Äta bör man.

Jag måste som den svensk jag är börja med att dela med mig av det kommande vädret. Jag gläds åt att solarna åtminstone bjuder på liiite varmare dagar. Jag suckar även inombords, fast jag vet att inte borde. Just nu går nämligen väldigt mycket av min tid åt till att vattna. Det finns ingen väg runt detta då både fröer, flyttade plantor och nysatta grödor av olika slag behöver boosten som kommer av att ha tillgång till vatten. Eftersom inte växthuset står klart och tomaterna börjar bli oregerligt rangliga behöver de också komma ut på avhärdning, så här blir det med all sannolikhet ett farligt rännande hela dagen.

Gårdagen handlade annars om mat. Först om att inte äta något (fasta), sedan kom vi hem till Vajlan som hade gjort kroppkakor. Jag vill bara tala om att hennes kroppisar är godare än några andra jag ätit genom åren. Blir hungrig igen bara av att titta på bilden. För dig som inte har koll på denna i de sydöstra regionerna vanligt förekommande traditionella rätt (Blekinge, Småland, Öland och Gotland) är det en slags potatisklimp med fläsk-, lök- och kryddpepparfyllning. Kroppkakorna äts gärna med smör, grädde och/eller lingonsylt. Som sagt. Mums! Och vid det där köksbordet känner jag mig nära mina föräldrar. Mamma och V hade planerat att sitta och handarbeta tillsammans om dagarna i många år efter att deras sjuka män hade gått bort. Nu blev det inte så, men livet fortsätter ändå.

Efter kroppkakorna åkte jag hem och lämnade maken för att sedan åka vidare till min ex-svägerska och bokklubb. Det var så fint fixat med delikatesser från Lidl. Jag kan till exempel varmt rekommendera de vitlöksfyllda grillade oliverna och valnötsglassen, men allt var gott. Vi diskuterade Annie Ernaux böcker Min far och Kvinnan, lite klassresa och hur komplicerat det kan vara med de känslomässiga banden mellan barn och föräldrar.

Min svägerska hade skickat sms och eftersom jag befann mig bara några få hus bort ifrån henne gick jag och knackade på dörren istället för att svara. Sedan blev jag sittande hos brorsan och henne i nästan två timmar. Efterfesten handlade om rooibos, parmesankex, förpubertet, barnuppfostran och lite annat smått och gott. Efter en så kulinarisk och social dag somnade jag sedan ovaggad, först på spikmattan och sedan så fort jag lagt ner densamma på golvet. Nu har en ny vecka börjat. Precis som när man pratar i en ström utan mellanrum (de finns ju bara teoretiskt på papper när man skriver orden) fortsätter våra dagar. Ändå är det, åtminstone för mig, så viktigt att dela in dessa dagar i olika avsnitt och grupper. Nu börjar folk omkring mig tala om avsnitt som inte längre är aktuella för mig: ”si och så många dagar kvar innan föräldraledighet”, ”si och så många dagar innan sommarlov”, ”si och så många dagar innan studenten”, ”si och så många dagar tills friskskrivningen”… Med det går jag in i dagen och önskar dig en fin vecka.

Continue Reading

Coronation day 2023.

Idag kröns paret som hädanefter kommer att heta King Charles III och Queen Camilla. När jag satt i bilen igår gick det något nyhetsprogram för barn på radion. En ung, svensk flicka bosatt i England fick frågan ”Tror du att Charles passar bra som kung?” Svaret fick mig att fnissa okontrollerat. Visst kommer det att gå bra för Charles. ”Eftersom han beter sig och är ganska glad så att han, han är ganska modern.” Hur skulle en kung som lever upp till detta kunna misslyckas?

Det brittiska kungahuset är omgivet av så många frågetecken, men det är lätt att glömma att alla dess medlemmar längst inne är individer med mänskliga behov och egenskaper. Det är omöjligt att veta vilka av alla historier som cirkulerar som är sanna. Sanningen är i vissa fall långt mer komplicerad än vad du och jag kan gissa oss till. Att leva under det brittiska kungahusets krona innebär säkert ett lyxigt liv, men hjälp ändå… Det är ingenting som jag drömmer om. Idag kommer kröningen att täckas av otaliga nyhetsförmedlare. Jag ska vara ute i trädgården för att gräva, vattna och så, men tänker nog ha någon direktradio i lurarna. Varken Charles eller Camilla verkar vara populära på något vis, men nu är det som det är. Charles hinner nog inte vara kung så länge innan det är dags för William att ta över. Drottning Elisabeth var så älskad, min gissning är att samma känslor sparas till nästa regent. Under tiden får folket kanske nöja sig med sin ganska glada och moderna kung som kan bete sig. Här kan du följa festligheterna live.

Continue Reading

Hör du?

Igår skulle min mormor ha fyllt 103 år. Jag var borta vid graven och satte tulpaner på både morföräldrarnas och mammas grav dagen till ära. Samma tanke hade mammas tvillingsyster och hennes man. De kom förbi, inspekterade trädgården och fick med sig en stor bukett tulpaner. Själva kom de med wienerbullar och lite pratsugenhet. Min stackars morbror har ”26 månaders väntetid” på att få rätt hjälp med hörapparat vilket påverkar honom enormt. Han körde polismotorcykel i många år och är i princip döv på ena örat p.g.a. detta. Under tiden som polischef funkade fortfarande hörseln någorlunda och så småningom fick han även hörapparater som inte riktigt gjorde det de skulle. I den kommande hörapparaten ska enheten i det nästan döva örat skicka information till den andra enheten för förstärkning och han ska även kunna ladda den över natten istället för att behöva joxa med byte av batterier stup i kvarten. Hoppas att de 26 månaderna snart har gått…

Maken berättade en rolig historia som uppskattades mycket, men den krävde som synes stor koncentration. Jag älskar att hänga med generationen över och hoppas, hoppas, hoppas att våra syskonbarn kommer till oss och umgås när vi blir ännu äldre, dövare och rynkigare. Jag är redan lomhörd efter mina år i skolvärlden, men eftersom hörseln ger mig så mycket glädje är jag nojig att den ska överge mig. Jag sätter mitt hopp till framtidens elektronik så jag slipper de utmaningar som min morbror ständigt utsätts för i det här läget.

Continue Reading

När vår uttjänta favorit fick ett nytt och bättre liv.

Vi har ingen ”vanlig” elvisp, bara en som monteras på hushållsassistenten. Därför känns det ibland snabbare och lättare att vispa för hand. Den lilla vispen med äckligt handtag som blev alldeles strävt i diskmaskinen var favoritvispen tills den för ett tag sedan bröts av vid användning. Eländes elände, vad fanns att göra? I samma veva skickade lillebror en bild på någon fint han hade snidat (han är en riktigt Emil) och jag fick en briljant idé. Skulle han kanske kunna snida ett rejält handtag till vår trotjänare? Skulle favoritvispen med det otäcka handtaget kunna bli perfekt på riktigt? I måndags fick jag svaret i min hand. Detta är perfektion. Dagarna i diskmaskinen är slut och i fortsättningen blir det handdisk, men Who cares? Förstår du hur lyxigt det är med ett handtag i ene? En ny familjeklenod är skapad.

Ps: Nu fick jag reda på att enet är taget från Bredavik, det här blir bara bättre och bättre.

Continue Reading

Anemone nemorosa och vem är det som är kung egentligen?

Jag började gårdagen med att sjunga med en liten ensemble från kören på mässan i Fredrikskyrkan. Kvinnan som läste var lite småförvirrad, under förbönen bad hon till exempel för kung ”Gustav VI Adolf” på hans födelsedag. Jag gissar att det finns något slags demens i bilden och då är det lätt hänt att minnen från yngre dagar ses som självklara. Gustav VI Adolf var Kungens farfar och innehade ämbetet fram till 1973, så detta är väl namnet som hennes hjärna skakade fram när hon skulle be för ”Kungen”. Efter några timmars stickande hemma hos syrran hämtade jag upp lite folk på vägen och sedan tog vi oss till brorsans vitsippsö där vi brukar fira in Valborg genom att grilla och njuta av de galet vackra omgivningarna. Igår var det osedvanligt varmt och soligt efter en rad kalla och småregniga firanden. Jag njöt av både sol, vitsippsdoft och grillad korv och kände mig väldigt nöjd då vi rullade hemåt. Sämre kan man ha det, alltså.

Ps: Jag måste ju också tipsa om att en av tenorerna i vår kör sjunger med Lunds studentsångare på SVT ikväll vid 18-tiden (annars finns det ju också på SVT Play). Deras konsert med studenter från alla generationer brukar alltid vara fantastisk och är en av mina finaste vårtraditioner!

Continue Reading

Tulpaner, tulpaner, tulpaner (och lite annat).

Varsågod! För dig som varken befinner dig i närheten av Amsterdam, Rotterdam, eller de små versionerna av dessa, kommer här en liten bukettkavalkad. Jag har gett bort eller plockat in minst en bukett om dagen sedan förra helgen. Det blir inte riktigt ett blommande hav som jag har haft förr om åren, men inomhustulpaner är inte fy skam det heller.

I provrörsvasen hänger denna smått vulgära skönhet sedan i söndags. Det går alltså bra att plocka in tulpaner som precis visar färg för att låta dem fortsätta utvecklas inomhus.

Rådjuren hade varit i Bredavik och ätit upp Fars tulpaner nere vid lilla stugan som vanligt, så nu tog min syster hit dem för att de ska kunna fortsätta leva och frodas utan risk för att hamna i någons mage. Alla lökar satte jag i jorden, de tulpaner som hade överlevt hamnade här tillsammans med två dahliasticklingar.

I lilla krukan från Waldemarsudde, den som kom med i en auktionslåda och som jag knappt trodde jag skulle få användning få men som jag använder som vas ”hela tiden”, står min mest hållbara bukett. Gult är inte fult. Jag vet inte varför jag gick på nittiotalets hajp att eliminera allt gult från trädgården då vi flyttade in i Segeltorpshuset år 2000. Det växte ju knappt i den trädgården, men ölandstokarna mådde bra. Jag skulle bara ha beskurit dem och låtit deras blomsterprakt glädja bin och folket istället för att gräva upp dem. (När vi sålde byggdes det altan där, så de hade hur som helst inte stått kvar idag.) Jag ser fram emot en massa blommor i trädgården i år och det ska blomma i alla jordens färger! Ja, kanske blir det inte helt lätt att åstadkomma om det ska bli ökenvärme, men jag orkar inte skrämmas av varenda himla larmrapport som kommer. Nej, fram för mer färg! Det är inte helt lätt att locka fram den där ängen vi vill ha framför bilparkeringen, men kanske blir det ändå bättre och bättre?

Min syster kom och lade ner en hel eftermiddag på att rensa runt häcken till ”tomten på tomten”, ett projekt som har stuckit i ögonen under en väldigt lång tid. Jag är oändligt tacksam över hennes generösa hjälp.

Maken skulle bygga växthus, men lade istället ner ett hästjobb på att bygga färdigt lådorna, det som aldrig blev klart till förra årets odlingssäsong. Det ser nu ännu bättre ut och lådorna är dessutom mer stabila och buktar inte ut på mitten.

Själv fick jag ner lök och potatis, men fick också ut amaryllisarna på sommargödning. Vi har nu sex sparrisar som brutit genom jorden och jag var och tittade på dem säkert tio gånger under dagen, hehe. Min kusin och hans fru kom på oväntat besök och det var väldigt trevligt! Imorgon kommer syskonbarn på besök och kanske låter jag dem hjälpa till att sätta lite fröer i jorden. Annars dröjer det några dagar tills det blir trädgårdstjänst igen. Men nu går det fort! Det blir inte direkt varmare här, men träden börjar slå ut och både gräs och marktäckare ser ut att må riktigt bra. De fick kanske en liten boost av allt regnande under vintern. Ha nu ett fint Valborgsfirande!

Continue Reading

Tack!

Jag skriver tacksamhetsdagbok i huvudet hela tiden för tillfället. Mitt hjärta svämmar över, som det så klyschigt brukar heta. Det är verkligen ljuvligt ute och jag kan inte bara ta in allt det härliga. Idag ska jag sätta mig med papper och penna för att göra en fysisk att göra-lista istället för att bara bocka av i den som jag har rullande i mitt huvud.

Min syster har långt större erfarenhet av det mesta i blomväg, allt från artkunskap till delning av perenner och vackra installationer. Hennes lilla innegård i stan är så söt, men ger henne inte tillräckligt utlopp för detta intresse. När nu vädret skulle bli det bästa på hela våren kom hon därför ut i ett par dagar för att hjälpa oss. Och alltså, hade hon varit min anställda hade hon bums fått lönelyft! Jag hade aldrig ens kommit på vissa idéer som hon hade och hon har dessutom hjälpt mig göra sådant som aldrig blir av p.g.a. tidsbrist. Nu är i princip hela rabatten mellan huset och ladan genomgången. Den har fått en ren perenndel som förvisso får bli en ”växarabatt” för att jag ska kunna se vad som funkar och hur problemet med att solen går bakom själva rabatten bäst kan lösas. Blommorna vänder sig nämligen åt grannarnas håll (fast i detta fallet är de nog mest glada, haha). Jag gillar rabatter med höga växter längst bak och lägre fram, men kanske får det bli en lite annorlunda lösning. Vi får helt enkelt se! När vi hade grävt och flyttat och vattnat och delat kom maken hem och hade hämtat upp svågern. De överraskade med utflykt till vacker plats vid Östersjön och picknick (fast picknicken fick vi inta efter utflykten eftersom maten hade glömts på gårdsplanen), något som verkligen uppskattades.

Somliga av oss fortsatte gräva, andra jobbade på växthuset. Det blir betydligt mer avancerat än jag hade sett framför mig, särskilt med tanke på att det är en ”sålängelösning”. Jag ser verkligen fram emot att se hur planttantslivet kan förbättras med detta hus i mitt liv!

Nu blev det så mycket jobb med jordiga händer igår, så jag tog inte särskilt många foton. Här kommer iallafall en liten bukettkavalkad från morgonen. Anemone nemorosa, denna ljuvlighet.

Kanske svårt att se, men här står årets första tulpan i ”lilla Amsterdam” som visade färg. Den fick sällskap av gullvivor som syrran tog med från Bredavik och några påskliljor som kanske sett sina bästa dagar.

De maffiga dubbelpåskliljor som kom med gården gör mig glad där ute, men en som hamnat lite avsides i gräsmattan fick följa med in. Små minisar har vi hur många som helst.

I ”Lilla Rotterdam” växer det också så det knakar. Tre skönheter fick följa med in och en visar redan sig i sin fulla prakt! Efter John Taylors information om att alla specialtulpaner bör plockas av för att ge dem chansen att sätta nya lökar och komma igen varje år ska jag bli ännu bättre på att plocka in och ge bort tulpanbuketter. Med detta önskar jag dig en fin söndag oavsett var du befinner dig.

Continue Reading

Stilinspiration.

Min systers fantastiska svärmor gick bort i påskhelgen efter en kort tids sjukdom. Mitt i all sorg och saknad finns det också möjlighet till att minnas allt fint som hon har bidragit med i världen. Igår satt min syster och gick igenom en massa foton från svärmors liv och hittade denna pärla:

Jag minns A med tacksamhet och njuter samtidigt av svunna tiders mode. Livet.

Continue Reading

Lust att lära och nytt pysseltips.

När extrasyrran och hennes son var på besök påmindes jag om hur roligt det är att lära sig saker och ting, att bli bättre och utvecklas, testa nytt och kanske hitta hem till något man saknat i hela sitt liv eller bara utföra sina rutiner i fel ordning. Hjärnan skakas om, fast på ett bra sätt. Tankar får ny växtkraft och de nyskapade vägarna kan föra en till ställen som man aldrig ens hade kunnat drömma om! Vi kan lära oss av varandra oavsett ålder och intressen. Vi behöver inte heller lära oss sådant som vi inte är intresserade av. Vilken befrielse!

Systersonen är inte bara klurig som få, utan gillar också att pyssla. Jag hade därför sparat ett projekt som jag spanat in sedan en tid till honom. Vi målade bröd! Jag insåg att det hade gått att spä ut färgen lite mer och använda mindre penslar, men annars var det precis lika roligt och effektfullt som jag hade tänkt mig. Hur gör man då? Det projekt jag inspirerades av var ett målat surdegsbröd, men det gick precis lika bra med en vanlig vetelimpa bakad på 50 g jäst och 5 dl mjölk. När brödet hade jäst färdigt efter utbaket pudrade jag bröden försiktigt med rismjöl. Detta för att motiven skulle framträda bättre efter gräddningen. Vi lade en klutt av de valda karamellfärgerna i gelform i varsina glas (rött, blått och grönt) och spädde ut lite med vatten. Efter det målade vi varsitt motiv. Jag fick hjärnsläpp, men lyckades måla några blommor. När motiven var färdiga snittades sedan båda bröden nära botten längs långsidan för att kontrollera expanderingen innan de sattes in i ugnen. Det hade ju inte varit så roligt om motivet spruckit. Som du ser på brödet närmast så gick det jättebra. Jag bakade till 94°C och med tanke på med vilken iver brödet åts så verkar projektet ha blivit lyckat. Nu är jag ivrig att förbereda ett motiv till nästa gång och kanske införskaffa lite fler gelfärger så jag kan göra ett blomsterhav eller något annat kul. Färgerna förändrar förresten inte smaken någonting, bara för upplysning. Har du lärt dig något nytt på sistone?

Continue Reading

Dragsö campings bastuflotte.

Det har sina fördelar att ha en syster som jobbar i resebranschen. Den här helgen har hon haft ett uppdrag i Karlskrona och jag fick chans att haka på när hon fick prova bastuflotten på Dragsö camping. Vilken grej! Jag hade gärna haft tillgång till något liknande på heltid. Jag älskar bastu, jacuzzi och ett svalt dopp i havet i samband med dessa är inte dumt det heller. Jag fick alltså chans till årets första dopp som bonus. Härligt!

Charkbricka – vilken härlig uppfinning! Upp till 11 personer kan hänga på flotten samtidigt, med större sällskap räknas detta som något slags fartyg. Jag har förstått att den oftast bokas till möhippor eller liknande, men jag hade gärna tagit mina arbetskamrater hit om jag hade haft några.

Bästa avslutet efter timmar i värme och vatten var att skrubba av resterna av den torra vinterhuden. Lagom till kvällen var jag hemma igen, helt mosig både i fejs och huvud, men med en jublande själ! Sämre kan man verkligen ha det.

Continue Reading