foto – Sida 15

Torsdagstankar.

24 april, 2015 6 kommentarer

Här har du gullungarna från häromdagen. De är hur roliga som helst! Lilla E lät meddela mig följande: ”You can call me Princess Girl. H is Booger Man.” Orättvist… Vad skulle du välja om valet stod mellan Prinsessflickan och Snorkråksmannen? 😀

Idag har det firats vilt i grannstaden/samhället då Brigham Young University hade examensceremonier dagen lång. Det vilda bestod kanske mest av trafikstockningar, förstås. Den nyvärptaste collegestudenten jag känner är en av mina fina yogavänner. Hon är en otroligt spännande och intressant person och väl värd det faktum att hon har blivit antagen till Harvard Divinity School till hösten. Jag är så glad för hennes skull! Js livsmål är att förändra världen till det bättre, så det hoppas jag att hon får chans göra på ett eller annat vis.

Själv har jag inte så stora drömmar, men när solen lyser in genom persiennerna på morgonen brukar jag känna att jag har fått chans till ännu en ny dag och att det verkligen inte är alla förunnat. Jag har till exempel inte gjort något världsomvälvande idag, varken gott eller ont. Jag hade möjlighet att njuta av svensk sommarvärme i solen (min elev fick sitta ute på trappan och jobba medan jag låg på gräsmattan och läste en bok), det har skjutsats fram och tillbaka, min bästa hummus någonsin skapades efter Jerusalemkokbokens grundrecept i köket (är du intresserad kan jag lägga upp ”ungefärreceptet”), i ett proppfullt rum fick jag ännu en fantastisk session med Heather på The Yoga Space och så har jag umgåtts med min familj, mina älsklingar.

Som sagt. Inte världsomvälvande, men för mig var det en fin dag. Jag njuter av tanken på att min mamma fick ett så bra besked i går. Far mår inte toppen, men nu har i alla fall läkaren koll på honom. Det finns så många bra mediciner nu för tiden och det gör att det känns onödigt att någon ska behöva lida i onödan. Jag är tacksam för min familj, för var och en av alla de som tillsammans skapar ett biologiskt och känslomässigt skyddsnät för mig. Så mycket kärlek.

Innan äldsta dottern hämtades i skolan för att hinna i tid till sin pianolektion skickade jag två paket på posten. Postdamen, en ganska sträng donna med väldigt vackra händer (jag tänker alltid på min mammas väninna som bor i Italien när jag ser henne), sken upp då jag kom fram till hennes fönster och berättade att hon hade samlat ihop alla sina arbetskamrater för att visa kuvertet jag skickade till min mamma häromdagen efter att jag hade betalat och gått därifrån. Hon tyckte att jag hade skrivit så vackert och både hon och arbetskamraterna var mycket intresserade av att få lära sig hur man gör. Vad sägs om att vänta på bussen till Spjutsbygd, vänta på fiollektioner, vänta på att skolan ska börja och utnyttja tiden till att kludda på allt papper som finns att uppbåda? Med tiden får du ganska bra koll på pennorna. Ungefär så här kan det se ut med stålpenna och guldbläck (ursäkta det dåliga utsuddandet av resten av adressen):

I morgon är en annan dag och den här veckan ser jag verkligen fram emot helgen. Peace.

Ditten och Datten

Rock Canyon, söndag kväll.

20 april, 2015 2 kommentarer

I går kände jag mig lite ledsen. Jag drog därför med mig maken ut på promenad i en av kanjonerna, Rock Canyon, som ligger i Provo. Det kändes mycket bättre efteråt! Ingenting biter på ledsamheter som vacker natur… Det finns inte mycket snö kvar i bergen nu trots ovädret i förra veckan. Vi träffade några svenska vänner på parkeringsplatsen då vi var på väg hem igen. Världen känns så liten ibland!

Kreativitet

Detaljer.

18 april, 2015 2 kommentarer

Ditten och Datten

Nyårsdagen 2015.

1 januari, 2015 Inga kommentarer

Idag är maken och vår kompis i Alta och åker skidor. Det är tydligen makens bästa skiddag någonsin. Synd att jag inte delar hans passion. Alltså, egentligen skulle jag ha följt med, men nu blev det inte så. Jag och barnen gick på promenad i grannskapet istället, men det var inte fy skam det heller! Gott Nytt År, kära du. Må dina drömmar slå in.

Kreativitet

Mina favoritfoton 2014.

31 december, 2014 14 kommentarer

Januari

Nyårsafton med vännerna i grannhuset. Makens egenhändigt byggda varmluftsballong blev mycket lyckad.

Februari

Nyponbusken vid brevlådan. Varje år har vi tänkt göra egen nyponsoppa, men det blir visst aldrig av.

Mars

Regnet bara öste ner ett tag där under vårvintern.

April

Hon är alltid så fantastiskt lycklig i ridhuset, vår yngsta dotter.

Maj

Att få följa den här fågelfamiljen från första parkett var en av vårens stora glädjor!

Juni

Månen sken över Timber Lakes och allt kändes alldeles magiskt ute i tystnaden och mörkret.

Juli

Morfar och hans bondeadept plockar blåbär i Eringsbodaskogarna.

Augusti

Det där bröllopet och alla fantastiska detaljer…

September

Jag tar inte så ofta porträtt längre. Det är lite synd. Det är nämligen något särskilt med ögon.

Oktober

Fest hos grannarna. Knytis, sällskap och höstens skörd av blommor och grönt gjorde den här kvällen väldigt speciell.

November

Så var den då äntligen färdig, den där 40,5-årspresenten.

December

Lights at Temple Square i Salt Lake City. Alltid lika fantastiskt vackert. Och så kan jag inte låta bli att undra vem det är som virar dessa tiotusentals meter med ljusslingor…

Funderingar

Till eftertanke.

3 december, 2014 Inga kommentarer

Nu sitter jag här lite senare och tänker att mina tankar i morse, de var rätt tafatta. Det har varit en lång dag och faktiskt lite tung. Maken skickade ett sms med någon länk om att regeringens budgetförslag sänktes av SD. Oväntat? Knappast. Obekvämt? Rätt så. Nu blir det omförhandlingar och jag gissar att Stefan Löfven får det lite jobbigt ett tag framåt. Ja, precis som att han inte redan hade haft det. I perioder läser jag inga nyheter utom de mina Facebookvänner lägger upp. Det blir en och annan insändare och ibland också direktlänkar till något som hänt. Dessvärre kan världen te sig rätt mörk i ett sådant flöde. Jag blev därför jätteglad över det ”Good News Magazine” som jag fick i ett av paketen i går. Världen kan också vara fin och det finns många goda människor här!

Efter de där tristpolitiska nyheterna fick jag ett ännu tråkigare besked, ett som är mycket mer personligt och som stör mig riktigt ordentligt. Politik i all ära, men vem bryr sig om politiker då det finns personer som man älskar och som inte mår bra? Folk som har varit i dödsskuggans dal brukar säga att har man bara hälsan så har man inte mycket att oroa sig över. Det ligger väl mycket i det.

En av våra grannar fick stora hälsoproblem förra året. Inget dödligt, men ett livslångt handikapp. Han är en ung egenföretagare med fru och tre små barn och sjukdomen slog undan fötterna på hela familjen. Deras underbara hus är till salu, men tyvärr har man inte hittat någon seriös köpare som är beredd att betala för hantverket och alla fantastiska detaljer som huset bjuder på. Nu har huset lämnats över av mäklaren till en ”short sale”. Det är ju så sorgligt! Jag vill bara att allt ska bli bra för familjen som säljer och att det ska finnas några som vet att uppskatta detta konstverk! Det var också en av dagens tråkigheter.

När skymningen just började lägga sig till det svarta mörker vi får här då det inte finns så många gatlyktor såg jag hur vacker månen var. Jag fotar mycket i perioder då jag får rutin på att ta med mig kameran överallt och för tillfället är jag dessvärre inte i någon sådan period. Det var därför rätt mysigt att skruva på kameran på stativet och gå ut på balkongen i kylan och titta ut på bergen och månen genom den lilla tittgluggen. Inte för att jag hade möjlighet att ställa in kameran ordentligt (jag har tappat bildplattan till vridvredet och vet inte vilken inställning som är vilken), men jag fick ändå en fin stund där ute i mörkret i Orem, Utah, USA, Världen, Universum… Det är den stunden jag ska ta med mig nu när jag lämnar över den här dagen i någon annans händer. I morgon är en annan dag. All kärlek till dig!

Och så kanske jag ska sluta med den här eftertänksamma texten som jag hittade på Facebook. (Skaparens hemsida finns med där.)

Ditten och Datten

Jättelångt inlägg om advent och bak och sånt.

30 november, 2014 2 kommentarer

E och jag har provklätt en av stolarna för att se om tyget håller. Vi gillar den glada känslan!

Adventsstjärnan är uppe, julstjärnan står på bordet och vi har bytt ut soffbordslitteraturen till böcker med jultema.

Mormor Britta är med oss varje dag, men särskilt när vi adventspyntar varje år och vår förlovningspresent kommer upp på väggen.

Grenen har fått ny klädsel med halmdekorationer och fått sällskap av den gamle tomten.

Det blev test av nytt lussebullsrecept idag. Visst var bullarna goda, men nästa gång tar jag hjälp av Vår Kokbok igen.

Nytt lussebullsrecept

1 pkt jäst löses i
3 dl 37° mjölk
och körs tillsammans på medelhastighet i assistent med
400 g vetemjöl special
150 g socker

Plasta och låt jäsa i 30-40 minuter.

Mortla 1 g saffran med lite socker och häll tillsammans med vaniljpulver från en stång i
3 dl mjölk som ljummas till 37°.

Häll saffransmjölken i den jästa grunddegen tillsammans med
150 g socker
12 g salt
250 g rumstempererat smör
900 g vetemjöl special
och kör i assistent i 8-10 minuter.

Jäs gärna plastad i kylskåp över natten.

Ta ut degen 1 h innan den ska bakas ut. (Degen känns som lera.)
Dela i 50 g-bitar och baka ut till lussekatter.
Jäs i 10 minuter.
Pensla med 1 ägg+1 msk vatten hopvispat.

Grädda i 220° 8-10 minuter (jag fick ta ett par minuter extra i vår ugn).

Rufsige sonen var en utmärkt sockerbagare. Ja, eller lussebagare kanske är mer rätt benämning.

Någon stackare måste ju provsmaka då man har testat nytt recept och allt!

Mums, mums. Det här tycker jag är så fantastiskt gott!

Förra årets socksnögubbar har fått sällskap av en virkad kusin som yngsta dottern gjort på sin virkkurs. Gulligt!

Även om det är lov behöver man öva på pianoläxan varje dag.

Äldsta dottern håller på med nästa syprojekt. Den här gången är målet att få till ett par prickiga byxor.

Vår grannfru/min vän har norskt blod i sig och då ett av hennes stora intressen är Skandinavien och hon känner vår bästa vän från Palo Alto så var det extra roligt att det var just hon och hennes familj som flyttade in i vårt grannhus förra året. Hela familjen är supertrevlig och jag är så glad att de bor här!

Idag hade M bjudit in folk från sin norskkurs och oss till adventsbak. Tanken var att vi skulle göra sju sorters kakor, men det blev ”bara” sex till slut.

Som du ser var ingen direkt ledsen över att det saknades en sort. Godast av alla var rånen som vi fyllde med grädde och hjortronsylt och så klenärterna! Jag kastades många år tillbaka i tiden till min egen mormor och farmor som båda var jätteduktiga i köket och det kan hända att jag fällde en och annan nostalgitår…

Dagens bästa, och enda, fotobomb. 🙂

Vi har haft världens bästa Thanksgivinglov och jag är synnerligen tacksam över mitt här och nu. I morgon åker jag, maken och äldsta dottern på Messias sing-along vilket jag ser mycket fram emot. Sista gången jag var på en var för många år sedan i Storkyrkan och det jag kommer ihåg bäst från den kvällen var att Lill Lindfors skred in sist av alla i publiken och att hon hade på sig en stor päls. Vet inte vad det säger om mig, men rent musikaliskt kommer jag inte ihåg att det var storslaget på något vis. Jag var väl förblindad av pälsen…

Tips

Karlskrona.

30 oktober, 2014 2 kommentarer

Min svägerska är en fantastisk fotograf. Jag har haft äran att få följa hennes utveckling från att hon tyckte det var kul att ta bilder till att hon idag jobbar deltid som proffsfotograf vid sidan av sin översättarbyrå. Nu har hon startat (?) en Karlskronablogg med fotografier från min gamla hemstad. Kika gärna in om du vill bli upplyft av något riktigt vackert.

Fotograf: Karin Enge Vivar, Karlskrona

Ditten och Datten

Höst i bergen.

10 september, 2014 2 kommentarer

Åker man några kilometer norrut upp mot Sundance har träden börjat skifta färg. Det här är min favorittid på året! Äldsta dotterns musiklärare bor fem minuter härifrån i bergssluttningen. Hos henne var det bara torrt och beige, men otroligt vackert ändå som du kanske ser på fotografierna.

Det har regnat och åskat till och från hela dagen. Gräsmattan fortsätter att tacksamt ta emot allt regn. Folk verkar alldeles förvånade över de svala och regniga dagar vi har haft de senaste veckorna, men själv har jag njutit. Ena dagen 29°C och halvt medvetslös av värmeslag, nästa dag 20°C och ett strilande regn. Det är ibland i kontrasterna det är lättast att uppleva skönheten.