familj – Sida 20

Besök från USA.

19 juni, 2023 Inga kommentarer

Mammas lillebror gifte sig med en halvsvensk amerikanska. De bodde i Sverige i början på åttiotalet, men när de äldsta barnen var små flyttade de till USA och har sedan dess mest bott där. Mina fyra kusiner är för oss andra ”de amerikanska kusinerna”, men själva känner de sig otroligt svenska. Två bor numera i Stockholm och i förra veckan var det äntligen dags för den yngsta att få visa sina fyra barn den del av henne som känns så viktig för henne. Hennes man har varit här förut, men nu var det dags för hela familjen att få se slott, äta kroppkakor, plocka smågodis på Hemmakväll, skrota omkring i Bredavik, ha ett fasligt sjå att ta av och på sig skorna, bli nypt i kinderna av de svenska tanterna och förundras över hur smala alla är.

Min syster tyckte det skulle vara roligt att få bjuda familjen på vedugnsgräddad pizza. Den blev mycket uppskattad. Småkillarna ville helst grilla grässtrån och känna på yxan, precis som det ska vara. Deras mamma är mycket duktig på att laga god mat, så de visste att uppskatta de perfekta smakerna. Allra bäst var tydligen honungen som kunde ringlas över hela härligheten för den hågade.

Min kusin är söt, men salt water taffy är sötare! Alltså, det här godiset är typ det godaste jag vet. Jag älskar den fluffiga konsistensen. Eftersom denna läckerhet inte är så lätt att hitta här i Sverige hade familjen tagit hit flera kilo att dela ut till släkten! Wow, jag har redan smaskat i mig ett gäng, men jag är inte färdig.

Min svåger tog med kusinens man då ett grabbgäng skulle åka gokart. Svågern är en hejare på detta och jag var säker på att han skulle vinna. Denne fick dock problem av något slag och denna gång var det den amerikanske high way patrol officern som fick briljera och vann hela grejen.

Igår hade jag fixat träff med mammas kusin som var så, så glad över att hennes lillkusins dotter var på besök. Hon hade bullat upp med tre sorters kakor och fotoalbum. En annan kusin hade fått magsjuka och kunde inte komma, men en tredje tittade in och stannade en god stund. Denna man har jag aldrig lärt känna (min mormors brorson, alltså också mammas kusin), så jag tyckte det var jätteroligt att få höra mer om hans liv och hur han hör ihop med historien. I diskussionen kom det fram att jag har fått kontakt med en släkting på mammas morfars sida som familjen här på Sturkö förlorat kontakten med. Jag ser fram emot att få veta mer om vad som hände i den processen. För oss är det så lätt att sköta kontakten trots emigration. Det finns telefoner med gratis videosamtal, sociala medier av olika slag (de är inte bara dåliga) och möjlighet till en helt annan närhet trots att familjemedlemmar flyttar långt bort. Min kusin fick med sig förståelse för sitt humör, en vacker handbroderad midsommarduk och läckerheter till familjen, ja, och så receptet på den perfekta kakan. Här får du också detta:

Anitas lätta och goda kaka

2 ägg och 2,5 dl socker vispas ihop.
100 g smör smälts och rörs i.
2,5 dl vetemjöl rörs i (inget bakpulver).
Häll smeten i smord form.
Ett äpple, en persika eller någon annan saftig frukt skivas tunt och läggs i smeten i fint mönster.
Grädda i 175 grader i ca 30-35 minuter.

Ps: Jag inser att det är ett fasligt slängande av ordet ”kusin” i denna text och att det kanske inte är så lätt att få koll på vem som är vem. Det är inte det viktigaste tänker jag. Det finns mycket kärlek och en önskan att förstå arvet från Sturkösläkten. Passa på att fråga ut dina äldre släktingar så länge de har minnet i behåll och finns kvar! De sitter på otroligt mycket information som är självklar för dem, men som inte längre finns om de inte skrivit ner den eller delat med sig på något vis.

Ditten och Datten

Bättre blir det liksom inte.

10 juni, 2023 Inga kommentarer

Igår stöp jag i säng och imorse låg jag kvar helt utan kraft. Klockan är nu halv tio dagen efter och jag har knappt ens kommit igång. Den senaste veckan har varit intensiv på många plan, men allt har varit roligt! Det är dock viktigt att återhämta sig från rolig intensitet också, något som är lätt att glömma. Fotot här ovan visar en av anledningarna till att det varit mycket. Vi har haft Harvard-Radcliffe Collegium Musicum på besök. Flera av oss i kören hade nattgäster under några dagar. Dessa fina och duktiga ungdomar har varit på turné i Sverige och fått lära sig mer om svensk folkmusik, de har fått lära sig grunderna i jojk, de har sjungit mycket och sovit lite. Igår for de hem till USA för sommarlov. Innan dess hade vi en gemensam konsert som också blev Fredrikskyrkans kammarkörs avslutningsaktivitet för terminen. Det var roligt att över 300 personer hade tagit sig till kyrkan trots studentfiranden och underbart väder, men jag tänker att de som kom fick bra utdelning. Särskilt med tanke på att det var fri entré, hehe. Avslutningsvis hade vi en gemensam middag i Militärhemmet där Maria från pastoratet hade dukat och gjort jättefint, medan vi i kommittén hade fixat god buffé från Elsas lilla krog, grunderna i hur man sjunger svenska snapsvisor (utan snaps) och lite annat skoj.

Igår blev det frukost och presentbyte innan jag skjutsade in våra ungdomar till stationen för kramar och vinkevink. Jag hade sedan tagit ledigt resten av dagen för att…

…socialisera med vår fina lilla utbytesdotter från Tyskland…

… och uppvakta hennes pojkvän som tog studenten.

Det var också läge att fika med och uppvakta den här gullungen som fyllde tvåsiffrigt och som fick goskudden hon så hett önskade då vi senast sågs.

Den här prinsen fyller fem idag, så vi passade på att fira honom också. Han fick dessutom känna och klämma på sina presenter. Det kan hända att ett litet finger liiiiite försiktigt pillade på papperet vid tejpen, men vi vet ju alla hur svårt det är att hia sig när något härligt står för dörren!

Slutligen styrde jag kosan mot Lyckeby där jag hade nöjet att få lyssna på Trio Fantastique som framförde ett vackert sommarprogram i ord och ton. Det var längesedan kyrkans piano fick komma till sin rätt på det sättet! Efter allt detta kändes det som att alla batterier var påfyllda samtidigt som jag var helt slutkörd. Jag pratade med Harvardungdomarna om press och förväntningar eftersom de ändå går på en av västvärldens mest kända skolor. ”Det är som att ju mer stressad du är, desto högre upp i hierarkin hamnar du. Det är viktigt att kalibrera om sig ibland för att stå stadigt och inte lockas att springa med den där gruppen som hetsar på mot vem-vet-vad.” Vi pratade mycket om människovärde och vad som händer då man sätter offerstämpel på andra, vem som ska bestämma vad som är viktigt i livet, hållbarhet, naturens under och hur man kan jobba på sitt självförtroende då livet rämnar och ingenting riktigt blir som man hade trott. Jag har inget emot att prata om väder och bilar med folk, men att gå på djupet och tillsammans med andra fundera över livet är mitt livselixir. Familj, mellanmänskliga relationer, trädgård, böcker och musik. Utan inbördes ordning har du där det som känns mest meningsfullt för mig. Jag förstår att andras prioriteringar ser helt annorlunda ut, men jag är så tacksam över denna vecka där jag fått fylla på mig själv på detta sätt! Och nu tar vi helg.

Ditten och Datten

Grattis, eller vad man nu säger.

6 juni, 2023 2 kommentarer

På denna dag för 500 år sedan valdes Gustav Vasa till Sveriges kung. Det finns många nationalstater i världen som har en komplicerad historia med skiftande gränser, övergrepp och hemska krig i historien, så också Sverige. Vår svenska nationaldag har officiellt firats sedan 1983 och blev helgdag först 2005. Jag lyssnade på en historiepodd där det diskuterades varför kunnare ansåg respektive inte ansåg att 500-årsjubileet borde firas under pompa och ståt. Mest debatterades det huruvida det borde firas att en elaking som Gustav Vasa begått övergrepp (min tolkning). Jaja, våldskapital är vad det är. Idag firar vi i alla fall makens brorsons födelsedag och sonens namnsdag och flaggan vajar lite försiktigt i den knappa vinden. Jag längtar desperat efter regn till trädgården, men gläds för alla ungdomar som firar sin studentvecka med detta väder som en stor gåva.

Städandet fortsätter i oändlighet, så även i frysen. De sista björnbären från 2021 åkte i en paj tillsammans med några hallon från förra året tillsammans med ett knäckigt lock och serverades i Bredavik tillsammans med vaniljglass i den gassande solen. Oj, vad vi fejade! Syster och svåger var också på plats, och maken kom efter jobbet. Mössen hade i vanlig ordning tagit sig in i köket, men med våra förändrade rutiner har de inte längre något att hämta där. Därmed hade de ätit på diverse isolering till kylväskor, isolering från väggen, påsar och plastburkar. Jaja, nu är alla spår bortsanerade och vi hoppas att mössen också fattar att sommaren är här och att de får uppehålla sig någon annanstans.

Jag älskar, älskar känslan av att få det riktigt rent. Här ser du skillnaden mellan flottigt köksos och rengjord yta uppe på kylskåpet i köket. Rent är verkligen härligt.

I trädgården blommar härliga hobbar med prästkragar. Hoppas de orkar stå till midsommar så vi får en del blomster till midsommarstången! Vi blir många i år. Två av våra amerikanska kusiner bor numera i Stockholm och kommer ned (med familj) och en kommer från USA med sin familj. Den senare ska bo i Bredavik i 1,5 vecka, så det är roligt att kunna ta emot till ett så hemtrevligt ställe. Brorsan har klippt gräset så fint i vanlig ordning och numera finns även syrrans vackra terapirabatt. Detta är verkligen ett eget litet paradis!

Här hemma växer det också på. Nu har pelargonerna blivit av med sitt solskydd och jag hoppas att jag inte var för ivrig. Tycker att jag är noggrann med att vänta in tåligheten varje år, men solen är obarmhärtig och alltid är det några blad som ryker i processen. I år tycker jag många pellisar började blomma väldigt tidigt, så jag hoppas att de fortsätter orka nu när de står på plats och får pelargonnäring i vattnet.

Slutligen vill jag tipsa om MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) tjänst där de skickar sms med jämna mellanrum för att påminna om att testa hemmets brandvarnare. Jag tycker det här är toppen! Vår varnare ljöd lika irriterande som vanligt och jag är mycket tacksam för det. Här är länken till rutan där du skriver in vilket telefonnummer du vill att dessa påminnelser kommer till och hur ofta de ska komma.

Ditten och Datten

Hej helgen.

4 juni, 2023 Inga kommentarer

Igår orkade jag inte längre vänta, utan lade på nyaste fixade loppisfyndet på lilla bordet i verandan efter att ha storstädat där inne. Duken såldes på Pingstkyrkan för några kronor med en fläck som jag genast såg hade potential att jobbas bort. Det lyckades på första försöket och jag är extremt nöjd med att kantbandet matchar de röda dekorationsrutorna och slagbordet perfekt. Ja, nu lär ju verandan inte kunna användas som ”matvrå” än på ett tag, men det känns ändå njutbart att gå förbi det här lilla stillebenet. Ampelliljan får flytta till Bredavik imorgon, den har varit här på återhämtning med näringstillskott och sol och mår nu hur bra som helst.

På andra sidan står chili, paprika och physalis och har tagit sig mycket bra. Jag blir alltid fascinerad då jag ser hur väl växter reagerar på att få bättre tillgång till näring, svängrum för rötterna och lite mer luft att andas. Det borde inte komma som någon överraskning, men det gör det.

Svågern och svägerskan kom på besök och stannade hela eftermiddagen. Så, så mysigt! Kul att gå omkring och skrota lite och spännande att höra trädgårdsmästarsvägerskans kunskap bubbla fram.

Begreppet ”arts and crafts” lyftes fram. Tänk Carl Larsson, lite tuktat, men ändå känslan av naturligt. Jag ser fram emot att fortsätta kunna utveckla trädgården och ge den en ny form och fler ”rum”.

Perennrabatten låter allt fler av överraskningsväxterna visa färg. Det är spännande att ha grejer som jag inte riktigt vet vad det är. Min böljande vision dröjer, men finns i mitt inre. Igår fick jag fler spännande plantor från svägerskan som har en överfull balkong. Jag tog tacksamt emot och hoppas att de alla trivs här. Den observante lägger märke till mitt vindskydd i fiberduk borta vid tomaterna. Jag har häftat fast sådan på båda sidor för att ge tomaterna ett lite bättre mikroklimat där vid väggen. Vi får se om min idé funkar, men jag tror verkligen på den!

Jag fick med några dagars mellanrum tvillingsporre av två olika personer och satte ihop dem i en stor kruka som placerades vid verandatrappan för några veckor sedan. De har nu etablerat sig och blommar helt galet! Vilken tacksam växt. Det här blev en ny favorit för mig som helt har missat den. Fram för mer tvillingsporre i sommarplanteringar!

Borta vid ladan har irisen börjat blomma. Det här är en växt som vanligtvis för en försiktig tillvaro utan att göra väsen av sig. Under en kort tid blommar den sedan ut i ett hav av vackra blommor med intrikat mönster som jag verkligen njuter av.

Slutligen vill jag tipsa om ett recept som en tonåring refererade till som ”jädrigt gott”. Jag håller med och skickar vidare! Här har du det. Jag verkar inte kunna följa ett recept till punkt och pricka, men måste alltid hålla i mig i ett. Den här gången använde jag vanlig grädde istället för matlagningsgrädde, halverade mängden vatten, bytte paprikan till gul och röd, skippade majsen och tog mer lök. Vi har ingen färdig färsk chili än, så det blev också en rejäl nypa chiliflakes (gott, men går ju att skippa för den som vill ha en mildare version) och så redde jag med maizenaredning. Hahahah, det enda som var precis som på receptet var mängden kyckling och kycklingfond! Som sagt, gott blev det i alla fall. Hoppas att du också gillar. Det hela serverades med klyftpotatis, tomat och nybakade frallor.

Ditten och Datten

Vemod i solsken.

1 juni, 2023 Inga kommentarer

Det är juni och sommarkvartalet är officiellt här. Den inleds med kaliforniska vibbar, en brun gräsmatta och en känsla av vemod. Jag känner mig verkligen ledsen utan att riktigt veta varför. Nina Simone får sätta tonen med Everything must change, detta känslomässiga storverk som kryper in under huden och släpper fram tårarna som behöver släppas fria. Ljudknapparna på datorns tangentbord funkar inte längre efter nattens uppdatering och jag vet att jag borde sätta sådant jag skjutit upp i ordning. Grrrr. Inte bara vemodig alltså, utan ilsk också. Min allmänna förnöjsamhet har tagit semester och istället har alla känslorna kommit på besök på en och samma gång (men de tog inte med sig Per Gessle, han har väl fullt upp med Gyllene Tider-turnén kan jag tro). Den där larven som också har rätt till att äta sig mätt hade gjort sig ett skrovmål på rosen i krukan. Jag är irriterad över att den enda bussturen in till stan som funkar för mig tar över en och en halv timme istället för de vanliga 45 minutrarna eftersom bussen som tar mig härifrån måste åka ut till Tjurkö först. Jag hade hunnit köra till Växjö på samma tid! Ja, om jag hade haft en bil tillgänglig. Men det har jag ju inte och hade jag haft det hade jag kört in till stan istället för att ha åkt buss. Just det. Jo, men nu är det som det är och idag väljer jag att vältra mig lite i känslorna istället för att vara sådär präktig som jag alltid är annars. Och det får vara okej. Den som hittar nyckeln till styrpanelen till kvinnors hormonella känsloliv borde få Nobelpriset.

Jag får gå hit för att hitta ut ur dagens elände. Tack för växtkraft och värme, vatten i brunnarna och kranen och tack till maken som byggt min lilla oas för själsfrid och återhämtning. Tack till Far och bror som hittade och köpte denna lilla gård som ger mig så mycket glädje. Tack till syster och faster som fått hoppa in som läromästare gällande det gröna när föräldrarna inte längre kunde fylla denna roll. Tack för livet och tack för allt som finns. Allt måste förändras, det ligger i sakens natur. Idag gör den känslan mig vemodig, en annan är det just detta som ger hopp. Och så är det med det.

Ditten och Datten

Att bli kompis med en kaja.

31 maj, 2023 Inga kommentarer

Vi har ett par kajor som är väldigt kärvänliga. Efter det att Halte slutade dyka upp undrar jag om hen dog eller läkte helt enkelt benskadan? Det känns ju konstigt att det i samma veva började dyka upp en annan väldigt orädd kaja. (Den andra håller sig lite mer på avstånd.) Jag fortsätter därför att kalla denna kompiskaja för Halte. Syskonbarnen matade och fascinerades igår lika mycket som jag. Kanske gick det åt fyra brödskivor p.g.a. denna fascination, kanske inte.

Brödsmulorna gick i ett stråk ända fram till min brorsdotter, men Halte hittade första smulan mitt i stråket och började sedan picka i sig resten åt ”fel” håll. Det var fortfarande väldigt roligt. Det sägs att kråkfåglar är lätta att tämja, å andra sidan ska man börja redan med en nykläckt unge. Vi lyssnar inte på det, utan fortsätter försöka få en gammal kaja att sitta och har det väldigt roligt i processen.

Ditten och Datten

Från Sturkö till Malmö.

27 maj, 2023 Inga kommentarer

Nu var det fasligt länge sedan jag var hos lillastesyster, men äntligen är jag här! Innan jag gav mig av från ön fick trädgården en rejäl genomvattning. Tomaterna verkar ha vuxit en decimeter var sedan de fick lite bättre förutsättningar med mer tillgång till näring och vatten. Det förvånar lika mycket varje gång. Kvalitet framför kvantitet, låt dina växter få skina utan tävling från ogräs eller ens sina egna ”syskon”.

Landskapet från tågfönstret var osedvanligt vackert. Rapsfält är alltid ögongodis, men helt vanligt grönt är underbart det också.

Vackert kvällsljus och rejäla cykelbanor, Malmö är verkligen en liten storstad. Det är mysigt på många håll här, men samtidigt finns ett visst mått av otrygghet att förhålla sig till. Våra svenskamerikanska vänners son och hans fru flyr skolskjutningar och flyttar till Blekinge med en längtan efter trygghet. Malmöbor som har råd flyr till Vellinge med längtan efter trygghet de också. Tänk att tre bomber i Norrköping härom dagen inte ens togs upp av en av landets stora tidningar. Ointressant? Om vi inte pratar om det finns det inte? Politiskt ställningstagande? Trygghet är en känsla som inte kan befallas och just nu är den svår att frammana på många håll i världen.

Här i lillastesysters kärleksfulla hem känner jag mig både trygg och lycklig. Älskar att hänga med alla mina syskon. Jag känner mig välsignad. ❤️

Ditten och Datten

Dagar som gå, aldrig stilla stå.

26 maj, 2023 Inga kommentarer

Den som jobbar hårt får äta glass med mackad banan och kakao (som handmosad milkshake, typ). Den får även passa på att njuta av den sista buketten tulpaner för året, den som visar upp sig med pergamentliknande, smått genomskinliga kronblad och maffiga pistiller. Årets tulpansäsong bjöd på härliga överraskningar och läckra skönheter. Att köpa tulpaner till billigare pris precis i början av säsongen visade sig vara ett smart drag. Nu får vi se om jag klarar att helt låta bli nya lökar i höst och bara se vilka som kommer tillbaka. Tror det kan bli svårt när den dagen kommer…

Jag fick öva mormorshanterandet då vi fick finbesök av våra goda vänners två barn och ett megamysigt barnbarn. Det är när småglyttar kommer och är jättevuxna människor som inte bara klarar sig själva, utan också visar sig vara kompetenta föräldrar och ansvarstagande medmänniskor, som man på riktigt förstår att tiden går och att saker och ting verkligen förändras i den processen.

Annat ändrar sig inte alls. När jag var hemma hos mammas väninna häromveckan berättade hon om hur en väninna till henne fått tillbaka några handbroderade tavlor som hennes dotter tidigare hade fått. ”Det är inte min stil, bättre att de får plats där någon uppskattar dem.” Jag ser på tavlan som jag fick ta med mig då jag flyttade hemifrån. ”Du får ta med dig något hemifrån om du vill”, sa mamma. Den underbara årstidstavlan fick följa med. Genom åren hade dess guldram gått sönder i alla flyttar och när vi landade här beslutade jag mig för att ge den lite omsorg och låta rama om den. I den processen hittade jag en fantastisk vän och samtidigt blev tavlan ännu vackrare. Den är en av mina käraste ägodelar och finns med mig tillsammans med barndomens trygga klövertapet då jag sitter och jobbar.

För mig är det så lätt att sitta på samma platser, äta samma saker, göra på samma sätt. Det är bra att medvetet förändra saker och ting, till exempel genom att sätta sig vid skrivbordet i ”Gustavs skrubb” aka gästrummet. Vid den här tiden på året öppnas fönstret och hela övervåningen fylls av doften från den praktfulla syrenen som borde beskäras, men som vi inte riktigt vågar röra. Tänk om den inte orkar komma igen nästa år? Jag vet att man ska kunna ta lite i taget. Kanske är det i år föryngringsprocessen börjar?

Sommaren är underbar, men jag gillar inte den ofrivilliga körsemestern. I år har vi utvecklats mycket, det har varit en dynamisk blandning sångare med en härlig och inbjudande känsla. För alla som känner sig ensamma och av läkare föreskrivs att engagera sig i något (jo, det förekommer) hade vår kör varit det rätta stället. Här finns hjärtat på rätt plats och medan vi skapar vacker musik tillsammans finns det plats för skratt såväl som gråt. Till hösten kommer kören att se lite annorlunda ut, detta är en grupp i ständig förändring. Det är både sorgligt och hoppfullt, precis som livet i sig. Och för dig som är lokal läsare (hej hej till mina syskon, vänner och annat löst folk) rekommenderas denna konsert. Jag tror det blir finfint, bara de stackars amerikanerna kommer hit. Att räkna med att tåget skulle vara en tillförlitlig transport har nämligen visat sig vara lite dumdristigt. Eller hoppfullt, om man vill välja att se det på så vis.

Ditten och Datten