Tulip Festival, Thanksgiving Point 2015.
Love this place. Mysig date bland mina favoritblommor. I år kom vi lite senare än förra året, så det var både frodigare och lite mer utblommat. Annan känsla helt enkelt! Jag älskar verkligen dessa fantastiska blommor och kan nästan förstå hur folk blev som galna och fick gå från både hus och hem efter att ha investerat fel då det begav sig.
Som du kommer att märka bjuder tulpanfestivalen på alla möjliga slags blommor även om det är fokus på just tullisarna. Det var lite svårt att ta bra bilder då det var så fruktansvärt hårt ljus. Längst ner sitter jag till exempel och kisar. Den vänstra sidan av mig är försänkt i svart skugga… Jag tyckte också att cowboyparet var så fascinerande. Speciellt kvinnans naturligt långa och otroligt vackra hår! Vår yngsta dotter hade som mål att växa ut håret tills hon kunde sitta på det, men det funkade inte för henne. Hon fick väl mina gener, stackaren.
Har du några favoritblommor?
Blommor och blader gör människan glader.
En av grannfruarna hade förut blomsterbutik här i närheten, men bestämde sig för att satsa bara på bröllop och fester istället. Numera kör hon därför sin verksamhet hemifrån (garaget). E och hennes kompisar fick i går en blomsterarrangemangskurs som hette duga av henne. Hon gick igenom både hur man binder buketter och hur man gör de blomsterdekorationer som tonåringarna brukar ha på sig till sina skoldanser. Buketten som fick följa med hem gick inte alls av för hackor! Den är en riktig vitamininjektion på alla sätt och vis. Bra jobbat E!
Nu är glada julen nästan slut.
Ljudbok i högtalarna. Tulpaner i vasen. Pepparkakshus i ruiner. Sola på (snöklädd) gräsmatta. Det verkar som att julen håller på att tona ut.
Det där med gröna fingrar och lite annat smått och gott.
Jag har inga gröna fingrar. Jag har däremot naglar med trasiga nagelband som flisar sig och har svarta sorgränder. Jag låter inte det hindra mig från att göra vad jag kan för att få en vacker trädgård, särskilt med tanke på att de som bott här innan oss har lagt ner mycket tid, pengar och energi på att få till något slags helhet.
Jag kanske inte har gröna fingrar, men jag har fina, gröna trädgårdshandskar med vita prickar. De får mig att känna mig som en engelsk dam och jag förväntar mig samma resultat som en sådan efter mina timmar bland allt det gröna.
Jag berättade att jag var orolig för persikoskörden eftersom det frös till riktigt illa precis då persikoträden hade gått i blom. Jag kanske inte hade behövt oroa mig så mycket, för det har börjat växa små luddiga frukter som förhoppningsvis kan göra vårt liv lite mer njutbart då vi kommer hit igen efter sommaren i Sverige.
Päronträden dignar av små päronkart. Det blir nog till att rensa ut lite om det ska bli så där fina, stora päron som jag har hört att vi borde få.
Vi håller på att få ett hav av blå irisar. Dessa vackra och ståtliga blommor gör mig nästan lite tårögd och jag kommer att tänka på Maja och hennes alfabetssånger. Kommer du ihåg Iris?
Efter flera dagar med riktig sommarvärme har vi idag haft det lite småruggigt och kallt. Jag har inte tänt ett ljus på flera veckor, men i kväll satte jag mig i ”finsoffan” (så fin är den inte, men den står i ”audiensrummet” och används sällan om vi inte har gäster), luktade på syrenerna som jag hade snattat från ödetomten vid sidan om oss och tänkte på min vän som gått vidare. Det blev en fin stund. Eftertanke är underskattad.
Lite lagom april.
Japp. Idag vaknade vi till ett lätt snöfall och lite lagom mycket vitt ludd på marken. Aprilväder är tydligen ungefär likadant här i Orem som i Segeltorp, bara lite mer extremt. Tjugo grader en dag, nollan nästa. Tja, jag ska inte klaga. All snö hade smält lagom tills klockan var tre på eftermiddagen och då fick jag sätta på luftkonditioneringen i bilen. Som sagt. Varför lagom när living on the edge sätter sprätt på livet?
Hur som helst har jag skurit ner påskarrangemanget från Costco till en lite mer behändig vårbukett. Dessutom kom första numret av Real Simple, en av mina amerikanska favorittidningar som jag bestämde mig för att prenumerera på när vi flyttade hit. En tidningsprenumeration kostar numera ”ingenting”… Den gröna, fina mockaväskan fyndade jag från min kusin då hon rensade ut sin garderob. Nu undrar jag bara om jag ska ta den till en skomakare för en proffsrengöring, för det funkade inte riktigt med ett mockasudd. Jag tror nästan det är värt det! Det där är en väska man blir glad av, tro det eller ej. Den skickar inte direkt ut några endorfiner av sig själv, men färgen lyser upp och sprider glädje omkring sig!
Vi har ingen trädgårdsmästare, så vår trädgård ser lite risigare ut än flera grannträdgårdar. Jag hade haft nytta av en röjsåg, en traktor och en lövblås. Jag kan i alla fall konstatera att vi antagligen kommer att få ett vallmoblommande hav här om en tag. Det ser jag fram emot! Tulpanerna visar färg, lite i taget. Tjoho! Inga uppätna än. Ja, det var väl det. En liten vårrapport från South Carterville Road. Hoppas du har det bra på ditt håll! Förresten, vad gör du med dina trädgårdsblommor? Sätter du dem i håret kanske?
Mors dag i bilder.
Ingen vanlig dag, nej minsann. Åh, vad jag gillar att bli uppvaktad!
Jag åt filen med god aptit, tog glatt emot rosor, kramar, kort och teckningar som delades ut och drack till slut upp teet som hade hunnit bli perfekt tempererat. (Kanske fixade jag till rosorna lite efter det. Skar snittytor, plockade bort skrynkliga och för lågt sittande blad och arrangerade dem lite snyggt sådär.)
Eftermiddagen tillbringade vi på Pong Buffé. Det var så gott med alla dessa asiatiska läckerheter – dumplings, gyoza, sushi och perfekt chicken satay! Att de sedan bjöd på inte så asiatiska desserter som smakade ljuvligt gjorde inte saken sämre. Behöver jag tala om att vi satt länge, länge? Och att nej, vi skämdes inte trots att vi åt flera desserter var. (Låt mig påpeka att dessa serverades i miniglas, så en portion förslog helt enkelt inte.) Det bästa var inte ens maten. Det var att ha flera timmar tillsammans utan en massa måsten, att kunna sitta och prata om allt och inget, skratta tillsammans och bara ha det bra. (Jag har som sagt insett att det där med att njuta intensivt då och då är som ett slags försäkringsinbetalning. När de jobbiga stunderna kommer får man helt enkelt plocka fram dem och neutralisera det dåliga.)
Den här bilden tog jag till dig S. Redan Strindberg, den gamle token, hade insett att det där med dumhet kanske inte nödvändigtvis har just med Amerikat att göra. (För er som inte ser står det ”… jag behöver resa för att laxera Sverige och svensk dumhet ur mig…” Oj, vad vi skrattade då vi läste det när vi strosade längs med Strindbergs del av Drottninggatan!)
Denna härliga Mors Dag, jag tror det faktiskt är den bästa jag har haft på alla dessa 15 år, avslutades med en promenad med K i vår svenska regnskog där jag hittade några nyutslagna liljekonvaljer. Dessa är till dig, mamma!
Där, eller här, björkarna susar.
Under den här tiden på året är jag väldigt tacksam över att jag slipper allergier. Jag älskar björkar och den speciella känsla de ger. Nu bor min lillasyster i björkarnas stad, Umeå. Då hon har köpt lägenhet och har fem år kvar på sin utbildning hoppas jag kunna få möjlighet att åka dit för att lära känna den stad där min morfar föddes och växte upp. Vi har björkar här hemomkring också. Jag lyfter blicken och kommer ihåg att mitt livsrum tar mycket större plats än vad ögonen ser då jag står upp och tittar rakt fram. Det är nästan förföriskt att stå nära en björkdunge och höra vinden rassla runt bland löven…
I morse slog jag följe med dottern till bussen. Ja, hon gick till bussen och jag fortsatte på en lite längre promenad. Hon är så smart och rolig och söt, speciellt då hon är på gott humör! Idag såg hon dessutom ut som en glad karamell. Jag älskar vackra färger! Varför har jag då nästan bara svart på mig?!
Slutligen vill jag bara visa den saintpaulia-planta jag drivit upp själv genom att sätta några blad i jord. Nu blommar den för fullt för första gången. Jag pratar med plantan, ser till att allt känns bra och att den får vatten och näring som den sägs må bra av. 🙂 Jag får mycket kärlek tillbaka. (Tror du mig inte? Försök själv så får du se att det funkar…)
Nu ska jag fortsätta tänka höst och jul, färger och former. Mitt jobb är inte dumt alls.
+4°C och regn.
Min nya jättepositiva livssyn, inspirerad av Titti Holmers bok Lycka Nu, fick sig en rejäl knäck i morse. Jag hade bestämt mig för att få iväg barnen till skolan för att sedan ta en långpromenad. Fyra grader och småstrilande regn. Hm. Jag gjorde vissa omprioriteringar och bestämde mig i stället för att ta itu med blommorna som behövde komma tillbaka till fönsterbrädorna i vardagsrummet efter adventsljusstakarnas försvinnande. Fyra orchideer blommar eller står i knopp. De två rosa phalaenopsis jag fått i present, båda för länge sedan, blommar om och om och om igen med många och kraftfulla blommor. Egentligen passar de ju inte alls in hemma hos oss, men jag har hellre vackra omatchade levande blommor än inga blommor alls. Det finns fyra vita orchideer, men de är inte alls lika villiga till att blomma. En av dem ska precis slå ut. En stängel med fyra knoppar. En annan står med en klen stängel med två knoppar. De kanske behöver en ännu mer styvmoderlig behandling? Nej, så är det inte enligt dessa skötseltips. Vi får väl se om jag kan skaffa ett extrarum med en temperatur på 12° någon dag.
Vår katt är så ohyggligt smart. Hon har själv räknat ut att ”man” kan klättra upp i plommonträdet på baksidan av huset och sedan hoppa från en av de svajiga grenarna upp på fönsterblecket utanför vårt sovrumsfönster på andra våningen. Sötnos!
Jag gillar ägg. De har så vacker form och är kraftfulla, fulla av liv och sköra på samma gång. Dessutom är det gott med ägg. Min far har berättat om en klasskamrat som hade det väldigt fattigt då han gick i skolan på 50-talet. Han och hans syskon hade i alla fall alltid tillgång till ägg och slapp därför svälta till skillnad från andra i liknande situationer.
Dags att byta stekpanna? Det välstekta ägget knäcktes i stekpannan efter det ljusa. Botten är skev och då man har en induktionsspis är matlagningen ännu mer beroende av släta bottnar än då man använder konventionella spisplattor.
Jag frestar mig själv med lite nybakat bröd. Nu är det nolltolerans för socker och vitt mjöl igen. Men som sagt. Doften av nybakat bröd kostar ingenting, men gör mig väldigt glad! Dessutom är det ju dumt att slänga mat. (Jästen låg kvar efter julbaken och fick jobba lite till gårdagens middag som bestod av rena restfestmåltiden.)
Här ser ni ungefär hur jag försöker äta. Bilden hittade maken på Facebook och skickade till mig, så jag vet tyvärr inte källan.
Kökshyllan förjuligad.
Här fick den hamna, den lilla jultavlan/planschen/akvarellen. Kanske hamnar det en amaryllis med lite grönt i vasen nästa vecka, kanske inte. Nu luktar eukalyptuskvistarna jättegott, så står sig bara buketten finns det väl ingen anledning att byta ut något antar jag. Tja, mer än för ”ombyte förgyller” då.
Kreativitet och håglöshet.
Fina Susanna är en av de kreativa och spännande människor jag träffat genom scrapbookingen. I vintras gick jag med i en facebookkedja där man fick löftet att få en hemgjord sak om man lovade att skicka vidare samma löfte till fem andra personer. Jag har inte varit duktig på att leverera grejer då bara en person på listan är ”avbockad”, men jag är på gång! Susanna skickade den här fantastiska, virkade sjalen till mig. Jag älskar färgerna! Den passar perfekt till mina stickade, sköna strumpor…
Lite juligare blir det genast då man placerar ut julblommor lite här och där. Hyacinterna på vardagsrumsbordet börjar visa färg och den här vackra julstjärnan har än så länge varit vänlig nog att inte gulna och låta sina blad falla. Det är svårt med de här favoriterna! Inte tål de kyla och inte tål de drag. Om det dessutom får för lite ljus är det kört. Jag känner att vi helt enkelt varken har rätt hus eller rätt klimat för julstjärnor…
Annars är jag mer än lovligt trött, men det är inget ni direkt blir gladare av att höra. Jag försöker få lite pyssellust eftersom jag vet att om jag spränger in lite papper och lim mellan jobbpassen så kommer det i alla fall att kännas bättre. Det är bara det att jag inte riktigt kommer till skott. Får nog ta mammas råd till mig och dricka en flaska Blutsaft. Det är bara att hålla för näsan och svälja!