Tävlingar i nostalgiskt sken.

Här hänger den, fleecefilten från Dumle med ärmar på. Den får representera en tid i mitt liv då jag hade ett extraknäck som gav mig stor användning av min kärlek för ord. När barnen var små brukade jag nämligen vara med i olika tävlingar eftersom jag gillade att skriva slogans och motiveringar till varför just jag skulle vinna något. Jag fick in gunget och hittade så småningom fram till ett sätt att skriva som var synnerligen framgångsrikt. Jag brukade plocka med mig tävlingar hem från mataffärerna där de hängde, ofta tillsammans med rabatter på de produkter som sedan skulle finnas med bland vinsterna. Det var alltid en bonus att få med namnet på företaget som utlyste tävlingen i motiveringen, eller åtminstone att utgå ifrån dess verksamhet. Jag såg stor skillnad på resultat om jag skickade in mitt bidrag i början på en tävlingsperiod eller i slutet. Idag hade jag inte vågat lita på postgången, men då postade jag medvetet bidraget så det skulle vara framme kanske så sent som dagen innan sista tävlingsdag. En motivering rakt upp och ner funkade inte, det gällde att hitta en känslomässig anknytning av något slag. Inte ”usch, stackars mig, nu måste ni ge denna vinst till mig”, utan en positiv motivering. Att hitta vinster att dela med andra tyckte jag särskilt om. Glädje blir större när det finns någon att dela med! Så småningom blev tävlingar fokuserade på att få flest likes på sociala medier mer vanliga och då var jag inte längre intresserad. Det var själva skrivandet som var det roliga! Här kommer en lista på sådant som jag vunnit:

  • en bil
  • en cykel
  • mat för 10 000 kr på Hemköp
  • matvaror och annat man äter
  • skönhetsprodukter
  • en finmiddag för hela (stor)-familjen på Wärdshuset Ulla Winbladh
  • ett oändligt antal t-shirtar med företagstryck
  • biobiljetter
  • en upplevelseresa till Hemavan med Stig Strand som guide
  • matcheckar
  • biljetter till shower och konserter
  • böcker
  • kläder
  • skor
  • leksaker
  • dvd-filmer och cd-skivor (Tiden går!)
  • smycken
  • köksprylar
  • inredningsdetaljer
  • väskor
  • en spa-weekend
  • Finlandskryssning
  • privat biovisning
  • biljetter till Legoland
  • tapeter
  • en kamera
  • en Silhouette skärmaskin (fast det var en annan sorts tävling där jag skickade in ett gäng scrapbooking-bidrag)
  • solglasögon
  • blomstercheckar

Det fanns säkert mer, men många vinster blev det. Som jag skrev så såg jag på tävlandet som ett extraknäck. Jag brukade sitta på söndagskvällarna då barnen lagt sig och fundera på olika rim, ordval och ordföljder. På den tiden jag tävlade var tävlingsvinster skattepliktiga om värdet överskred 5000 kr. (Det kanske gäller fortfarande?) Det innebar till exempel att vi fick en billig ny SAAB, men den kostade ändå oss mycket pengar. Jag hade medtävlare som sa nej tack till att ta emot sina vinster för att de inte hade insett att de finaste vinsterna inte var gratis-gratis. De flesta vinsterna trillade dock bara ner i brevlådan som vinstbevis eller i form av spännande paket. Åh, så jag älskade att gå till brevlådan på den tiden! Idag finns inte längre någon spänning i detta moment och posten kan bli liggande i flera dagar utan att jag eller maken plockar upp den.

Ibland är det roligt att förlora sig lite i dagar som gått! Har du också tävlat? Har du isåfall någon vinst du minns lite extra?

Ps: Jag vann faktiskt finfixade naglar av Frida Selkirk till mig och dottern inför hennes bröllop för bara några år sedan. Hittar jag en tävling där motivering krävs kan jag alltså fortfarande gå igång!

Continue Reading

Miljöhantering 101.

Helst hade jag velat ta er på tur genom vår prunkande trädgård, men eftersom den inte nått sin fulla prunkningspotential än så bjuder jag istället på återvinningsstationen i Säby. Där prunkade det nämligen rejält igår. Så till den milda grad att jag kände hur mitt planttantshjärta höll på att hoppa ur sitt trygga näste av sitt upprörda och hårda pickande. ”När jag ser sånt här känner jag mig som en riktig surkärring”, sa jag till den yngre kvinna som också höll på att sortera sina sopor. Jag kan säga att jag sågs snörpa på munnen på samma sätt som de där tjocka tanterna med höga röster i gamla svartvita filmer. Detta var till exempel en av konstinstallationerna stationen bjöd på denna dag. Tack för att vi också fick vara med på er studentfest, liksom. Tomaterna hade kanske gått att återvinna om man bara sköljde av dem lite? Och engångsfaten där sallatsbladen säkert hade legat innan den vackra placeringen i gruset var fortfarande täckta i något slags läcker marinad. Hur som helst, den här typen av medmänskligt haveri har jag ingen fördragsamhet med. Jag blir riktigt sur. Begär extratömning som alla andra om din fest innebär överfylld soptunna! Det här var förresten inte den enda konstinstallationen. Nej då, trasiga elektriska pinaler på inspirerande hög, utspridda batterier i ett Rorschachmönster, ett par skeva kastruller och stora kartonger som bara ställts på backen med innehåll, hela stället var översållat av installationer. Mitt konstnärliga sinne fick jobba hårt för att inte drabbas av kollaps. Hej och hå. ”De borde installera kameror här”, sa den yngre kvinnan. Nej, tänkte jag. Folk borde göra rätt även när ingen ser vad de håller på med. Klart slut från surkärringen.

Continue Reading

Pelargonvård.

Rabatterna är i år långsamma då det gäller att leverera blomsterprakt. Det är helt enkelt väldigt torrt även om jag vattnar varje dag. Här på pelargontrappan börjar det dock hända grejer. Blandade budskap omger dessa sommarfavoriter. De tål torka och vill absolut inte ha det för kallt och blött om fötterna, för då ruttnar de. Däremot vill de inte heller ha det FÖR torrt. Jag vattnar ganska ofta och har fått långt bättre blomsterleverans sedan jag hittade Blomsterlandets flytande pelargonnäring. Om du vet något bättre får du gärna uppdatera min kunskap, men sedan jag började sommarvattna med denna näring för några år sedan har det blommat i detta lilla hörn under hela sommaren. Om det mot all förmodan väntas mycket regn ställer jag krukorna runt husgrunden där de står tryggt. Själva blommorna gillar nämligen inte hårt regn och ser lätt skräpiga ut om de blir hårt ansatta. Lerkrukornas vara eller icke vara debatteras. Jag tycker att de funkar utmärkt, men som sagt, det gäller att vattna på med näring flera gånger i veckan när det är så varmt och/eller blåsigt som det har varit under en längre tid här nere. Vill man att det ska se fint ut är det också viktigt att plocka bort skräpiga blad och blommor. Jag har som rutin att gå en liten trädgårdsrunda om morgnarna och då passar jag på. Det går i ett nafs. Jag har gett bort lite sticklingar, men har sex stycken kvar som rotat sig bra och som ska få större krukor i veckan. Det är också en grej. Man gör bäst i att låta pelargoner växa i större krukor genom att byta till en lite större storlek i taget. Får de för stor kruka på en gång trivs de inte enligt min erfarenhet. När det gäller jord då? Jag har provat både egen bokashiberikad jord och vanlig planteringsjord, blandat upp jord med lecakulor eller lite vermikulit, men jag har inte sett stora skillnader där. Nej, det är näringsvattningen som är a och o om jag ska tro på mina egna erfarenheter. Flera av mina pelargoner dog i vinterns elpriskalla sommarhuskök (det gäller att vattna ytterst försiktigt inför vinterlagring och bara ge några pyttevattningar med långa mellanrum, jag var lite för generös med tanke på temperaturen), men många klarade sig! En del var i lite risigt skick efter den långa vintern, men av de som fortfarande levde då jag planterade om dem är det bara en som dött. Jag var lite överentusiastisk och tror egentligen att den redan hade gjort sitt innan den fick ny jord. Hur som helst är en massa knoppar på gång och jag njuter av att se dessa skönheter tacka för den omsorg jag öst över dem. Eller kanske bara göra det de gör bäst om man inte kväver dem med för mycket kärlek.

Continue Reading

Bättre blir det liksom inte.

Igår stöp jag i säng och imorse låg jag kvar helt utan kraft. Klockan är nu halv tio dagen efter och jag har knappt ens kommit igång. Den senaste veckan har varit intensiv på många plan, men allt har varit roligt! Det är dock viktigt att återhämta sig från rolig intensitet också, något som är lätt att glömma. Fotot här ovan visar en av anledningarna till att det varit mycket. Vi har haft Harvard-Radcliffe Collegium Musicum på besök. Flera av oss i kören hade nattgäster under några dagar. Dessa fina och duktiga ungdomar har varit på turné i Sverige och fått lära sig mer om svensk folkmusik, de har fått lära sig grunderna i jojk, de har sjungit mycket och sovit lite. Igår for de hem till USA för sommarlov. Innan dess hade vi en gemensam konsert som också blev Fredrikskyrkans kammarkörs avslutningsaktivitet för terminen. Det var roligt att över 300 personer hade tagit sig till kyrkan trots studentfiranden och underbart väder, men jag tänker att de som kom fick bra utdelning. Särskilt med tanke på att det var fri entré, hehe. Avslutningsvis hade vi en gemensam middag i Militärhemmet där Maria från pastoratet hade dukat och gjort jättefint, medan vi i kommittén hade fixat god buffé från Elsas lilla krog, grunderna i hur man sjunger svenska snapsvisor (utan snaps) och lite annat skoj.

Igår blev det frukost och presentbyte innan jag skjutsade in våra ungdomar till stationen för kramar och vinkevink. Jag hade sedan tagit ledigt resten av dagen för att…

…socialisera med vår fina lilla utbytesdotter från Tyskland…

… och uppvakta hennes pojkvän som tog studenten.

Det var också läge att fika med och uppvakta den här gullungen som fyllde tvåsiffrigt och som fick goskudden hon så hett önskade då vi senast sågs.

Den här prinsen fyller fem idag, så vi passade på att fira honom också. Han fick dessutom känna och klämma på sina presenter. Det kan hända att ett litet finger liiiiite försiktigt pillade på papperet vid tejpen, men vi vet ju alla hur svårt det är att hia sig när något härligt står för dörren!

Slutligen styrde jag kosan mot Lyckeby där jag hade nöjet att få lyssna på Trio Fantastique som framförde ett vackert sommarprogram i ord och ton. Det var längesedan kyrkans piano fick komma till sin rätt på det sättet! Efter allt detta kändes det som att alla batterier var påfyllda samtidigt som jag var helt slutkörd. Jag pratade med Harvardungdomarna om press och förväntningar eftersom de ändå går på en av västvärldens mest kända skolor. ”Det är som att ju mer stressad du är, desto högre upp i hierarkin hamnar du. Det är viktigt att kalibrera om sig ibland för att stå stadigt och inte lockas att springa med den där gruppen som hetsar på mot vem-vet-vad.” Vi pratade mycket om människovärde och vad som händer då man sätter offerstämpel på andra, vem som ska bestämma vad som är viktigt i livet, hållbarhet, naturens under och hur man kan jobba på sitt självförtroende då livet rämnar och ingenting riktigt blir som man hade trott. Jag har inget emot att prata om väder och bilar med folk, men att gå på djupet och tillsammans med andra fundera över livet är mitt livselixir. Familj, mellanmänskliga relationer, trädgård, böcker och musik. Utan inbördes ordning har du där det som känns mest meningsfullt för mig. Jag förstår att andras prioriteringar ser helt annorlunda ut, men jag är så tacksam över denna vecka där jag fått fylla på mig själv på detta sätt! Och nu tar vi helg.

Continue Reading

Sjung om studenter av alla de slag.

All denna glädje! Jag gråter alltid när folk tar studenten. Blir rörd av lättnaden och känslan av ”NU börjar livet, NU blir det bättre”… Vi som har några år på nacken vet bättre, men det är inte vår uppgift att trycka ner den kunskapen i halsen på de stackars ungdomarna. Igår var det dags att skjutsa makens brorson ut i livet. Han var sååå glad tillsammans med hela sin klass, ett dansande hav av tonårshormoner med en touch av alkohol.

Parallellt med allt studentfirande har vi i kören fått finbesök från ett gäng sjungande studenter från Harvard. Jag visade runt ett gäng i stan när de kommit med tåget från Piteå. Brändaholm, staun, studentflak på torget och glass från Gelato, sämre kan man ha det tänker jag.

Två av ungdomarna följde med mig hem efter studentuppvaktning av brorsonen. Vi stannade till ute vid naturreservatet för att de skulle få fri havsutsikt och det magiska kvällsljuset. Efter det satt vi och hade spännande samtal vid varsin kopp chokladmyntate vid levande ljus. Tycker det är så roligt att få höra funderingar och insikter från ungdomar! Imorse fick de frukost och sedan skickade jag iväg dem med bussen för en dag på Marinmuseum och diverse annat. Vid 17 ikväll möts våra båda körer upp för gemensam repetition, konsert och middag efteråt. Det blir med all säkerhet en härlig kväll!

Continue Reading

Tummen upp-dag.

Jag håller i mitt årsord RUTIN och har med detta återskapat åtminstone vanan att skriva dagbok. Varje kväll (eller dagen efter) skriver jag en liten A6-sida med sammanfattning över dagen. Med dagboken följde några ark peppiga klistermärken att komplettera sina dagar med. Vanligtvis glömmer jag bort dessa, men igår visste jag att det var på sin plats med en tumme upp. En röd dag full av ett extra härligt jobbsamtal (när jag lade schemat hade jag glömt att detta var en röd dag), frysrensningslunch med syrran och svågern (som var här för att fixa ny dörr till boden i Bredavik) och fortsatt storstädning i Bredis. En tummen upp-dag, helt enkelt.

Grabbarna byggde och fixade så bra!

Till slut stod den nya, fina dörren på plats. Det saknades skruvar till upphängningsanordningen, men de kommer. Målandet blir ett kul projekt senare i sommar.

På yttervinden är det nu dammat, våttorkat med såpa och bäddat. I detta oinredda sommarrum har jag tillbringat många somrar. Eftersom det inte finns väggar eller isolering blir det varmt och dammigt här inne för det mesta. Om det inte är en regnig sommar förstås, för då blir det kallt. Mysigt är det dock alltid. Några av mina finaste tonårsminnen bjuder på snapshots från detta rum med en bok och regnsmatter på taket.

För dig som bor mer norröver där det tydligen har regnat en hel del kanske det är av intresse att se hur våra Sturkögräsmattor delvis ser ut nu. Vatten ödslas inte på att vattna gräsmattor och så är det med det.

I rabatten nere vid trädgårdslandet vattnar jag däremot. Runt dahliorna har jag lagt gräsklipp för att fukten ska hållas kvar i jorden och ogräset hållas stången. Det blir dessutom en toppenbra jordförbättring för oss som enligt svägerskan har ”sand med lite smuts i” att odla i. Jag är mycket nöjd med att jag förodlade de lite mer petiga knölarna då de gavs en välbehövlig skjuts. Plantorna närmast i bild sattes direkt i jorden. De är av den gamla stadiga sorten och är både tåligare och mer rikligt blommande, något som står tydligt för mig efter de här åren med att ha testat lite olika dahliatekniker. Tack till farbror S-E/faster B och familjen B som delade med sig! Längre ner har jag satt ettåringar. De delar plats med en hel del ogräs och en del självsådda skatter. Jag försöker dra bort lite svinmålla varje dag, men det är ett evighetsjobb. Jag vill ju inte heller dra bort några godbitar av misstag! Problemet är bara att de blommor som jag vill ska växa får det svårt när de måste dela näring och fukt med så trångt runt fötterna. Kanske försöker jag göra något åt saken till helgen. Arts and crafts i all ära, men…

Här vattnas det, något annat hade inte gått. Det är dock ingen vidare skjuts i årets odlingar, mestadels på grund av torkan. Löken går bra så här långt och kanske blir det både en riklig skörd vitlök och kål. Rödbetor, morötter och jordgubbar kan bli bättre än jag tror, ärtor och bönor kanske bara retar mig. Tycker i alla fall att det är fint här i landet och älskar att vara här.

Bina har inte haft det lätt denna kalla, torra vår, men nu surrar det högt i träd och buskar! Båda samhällena är duktiga på att bygga, men det finns inte direkt någon honung i skattlådorna. Vi hoppas dock att detta är året då det blir lite mer än bara enstaka burkar av det söta guldet. Trägen vinner, eller hur är det de säger?

Continue Reading

Grattis, eller vad man nu säger.

På denna dag för 500 år sedan valdes Gustav Vasa till Sveriges kung. Det finns många nationalstater i världen som har en komplicerad historia med skiftande gränser, övergrepp och hemska krig i historien, så också Sverige. Vår svenska nationaldag har officiellt firats sedan 1983 och blev helgdag först 2005. Jag lyssnade på en historiepodd där det diskuterades varför kunnare ansåg respektive inte ansåg att 500-årsjubileet borde firas under pompa och ståt. Mest debatterades det huruvida det borde firas att en elaking som Gustav Vasa begått övergrepp (min tolkning). Jaja, våldskapital är vad det är. Idag firar vi i alla fall makens brorsons födelsedag och sonens namnsdag och flaggan vajar lite försiktigt i den knappa vinden. Jag längtar desperat efter regn till trädgården, men gläds för alla ungdomar som firar sin studentvecka med detta väder som en stor gåva.

Städandet fortsätter i oändlighet, så även i frysen. De sista björnbären från 2021 åkte i en paj tillsammans med några hallon från förra året tillsammans med ett knäckigt lock och serverades i Bredavik tillsammans med vaniljglass i den gassande solen. Oj, vad vi fejade! Syster och svåger var också på plats, och maken kom efter jobbet. Mössen hade i vanlig ordning tagit sig in i köket, men med våra förändrade rutiner har de inte längre något att hämta där. Därmed hade de ätit på diverse isolering till kylväskor, isolering från väggen, påsar och plastburkar. Jaja, nu är alla spår bortsanerade och vi hoppas att mössen också fattar att sommaren är här och att de får uppehålla sig någon annanstans.

Jag älskar, älskar känslan av att få det riktigt rent. Här ser du skillnaden mellan flottigt köksos och rengjord yta uppe på kylskåpet i köket. Rent är verkligen härligt.

I trädgården blommar härliga hobbar med prästkragar. Hoppas de orkar stå till midsommar så vi får en del blomster till midsommarstången! Vi blir många i år. Två av våra amerikanska kusiner bor numera i Stockholm och kommer ned (med familj) och en kommer från USA med sin familj. Den senare ska bo i Bredavik i 1,5 vecka, så det är roligt att kunna ta emot till ett så hemtrevligt ställe. Brorsan har klippt gräset så fint i vanlig ordning och numera finns även syrrans vackra terapirabatt. Detta är verkligen ett eget litet paradis!

Här hemma växer det också på. Nu har pelargonerna blivit av med sitt solskydd och jag hoppas att jag inte var för ivrig. Tycker att jag är noggrann med att vänta in tåligheten varje år, men solen är obarmhärtig och alltid är det några blad som ryker i processen. I år tycker jag många pellisar började blomma väldigt tidigt, så jag hoppas att de fortsätter orka nu när de står på plats och får pelargonnäring i vattnet.

Slutligen vill jag tipsa om MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) tjänst där de skickar sms med jämna mellanrum för att påminna om att testa hemmets brandvarnare. Jag tycker det här är toppen! Vår varnare ljöd lika irriterande som vanligt och jag är mycket tacksam för det. Här är länken till rutan där du skriver in vilket telefonnummer du vill att dessa påminnelser kommer till och hur ofta de ska komma.

Continue Reading

Att lära sig hantera ”skit”.

I fredags och lördags började jag storstäda här hemma. Storstädning är allt det där som vanligtvis inte tas omhand då all den vanliga skiten hanteras. Nu fokuserade jag istället på verandans stök, köksluckor, dörrar på kyl och frys, påsen med läkemedel som ska skickas in till något apotek och annat som vanligtvis ska göras ”en annan dag”. Vi får amerikanska gäster både hem hit och till Bredavik, så idag kommer jag också att åka till Bredis för att städa ur vintern efter jobbet. Där ska det städas bort spår efter möss och fräschas upp rent allmänt. Nu för tiden är det inte något lika gigantiskt projekt som förr om åren eftersom vi har goda ”stängnings- och öppningsrutiner”, men fortfarande kräver ett halvårs vila i kyla en del rengöringsprodukter för att framkalla hemtrevnad. Jag vet ingen som mår bra av att bo i smutsiga miljöer, men vet att många inte prioriterar denna hygien av olika anledningar.

Hur som helst, under mitt röjande här hemma hittade jag denna lapp med anteckningar från något webbinarie tidigare i år. (Det kan ha varit Tony Robbins, men jag är inte säker.) Det handlade om att uppmärksamma hur vi påverkas när andra får oss att känna vissa saker. Detta är något som kan ge upphov till mycket elände, men det går också att städa bland dessa känslor och bygga styrka att hantera dem.

  • kritiserad
  • stängd
  • kontrollerad
  • osedd
  • inte förstådd
  • otrygg

Det pratas mycket om kränkthet i dagens samhälle och det fokuseras på hur viktigt det är att ta ansvar för hur andra känner sig. Som med allt annat har en viktig vågrörelse skapats i denna process. Det är nämligen även mycket viktigt att lära sig att ta ansvar för sina egna känslor. För mig är det självklart att det är hemskt att medvetet ge andra oförtjänt kritik för få dem att må dåligt, men ibland behöver vi uttrycka att något bör göras bättre. Vissa förändringar är nödvändiga och kan inte blundas för, även om den kritiserade upplever att kritiken gör ont. Det är inte särskilt givande (det kan till och med vara skadligt) för någon att helt stänga till känslomässigt för en person som står en nära, men det är viktigt för alla att få ha en möjlighet till en privat vrå där ingen annan har rätt att påta omkring. Det är ett fruktansvärt övergrepp att medvetet inskränka någons frihet, men det är också viktigt att förstå vikten av att hålla varandra uppdaterade om vad man håller på med för att kunna få en aning om när något är fel. Tänk dig ytterligheterna ett barn som inte får ta ett steg utan att föräldern är där för att kontrollera och ett barn som släpps ut ur huset utan någon som helst kontroll. Någonstans mitt emellan är helt enkelt hälsosammast. Det är inte vettigt att aktivt strunta i någon annans behov av att bli uppmärksammad, men att i varje läge ge någon sin fulla uppmärksamhet är inte heller vettigt. I många relationer är det lika svårt att känna sig förstådd som att förstå sin partner, men det är det förra som man oftast reagerar menligt på. Det är skillnad på att verkligen utsättas för otrygghet och att inte kunna läsa av andras hjälper på grund av sin egen historia. Det är viktigt att lära sig se skillnad på vad som är sann och vad som är upplevd otrygghet för att förstå om man bör avbryta ett förhållande eller om man bör jobba med sig själv. Resiliens, alltså en förmåga att hantera motgångar, kriser och att ens medmänniskor kan vara riktiga muppar, är något som jag ser stort värde i! Lär vi oss att hantera våra känslor kan vi också se när andra inte kan göra det. Ibland innebär det att vi kan vara till hjälp både för oss själva och för andra. I vissa fall behöver vi avbryta en relation som skadar oss, ibland behöver vi jobba aktivt för att läka den. Det går att få saker och ting på plats, något som jag ser dagligdags i mitt jobb som samtalsterapeut.

Jag gillar Dorothy Law Holtes dikt som jag läst så många gånger. Tycker du att den har bäring?

Ett barn som kritiseras – lär sig fördöma
Ett barn som får stryk – lär sig att slåss
Ett barn som hånas – lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi – får dåligt samvete
Men…
Ett barn som får uppmuntran – lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans – lär sig tålamod
Ett barn som får beröm – lär sig uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel – lär sig rättvisa
Ett barn som känner vänskap – lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet – lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat – lär sig känna kärlek i världe
n

Continue Reading

Hej helgen.

Igår orkade jag inte längre vänta, utan lade på nyaste fixade loppisfyndet på lilla bordet i verandan efter att ha storstädat där inne. Duken såldes på Pingstkyrkan för några kronor med en fläck som jag genast såg hade potential att jobbas bort. Det lyckades på första försöket och jag är extremt nöjd med att kantbandet matchar de röda dekorationsrutorna och slagbordet perfekt. Ja, nu lär ju verandan inte kunna användas som ”matvrå” än på ett tag, men det känns ändå njutbart att gå förbi det här lilla stillebenet. Ampelliljan får flytta till Bredavik imorgon, den har varit här på återhämtning med näringstillskott och sol och mår nu hur bra som helst.

På andra sidan står chili, paprika och physalis och har tagit sig mycket bra. Jag blir alltid fascinerad då jag ser hur väl växter reagerar på att få bättre tillgång till näring, svängrum för rötterna och lite mer luft att andas. Det borde inte komma som någon överraskning, men det gör det.

Svågern och svägerskan kom på besök och stannade hela eftermiddagen. Så, så mysigt! Kul att gå omkring och skrota lite och spännande att höra trädgårdsmästarsvägerskans kunskap bubbla fram.

Begreppet ”arts and crafts” lyftes fram. Tänk Carl Larsson, lite tuktat, men ändå känslan av naturligt. Jag ser fram emot att fortsätta kunna utveckla trädgården och ge den en ny form och fler ”rum”.

Perennrabatten låter allt fler av överraskningsväxterna visa färg. Det är spännande att ha grejer som jag inte riktigt vet vad det är. Min böljande vision dröjer, men finns i mitt inre. Igår fick jag fler spännande plantor från svägerskan som har en överfull balkong. Jag tog tacksamt emot och hoppas att de alla trivs här. Den observante lägger märke till mitt vindskydd i fiberduk borta vid tomaterna. Jag har häftat fast sådan på båda sidor för att ge tomaterna ett lite bättre mikroklimat där vid väggen. Vi får se om min idé funkar, men jag tror verkligen på den!

Jag fick med några dagars mellanrum tvillingsporre av två olika personer och satte ihop dem i en stor kruka som placerades vid verandatrappan för några veckor sedan. De har nu etablerat sig och blommar helt galet! Vilken tacksam växt. Det här blev en ny favorit för mig som helt har missat den. Fram för mer tvillingsporre i sommarplanteringar!

Borta vid ladan har irisen börjat blomma. Det här är en växt som vanligtvis för en försiktig tillvaro utan att göra väsen av sig. Under en kort tid blommar den sedan ut i ett hav av vackra blommor med intrikat mönster som jag verkligen njuter av.

Slutligen vill jag tipsa om ett recept som en tonåring refererade till som ”jädrigt gott”. Jag håller med och skickar vidare! Här har du det. Jag verkar inte kunna följa ett recept till punkt och pricka, men måste alltid hålla i mig i ett. Den här gången använde jag vanlig grädde istället för matlagningsgrädde, halverade mängden vatten, bytte paprikan till gul och röd, skippade majsen och tog mer lök. Vi har ingen färdig färsk chili än, så det blev också en rejäl nypa chiliflakes (gott, men går ju att skippa för den som vill ha en mildare version) och så redde jag med maizenaredning. Hahahah, det enda som var precis som på receptet var mängden kyckling och kycklingfond! Som sagt, gott blev det i alla fall. Hoppas att du också gillar. Det hela serverades med klyftpotatis, tomat och nybakade frallor.

Continue Reading

Präktigheten själv.

I vanliga fall har jag bara ett fåtal bloggar jag läser regelbundet, men på sistone har jag kollat in mer ofta hos några ”kändisbloggare”. Jag inser att jag väl har levt i en bubbla, men jag är uppriktigt förvånad över den glorifiering av alkohol som jag har mötts av där. Vuxna människor, småbarnsföräldrar som pratar om alkohol som vore de 20 år gamla. Men det är ju så härligt?!

Jag växte upp med en helnykterist till mamma och en far som jag tror jag såg dricka något alkoholhaltigt mindre än en handfull gånger. Han stöttade till fullo mammas önskemål att under Herrans tukt och förmaning få oss att undvika alkohol till varje pris. Vi är sju syskon som efter detta tagit lite olika vägar till där vi är idag. Några är fortfarande absolutister (jag till exempel), några dricker någon enstaka gång och några är väl som folk är mest. Vid familjesammankomster där barnen är med dricks det dock fortfarande inte, något som jag är glad över. Jag är totalt noll brydd över om folk dricker då de är ute i vuxet sällskap, men tycker inte att barn och alkohol hör ihop. Jag har aldrig glömt Fars kommentar om sitt yrkesliv: ”om alkohol och psykisk sjukdom inte hade funnits hade poliser knappt haft något att göra”. Idag har väl droger tagit sig in i detta citat, men annars gäller det fortfarande. Jag hade möjlighet att prata mycket med Far under hans sista tid i livet och då vi pratade om detta var det en av de saker som han var mest nöjd med gällande sina barns uppfostran, att förorda nolltolerans för och att inte introducera oss till alkohol. Nu väljer ju individer själva sina vägar och flera av mina syskon festade såklart i lönndom med sina vänner precis som vilka ungdomar som helst. Forskning visar för övrigt att de föräldrar som tror att de gör gott i att introducera alkohol hemma under ”trygga former” gör sina barn en björntjänst.

Det framgår allt tydligare att ungdomar dricker mindre idag än för fyrtio år sedan då jag själv var tonåring. Då var intagandet av alkohol en självklar ”rit” att gå igenom för att få beträda vuxenvärlden. Jag är präktigheten själv och drack helt enkelt aldrig ens en droppe förrän på studentbalen då jag fick fel skumpa (eller rätt, beroende på vem man är). Eftersom jag aldrig var ute på lokal med mina vänner uppstod aldrig frågan om huruvida jag skulle dricka eller ej. När jag väl började plugga på högskolan fanns det ingen önskan om att börja dricka. Jag passade bra som fyllechaffis, eller samtalsterapeut, men sanningen är att jag oftast valde att gå hem när folk började bli högljudda/blödiga/ilska/flamsiga. I unga år fick jag alltid försvara mitt val att inte dricka. Alltid, alltid, alltid. Idag är det fullt normalt för ungdomar och verkar inte alls vara en lika stor indikator på huruvida någon är ”inne eller ute”. Grupptrycket är helt enkelt inte lika stort och dessutom ser man en större mognadsgrad hos tonåringarna. Forskning visar att alkoholdebut sker allt senare och att många ungdomar gör medvetna val att inte dricka alkohol av hälsoskäl. De har heller inte tid att dricka då deras liv ser annorlunda ut än de gjorde förr om åren. Här kan du läsa mer om detta. Kanske tar inte alkoholen lika stor plats i ungdomars liv längre då det finns större tillgång på droger? Här finns lite tankar om det.

I det svenska samhället upplever jag att förhållningssättet till alkoholhaltiga drycker i allmänhet är följande: det är härligt, unnande och självklart att fira och uppmärksamma höjdpunkter i livet med alkohol, folk som inte dricker är party poopers och en fest utan alkohol är ingen fest. Att festa handlar för många sålunda inte om att ha det roligt och fira i allmänhet, utan att dricka alkoholhaltiga drycker. Så fort någon inte kan hantera alkoholen blir det dock pinsamt och det är svårt att förhålla sig till, både direkt och indirekt. Utan att hänga ut någon kan jag konstatera att ett problematiskt bruk påverkar både de personer som inte kan styra sitt alkoholintag och personer som står dem nära. Detta är inte bara ett känslomässigt problem. Folkhälsomyndigheten har gjort beräkningar på hur mycket alkoholen kostar samhället och kom för några år sedan med summan 101 miljarder. Mmmmm. Härligt, unnande och festligt.

Från den 20 juni kommer livsmedelsverket med nya rekommendationer om nolltolerans mot alkohol då man ammar. Detta är tydligen moralistiskt och skuldbelägger kvinnor (hej Agnes Wold och Viktor Ahlqvist). En rekommendation är just det och folk gör som de vill, precis som i alla tider. Jag kommer ihåg hur det rasades mot den studie som visade att pojkar som växer upp med ensamstående mammor har högre risk att hamna i kriminalitet. Det stod inte ”alla pojkar som växer upp med ensamstående mammor blir kriminella”, men det var så det tolkades från olika håll. Det skulle hållas tyst om resultatet för att det fick ensamstående mammor att skämmas. Kunskap är dock makt och när man vet något kan man göra val utifrån denna kunskap. Problem försvinner ju inte bara för att man låter bli att tala om dem. Det går inte att ställa sig mitt i ett rum och blunda för att få något att försvinna, vilket en tvååring tror är möjligt. Jag tänker att de flesta inte vill utsätta sitt barn för något dåligt, men jag tror också att gravida/ammande mammor kommer att fortsätta dricka lika lite eller mycket oavsett om rekommendationerna är att man inte dricker alls eller att man bör dricka ytterst lite och sällan.

Jag vill påpeka att det med all sannolikhet finns någon i din närhet som har ett riskbruk av alkohol, vare sig du har koll på det eller ej. Idag skänker jag en tanke till de personer i min närhet som har lidit av missbruk, som lider av missbruk, som är medberoende eller som på annat sätt påverkas eller har påverkats menligt av någon annans missbruk. Jag önskar att det hade varit en handfull personer, men tyvärr är det långt fler än så. Grattis till dig som kan förhålla dig till allt det härliga. Till dig som inte kan det, eller som har någon i din närhet med problem, finns fantastiska Anonyma Alkoholister. Där finns det hjälp att få. Och för dig som är ansvarig för presentinköp i dessa presenttider, var försiktig att bidra med ”härliga flaskor” om du inte har full insyn i någons liv.

Continue Reading