ego – Sida 22

Om att skapa och att vara jag.

18 januari, 2013 5 kommentarer

Vad räknas som skapande? Är en kreativ människa någon som nödvändigtvis har extra intensiv hjärnaktivitet i somliga delar av skallen? Varifrån kommer inspiration? Hur kommer det sig att somliga kan fästa en papperslapp i nittio graders vinkel med bara ögonmått? Varför kan andra dra ihop vad för skräp som helst, rafsa lite bland grejerna, sy några stygn och få till mästerverk? Vad gör man för att utveckla sitt tänkande, sin kreativa process, sina drömmar och sitt faktiska skapande? Varför inser så många tonåringar inte värdet i att träna, träna, träna för att bli riktigt bra på något? När kan man inte längre utvecklas?

Här kommer min kreativa tidslinje (kul för mig själv att tänka igenom den, säkert inte lika kul att läsa):

tidig barndom – massor av rita, klippa, måla
5 – börjar skriva och läsa
7 – bokmal
8 – börjar ta pianolektioner
10 – börjar ta fiollektioner
mellanstadieåldern – experimenterar med virkning, stickning, handstilsutveckling, dockutstyrslar
högstadiet – orkestrar, violinkvartett, kalligrafi, sömnad, stickning, virkning, korsstygn, slutar ta pianolektioner
15 – min egen symaskin, drömmer om en framtid som designer tills jag får veta att flickor med höga betyg inte ”får” söka beklädnadsteknisk linje
16 – vävkurs
17 – plugg, plugg, plugg, musik, kalligrafi
18 – slutar gymnasiet, slutar ta fiollektioner, slutar kvartetten, flyttar hemifrån
19 – satsar mer på träning och studier än något kreativt
tjugoplus – kärlek, vänner, gitarrplink, lär mig äntligen spela pianoackord, körsång, stickning
23 – bröllop (mest opyssliga bruden någonsin, vi borde verkligen uppgradera vårt bröllop som Hollywoodfolk gör nu för tiden)
24 – USA I, Mary Engelbreit, lapptäcken, fotografi, korsstygn
26 – moderskap, textila uttryckssätt, inredning
28 – USA II, scrapbooking
30 – husägare, renovering, barnmusik, berättelser
trettioplus – scrapbooking, inredning, foto, kalligrafi, kör, kortmakeri, utveckla mitt skrivande, barnpyssel, slogantävlingar
40 –livskris
fyrtioplus – grafiskt skapande, ”all of the above”
42 – USA III, framtiden ligger framför mig!!!

Det här var roligt! Ja, du kanske hoppade över allt jag hade skrivit, men jag tycker du ska göra något liknande själv. Intressant. Jag har säkert missat något och glömt betona vissa viktiga saker vid rätt tider, men på det stora hela borde den här tidslinjen stämma överens med sanningen. Lycka till! Time to get creative…

Funderingar

Snart 42.

4 oktober, 2012 5 kommentarer

När jag vaknar i morgon bitti är jag 42 år gammal. Det sägs att damer inte ska prata om sin ålder, men det bryr jag mig inte om. Runt 40 tyckte jag det var fruktansvärt att acceptera varje nytt år. Jag tyckte det kändes som att jag hade slösat viktig tid på oviktiga saker och funderade ofta på vad jag skulle kunna ändra på för att göra världen lite bättre. Det kämpar jag fortfarande med. Just nu ligger mitt största fokus på att få ut våra barn i vuxenlivet, att känna att jag har gjort allt för att ge dem den bästa barndom de kunde fått. Att vi nu är på väg att flytta är en del i den processen. Jag ville verkligen inte ta mig till andra sidan jorden, men jag insåg att den här chansen inte skulle komma tillbaka. Att dra upp något med rötterna och sätta det i bättre jord kan göra stor skillnad!

Vad är då målen för det kommande året?
1. Hjälpa barnen att snabbt komma in i sin nya vardag för att känna sig hemma.
2. Få vårt tomma hus att bli ett hem.
3. Räcka ut en hand för att hitta nya och nygamla vänner och släktingar att umgås med.
4. Måna om dig som finns kvar i Sverige.
5. ”Be Still My Soul”. Något att leva efter varje dag.
6. Ta hand om min och min familjs hälsa. Snabbt leta upp bra mat för att inte fastna i guck-matfällan.
7. Hitta vägar att träna trots att jag vet att de kommande månaderna kommer att bli väldigt upptagna.

Grattis till mig själv som får leva här och nu! De år som ligger bakom mig har varit både spännande och omtumlande. Livet självt är detsamma. Jag ser fram emot det som kommer framöver. Är du med mig på den resan?

Funderingar

Lycklig med en knut i magen…

22 augusti, 2012 8 kommentarer

I natt gick jag en runda och njöt av det becksvarta mörkret, fladdermössen som snabbt drog förbi över mig och vinden som rasslade i björkarna i trädgården. Det sög till i magen på mig och jag insåg att jag tar så mycket för givet. Livet – så oändligt stort, starkt, krävande, utmanande, oförutsägbart, intressant, spännande och alldeles, alldeles underbart. Samtidigt som jag är tacksam för allt jag har vill jag mycket, mycket mer. När slutar man drömma? När passar det sig att nöja sig med vad man har, att inte ifrågasätta och att bara ”go with the flow”? Äsch, aldrig, eller hur? Tiden går, men jag känner mig inte ens nära färdig. Just nu står vi framför stora äventyr och jag ska passa på att verkligen ta chansen att göra saker jag bara drömt om fram tills nu. Är du med?

På stensoffan utanför mina föräldrars hus. Tack brorsan för det fantastiska och praktiska konstverk som den här soffan är! Bara en stund senare kom en vän som jag känt sedan vi var fem år gamla. Det är något särskilt med att vara med människor som varit med under så många delar av ens liv…

Ditten och Datten

En fredag i augusti.

17 augusti, 2012 5 kommentarer

”Hej, hej Monica, hej på dig Monica!” Jag vet inte hur många gånger jag hört elever (och kollegor) sjunga den snutten just för mig. Så här ser jag ut efter en arbetsdag som blev 14 timmar lång. Jag har å andra sidan två jobb som är så roliga att de just inte känns särskilt betungande. Jag missade en kräftskiva, men fick äta smaskig italiensk mat samtidigt som döttrarna fick följa med ”på mammas jobb”, så det var helt okej. Glad helg på dig. Jag hoppas att solen skiner på din näsa och att du får så mycket vila som du behöver. Livet är väl ändå rätt okej?

Jag lånar dotterns väldigt flashiga MacBook Air. Den är så flashig att jag varken fattar hur man byter storlek på bilder eller annat. God natt. Den här ego-bloggen kommer snart att verkligen byta fokus. Skriv gärna en rad om vad du vill läsa om. Kanske jag ska berätta hur man bygger upp ett hem på ett nytt ställe? Hur man gör för att anpassa sig till ett land där man är invandrare? Ska jag visa lite pyssel igen? Jag har packat några flyttkartonger material för skapande verksamhet. Det behöver jag för att må bra och samtidigt blir det säkert ett smidigt sätt att få utlopp för både det ena och det andra. Som sagt, kom gärna med smarta förslag! Jag övar på att lyssna på vad andra människor tycker och tänker.

Funderingar

Realism.

18 maj, 2012 8 kommentarer

Trendens-Frida funderade härom dagen lite runt vad folk egentligen vill ha – ytlighet eller realism. (Detta efter den debatt som pågår i ”bloggosfären”.) Nu är det här knappast en inredningsblogg. Jag är inte helt ointresserad av det som omger mig, men inte heller speciellt intresserad av inredning i sig självt. Jag älskar vackra färger och former, jag kan bli förälskad i ett välkomponerat stilleben och jag mår dåligt om det är riktigt fult (som att det inte finns någon tanke alls bakom möblemanget) och ostädat hemma hos oss eller någon annan. Jag lägger upp ett och annat nerslag från vårt hem här i bloggen och jag tycker inte att ni behöver se det som jag inte ens själv vill se… Idag bjuder jag dock på lite ”realism”. Precis som Frida skrev i sitt inlägg ger alla Hipstamaticfilter något annat till varje foto. Är det verkligheten som visas här?

Frisyrrealism.

Diskbänksrealism.

Trädgårdsrealism.

Grannskapsrealism.

Hur har du det? Hur ser din verklighet? Mår vi bra av att få se det där som är ouppnåbart? Är det hälsosamt att få drömma? Försvinner dammråttorna av sig själva om man bara har rätt köksinredning och rätt porslin? Varför anses ett hav maskrosblommor vara fel trots att jag tycker att det är så vackert, medan sådana där taniga spretträd som syns överallt just nu ska vara helt rätt? Är det viktigast att ha en tjusig eller en skön läsfåtölj? Vilket går först om du måste välja? Kan man bjuda hem gäster även om man inte gjort ett dyft åt sin trappa som började renoveras för flera år sedan utan att skämmas ihjäl? Får man ha porslinsfigurer överallt utan att anses vara en mindre värd människa? Tja, frågorna kan fortsätta i all oändlighet. Nu ska jag ta vår trasiga dammsugare och dansa med dammråttorna här hemma.

Ditten och Datten

Vem tror du att du är?

28 mars, 2012 2 kommentarer

Det här testet gjorde maken då han läste sin MBA i Philadelphia och idag hittade han det igen. Både han och jag skrattade åt hur fantastiskt rätt våra beskrivningar passade oss! Det är väl värt de minuter det tar att svara på frågorna. Lite småklurig engelska, men ta det bara lugnt och se till att verkligen svara som det är, inte som du önskar att det vore. Här har ni mig. Här har ni också mig, skrivet på ett lite lättare sätt. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Allra bäst gillar jag det här stycket: ”As caretakers, ESFJs sense danger all around–germs within, the elements without, unscrupulous malefactors, insidious character flaws. The world is a dangerous place, not to be trusted. Not that the ESFJ is paranoid; ’hyper-vigilant’ would be more precise. And thus they serve excellently as protectors, outstanding in fields such as medical care and elementary education.” Jag är väl inte grundskollärare för inte. Mina betyg räckte tyvärr inte till läkarutbildningen, annars hade det varit förstahandsvalet. Det verkar som att jag kände mig själv ganska bra redan som 18-åring!

Ditten och Datten

Idag är jag hiphop.

22 februari, 2012 Inga kommentarer

”Oj! Idag är du hiphop”, sa maken och tyckte tydligen att det var väldigt gulligt. Vad då idag, tänkte jag. Jag har väl alltid varit hiphop? Tror ni mig inte?! Kolla här då.

Definitivt kaxig. Jag var så kaxig att när brorsan utmanade mig på battle blev det ett hål i köksdörren. (Detta hände dock många år efter att detta kort togs.)

Absolut crazy. Med detta foto medföljande ett CV till Run DMC tror jag att jag hade fått jobb på en gång, utan att passera gå.

Hade jag mött mig själv en mörk natt hade jag blivit rädd! Hiphop, eller hur?

Så här ser hiphop ut idag enligt min make. Eh. Tja, det har ju hänt en del i branschen. Han har kanske rätt?

Ps: Här på fotot ser man ju inte mina vintage Adidassyntetbyxor med revärer. Ni vet sådana där som fanns på 80-talet ungefär. Väldigt hiphop. Dagens Adidasbyxor är ju smala runt just smalbenen och jag är tydligen helt ute då jag har mina på mig. Mamma 63 år har likadana. Jag vet inte om det säger mest om henne eller om mig…

Funderingar

Hur går det med lyftandet då?

21 januari, 2012 4 kommentarer

En av mina vänner skickade ett meddelande på Facebook och frågade hur det går med ordet jag har valt för året. ”Det går bra”, sa jag. Det har varit med mig mycket mer än mina tidigare ord och jag försöker få in det i mitt vardagstänkande. Följande lista kom jag på då jag gjorde min mål-layout:

Jag ska lyfta mig själv. (Det här kommer jag att ta itu med lite mer på djupet i februari. Jag har planer på fortbildning den billiga vägen. Jag har bland annat letat upp tutorials på You Tube som jag tror kan lära mig ett och annat.)
Jag ska lyfta andra. (Jag försöker alltid leva efter detta, men funderar över hur jag kan bli bättre.)
Jag ska lyfta för att bli starkare. (Jag envisas med mitt träningsprogram, men är liiite för lat för att jag ska få till de där snygga överarmarna jag längtar efter. Jag märker faktiskt att jag är starkare nu än för ett par år sedan, så det är väl bara att fortsätta och hoppas att trägen vinner.)
Jag ska lyfta blicken. (Denna uppmaning till mig själv är den ”djupaste” och känns väldigt personlig, rent av privat. Jag har lite för lätt att ge upp på mig själv.)
Jag ska lyfta fram det vackra. (Det vackra finns i vardagen, i naturen, i familjen, i vännerna, i böcker, i upplevelser, i ögonblick, i upplevelser, i ord, i musik, i diskussioner, i inredning, i skapande, i kärlek, i längtan… Det finns i så mycket och jag vill lära mig att bli bättre på att se det vackra i stället för det fula och förstörande.)

Här kommer en utökad lista:

Jag ska lyfta viktiga frågor. (Jag brukar fundera över saker och ting. Ibland delar jag med mig av mina tankar, ibland inte. Kanske borde jag göra det lite mer ofta? I alla fall då det gäller saker som känns viktiga för mig.)
Jag ska lyfta min familj. (Jag orkar inte själv, men jag kan som mamma och fru göra ganska mycket.)
Jag ska lyfta, men inte mer än jag orkar. (Det gäller att ha balans också, annars orkar man faktiskt inte lyfta alls.)

Funderingar

Flygande grisar.

28 september, 2011 6 kommentarer

Idag känner jag mig som en flygande gris. Varför då, undrar ni kanske? Jo, det ska jag tala om. Så ofta drar jag ner mig själv genom att medvetet eller undermedvetet låta mig inse mina begränsningar. En gris kan inte flyga, eller hur? Ändå hänger den här grisen, som kan flyga, i min dotters rum och säger knappast till sig själv att han inte kan! Därför flyger jag idag. Jag är sjuk, men utmanar febern med en Ipren och sitter här vid mitt skrivbord och flyger. Vet ni vad? Det är alldeles underbart!

“To be fully seen by somebody, then, and be loved anyhow—this is a human offering that can border on miraculous.” – Elizabeth Gilbert

← Föregående 1 … 20 21 22