Konst på riktigt.
Dagarna har gått i ett den senaste tiden och jag har inte riktigt tagit mig tid att skriva här i bloggen. Jag har massor av intryck och alldeles för många tankar, men inte direkt om något som har sin plats i det här forumet.
I kväll fick vi en fantastisk solnedgång som jag stod och njöt av i lugn och ro tills jag kom på den nytänkande idén att föreviga färgerna i ett mobilfotografi. Därför kan du nu få njuta samma solnedgång. Varsågod!
Förresten, när jag nu ser fotografiet kan jag naturligtvis konstatera att verkligheten såg helt annorlunda ut, men jag tror att det är okej. Alla har varit med om glödande och fantastiska solnedgångar eller soluppgångar någon gång och när man ser ett fotografi påminns man om de stunderna och läser in mer än vad som faktiskt syns i fotografiet. Hur det nu än är så gillar folk sprakande solfärger, små bebisar och gulliga husdjur mest av allt, så varför förneka folket dess opium?
Vår hus är i startgroparna för att adventpyntas och i arbetsrummet har vi julklappsverkstad. Yngsta dottern har fått jobba mycket praktiskt den senaste veckan, något som jag tror att både hon och jag har uppskattat. Då gör det ingenting att det blir lite stökigt inbillar jag mig. Alla amerikaner har ändå gått på sparlåga då vi nu är inne i den stora helgveckan i och med Thanksgiving som infaller på torsdag.
Som ”sista dagen innan lovet”-aktivitet åkte jag och samma mattedotter, alltså hon som jag hemskolar, till den relativt nyöppnade Norman Rockwell-utställningen på BYU Museum of Art. Vi drog med oss den arbetande storebrorsan också då de flesta knegare mår bra av en dos kultur då och då. Man fick inte fotografera utställningen, men här kan du drömma dig bort lite i hans fantastiska konst. Norman Rockwells konst har alltid tilltalat mig. Jag gillar att man ser vad konstverken föreställer, men jag uppskattar mycket att de också döljer både gömda och väldigt uppenbara budskap av olika slag.
Under introduktionsfilmen som muséet bjöd på lärde vi oss att Rockwell förberedde sina konstverk extremt noggrant, både i skrift, studier i ansiktsuttryck, kroppsställningar, skisser, fotografier och kladdmålningar. Då blir det extra intressant att se den här tavlan till exempel. Vilka var alla Rockwells modeller i den här bilden till exempel?
Alla bilder från google-sökningen som jag givit adressen till här ovan. Och du! Läs på lite om Norman Rockwell om du inte har gjort det förut. Jag tror att kanske du också blir lite fascinerad.
Dagens inspiration.
För dig som förstår engelska kommer här Mel Robbins med ett inspirerande budskap. Det hon säger är så sant! Dagens hjärnor är smått, hm, överhettade. Vi försöker klämma in så mycket onödigt så vissa av oss blir alldeles förstörda. Till och med min tolvårige systerson har koll på läget. Han höll ett inspirerande tal för flera hundra människor, de flesta vuxna, för några veckor sedan. Jag hoppas de flesta gick därifrån och tänkte ”jag ska avlasta min stackars hjärna lite”.
Idag gick min iPhone 4S sönder. Jag tappade den i golvet och det verkar som att skärmen förlorade kontakten med huvudcentralen. Den har inte många år på nacken, men i dagens samhälle är det en gammal modell. Nu är frågan vad jag ska göra. Det är lite skönt att vara utan den ständiga närvaron av en telefon, men jag behöver samtidigt vara nåbar. Jag är van vid Appleprodukter och gillar att fotografera, så det naturliga valet vore väl att köpa en nyare version av iPhone. En återvunnen iPhone 5S kostar i runda slängar $250-300. Det är fortfarande väldigt mycket pengar! Vi får väl se hur det blir. Kanske jag nu får mer tid att njuta av den vackra naturen, fast jag får spara bilderna på hårddisken i hjärnan istället för i kameraminnet.
Regnig lördag i bilder.
Soldis.
Inte ens de fula elledningarna kunde förta den härliga magkänslan denna morgon bjöd på. Vi fick ett underbart soldis precis när solen steg över bergen!
Inspirerande ljus.
I morse vaknade vi till världens mest fantastiska och nästan lite spöklika ljus. Det närmaste jag kan förklara det som är ljuset precis innan ett stort åskoväder bryter ut. Vi har inga chanser till norrsken här i Utah och en statiskt flammande himmel är kanske en sorglig kompensation, men det var ändå härligt. E hade tagit med sig kameran till skolan då de skulle ha en fotoexkursion med fotoklassen, så du får hålla tillgodo med de enda mobilbilder som överhuvudtaget fångade lite av den rätta känslan.
Hönshuset står som en sorglig påminnelse om våra djupt saknade hönor. Jag saknar sällskapet, jag saknar de goda äggen och jag saknar deras kluckande. Jag saknar dock inte ankorna det allra minsta. Kanske för att vi numera slipper hålla utkik efter stora bajskluttar överallt… (Hönorna var lite mer försiktiga.)
Här är Mammas Lacesjal som nu är på väg över Atlanten. Tanken var att jag skulle sticka den snabbt och jag började så fort vi fått reda på att hon fått cancer i januari. Tyvärr hade jag inte mycket energi över till det här projektet och så blev det fel hela tiden. Till slut bestämde jag mig för att strunta i ett av de stora felen som skulle kräva att jag rev upp allt jag stickat dittills och hoppas att det inte skulle synas så mycket. (Det gör det inte. Bara om man tittar noggrant…)
Mamma blev hjälpt av operation och cellgiftsbehandling och nu mår hon mycket bättre. Hennes nya energi fick mig att äntligen slutföra projektet när vi kom hem från Sverige. Jag gav mig på att ändra i mönstret trots att jag tycker sådant är lite läskigt. Det gjorde att garnet inte riktigt räckte så de sista löven längst ner inte blev helt färdiga och de fina ”bågarna” jag tänkt mig blev mer som stickade, hm, fransar? Nåja. Sjalen är klar! Uppdraget är slutfört.
Jag har inte stickat något till min extrasyster som fyllde 40 i somras, i december fyller min svägerska 40 och i mars är det dags för nästa syrra att fylla detsamma. Jag får ge mig på lite mindre tidskrävande projekt näst, hehe. (Ny halsduk påbörjad. 50% vardera av alpacka och silke. Så skönt att sticka med och större stickor den här gången. Tror att det blir bra!)
Vivian Park, Bridal Veil Falls, Park City och Tanger Outlets.
Ibland kan det nästan bli lite mycket. I alla fall om man riskerar att utsätta sin kropp för inflammerade vener. Det gjorde jag idag, men det var det fett värt. Jag är så glad över att ha bror min och hans äldste son på besök! Vi slog shoppingrekord i Tanger Outlets denna sista dag i september 2015. Allt var så fyndigt och bara sådant som någon behövde och som hade jättebra pris. Nästan allt. Brorsans svägerska hade bett mig köpa röda eller rosa långärmade t-shirtar utan tryck till hennes flickor. Det fanns inga sådana någonstans. Däremot hittade jag varsin röd tyllkjol till dem, hehe. Tror ni mamman blir glad? Tror ni tjejerna blir glada? (Vi hittade den mörkblå pikétröjan till lillebror som också efterfrågats.)
Vi avslutade dagen med att se Hector and the Search for Happiness. Se den! Se den. Har du inte tid att se den just nu kanske du vill titta på ett gäng snapshots med några av mina glädjor denna välsignade dag.
Bildbomb från Sundance.
Det var lugnt i Sundance idag. Molnen höll sig framme, så vi fick precis lagom varmt och jag njöt i fulla drag. Hösten ser helt annorlunda ut på det här stället. Först får man lite röda nyanser och nästa dag är allt torrt och brunt. Typ. Än så länge har vi några fler dagar med åtminstone lite sprakande färger även om temperaturerna fortfarande håller sig kring 20-30°C. Hur är hösten i gamla Svedala i år?
Familjefotografering.
Min superduktiga fotografsvägerska var vänlig nog att föreviga min familj i somras när mammas cellgiftsbehandling var färdig. Vilket minne att ha kvar! Tack söta K. Du är bäst.
Vi hade också med vår extrasyster från Berlin som var hos oss och hälsade på så vi kunde träffas och fira hennes stora fö(r)delsedag, så det här var en riktigt finfin dag på många sätt och vis.
Det här längtar jag till.
Ja, om du undrar, alltså.
Söndagspromenad.
Sonen hade jätteont i halsen och ville bara ligga hemma och läsa i sängen och yngsta dottern tyckte det skulle vara att ta i om hon skulle gå en kvällspromenad dagen innan hon skulle ut och springa. Då var vi bara tre kvar! Underbar kväll med brinnande berg, fina lamm och uppfriskande luft. Själv behövde jag rensa huvudet då mamma hade åkt in på akuten med hemsk huvudvärk. Nu på morgonen fick vi reda på att det var bihåleinflammation som ställt till det. Tack och lov! Aldrig har väl en bihåleinflammation tagits emot med sådan entusiasm. (Cellgiftsbehandlingen bryter ner hela immunförsvaret samtidigt som den tar kål på själva cancern, så det är sannerligen ingen dans på rosor…)
