattnet. Tänk hur små detaljer kan förhöja hemtrevlighetsfaktorn utan stora åthävor. Den vackra ljusstaken från Paradisverkstaden på Öland har jag fått av svärföräldrarna och ljusinsatsen köpte jag på julmarknaden på Kalmar slott. Allt annat är köpt för några tior på loppis. Att släppa taget om tings betydelse känslomässigt, att inte behöva HA så mycket har varit en process för mig. Det är skönt att veta att jag skulle kunna ge bort NÄSTAN vad som helst hemma utan att det skulle vara jobbigt. Kanske var det så mamma kände, hon som gav bort grejer så fort någon tyckte att de var fina? Det tål att tänkas på…

Ditten och Datten

Leve livet utan hälsporre!

3 september, 2025 10 kommentarer

Häromdagen tog jag mig ut till Östersjön på en helt vanlig, rask morgonpromenad, precis som så många gånger förut sedan 2017. Problemet är bara att jag inte kunnat använda min fot ordentligt sedan början av året pga en envis hälsporre. Jag har därför inte gått en riktig promenad sedan dess. Jag har förstås gått ändå, alldeles för mycket för någon som bör vila ut en åkomma. En dag var dock smärtan bara borta. Puts väck! Första veckan vågade jag mig inte på några utsvävningar, men till slut blev lusten att gå ut till havet för stor. Det gick hur bra som helst och gav inga men. Jag är fortfarande envist noggrann med att hela tiden använda mina fula ”cloud-skor”, men smärtan under hälen är borta.

Så fort jag var ute på Sommarvägen i höstskrud kände jag hur det pirrade i hela mig. Jag älskar verkligen den här promenaden!

Ljungen är ljuvlig, både i skugga och sol. Till helgen kan jag ta mig an hela Uttorpsrundan, för det är ute på naturreservatet ljungen exploderar vid den här tiden på året.

Naturens under. Den höga luftfuktigheten avslöjar hemligheter som annars är lätta att missa.

Inte all förmultelse handlar om höst. Somligt handlar om torkdöden. Livet som växt på vår ö är nog ganska tufft. Ofta torka och vindar som inte precis gör situationen bättre.

Hurra, bara några hundra meter kvar!

Östersjön, hur ljuvligt är det inte att se dig igen på det här sättet?! Jag satte mig en stund på kanten till Fiskeklubbens badbalja och bara tog in allt det fina. Fåglarna levde rövare och luften var precis lagom frisk.

Inte en människa mötte jag på hela promenaden. Denna väg är det inte många som tar eftersom den inte riktigt syns och är lätt att missa om man inte vet om den. Just denna dag var jag väldigt nöjd med att få vara bara med mig själv.

Hemma igen och inte ont någonstans. Tänk. Det är så lätt att ta hälsa och en fungerande kropp för givna. Inte förrän något inte funkar kommer jag ihåg det och minnet är dessvärre kort. Jag hoppas att jag inte går miste om det fina i att faktiskt kunna röra kroppen med mer frihet denna höst.