monnah – Sida 60 – Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Sorteringskoll och körsamarbete.

5 maj, 2024 Inga kommentarer

Det är inte dåligt att få till en hel dag med bara sådant som tillhör mina favoritsysselsättningar. Trädgårdsglädje, ordning och reda, umgänge med härliga människor och så ljuvlig stämsång! Nej, bättre hade det bara kunnat bli om jag kunnat klämma in ännu fler människor som jag älskar.

Perennrabatten är i allra högsta grad fortfarande ett utvecklingsprojekt. Jag försöker se vad som trivs där och vad som passar tillsammans. För att kunna bilda mig något slags framtidsvision om hur det ska kunna bli ännu bättre gjorde jag efter att fått ner ett tiotal växter på bättre platser igår ett gediget arbete för att sätta in varenda planta i en skalenlig modell (digitalis och akleja fick kryss och skuggor som symboler då de står helt oorganiserat på flera ställen). Det är så lätt att tro att man vet precis vad som finns och hur det hamnade där, men åtminstone mitt minne är inte helt tillförlitligt gällande detta! Målet är att det ska bli mer ”böljande” och att varje växt i rabatten ska ta mer plats. Till hösten hoppas jag därför kunna dela flera av dessa godingar medan några ska flyttas till andra ställen i trädgården. (Den buckliga, vattenskadade och jordskitiga skissen ska renskrivas och allt ska digitaliseras för bättre överblick tänker jag. Ambitioner kan man ju ha…)

Efter lunch var det dags att packa in körpåsen och blå klänningen i bilen och plocka upp några av mina körkompisar på vägen. Målet var Önnestads kyrka utanför Kristianstad. Där tog kören Trekvart emot på ett förtjänstfullt sätt och vi fick en fantastisk eftermiddag och kväll! Det är alltid utvecklande att träffa andra dirigenter och se hur de arbetar. Dessutom har denna kör en repertoar som också har lite mer profana inslag då de är en spännande blandning av kyrkokör och körförening. Vi sjöng ett helt gäng gemensamma låtar och några egna favoriter. Trekvart förärade oss bland annat med en av mina favvofavoriter, Butterfly, denna ljuvliga komposition med härliga harmonier och vacker text. Efter konserten var vi inbjudna till samkväm i församlingshemmet mitt över gatan. Där hade husmor Sofie dukat upp en måltid värdig en kung. En av körmedlemmarna är bonde, så salladen vi fick var byggd runt grödor som kommer från hennes gård Fagraslätt. Fantastiskt gott! Tänk att ha en husmor som fixar och donar så fint… Vi åt och drack gott och sjöng en hel massa från ”Ficksångbok för körsångare” och insåg att vi också måste införskaffa denna bok till våra körmedlemmar. Glada och nöjda begav vi oss hemåt i den ljusa vårkvällen. Jag rullande in på gårdsplanen några minuter innan midnatt och somnade ovaggad. Fler sådana här dagar, tack!

Ett Litet Ord

Fyra månader med hemslöjd i handen.

4 maj, 2024 Inga kommentarer

Det är intressant med utvärderingar tycker jag, inte minst då jag för länge sedan uppehöll mig i skolans värld. Där skulle vi mer ofta än jag föredrog (eller fortfarande föredrar) göra stora och genomgående förändringar. Vanligtvis utvärderades det inte lika friskt, och dessutom tycker jag mig minnas att det om det utvärderades inte direkt hände något efter att ett resultat låg på bordet. Jag gör rätt ofta nedslag i mitt liv för att se om jag är på rätt väg. Inte med några protokoll närvarande, men ändå. Att då och då ta ett steg tillbaka och fundera på om jag befinner mig på rätt livsstig är nödvändigt för att inte hamna allt för snett om jag gjort felaktiga val. Idag är det dags att fundera över HEMSLÖJD. Har mitt årsord gett mig det jag önskade så här långt?

Jag visste redan att det mellan april och september inte skulle finnas särskilt mycket tid för handarbete. Det tillhör sakens natur då man är planttant och har ”ambitioner”. Att jag skulle bli mer eller mindre soffliggande större delen av april ingick inte i mina planer, men så blev det. Därmed känner jag mig rätt besviken, både på omständigheter och mig själv. Jag hade väl ändå orkat sticka lite? Sanningen är att jag inte gjorde det och då får det vara så. Vi gjorde om syrummet till inneväxthus, så inte har jag heller suttit där och använt symaskinen som jag hade tänkt. Nu är det som det är. Jag har samlat inspiration, förberett projekt och gjort ett och annat småplock färdigt. Jag har lagat, klippt, tvättat, strukit och nålat grejer. Jag har funderat på lapptäckstekniker, har studerat broderitekniker, har skrivit mycket kalligrafi och rensat bland mitt material. HEMSLÖJD skulle bli ett annorlunda årsord, det visste jag redan. Hur annorlunda hade jag inte satt mig in i och är kanske inte riktigt nöjd med det. Det finns dock ingen anledning till att göra annat än att kämpa vidare, släppa prestationskraven och komma ihåg att tanken är att årsordet ska tillföra livet glädje, inte press.

Med det sagt tar jag mig vidare med fortsatt entusiasm för att använda mina händer, min kognitiva förmåga och mina sinnen i skapandeprocesser som leder mig in i något som både är utvecklande och spännande. Att det går långsamt betyder inte att det inte händer någonting.

Ditten och Datten

Livsglitter och sådant jag inte älskar.

3 maj, 2024 2 kommentarer

När barnen var små försökte vi få dem att undvika uttrycka att de hatade något eller tyckte att det var otäckt. Därmed uppkom det mycket användbara ”jag älskar inte det”. Här kommer ett par helt osorterade listor med sådant, både högt och lågt, som gör mig extrasupermegaglad och sådant som jag helt enkelt inte älskar. Det sägs att man alltid ska sluta med det positiva för att ta med sig en go’ känsla, så jag väljer att göra precis det.

Sådant jag inte älskar

fuktiga eller blöta ärmslut
grus i dojan
rapmusik
färdiga såser
silverfisk och kackerlackor
strumpor som stasar
upprivna naglar som fastnar i saker
osköna människor som inte hälsar tillbaka då man nickar, hejar eller vinkar
när det självrensande kylskåpet kläggar igen och det rinner ut vatten på golvet när jag ska ta något i nedersta lådan
toaletter där det syns att ingen använder toaborste typ någonsin
att vara försenad
att behöva göra någon besviken
känslomässiga snyltare
skumt ljus när jag ska läsa eller handarbeta
släkt- och grannfejder som jag ofrivilligt blir delaktig i
vuxna som dricker sig berusade bland barn
när andra bestämmer vad någon ska tycka och skriva dem på näsan
personer som agerar på sina böjelser eller sin oförmåga att styra sitt temperament utan att ta hänsyn till de som kommer i deras väg eller söka hjälp
att ringa obekväma samtal
felinställda glasögon som inte fått riktigt rätt styrka
personer som aldrig frågar tillbaka
skräp i vägkanten och folk som inte använder soptunnor för att de tror att ingen ser dem
känslan varje gång ”kejsaren har inga kläder”-situationer uppstår i samhället och människor jag tänker är smarta ändå vägrar se att gubben är naken där han går mitt i vägen
dåligt trädgårdsväder när jag har en ledig dag på sommarhalvåret
långsinthet
sladdtrassel och dåligt placerade kontakter i ett rum
otrevlig servicepersonal och att se otrevliga kunder in action
min egen oförmåga att låta bli sådant som uppenbarligen är rent tidsslöseri eller dåligt för mig
att bränna sig på tungan och gå omkring med den känslan i flera dagar
att känna sig besviken på någon man älskar

Livsglitter

barnskratt
promenad i väldoftande natur (när kaprifolen blommar inte minst)
tvätt som fått torka i sol och vind
när något i trädgården blir ännu bättre än vad jag drömt om
att få träffa våra vuxna barn och barnbarnet
djupa diskussioner om sådant som berör
att känna förundran i denna makalösa värld
att gråtknarka med riktigt blödiga filmer eller musik när det behöver lättas på det känslomässiga trycket
sova vid öppet fönster
bad i havet
hitta skor som sitter perfekt
att få flow i handarbete av alla de slag
att inte kunna släppa en bok som får en att glömma tid och rum
oväntade smakexplosioner
småprat med medmänniskor
en kopp med morgonte
att se solen stråla in genom blyglasfönster
att hitta vinstbesked, vykort, brev och personliga paket som inte beställts i brevlådan
livemusik som får rysningar att trilla ner längs ryggraden, tårar att rinna längs kinderna eller alla hämningar att släppa och publiken att dansa
att varken svettas eller frysa, utan vara perfekt lagom varm
sprakande brasor
djurungar av alla de slag
när en växt har tagit sig riktigt bra på sin plats i trädgården
läppglans som inte är för klibbigt eller glittrigt och som lämnar läpparna mjuka när man ”ätit upp” det
att känna sig helt trygg med någon i en sårbar situation
vakna utan smärta efter att ha haft ont under en längre tid
sol i ansiktet vid husväggen i takdropp efter en lång vinter
äta ute och tycka att det är så gott att det är värt pengarna
nybäddad säng i släta lakan
att se barn frimodigt stå framför spegeln, beundra vad de ser och tycka att de duger

Vad intressant det är att se hur ens hjärna snurrar på när man släpper den loss med ett särskilt tema. När jag läste igenom mina listor (oredigerade för övrigt) tänkte jag att de väl representerar vem jag är, även om de inte på något vis är kompletta. Nu ska jag ta mig an denna fredag som inleder en förhoppningsvis fin helg. Tack livet!

Ditten och Datten

Dags att serva fordonet.

2 maj, 2024 2 kommentarer

Nej, inte ska jag väl klaga, men aj! Varenda liten muskel i hela kroppen känner sig förnärmad, överarbetad och underbetald efter gårdagens trädgårdsfix. Själva själen är dock mycket nöjd. Jag sprang med löjligt många kannor vatten över hela gården (vattenpumpen utanför brunnen vid växthuset har inte kommit på plats än), grävde upp syrenrotskott i brorsans grannträdgård (han hade gett lov), grävde och skyfflade på flera ställen och lät skottkärran jobba hårt då den fick köra allt från just syrener till att agera blandkärl för jord och gödsel.

Varje vår är det som att jag vaknar upp och undrar varför jag inte tagit bättre hand om min kropp under vintern. Jag är duktig på promenader, men det är smärtsamt uppenbart hur dåligt dessa bygger muskler. Skottlandssyrran har kommit igång med somatisk yoga och det påminner mig om hur härligt det var att ha goda yogarutiner. Ett instick här och ett där, till slut… Vår yngsta dotter har ett yogakonto där hon lägger upp olika inspirationsinlägg och olika komplicerade yogarutiner. Jag undrar hur det hade varit att ha en kropp som hennes, men inser att jag har en kropp som jag och behöver utgå från den. Bättre ett yogapass än inget, bättre två än ett.

Mammas kusin introducerade begreppet ”fordon” som benämning av kroppen. Jag gillar verkligen detta och ser framför mig hur jag väljer bra bränsle och smörjer, stärker och servar allt från leder till muskler. Tänk vad viktigt det är att vi underhåller vår kropp för att den ska hålla så länge som möjligt. Inte att den bara ska starta och ta sig framåt, utan att den ska fungera problemfritt. Jag vill inte behöva byta ut några delar, vill inte behöva äta mediciner som ger biverkningar, vill inte täcka upp för att tidigare ha gjort dåliga val. Jag vill känna mig stark och smidig! (Du skulle se mig när jag ska ta mig upp från marken, mitt högra knä fortsätter att bråka med mig och jag får jobba förbi det på olika vis.)

Just idag tackar jag för påminnelserna min kropp skickat till mig om allt det här den senaste tiden. Det är som att den bokstavligen skickat meddelanden in i mitt medvetande: ”ät bättre, drick vatten, sträck ut höfterna i duvan (yogaposition), lägg dig i tid”. Våren lockar väl fram detta av en anledning. Det är bara att göra bättre idag än igår. Det är härligt att ha tillgång till en kropp som ändå funkar! Kanske behöver jag dock visa lite större tacksamhet både i ord och handling? Hej och hå, med det kämpar vi vidare.

Ditten och Datten

Sköna maj, välkommen!

1 maj, 2024 4 kommentarer

Finns det något festligare än en fladdrande flagga i vinden mot en blå himmel? Igår firade vi mina föräldrars bröllopsdag, kungens födelsedag och vårens sprakande finalmånad med just en sådan.

Det är MAJ! Det sägs att tiden går fortare ju äldre man blir. Det stämmer till och med logiskt på vissa plan. För varje sekund som går blir varje sekund en mindre del av resten av livet. Det känns som att det aldrig varit mer sant än idag. Jag firade Valborg på otraditionellt sätt, men samtidigt på samma sätt som vanligt. Flagga, blommor, eld, grill och skrålandes Sköna maj. Vår egen flagga, tulpaner istället för vitsippor, björnbärsrisbrasa istället för grillplats i vitsippshav, banan istället för korv och en solostämma istället för med kör. Sköna maj, du är verkligen välkommen!

Kreativitet

Var det jag som inte gillade rosa?

30 april, 2024 Inga kommentarer

Jag förstår inte vad det var som gjorde mig så avigt inställd mot färgen rosa då jag var yngre. Mitt tonåriga jag var något slags antiallt som var det minsta ”feminint”, dramatiskt, gulligt eller böljande. Jag ville inte ta plats, jag ville inte låta min inredning ta plats och allt skulle vara fyrkantigt, enkelt, trärent, vitt eller möjligtvis försiktigt art nouveau eller art déco. Numera älskar jag dock alla nyanser av denna färg och blir alltid lika uppfylld av en härlig solnedgång liknande den vi hade igår! Eftersom jag lovat mig själv att fota med har jag lagt fram kameran och tog med den (och telefonen) på en runda i trädgården.

I norrläge såg det ut såhär. Så matchande och färgglatt! Dramatiskt och volangigt. Kontrastrikt och coolt.

För att inte tala om utsikten från köket! Bästa himlen på länge. Kanske mer lila än rosa?

Det såg ut att brinna inifrån med en rosa strålkastare underifrån. Magiskt möte.

I det här lilla hålet gick det lugnare till, men det var ändå underskönt.

Och ännu lite längre söderut (några meter sisådär) hade det rosa tagit över mer…

… för att helt i söderläge ha övergått i en varmrosa, mjukkramig ton utan något blått alls. Dagens förundran, njuten både IRL och genom kameralinser.

Allt det vackra fick mig att tänka på Mando Diaos tolkning av Strövtåg i hembygden. Mycket passande soundtrack till detta skådespel.

Hus och Hem

Om att ta sig an svåra saker.

29 april, 2024 Inga kommentarer

Vi har stenmurar åt tre väderstreck i vår trädgård, men jag har delat upp dem alla i två vardera (västra, östra, nordöstra, sydöstra, nordvästra och sydvästra). Alla stenmurar var helt igenvuxna och översållade av murgröna, björnbär och självsådda buskar av olika slag när vi flyttade hit. Visst är det charmigt med viss växtlighet som liksom svämmar över lite, men det är inte kul att inte se att man har en stenmur och det är ännu mindre kul att ha oändliga mängder rotskott som sprider sig längre och längre in i trädgården. Därför har vi tagit oss an en bit i taget och jobbat hårt för att få till ett bättre grundläge. Det första som fixades var östra delen av vår norra stenmur. Där växte det mycket björnbär och sly och det är fortfarande stökigt på hela sidan som vätter mot vägen. Maken brukar dra över med röjsågen någon eller några gånger per år, men mer än så är det inte. Nordvästra muren rensades hårt i samband med att vi fick till det vi idag kallar perennrabatten. Grundarbetet tog lång tid och var rent fysiskt fruktansvärt hårt, men det var det väl värt. Numera finns liiite murgröna kvar på ena änden som pittoresk detalj, men alla rötter är bortgrävda. Det tog faktiskt flera år att få till det läge vi har idag, men nu har vi en jättefin rabatt där! Sydvästra muren står bakom det vi kallar ettårsrabatten. Där behöver jag fortsätta grundarbetet. Grannarnas häck växer in på vår sida, men det är mycket lättare att hålla efter numera. Nordöstra delen lade jag flera veckors hårt arbete på förra året och grannen på den sidan blev inspirerad och har nu gjort arbete på sin sida också. Igår var det så dags att fortsätta arbetet på den sydöstra muren. Detta är den värsta av dem alla eftersom vi har haft fullt av björnbär flera meter ut längs stora delar av den sträckan.

I höstas drog maken igenom hela det här området med röjsåg. Han har eldat upp en hel del ris, men nu skulle jag ta hand om resten. Så här såg det ut när jag hade hållit på i en halvtimme. Snacka om behov av mindfulness! I början var det mest bara tråkigt, men efter ett tag kom jag in i ett flow som höll i sig i flera timmar.

Skottlandssyrran frågade om jag grävde, eller bara klippte. Först och främst gällde det att klippa upp och flytta på allt vid det här laget döda riset, men jag drog också bort en del nya skott. Jag inser att det kommer att krävas mycket muskelkraft innan det här jobbet är klart, men det känns samtidigt otroligt givande att se resultatet. Att veta att det ligger hårt arbete framför en som dessutom kommer att sträcka sig över lång tid kan kännas övermäktigt på så många plan. Tänk bara vad fint det är att se resultatet av jobbet… Jag tänker på mina klienter som jobbar på och tar sig an mentala björnbärssnår, lite i taget och under lång tid. Vad fint det är att se dem sedan kunna ställa sig vid sidan om sig själva och inse vilket fint resultat de fått till.

Hus och Hem

Kvällsljuset tackade för väl utfört arbete.

28 april, 2024 Inga kommentarer

Det finns något charmigt med alla Sturkös årstider. Ljuset är alltid inblandat i charmen, oavsett om vi befinner oss i oktober, april eller juli. Jag vaknar vid den här tiden på året somliga dagar i ett solbadande sovrum och känner då aldrig för att ligga kvar och dra mig. Eventuellt öppnas fönstret för att släppa in frisk luft och fågelkvitter en stund, men annars skuttar jag oftast ut till badrummet. Vattenkokaren sätts igång, sedan är det dags för en trädgårdsrunda för att se vad som hunnit hända under natten (hahaha) och så sätter jag mig uppe i arbetsrummet vid öppet fönster. Ett underbart sätt att börja morgonen! Kvällsljuset är inte dumt det heller. Så här såg det ut igår kväll då jag tog min lilla ”gående tacksamhetsmeditation” (aka trädgårdsrunda) efter att jag och maken jobbat på ordentligt. Prinsessan Marie gör sig beredd på en spektakulär blomning i år, det är jag säker på. Även klematisen som syrran köpte på EKO-hallen förra året har tagit sig mycket bra, så jag hoppas på en ljuvlig kombination just här i rosportalen. Ah! Borta vid ladans vägg ser det skräpigt ut, men där ska tomaterna få en uppgradering i år. Det tror jag blir jättebra.

Lördagen ägnades åt trädgårdsdag både hemma och i kyrkan, så det blev mycket frisk luft. När vi kom hem på eftermiddagen tog jag det sista vid den här gamla häcken och hörde då grannen jobba vid sin bod. När jag vände mig dit för att heja kändes det som att någon hade rakat av sig ett jättestort skägg som aldrig visat personens ansiktsdrag. Jag såg direkt att något var väldigt annorlunda, men inte direkt vad som hänt. Det var grannens mamma som kommit förbi med motorsåg och rensat upp på ”hennes sida” bakom stenmuren där jag jobbade så hårt förra året! Där har vuxit en massa sly och småträd, men nu hade det blivit så här fint. Granntävlingar får mig att rysa, så känns det inte alls som vi har det här. Däremot tycker jag alltid det är trevligt att hålla det fint inte bara för sin egen skull, utan också för alla som ser ens trädgård från andra hållet.

Den gammelrosa färgen på den föränderliga julrosen fortsätter att göra mig glad. Nu är den inne på sluttampen. De första blommorna har bleknat nästan till vitt och efter det är blomningen över. Jag har sällan njutit så mycket av en julros som jag har den senaste månaden! Inte bara av den, utan också av min syrras inhyrda chokladbruna och dubbla variant. Det blir kanske fler julrosor här? Vi får se.

Finns det något vackrare och mer dynamiskt trädgårdsmönster än fritillarians? Här gick det så klart inte att klippa gräset igår.

Jag satte kungsängsliljalökar runt äppelträdet för några höstar sedan på vinst och förlust. Detta är en växt som kan sprida sig rejält om den trivs och det verkar faktiskt som att det kan bli så här. Tänk att ha ett eget litet ”hav” av dessa skönheter. Maken som är från ”E4 mellan Uppsala och Upplands Väsby” (han växte mestadels upp i Upplands Väsby och Knivsta) tycker att det är lite extra roligt då kungsängsliljan är Upplands landskapsblomma.

Pelargontrappan gör sig redo för sina sommargäster, men än har vi vår här. De små lila penséerna har tagit god tid på sig, men nu blommar de som om det inte fanns en morgondag. Så fint det är med gult och lila ihop! Att jag tycker så måste vara ett tecken på att jag håller på att bli gammal…

Maken biade och tog hand om sina ljuvliga husdjur. I år har han och syrran tre samhällen att bygga vidare på och de hoppas kunna dela åtminstone två av dem. Den första honungen är faktiskt något av det godaste jag vet. (I en av kuporna hade det byggts lite galet, så maken plockade med sig kakan som byggt ihop två ramar som vi kunde suga i oss. Snacka om lördagsgodis av det bättre slaget.)

Planttant

Alla dessa nyanser av grönt.

27 april, 2024 Inga kommentarer

Det är som att något har hänt här hemma de senaste dagarna. Vi väntar fortfarande på den där värmen som utlovades, men visst har termometern fått hoppa lite uppåt och det verkar ha triggat bladverk både ute och inne. För många år sedan hittade jag bilden på en uppstammad Dr Westerlund som jag dreglade över. Jag kom långt med ett älsklingsexemplar som dessvärre klarade en omplantering väldigt dåligt. Jag tyckte jag var försiktig med vattningen efteråt, men tydligen inte tillräckligt. Detta gör att jag inte vågar plantera om detta lilla ”träd” trots att det onekligen är krukans storlek som hindrar vidare utveckling. Vi får se.

Paraplyaralian skickar nya blad i ett rasande tempo. Den har varit ”vilande” sedan jag köpte den i vintras, men nu talar den om att den mår jättebra och äntligen har börjat trivas i sitt nya hem.

Det spirar och gror i alla krukor med pelargonerna som fick en riktigt tuff övervintring den här gången. Mest glad är jag att mammas gamla Mårbacka klarade utmaningen. Hon är på gång och jag hoppas att hon fortsätter trivas den här sommaren.

I perennrabatten dyker det upp växter som jag har noll koll på. Jag är lite ”snauler” (snål) och köper mest uträknade exemplar när folk tappat intresset för trädgården sent på hösten, tidigt på våren då intresset ännu inte väckts eller när de hamnat på någon fyndhylla. Då ser man oftast knappt vad det är för något slags växt utan får lita på märkningen. Sedan sätter jag ner dem någonstans där det verkar finnas plats i rabatten och hoppas på det bästa. Även om jag har Plantnet-appen som är ganska bra på att namnge växter med hjälp av bara några blad om våren så finns det mycket övrigt att önska av mig själv. Vad är till exempel detta för slags näva? Den är ju jättefin i färgen, men jag kommer inte ihåg att jag sett den ens i bedrövligt skick förut. Suck.

När blommorna kommer är det lättare att artbestämma. Den här söta lilla backsippan verkar trivas jättebra, men står lite dumt till. Dessvärre har den pålrot och gillar inte att flytta, så den får väl stå kvar. Den gör ingen något ont. Nu ska jag gå ut och se om jag kan dela på några plantor för att hjälpa dem ta för sig lite. På med solskydd och ner i rabatterna, hej och hå!

Funderingar

Att trolla bort viktiga frågor som upplevs orättvisa.

26 april, 2024 3 kommentarer

Härom dagen läste jag en artikel i Kvartal som jag inte har kunnat släppa riktigt. Erik W. Larsson (läkare och skribent) har skrivit en artikel som berör kognitiv förmåga, betyg, orättvisor, generella skillnader mellan kön, elituniversitet och lite annat smått och gott, och det är den som har dröjt sig kvar. Här hittar du den.

Jag vet att jag kan upplevas som en LP-skiva med hack, men just ”livet är orättvist” önskar jag att fler av mina medmänniskor skulle omfamna. För sin egen skull, absolut, men också för sina medmänniskors. Jag menar nu inte att jag förordar något slags allmän kommunism eller woke-demonstrationer, inte alls. I psykologin diskuteras begreppet acceptans, något som är enormt hjälpsamt om man vill hitta en väg framåt istället för att älta de omständigheter som rör just en själv. Carina Bergs ”jaja, men nu blev det så” borde tryckas upp och budskapet borde implementeras i allas liv lite mer ofta för en högre grad av allmän förnöjsamhet. Om vi kunde se saker för vad de är på riktigt och inte låtsas något annat tror jag vi bättre kan både hitta inspiration och drivkraft framåt.

En gång i livet har jag levt helt omgiven av osedvanligt smarta människor. Maken hade fått ett stipendium till Stanford och vi bodde i Palo Alto (Silicon Valley) i ett år. Vilket år! Min storfamilj är nog trötta på att höra mig prata om PA. Jag tröttnar dock aldrig på nostalgin som omger de minnen jag bär med mig därifrån. Jag har aldrig levt i ett sammanhang med så många olika representanter från världens alla hörn och olika nyanser på människors hy, men det var samtidigt mer homogent än något annat ställe jag bott på. Människor var överlag nämligen osedvanligt supersmarta. Det gör något med samtalet kan jag säga. Jag har aldrig känt mig lite dum lika ofta som under det året, men jag har nog aldrig heller lärt mig så mycket på kort tid. Det var enormt spännande och otroligt utvecklande gällande mitt eget tänkande.

Inte för att jag har bevis, men jag tvivlar på att någon skulle säga ”vi borde se till att Lalehs, Annika Norlins och Benjamin Ingrossos musik tystas, det är orättvist att de är så musikaliska och vi borde lyfta fram Tore Tondövs kompositioner istället”. Låt människor blomma och hjälp dem hitta sina superkrafter istället för att låtsas att de har krafter de inte besitter. Vi behöver inte rangordna förmågor, utan behöver människor som kan lösa olika slags jordiska dilemman. Fram för att stärka individen på det sätt som bäst passar den istället för att låtsas att alla är likadana. Där kan vi tala om negativ orättvisa. Tack och hej, trevlig helg! För övrigt anser jag att Annika Norlin är ett musikaliskt geni. Tack för att du delar dina förmågor med resten av världen.

← Föregående 1 … 58 59 60 61 62 … 454 Nästa →