Nyårsdagen 2015.
Idag är maken och vår kompis i Alta och åker skidor. Det är tydligen makens bästa skiddag någonsin. Synd att jag inte delar hans passion. Alltså, egentligen skulle jag ha följt med, men nu blev det inte så. Jag och barnen gick på promenad i grannskapet istället, men det var inte fy skam det heller! Gott Nytt År, kära du. Må dina drömmar slå in.
Mina favoritfoton 2014.
Januari
Nyårsafton med vännerna i grannhuset. Makens egenhändigt byggda varmluftsballong blev mycket lyckad.
Februari
Nyponbusken vid brevlådan. Varje år har vi tänkt göra egen nyponsoppa, men det blir visst aldrig av.
Mars
Regnet bara öste ner ett tag där under vårvintern.
April
Hon är alltid så fantastiskt lycklig i ridhuset, vår yngsta dotter.
Maj
Att få följa den här fågelfamiljen från första parkett var en av vårens stora glädjor!
Juni
Månen sken över Timber Lakes och allt kändes alldeles magiskt ute i tystnaden och mörkret.
Juli
Morfar och hans bondeadept plockar blåbär i Eringsbodaskogarna.
Augusti
Det där bröllopet och alla fantastiska detaljer…
September
Jag tar inte så ofta porträtt längre. Det är lite synd. Det är nämligen något särskilt med ögon.
Oktober
Fest hos grannarna. Knytis, sällskap och höstens skörd av blommor och grönt gjorde den här kvällen väldigt speciell.
November
Så var den då äntligen färdig, den där 40,5-årspresenten.
December
Lights at Temple Square i Salt Lake City. Alltid lika fantastiskt vackert. Och så kan jag inte låta bli att undra vem det är som virar dessa tiotusentals meter med ljusslingor…
Till eftertanke.
Nu sitter jag här lite senare och tänker att mina tankar i morse, de var rätt tafatta. Det har varit en lång dag och faktiskt lite tung. Maken skickade ett sms med någon länk om att regeringens budgetförslag sänktes av SD. Oväntat? Knappast. Obekvämt? Rätt så. Nu blir det omförhandlingar och jag gissar att Stefan Löfven får det lite jobbigt ett tag framåt. Ja, precis som att han inte redan hade haft det. I perioder läser jag inga nyheter utom de mina Facebookvänner lägger upp. Det blir en och annan insändare och ibland också direktlänkar till något som hänt. Dessvärre kan världen te sig rätt mörk i ett sådant flöde. Jag blev därför jätteglad över det ”Good News Magazine” som jag fick i ett av paketen i går. Världen kan också vara fin och det finns många goda människor här!
Efter de där tristpolitiska nyheterna fick jag ett ännu tråkigare besked, ett som är mycket mer personligt och som stör mig riktigt ordentligt. Politik i all ära, men vem bryr sig om politiker då det finns personer som man älskar och som inte mår bra? Folk som har varit i dödsskuggans dal brukar säga att har man bara hälsan så har man inte mycket att oroa sig över. Det ligger väl mycket i det.
En av våra grannar fick stora hälsoproblem förra året. Inget dödligt, men ett livslångt handikapp. Han är en ung egenföretagare med fru och tre små barn och sjukdomen slog undan fötterna på hela familjen. Deras underbara hus är till salu, men tyvärr har man inte hittat någon seriös köpare som är beredd att betala för hantverket och alla fantastiska detaljer som huset bjuder på. Nu har huset lämnats över av mäklaren till en ”short sale”. Det är ju så sorgligt! Jag vill bara att allt ska bli bra för familjen som säljer och att det ska finnas några som vet att uppskatta detta konstverk! Det var också en av dagens tråkigheter.
När skymningen just började lägga sig till det svarta mörker vi får här då det inte finns så många gatlyktor såg jag hur vacker månen var. Jag fotar mycket i perioder då jag får rutin på att ta med mig kameran överallt och för tillfället är jag dessvärre inte i någon sådan period. Det var därför rätt mysigt att skruva på kameran på stativet och gå ut på balkongen i kylan och titta ut på bergen och månen genom den lilla tittgluggen. Inte för att jag hade möjlighet att ställa in kameran ordentligt (jag har tappat bildplattan till vridvredet och vet inte vilken inställning som är vilken), men jag fick ändå en fin stund där ute i mörkret i Orem, Utah, USA, Världen, Universum… Det är den stunden jag ska ta med mig nu när jag lämnar över den här dagen i någon annans händer. I morgon är en annan dag. All kärlek till dig!
Och så kanske jag ska sluta med den här eftertänksamma texten som jag hittade på Facebook. (Skaparens hemsida finns med där.)
Jättelångt inlägg om advent och bak och sånt.
E och jag har provklätt en av stolarna för att se om tyget håller. Vi gillar den glada känslan!
Adventsstjärnan är uppe, julstjärnan står på bordet och vi har bytt ut soffbordslitteraturen till böcker med jultema.
Mormor Britta är med oss varje dag, men särskilt när vi adventspyntar varje år och vår förlovningspresent kommer upp på väggen.
Grenen har fått ny klädsel med halmdekorationer och fått sällskap av den gamle tomten.
Det blev test av nytt lussebullsrecept idag. Visst var bullarna goda, men nästa gång tar jag hjälp av Vår Kokbok igen.
Nytt lussebullsrecept
1 pkt jäst löses i
3 dl 37° mjölk
och körs tillsammans på medelhastighet i assistent med
400 g vetemjöl special
150 g socker
Plasta och låt jäsa i 30-40 minuter.
Mortla 1 g saffran med lite socker och häll tillsammans med vaniljpulver från en stång i
3 dl mjölk som ljummas till 37°.
Häll saffransmjölken i den jästa grunddegen tillsammans med
150 g socker
12 g salt
250 g rumstempererat smör
900 g vetemjöl special
och kör i assistent i 8-10 minuter.
Jäs gärna plastad i kylskåp över natten.
Ta ut degen 1 h innan den ska bakas ut. (Degen känns som lera.)
Dela i 50 g-bitar och baka ut till lussekatter.
Jäs i 10 minuter.
Pensla med 1 ägg+1 msk vatten hopvispat.
Grädda i 220° 8-10 minuter (jag fick ta ett par minuter extra i vår ugn).
Rufsige sonen var en utmärkt sockerbagare. Ja, eller lussebagare kanske är mer rätt benämning.
Någon stackare måste ju provsmaka då man har testat nytt recept och allt!
Mums, mums. Det här tycker jag är så fantastiskt gott!
Förra årets socksnögubbar har fått sällskap av en virkad kusin som yngsta dottern gjort på sin virkkurs. Gulligt!
Även om det är lov behöver man öva på pianoläxan varje dag.
Äldsta dottern håller på med nästa syprojekt. Den här gången är målet att få till ett par prickiga byxor.
Vår grannfru/min vän har norskt blod i sig och då ett av hennes stora intressen är Skandinavien och hon känner vår bästa vän från Palo Alto så var det extra roligt att det var just hon och hennes familj som flyttade in i vårt grannhus förra året. Hela familjen är supertrevlig och jag är så glad att de bor här!
Idag hade M bjudit in folk från sin norskkurs och oss till adventsbak. Tanken var att vi skulle göra sju sorters kakor, men det blev ”bara” sex till slut.
Som du ser var ingen direkt ledsen över att det saknades en sort. Godast av alla var rånen som vi fyllde med grädde och hjortronsylt och så klenärterna! Jag kastades många år tillbaka i tiden till min egen mormor och farmor som båda var jätteduktiga i köket och det kan hända att jag fällde en och annan nostalgitår…
Dagens bästa, och enda, fotobomb. 🙂
Vi har haft världens bästa Thanksgivinglov och jag är synnerligen tacksam över mitt här och nu. I morgon åker jag, maken och äldsta dottern på Messias sing-along vilket jag ser mycket fram emot. Sista gången jag var på en var för många år sedan i Storkyrkan och det jag kommer ihåg bäst från den kvällen var att Lill Lindfors skred in sist av alla i publiken och att hon hade på sig en stor päls. Vet inte vad det säger om mig, men rent musikaliskt kommer jag inte ihåg att det var storslaget på något vis. Jag var väl förblindad av pälsen…
Karlskrona.
Min svägerska är en fantastisk fotograf. Jag har haft äran att få följa hennes utveckling från att hon tyckte det var kul att ta bilder till att hon idag jobbar deltid som proffsfotograf vid sidan av sin översättarbyrå. Nu har hon startat (?) en Karlskronablogg med fotografier från min gamla hemstad. Kika gärna in om du vill bli upplyft av något riktigt vackert.
Fotograf: Karin Enge Vivar, Karlskrona
Höst i bergen.
Åker man några kilometer norrut upp mot Sundance har träden börjat skifta färg. Det här är min favorittid på året! Äldsta dotterns musiklärare bor fem minuter härifrån i bergssluttningen. Hos henne var det bara torrt och beige, men otroligt vackert ändå som du kanske ser på fotografierna.
Det har regnat och åskat till och från hela dagen. Gräsmattan fortsätter att tacksamt ta emot allt regn. Folk verkar alldeles förvånade över de svala och regniga dagar vi har haft de senaste veckorna, men själv har jag njutit. Ena dagen 29°C och halvt medvetslös av värmeslag, nästa dag 20°C och ett strilande regn. Det är ibland i kontrasterna det är lättast att uppleva skönheten.
Ed Sheeran – Fall
You and I
Two of a mind
This love’s
One of a kind
You and I
We’re drifting
Over the edge
And I will fall for you
And I will fall for you
If I fall for you
Would you fall too?
You and I
Learning to speak
With kisses on cheeks
You and I
We’re lifted
Over the edge
And I will fall for you
And I will fall for you
If I fall for you
Would you fall too?
And I will fall for you
And I will fall for you
And if I fall for you
Would you fall too?
Would you fall too?
Would you fall too?
Would you fall too?
Would you fall too?
Vacker dotter.
Styling fixad av storasyster.
Fotobehandling.
Sedan jag upptäckte Photoshop och allt roligt man kan ha med det programmet har jag ägnat många timmar åt det. När mobilkamerorna började bli bättre var det roligt att testa mobilfotografering, men jag har haft svårt med den rätt kassa kvalitet man ofta upptäcker först då fotografierna blåses upp i lite större format.
För ett tag sedan hittade jag David Molnar tutorials på nätet. Mr Molnar är en hejare på bildbehandling i iPhoto och jag har lärt mig ett och annat trick genom honom. I kväll var jag med på ett av hans ”webinar” (seminarium online i realtid) och vi var 190 personer som satt och redigerade samma bild tillsammans med vår lärare. Det är svårt att pilla med en mobil med rätt liten skärm, men mitt slutresultat blev rätt likt det som vår lärare ville få fram. Snapseed och Camera+ är för övrigt de fotoappar som rekommenderades. (Snapseed tycker jag är mycket bättre och mer användarvänligt.)
Ursprungsfotografiet:
Redigerat fotografi:
Det nedre fotot är lite för överredigerat för min smak, men nog är det spännande att man i en mobiltelefonkamera numera kan få in så mycket information att man överhuvudtaget har möjlighet att jobba så här mycket med fotografierna?!
Fotograf-Monnah vill ut!
Jag har fotat rätt länge nu. Första riktiga försöket till att lära mig mer om exponeringarnas spännande värld gjorde jag på högstadiet då jag och mina kompisar fotade och framkallade svartvitt under skolans FA (Fria Aktiviteter). Jag tyckte det var roligt redan då och började längta efter en systemkamera. Efter att ha passat barn under rätt lång tid under vårt första år som gifta blev jag uppvaktad med min första systemkamera, en Nikon, av barnens föräldrar. Då började jag fota lite mer seriöst eftersom kvaliteten på fotografierna blev väldigt mycket bättre. Så småningom var det dags för den digitala revolutionen att göra intrång i även mitt fotograferande och då övergav jag Nikon eftersom jag fick en Canon 350 D i present av min familj. Photoshop blev min nya bästa vän i samband med bytet till en digital kamera och fotograferandet blev om möjligt ännu mer roligt!
Under årens lopp har jag sett andra hobbyfotografer utmana sig själva för att sluta som ”riktiga” fotografer. Till deras skara kan man räkna sig då man känner sin kamera utan och innan, när man faktiskt vet vilken skillnad det gör att använda olika slutartider och när man kanske har haft råd att samla på sig några olika spännande objektiv, externa blixtar och en riktig kamera. Till dessa personers skara hör bl a min fantastiskt duktiga svägerska Karin och flera ”gamla” scrappare.
Ibland har jag turen att få utmana mig själv lite mer. I somras bad min kompis mig fota honom och hans fru då de firade 25-årig bröllopsdag och samtidigt passa på att ta familjefoton. Här är några av mina favoriter. (Jag har inte frågat om lov att lägga upp deras ansikten här i bloggen, så det här får duga.) Vår familj har inte ens ett enda vettigt familjefoto, men du vet väl vad de säger om skomakarens ungar…
