Etikett: foto

Helgen i foton.

11_3

Kommer att tänka på de bilder maken skickade från Tanzania då han var där för femton år sedan. Kråkbon och massor av elledningar överallt. Det är banne mig inte mycket bättre här. Jag tycker det är så fult med alla ledningar överallt och tänkte aldrig i Sverige på att de faktiskt hade grävts ner ”rätt vad det var”.

11_2

När jag ser Will’s Pit Stop känner jag mig nästan hemma.

11_4

Naturens under. Om och om igen, det som fångar mig i vardagen och annars också. Tänk att något kan vara så vackert!

11_8

Mina älskade berg. De blånar, brinner, göms i dimma och finns alltid med som en tyst kuliss. Av allt som vi har här tror jag att det är bergen jag skulle sakna mest om vi flyttade tillbaka till Sverige igen.

11_10

Den här lilla plutten har nu fått sitt övningskörningstillstånd och har börjat övningsköra! Hjälp. Tänk vad tiden går…

11_11

Den skäggige körinstruktören är duktig på att peppa och lyfta dottern. Hon gjorde sitt teoriprov i fredags, men nu ska hon också ta körteori i skolan fyra dagar i veckan i åtta veckor. Pappa får ta det praktiska lasset hemma. Jag märkte redan i morse att Den Nya Tiden har inträtt. Jag kom knappt in i bilen då sätet var framdraget till max. Hihi.

Continue Reading

2013 i backspegeln.

När jag ser tillbaka på året som nu ligger bakom oss kan jag konstatera att det var ett av de bästa och ett av de värsta någonsin. Jag kommer alltid att bära med mig 2013 inpräntat i hjärteroten och hela året känns som ett ögonblick och en evighet. Alltid med mig. Kärlek, sorg, ensamhet och gemenskap. Allt i en salig röra! Det här blir inte mina vackraste bilder precis, bara de som får symbolisera det som var närmast mig under året.

Januari

11_3

Februari

26_20

Mars

24_4

April

15_11

Maj

14_4

Juni

2_4

Juli

Bildpaus då jag laddade upp allt från dotterns dator. Återkommer.

Augusti

22_1

September

17_2

28_5

Oktober

14_14

November

19_7

December

3_8

Continue Reading

Nyår 2014.

För två år sedan blev det aldrig några julkort skickade trots att jag är en av de få som fortfarande fortsätter envisas med att överösa släkt och vänner med sådana. Förra året var jag duktig och fick iväg i tid, men årets övningar har gjort att det inte blivit någon beställning förrän idag. Det fick helt enkelt bli nyårskort. Sedan många år skickar vi en bild på barnen och det är en fin liten samling vi har fått ihop nu! De håller verkligen på att bli stora. Årsbreven jag har varit duktig på att skriva har det inte blivit något med dessvärre, men om jag får extra inspiration innan lördag då korten förhoppningsvis kommer iväg kanske det blir lite författarverkstad här hemma rätt vad det är.

Hur gör du? Skickar du julkort?

10_1

Nej, den här bilden fick inte den stora äran att representera familjen, fast egentligen var den min favorit.

Continue Reading

Advent hos oss också.

2_3

Nej. Det blir inte riktigt lika roligt att fixa adventsfint då man vet att någon som var Julfixarexpert No. 1 och som man brukade få alla bra inredningstips från inte längre finns här. Jag har ändå tagit fram det lilla vi har här och att ha de där IKEA-stjärnorna i våra fönster ger trygghet och hemtrevnad som jag verkligen uppskattar. (Hur kunde jag glömma att ta med Lisa Larssons Luciatåg igen?)

2_1

I år får barnen varsin ”fin” adventspresent första gången det är deras tur att öppna kalendern. Fram till sista omgången blir det sedan små uppdrag och julpyssel som ska utföras. Barnen är stora nog att uppskatta något de verkligen vill ha för att sedan öppna presenter som kanske mer bjuder på upplevelser än ett för stunden dämpat habegär. Sonen fick en Moleskinebok i går och idag fick äldsta dottern Wreck This Journal som har önskat sig. Båda blev synnerligen nöjda. Vad som ligger i yngsta dotterns paket i morgon vet bara Tomten.

För mig är advent verkligen en tid att njuta av the Christ in Christmas: jag lyssnar på The Messiah, pysslar och donar, går på konserter, umgås med folk jag gillar… Eftersom jag vägrar att låta mig stressas av det här som jag tycker så mycket om är jag noggrann med att planera väl och lämna utrymme för andningspauser. Ibland är ett ”nej tack” nödvändigt helt enkelt. Hur gör du? Är du julvägrare? Är jul för dig julbord, rester och annandagen? Är det familjefrid eller familjekaos? Känner du dig pressad att köpa fler julklappar än du har råd med? Lägger du ner mycket eller lite energi på att engagera dig i julspel, avslutningar och konserter? Jag är bara nyfiken i en strut.

2_6

Jag tror jag klämde i mig de sista druvorna för året i eftermiddags. I morgon ska det snöa igen och det sägs att kylan ska hålla i sig lite den här omgången. Vi får väl se. Jag har i alla fall stoppat in solstolarna i förrådet, för att jag eller någon annan kommer att ha användning av dem under den närmaste tiden känns högst otroligt.

Här kommer inte min favorittolkning av Hallelujakören, men jag älskar ändå att titta på dirigenten, orkestern, solisterna och kören. Vilket tryck! I kväll fick barnen lyssna lite och lära sig ett och annat om den käre Händel. Han verkar ha varit en man med stor integritet och även om han skrämde upp folk med sin blotta kroppshydda så kan åtminstone jag förlåta honom det när han skrev sådan makalös musik.

Continue Reading

Jag kryper ner i sängen igen…

Jag steg upp, fixade en kopp te, såg att det snöade, bestämde mig för att hoppa ner i sängen igen. Vi får gäster klockan fem i eftermiddag. Jag är säker på att jag stiger upp innan dess… Hoppas att du har en riktigt fin helg, en sådan där du tankar energi, umgås med kärleksfulla människor och äter sådant du mår bra av. Själv njöt jag tillräckligt av det ordningsamma köket då jag kom ner i morse så det räcker i minst två-tre dagar framöver. Jag njuter så jag slipper ha dåligt samvete för att vi inte räfsade en omgång till. Fast å andra sidan är väl smådjuren glada över att ha lite löv att gömma sig under nu när det blir riktigt kallt.

16_1

16_2

Continue Reading

Pleasant Grove i förfall.

15_2

Idag hade sonen slutprov i sin algebrakurs. Killen är klipsk. Han har haft svårt med motivationen de senaste veckorna i novembermörkret, men ändå pluggat på. Han kom ut från provsalen och sa att hjärnan var stekt. Jag kommer inte ens ihåg att jag någonsin varit i närheten av stekt hjärna. Detta fenomen uppstår tydligen när man spikar en tenta. 100% rätt, A på kursen. Det närmaste jag kom var väl på högstadiet då jag fick fler poäng än man kunde ha på Gertie Ringbergs so-prov. Sonen önskar för övrigt ”motivation, uthållighet och inspiration” i julklapp. Hur sjutton ska vi kunna fixa det? Någon som vet någon bra affär?

15_1

Percussion/Steel band-dag. Innan sonen fixat körkort blir de här eftermiddagarna ”egotid” för mig. Glömde kameran idag, men telefonen hade jag ju. Förfallna byggnader fascinerar mig. ”No trespassing” betyder väl inte att man inte får stå utanför nätstaketet och fota efter att man har trasslat sig igenom ris och lera? Jag struntade i fotoapparna och satte mig vid Photoshop istället. Roligare, men inte alltid lika effektfullt. En vacker dag ska jag försöka gräva mig djupare i programmet. Det är ju roligt med kunskap och att veta ”för mycket” brukar bara vara ett problem när maffian är inblandad.

15_5

Dagens tacksamhetsmeditation påminde om att möta mina medmänniskor med kärlek. Jag fick möjlighet att praktisera detta villigt och ofrivilligt. Andas in. Andas ut. Repetera. Jag har varit dålig på att hitta ny musik den senaste tiden, så det blir en passande inte så hemskt gammal favorit. Må solen lysa på din stig. Här ska det nämligen snöa i morgon…

Continue Reading

Bumps ahead!

7_9

Vad tänker du när du ser den här skylten? Själv ser jag den varje dag, åtminstone om jag har tagit mig ut, eftersom den står precis utanför vår trädgård. Häromdagen fick jag en aha-upplevelse. Jag tänkte att det vore bra om någon satte upp en sådan här varningsskylt innan en tuff period i ens liv drar igång. Hur skulle det hjälpa? Tja. Mer eller mindre jobbiga saker händer de flesta då och då. Ganska ofta, faktiskt. Ibland råkar man direkt ut för något och andra gånger får man rollen som medpassagerare när det är andra som har råkat illa ut. Inom loppet av några dagar har jag samlat ihop följande ”tråkigheter” bland familj, vänner och bekanta:

höstdepression
ångest
cancer
familjefejd
arbetslöshet
fattigdom
misshandel
skoltrötthet
äktenskapskris
svajande Gudstro
ofrivillig barnlöshet
ofrivillig graviditet
förlust av någon nära
ME
Parkinson
MS
tonårskris
bilolycka
att bli ”dissad”
beroende
för tidigt fött barn

Jag har säkert glömt något, men den där listan räcker väl gott och väl? Hur hanterar du problem? Är du en sådan som är duktig på att hålla näsan precis över vattenytan medan du jobbar på med fötterna tills du inte orkar mer och därmed sjunker? Är du en sådan som tar på dig flytväst så att när du väl trillar i vattnet så klarar du dig rätt bra tills hjälpen kommer? Är du den som alltid har ett skyddsnät som tar emot och hindrar dig från att ens hamna i vattnet? Är du i så dåligt skick redan från början att du sjunker och får bli upplivad varje gång du råkar illa ut? Hade du blivit hjälpt av att få möta den här skylten redan innan det jobbiga händer för att på så vis göra dig redo? Det tål att tänkas på, eller hur?

När saker känns jobbiga för mig tenderar jag att vända mig inåt. Jag får aktivt välja att ta in sådant som bygger upp mig igen. En av de rent praktiska saker som hjälper mig är att skriva tacksamhetsdagbok och att fotografera allt vackert jag har omkring mig. Jag delar oftast inte med mig till någon annan förrän något är genomarbetat för mig, eller då det har hållit på ett tag och jag har haft tid att vänja mig vid situationen. Hur reagerar du?

7_8

Continue Reading