Aprilväder.
I morse var det till att plocka fram mössa, vantar och halsduk till morgonpromenaden. Allt var snötäckt och eftersom jag hade vant sig vid lite varmare väder tog det emot att gå ut i kylan. Det är morgnar som den här det är bra att ha någon annan som träningssällskap, för annars är det lätt att bara ställa in.
Det var så vackert och stilla ute! Det är spring break först nästa vecka, men det kändes som att alla redan hade gått på semester. De stackars aprikosblommorna såg ut som popcorn med sitt snötäcke och jag hoppas att snön inte ställde till med elände. Förra året vid den här tiden var det redan runt 15-20 grader och våra persikoträd hade slagit ut, men nu är de bara i knopp och klarade nog nattens övningar rätt bra.
Kvällens yogapass var lika härligt som vanligt. Jag kan inte säga att yogan har gjort mig till en ny människa, men jag är klart smidigare än jag var för tre månader sedan! Den där timmen då alla bekymmer släpps och jag bara fokuserar på att förlänga mina muskler, låta tankarna sväva ut i världsalltet och hitta min inre balans är guld värd. Jag tränar lite själv nästan varje dag. Jag har upptäckt att jag automatiskt sträcker på ryggen då jag sitter vid datorn till exempel då det inte längre är bekvämt att sitta och uggla som Ringaren i Notre Dame. Reach är i högsta grad en del av mitt liv och jag är fortfarande mycket nöjd med valet. Jag har varit lite dålig på att uppdatera mina projekt, men just nu är mina tankar mycket privata och jag tycker inte att bloggen är rätt forum för dem. Hur går det med ditt ord? Valde du något för året och jobbar du i så fall fortfarande med det?
Dagens musiktips får bli Esbjörn Svensson Trio då jag känner mig lite jazzig och sitter här och drömmer om att spela saxofon. Esbjörn Svensson dog tragiskt nog i en dykolycka för några år sedan, men deras fina inspelningar finns kvar. (YouTube är lite trist med alla reklamavbrott, men här är en länk på en spellista där. Jag rekommenderar dig istället att köpa en cd, gå in på iTunes eller Spotify.) Förresten ska jag nog fortsätta med Rigmor Gustafsson, för hennes röst är som siden, sammet och sandpapper på en gång, och det är en bra grej.
April, april, din dumma sill!
Jag har inte lurat någon på hela dagen. Uselt… Vad är det för mamma som inte luras när tillfälle ges? Jag har annars sett massor av finfina luringar på nätet. ”Nyttiga” cake pops rullade i rispuffar och choklad (eller, ja, egentligen var det ju broccolibuketter). Massor av i-Phones som gavs bort gratis eftersom någon hade öppnat kartongen. Samma pappa till fyra olika bebisar på familjesidan i lokalblaskan. Toapapper överallt i alla sovrum när barnen kom hem från skolan. Tja, lite sådär. Jag hade kunnat nöja mig med att säga att det stod en älg på baksidan. Det hade åtminstone kunnat vara både halvroligt och halvtroligt!
Det är bara roligt att ha höns och ankor del I.
Det är bara roligt att ha höns och ankor del II.
Drömmar om sensommarfröjder del I.
Drömmar om sensommarfröjder del II.
April, april – trodde du verkligen att det skulle vara vår nu?
Hönan Agda, hon sköter sig. Värper godsaker och skräpar inte ned det allra minsta. De två unghönorna är inte sämre. De är möjligtvis lite mindre generösa med godiset, men vem är jag att klaga?
Småkycklingar som köptes på rea förra året har hamnat i en lång rad längs den aprikos aoch väldigt fult strukturerade fönstersmygen. Man kan inte annat än att säga att de lättar upp stämningen!
Att omge sig med allt som är vackert.
I kväll spelar min promenadkompis cello i Rob Gardners Lamb of God inne i Salt Lake City. Jag och maken åker dit för att lyssna och njuta. Jag har hört att vi kan förvänta oss något lite extra speciellt. Mest spännande är kanske den ena solisten, Sarah Horn, som upptäcktes på ett något udda sätt. Läs intervjun och missa inte den spontana duetten med Kristin Chenoweth från förra året!
För övrigt är det full rulle här. Jag hinner inte så mycket mer än att visa lite ägg igen. Det är något särskilt med både färg och form, eller hur?
Bloggtorka med småregn.
Thor: The Dark World. Kroppkakor. Släktbesök från morbror, moster, mammas kusin och hennes man. Flight. Körframträdande. God och trevlig middag hos vänner (Wise and Otherwise – kul spel som rekommenderas). Megaförkylning. Storm. Strömavbrott. Chocolate chip cookies. Hemgjorda värmedynor. Väntan.
Grönt är skönt.
Tänker du kanske på att sommaren inte är så långt borta som det kanske kan verka då man tittar på väderleksrapporten? Jag kom på att vi visst har både påskliljor och tulpaner i trädgården och hux flux så hade allt det där våriga kommit upp så mycket att det väl är något som slår ut innan veckan är slut.
Vi har en massa gammalt skräp som ska rensas bort och hur jag än väntar och väntar så dyker ingen trädgårdsmästare upp i vår trädgård. Nej, ska något göras så är själv bäste dräng. (Fast jag väntar en dag till eller så, för väder-appen säger att det ska snöa i natt och regna i morgon. Man vill ju inte ge vintern hicka sådär hur som helst.)
Makens tomater omhuldas med minutiös vård i form av sol, vatten, värme och vackra ord. Det syns redan att det är olika sorter och jag antar att årets experiment kommer att lyckas långt bättre än förra årets. Nu kommer de fördrivna plantorna att vara starka och starka när det är dags att plantera ut dem i landet!
Hur är det med dina gröna fingrar? Påtar du i jorden, eller är du en sådan som hellre går till ICA och köper en påse chips? Det finns inget rätt eller fel i den frågan, men nog tror jag att kroppen mår bättre och smaklökarna blir gladare av en solvarm tomat som man har drivit fram själv. Fler och fler anammar tanken att ta tillvara på utrymmen som kanske inte varit självklara för odling förut och jag tycker det är jätteroligt att läsa om trädgård på liten yta. Tänk om jag kunde vara lika bra på att rent praktiskt ta hand om en sådan också!
Bridalveil Falls.
Maken och jag åkte på utflykt tillsammans i det fruuuuuktansvärt gråa och trista vädret. Vi har blivit lovade regn hela helgen, men jag tror mest det var tomma hot. De grålila molnen hänger nämligen lika tunga nu vid halv fyra som i morse.
Jag har den senaste veckan längtat efter att få ta en promenad i riktig Sturköblåst. Det blåser nästan aldrig här nere i Happy Valley till skillnad från i Karlskrona och dess skärgård. Varför ska det vara så svårt att uppskatta det man har? Hur som helst var det kavlugnt hemma då vi gav oss av, men när vi hade åkt tio minuter bort möttes vi av en sådan där blåst som gör att man drar jackan tätare om kroppen och som får hjärnan att blåsas ur ordentligt. Det var underbart! Maken längtar alltid bara till vackert väder, så han uppskattade det inte fullt lika mycket. Han fick å andra sidan uppleva äventyr både i form av resterna av en lavin och ett forcerat staket, så han var mycket nöjd med utflykten han också.
Snösmältning och Sketch Sunday.
Jag läste någonstans att våren har kommit till Skåne. Inte vet jag om våren officiellt är här än, men det händer grejer i naturen nu. Snabbt. Jag saknar krokusar och snödroppar och tulpaner är ju bara att drömma om, men det finns annat att glädjas över. Som att de bruna träden börjar knoppas och att fåglarna kvittrar och att luften känns varmare när solens strålar når fram till nästippen.
I går tog K och jag en eftermiddagspromenad längs 800 S. Det är en ganska trafikerad väg, ungefär som att promenera längs Häradsvägen i Segeltorp en lat lördagsförmiddag. (En söndagseftermiddag där bjuder på en massa trafik från det shoppande folket som besökt IKEA och de andra shoppingtemplena i Kungens Kurva.) Trots trafiken gillar jag att gå där. Kolla får du se varför:
Alltså, nu kan jag inte mycket om hästar, men jag undrar om inte det här var en unghäst som precis blivit instängslad och blivit skodd. Den skuttade omkring som en kalv på grönbete. Fram och tillbaka, upp och ned. De andra hästarna gick tillsammans i två olika hagar, men den här stackaren såg inte ut att kunna samarbeta speciellt bra.
På kvällskvisten fortsatte vi vår söndagsdejt och åkte in till Salt Lake City för att hälsa på vår kompis Nathan Florence som satt och utövade sitt konstnärsskap tillsammans med andra konstnärer och ett jazzband som var riktigt duktiga. Begivenheten kallas Sketch Sunday. Jättemysig miljö för en söndagsmiddag med familjen. Tjejen i blå tröja satt modell med den äran och det lilla oljeporträttet blev klart på ca 1,5 h. Jättefint! Jag älskar Nathans teknik att måla på småmönstrat tyg. Visst är det läckert? Jag undrade hur han hade fått prinsessan Madeleine att stå modell för sig till den större tavlan, men han påstod att hon inte avslöjat att hon var prinsessa. 😉
SLC i nattljus. En liten stad, alldeles fyrkantig i sin uppbyggnad och därför lätt att hitta i, men väldigt trist. Amerikanernas städer är dessvärre ganska trista eftersom de inte har mycket av ”gammalt och nytt”, utan mer ”vi river ner det gamla och bygger nytt”. Synd!
Vardagslunk.
En promenad runt kvarteret och lite till blev det i alla fall idag. Fortfarande känner jag mig inte frisk, men jag får väl skylla på min medelålders bräcklighet eller något eftersom ingen annan blivit sjuk.
Häcken är klippt och skuren. Den här vintern har vi, ännu så länge, inte haft några rådjur som ätit upp allt inom räckhåll, men häcken har sett risig ut ända sedan alla besök de gjorde förra vintern. Det här ser mycket bättre ut. Häckar brukar ha en förmåga att komma igen.
Man fick inte direkt känslan av vårlätta vindar och hopp idag, snarare var det Hitchcocks fåglar som inspirerade till sinnesstämningen. Hu!
Är det inte lite tragiskt att det är ett sådant här fynd som ska få en att känna sig hemma?!
Dagens Beigebruna. Här är huset som ligger ett hus och en lite större väg ifrån oss. De började bygga det i höstas och nu står det klart. Husen känns mycket som fuskbyggen. Eller fusk och fusk… Sten kommer till exempel på sådana där glasfibernät som mosaikkakel kommer på hemma. Det har hur som helst varit väldigt intressant att följa bygget!
Så här såg huset ut från vårt håll i oktober.
Lördagspaus.
När julgranen står kvar i vardagsrummet och dräller barr och den fina kransen på ytterdörren liksom ser lite sorglig ut är det dags att börja ta tag i det riktiga slutet. Granen står förvisso kvar och luktar gott, men kransen blev förpassad till zinktunnan. Jag tycker den fick ett nytt liv där och den kan gott ligga kvar i några veckor till.
S dansade ”välkommen solen”-dans mellan snöfläckarna på gräsmattan. Det såg väldigt gulligt ut kan jag säga. Tänk dig en blandning mellan regndans och Susanne Lanefeldt-gympa så kommer du nog ganska nära verkligheten.
Själv passade jag på att bygga på D-vitaminförrådet. Ytterst behagligt. Solen har ett helt annat tryck här i Utah än i Sverige. Det märks mest då man kör bil då man verkligen måste ha solglasögon, men jag tycker också att den evinnerliga vintertröttheten aldrig riktigt slår in.
Min kompis månen.
De senaste nätternas fullmåne har varit otroligt vacker. Det känns nästan magiskt att köra dottern till skolan i beckmörker som jag gör nu när hon börjar körskolan klockan 6.30 fyra dagar i veckan. Fast vi bor i ett tätbebyggt område kan man se både stjärnor och måne. Jag förstår att månen i alla tider har haft något magiskt över sig… Kan du sova när det är fullmåne?









































